Missnorman

Så under hela natten låg jag vaken med en ide som snurrade runt i mitt huvud. Först tyckte jag att det var en ironisk idé, omöjlig och naiv.. Men sen tänkte jag.. Varför? Varför är den omöjlig?
För att det är mycket som ska göras och tänka på..? För att mycket ska skaffas fram?
Well, yeah.. Det kommer bli tufft, men det kan gå.. och jag vet att om jag verkligen vill någonting.. så leder passionen jag känner mig dit.

Så jag tänker försöka arrangera en välgörenhetskoncert.
Jag bor i en liten by med folk som har tillräckligt lite att göra på fritiden och med folk som har tillräckligt mycket pengar för att spendera en kväll på en välgörenhetskoncert där de kan skänka 50 kronor var och göra en enorm skillnad.. Och jag vet att den större delen av alla här, har förlorat folk i sin omgivning på grund av cancer.. Och istället för att se fler lämna världen, kan man försöka finna något som håller dem kvar på jorden.. Men genom att prata som jag gör, här på min blogg, kanske det kommer in i folks tankar i ett par sekunder för att sedan ersättas av någonting annat. Så jag tänkte göra något ännu bättre - samla ihop olika band, som frivilligt kan tänka sig att ställa upp för en god orsak.. Och eftersom alla älskar musik så finns det alltid band som passar alla.. och eftersom det är insamling till cancer så tror jag folk kan tänka sig att lägga både sin tid och sina pengar på det.

Så det jag ska kämpa för denna månaden.. är en lokal, frivilliga artister och sponsorer som kan komma med utrustning till musikerna plus pengarna jag själv vill samla ihop.. så vi får väl se om detta blir möjligt. Men jag kommer kämpa för att det ska hända!

.. and something that might be life-changing.

Jag vet att jag alltid överdramatiserar. Hah, det är väl en del av den jag är. Dramatiken. Och jag har alltid varit den, som dragit på mig andras problem. Jag vet inte varför, men jag har inte problem med det. Kanske bara det att det tynger axlarna lite. Så .. istället för att låta något göra mig tyngre, tänkte jag prova på att göra någonting annat. Efter den tunga filmen "My sisters keeper" igår, blev jag så inspirerad till att inte bara sitta här.. Sitta här och göra ingenting. Gå i skolan, handla lunch varje förmiddag.. Köpa en tidning och en läsk till. Eller en glass på sommaren. Naturligtvis är det okej för mig att spendera mina pengar på sådana saker också, ibland är det nödvändigt. Men .. om jag slutar spendera, just för att jag kan spendera, kanske jag finner att jag har lite mer över än vanligt. Så tänkte jag - var gör jag av dem pengarna?
Sparar. Japp.
Vill jag resa snart igen?
Utan tvekan.
Men medan någon sliter med vardagen varje dag - med epilepsi, MS, cancer, hemlöshet... eller handikapp så sitter jag och oroar mig över hur jag kan spara ihop för att få det extra bra.. Så istället för att ha det såhär extra bra påbörjar jag någonting nytt.
Det kanske inte är förändrande, det kanske inte hjälper någon överhuvudtaget .. kanske inte mig heller. Men någonstans måste det väl göra gott?
Så denna månaden tänker jag spara ihop allt jag kan till cancerfonden. Varje vecka tänker jag leva som jag alltid gjort och jag tänker göra mina vanliga rutiner, men istället för att handla den extra tidningen eller den extra drickan.. så tänker jag tänka efter varenda gång jag handlar, och så ska jag tänka "Vad klarar jag mig utan?" - i slutet av veckan, ska jag se hur mycket jag fått över och lägga över det i kuvertet. Om 4 veckor - alltså startar jag idag, den 30 Augusti och slutar den 30 September, ska jag se hur mycket jag fått ihop. Jag kanske inte får in tusentalskronor, men jag får in något. Och varenda krona spelar roll .
Men det finns en gräns. Jag måste ha samlat ihop minst 500 kronor för att skänka.
Så idag börjar vi.. och vad är då starten på?
Jo idag, har jag räknat ihop att jag fått ihop exakt 74 kronor sedan förra veckan.

Så den 30 Augusti,
Vecka 1 - 74 kronor.

Och klarar jag detta denna månaden, - så ska jag fortsätta spara ihop såhär varenda månad fram till nyår.
Tror ni jag kan göra det?
Har ni några tips eller hjälpmedel?
Vad som helst för att detta ska gå extra bra:)

/L.

Jag har inga ord för hur man känner efter denna filmen. Man sitter och ser en film som lika bra hade kunnat vara.. en äkta inspelning av någons vardag. Och man ser hur brutal verkligheten verkligen kan vara. Man når alla sina innerliga toppar och grunder. Men det finns inga ord, för vad människor.. kan gå igenom. Det finns inga ord för hur totalt sönderbruten man kan bli. Både fysiskt och psykiskt. En fantastisk film, som får en att både le och gråta.. Och man får lära sig innebörden av att älska något så mycket att man aldrig ger upp.. och man får lära sig att älska något ännu högre - så att man inser att man gjort tillräckligt.. Det är en film med så många känslomässiga stadien att man känner bit för bit dra i en, men efter att ha blivit neddragen i en sådan tyngd.. känner man sig starkare när ljuset slår en. Flera gånger under filmen påpekade jag saker jag inte förstod mig på, eftersom de lika bra kunde vara verkliga.. och är verkliga för vissa människor. Och det tar andan ur en. Cancer är en sjukdom.. jag aldrig kommer finna ord för.

My sisters keeper. Se den. Det finns så mycket man lär sig..




http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Olika-satt-att-ge/Ge-en-gava/?gclid=CO-tvKDQ36MCFRIqDgodHAgyHw

Jag sitter fortfarande i min soffa och borde sova, men jag kan inte lägga mig när jag är förbannad. Då slappnar jag aldrig av.

Dagen har gått rätt bra ändå. Spelat tv-spel med min bror halva dagen och sett OTH halva dagen.. Och sedan var det dags för middag, men jag var inte hungrig, så Johannes gick och handla sitt.. Klockan blev 21 och det hade mörknat. Jag var fortfarande inte hungrig så jag gick bara fram och tillbaka i rummet, med musiken i rummet som nästan överröstades av min brors dunkande i väggen. Jag bäddade sängen. Jag började svettas. Jag suckade. Och sedan satte jag på lite annan musik.. sedan slog jag i armen i en hylla och rev mig.. Det var då jag började bli irriterad på riktigt. Jag suckade när det sved över armen. Jag tittade i spegeln och såg ett mini sår över armen. När jag kom ned på den svala nedanvåningen suckade jag återigen när jag försökte komma på något att äta. Så gjorde mig toast, som smakade skit, så jag slängde skiten.. Johannes skulle köpa en godispåse, så jag gjorde samma sak. Efter ungefär 5 bitar slängde jag påsen i golvet och har inte rört den sedan dess. Resten av kvällen har bara varit frustrerande och jag har inte funnit anledningen till varför.. Men nu har jag snackat lite med en go vän som lyft upp mig lite, så jag tänkte njuta av lite humor och sedan sova..

så varför inte göra detsamma med er?
Här har ni min lördagskväll!

Så det är helg(vilket inte är någon skillnad för mig, varje dag är som vilken dag som helst nu när man är sjuk.. och jag hatar det. Jag mår åtminstone lite bättre. Det är mer kallsvettning och huvudvärk nu, med lite magont då och då. Febern är iallafall nere och jag har inte ont i halsen mer än på morgnarna. Det är då det är värst, när man vaknar - då gör det ont i hela kroppen, men det känns åtminstone inte som att någon borrat ned något i halsen på en längre.

Just nu sitter jag i mysbyxor och en t-shirt i sängen och mega svettas. Hundarna skäller utanför så jag får strax gå ut och kolla till dem. Solen lyser och jag hade gärna lagt mig och sola, men samtidigt.. så inte. Jag orkar inte svettas mer än jag gör, så jag tror jag ska ta mig en kalldusch istället och sedan hoppas på att dagen kan ge något. Lätt att bli så jäkla uttråkad nu..

Igår var en lite bättre dag iallafall. Jag började morgonen nede med hundarna och sedan var städerskan där och underhöll mig lite grann, haha, hon är så fruktansvärt go. Hon ville göra te och tyckte så synd om mig. Hon tyckte mina ögon såg så små ut när jag var sjuk.. Haha! Efter att jag lyckats somna om ett par timmar hade städerskan gått och jag lade mig och kollade på säsong tre av one tree hill. Rätt som det var kom pappa hem och sa att de skulle gå på festivalen i trelleborg så jag slängde på mig ett par gamla jeans, som dessutom var förstora nu, en t-shirt och fixade ansiktet lite innan vi begav oss ut. Arh, vilken frihet att få komma ut! Festivalen var mysig, mycket mindre än i Malmö - vilket är oerhört mycket skönare. Det var en hel del skräp stånd, så inte mycket att se på, men vi fann ett ställe som vi fann intresse för, mer av indian-style.. och där fann jag två armband och två ringar. Jag ville så gärna ta hem en målning och en skiva också, men eftersom jag inte hade mina egna pengar med så kunde jag inte köpa hur mycket som helst.. Efter det åt vi lite mat och vi fann ett mindre mattält, med kycklingspätt, hamburgare osv.. och det gick vi sen vidare med och när vi ätit upp och nästan var vid slutet av festivalen mötte vi söderslätts musikalorkester, lett av en gammal-gammal brandbil där det satt en man och en kvinna i(en kvinna som viftade som att hon vore drottningen hon själv).. haha.. och framför den bilen gick en man iklädd gammeldags kläder. Han var nog en gammeldags polis eller något, men ehm.. Häftigt var det. Jag älskar sådant så det var en perfekt känsla för en trelleborgs festival åtminstone! Och sen kom vi till slutet av festivalen och av alla stånden.. och då kom vi in på ett stånd som sålde t-shirts för 20 kronor.. Hah, löjligt bra för där fann jag en tröja som var så mycket jag som möjligt.. Jag har alltid letat efter t-shirts med den amerikanska flaggan på - gjorda i lite mer kvinnoform, och se.. nu fann jag de! Så perfekt.. billigt och bra. Sedan var vi nöjda, så vi tog samma väg som vi kom dit och tillbaka.. och när vi väl satte oss i bilen så kände jag hur hela kroppen slappnade av. Ryggen och benen värkte och huvudvärken kom - vilket förvånade mig, för jag hade mått alls dåligt när vi varit uppe och gått. Tvärtom, tyckte det var så fruktansvärt skönt och få se saker och ting, att röra på mig!










När vi kom hem blev klockan snabbt mycket och snart mötte jag upp Danielle.  Hon köpte lite godis på videobutiken och sedan begav vi oss hem för att åka med pappa och min lillebror på bio.

Toy Story 3 i 3D!  Och ja, skitbra. Samma story, samma dudes, bara nyare version.. och ja, något annorlunda är där ju. Första storyn är ju om att Andy skaffar sig en ny leksak- Buzz .. och andra filmen handlar om att Woody hamnar på något museum och denna tredje filmen handlar då om att Andy växt upp och om hur leksakernas framtid blir - på vinden, ta med sig till college eller slänga?  Hah, ja.. men på samma gång är det samma sak om igen, men det är fortfarande lika bra.. för jag menar, man har ju växt upp med Toy Story. Jag satt själv med tårar i ögonen när jag kände igen grejer ifrån de gamla filmerna eller när man fick se exempel på hur man var som barn.. Hur fantasin hade ett flöde som inte gick att hindra och hur glädjen var oersättlig.. Det var så mycket lättare som barn. Och sen är ju 3D skitfräckt! Så sevärd - utan tvekan!

Efter filmen åkte vi hem och eftersom Danni var tvungen att vänta på Peter som skulle ta sig hem ifrån malmöfestivalen så lät jag henne stanna hos mig och fördriva tiden lite. Vi satt först och spela tv-spel.. Vi fick ifrån Mario kart till sagan om ringen men kom inte mer än till andra banan innan de blev för svårt.. hahah! Efter det underhöll vi varandra genom att kolla igenom stjärntecken.. och för att se hur mycket som passade in, vilket var en jäkla massa.. och sedan, bäst av allt.. underhöll vi oss med nattamat och scooby doo! Hahah! Danni tycker nog att jag är löjligast i världen som skrattar åt så löjliga grejer, men shit, jag skrattar hela tiden.. Det är väl så man blir när man stannar inne för länge!

Allt som allt.. hade jag en suverän fredag. En riktigt bra fredag och jag tackar alla som gjorde den så bra!:)

Nu ska jag spela lite tv-spel med min lillebror..
SEE YAAAA!
L.

---

Godmorgon. Det är ljust ute och hittills verkar vädret åtminstone ligga på molnighet, vilket jag hoppas det kommer göra hela dagen. Mina två vovvsingar ligger på andra soffan och följer städerskan med huvudet. Jag gick upp tidigt för att ta hand om dem, men då sov de som stockar och nu ligger dem bara och halvsover. Jag däremot är så trött som jag kan bli.. Jag har knappt sovit. Ett par timmar.. två eller tre högst.Jag mår iallafall lite bättre idag. Morgonen är alltid värst. Då jag är som mest svullen och då halsen gör som mest ont, men då häller man i sig ett glas proviva och ett par alvedon så blir det bättre efter en stund.. Så nu har jag tagit datorn och mina hörlurar och lagt mig så att jag har koll på hundarna och ska sätta på en film och hoppas att jag somnar lite under tiden..

Innan dess tittade jag däremot på mitt horoskop.. och än en gång stämde det så fruktansvärt mycket att jag var tvungen att dela med mig. Ni som känner mig.. kan ju avgöra själva, för man ser hur mycket av det som verkligen är jag..

(21 juni - 22 juli)

Planet: Månen
Symbol: Krabban
Ängel: Gabriel
Färg: Grön (de skimrande färgerna av vatten och måne)
Växt: Lilja - Näckros
Metall: Silver
Kristall: Pärla
Tarotkort: Månen
Motto: Jag kän
Nyckelord: Känsloliv
Element: Vatten
Turdag: Måndag
Kvalitet: Ledande
Polaritet: Negativ
Positiva drag: Varsam - Försiktig - Stark släktkänsla
Negativa drag: Lättrörd - Överaktiv
Turnummer: 3 & 7
Människokroppen: Mage - Bröst
Kinesiskt djurmotstycke: Får

Dagarna går långsamt. Det suger och vara sjuk. Jag saknar allt - att gå upp tidigt och stressa till bussen.. Saknar morgon fuktigheten.. och jag saknar mina kamrater. Klasskamrater som vänner. Jaaaa... jag saknar vardagen.

Nu har jag blivit så patetisk att jag går upp om morgnarna och spelar Sagan om ringen och Super Mario Sunshine.. och sedan tar The Sims över.. och sedan skriver jag några långa texter...

Och på nätterna när jag inte kan sova är jag så uttråkad men har så mycket överskottsenergi att jag lägger mig och skrattar till Scooby Doo..

Alltså har jag tänkt på, att idag har det blivit lite bättre. Jag sov åtminstone länge, nästan till lunchtid.. Och det har jag inte gjort på ett bra tag och jag la mig ändå tidigt.  När jag vaknade imorse trodde jag verkligen att någon borrat i halsen på mig så jag sprang ned och hällde i mig ett par glas vatten och sedan tog jag några alvedon.. Inte för att det hjälpte, så jag tog en av apotekets halstabletter som tydligen ska fungera, men det är inget mer än tungan som domnar av..

Dagen fortsatte gå långsamt, sen kom min bror hem och sen min pappa.. och sen blev det äntligen mat och det första jag fick i mig var sallad - som jag tyckte var så grymt gott. och sedan lite makaroner som gled ned i halsen tillsammans med lite kycklig.

Kvällen fortsatte med tv-spel.. och sedan gick jag ned till pappa och tänkte se tv men efter ett par minuter avbröts det och jag hamnade vid datorn.. och sen fick jag ett sms av Danni, där hon skrev att hon behövde prata.. och naturligtvis blev jag orolig. Inte likt henne.. Så efter en halv timme mötte jag henne i centrum och jag kan ju bara säga det.. att få gå ut var oerhört skönt. Det känns verkligen inte som augusti ute.. Kanske som Oktober. I halsen kändes det nästan frostit ute. Runt hörnet av videobutiken skuttade Danni ut. Jag log i mörket när hon studsade fram.
Jag tänkte precis fråga om hon var glad när hon avbröt mig.
- Vad ska du handla? log hon.
- Jag vet inte, svarade jag och ryckte på axlarna. Ehm, lite godis.
- Jag visste det! log hon också ryckte hon fram händerna med ett mjölk choklad och en fanta.
- Men Danni!
Jag skulle precis krama henne men så lyfte hon upp händerna. Åh, ja, just det..
- Inte krama nu, log hon.
- haha, men åh, log jag. Danni, du e så go. Detta kan jag inte ta emot!
- Joho, sa hon och tittade avskyvärt på det. Jag ska inte ha det!
Hon började springa mot videobutiken igen.
- Varför går vi tillbaka om vi redan har det vi ska ha? sade jag och tittade konstigt på henne.
- Jag ska handla mer, log hon.
- Okej, sa jag medan jag undrade varför hon inte gjorde det samtidigt som hon handlade till mig.
Också rundade jag hörnet..
- NÄMEN! sade jag förvånat.
Jag såg förvånansvärt på Peter.
- Nämen, nämen, nä,men .. !!!!!! Du var ju precis hemma!
- Jag har ju varit hos honom, skrattade Danni.
- Nämen!! skrek jag!
Jag log och var så glad att jag ville hoppa upp i hans famn men precis när jag sprang fram höjde han också händerna.
- Men äsch, jag smittar inte av en kram! log jag också omfamnade han mig!
Aaaaaah ... Glädjen tog över i ett skutt och överskottsenergin låg plötsligt på topp igen.
Mina två bästa vänner. Jag kände mig innerligt lycklig av att dem var här. Att Peter var med. De lyckas verkligen överraska mig.. och ändå tänkte jag på Dannis konstiga beteende?
Jag pratade ivrigt om allt ifrån Ängla besök till Scooby Doo och dem skrattade bägge två åt mig, men jag märkte att dem lyssnade intensivt.
När vi kom hem hade alla i familjen lagt sig, så vi gick in på mitt rum .. där jag sagt att vi skulle vara tysta men jag glömde mig snabbt. Jag skrattade högt och fortsatte prata ivrigt med mina vänner. De fyllde i då och då och påpekade att jag såg ut att vara 12 år.. Hahah!
Men tillslut var dem tvungna att gå.. så jag följde dem till bussen och nu sitter jag här hemma, i mitt rum med godiset Danni gav mig och tänkte se några avsnitt av One tree hill innan jag somnar.. en dag imorgon också ju!
En dag att se fram emot!

Det blev ännu en sömnlös natt igår. Jag låg där och drack och sög på halstabletter och drack och höll på om och om igen, men det var fortfarande lika svårt att svälja.. Så jag gick upp tidigt och satt i kö till läkarn men kom tillslut fram och fick tid till 11. Så jag satte mig på cykeln - vilket var oerhört jobbigt. Det brände i halsen, jag klöktes varannan minut och kroppen sade emot, men tillslut kom jag fram och där satt jag sen i väntrummet och blev efter en halvtimme inkallad. De fyra sköterskorna såg på mig precis som att det var jättesynd om mig och sen sa den ena "men lillevännen, hur är det med dig?"  jag log åt henne och att det antagligen inte var bra eftersom jag var här.
De tog snabbt kill i halsen, vilket är jätteläskigt men de gick fort och efter fem minuter ropade dem in mig igen.
- Det är inte halsfluss, sade hon.
"Nä.. Nä, det är klart det inte är halsfluss" sade jag och suckade. Jag är som dömd till otur!
- Så det blir några blodprover och så, sade hon och jag kände hur magen knep sig.
Jag har egentligen inte problem med blod, men det är sprutorna, känslan innan och efter. Jag vet hur det känns men inbillar mig annat. Så satt jag där i stolen och svettades och vågade knappt titta - också kände jag hur hon blötade ned mitt finger och precis när jag tittar ser jag nålen. Också var det klart. Inte ens en sekund. Sticket var över snart men jag bet ändå mig i läppen. Háha, vilken mes.. Blodet sipprade ut och började rinna så jag tog en bit papper och lade tryck på.
- Ojdå, det blev lite för stort hål kanske.
Hon tog ett par rör och fyllde dem med blod och gav mig sedan ett plåster.
- Hah, jag tittade på allt, log jag stolt.
- Va? sa sköterskan och tittade konstigt på mig.
- Ja, log jag genant och försökte genast skämta bort det. Jag har aldrig vågat titta innan, men det var väl inte så farligt om man inte tänker och håller andan.
Hon skrattade.
- Bra gjort.
Jag skulle nu vänta i en kvart så jag satte mig med en tidning i väntrummet men precis innan jag öppnar tidningen ropar dem mitt namn igen.
- Skulle det inte ta en kvart? frågade jag orolig.
- Jo, svarade sköterskan. Det skulle det men efter tre minuter kom det ett svar och du har körtelfeber.
Jag tappade hakan.
- Amen du skojar? Min mamma sa precis i telefon.. "Hoppas inte du har körtelfeber bara!"
- Haha,jo, du har ju de, sade hon lugnande.
Jag suckade.
- Jaja, nu då?
Hon förde mig till receptionen där jag blev kallad till en läkare och sedan var det den vanliga proceduren. Och nu har jag bara legat hemma hela dagen och haft lika ont som jag haft de andra dagarna. Och ingen medicin och ingenting, eftersom de inte har något botemedel mot körtelfeber.. Så nu missar jag malmöfestivalen där resten kommer ha så makalöst roligt och sedan kommer jag missa enormt mycket i skolan vilket verkligen är det sista jag behöver..

Men vad kan jag göra?
Inget annat än och hålla ut..
Finns så mycket värre.

Anyway, ska äta middag nu.
L.

Det var omöjligt för mig att sova i natt. Jag kallsvettades och var torr i halsen och hur mycket jag än drack så blev det inte bättre. Smärtan har förvärrats sedan igår och mamma har klarställt att jag är svullen i halsen och helt vit på ena sidan. Så imorgon ska jag till läkarn tidigt och få pencillin. Jag vill bara få bort detta så fort som möjligt.
Bortsett från hur jag mår och ifrån hur ont jag har så har det varit en mysig dag. Åskan har legat över oss, men gav bara en enda stor knall och en blixt. Fräckt! Och efter att jag legat i soffan hela dagen gick jag ut i fuktigheten och fotograferade lite innan det blev mörkt.. Och det var så skönt att få andas in luften, men lika smärtsamt i halsen..

Nu ska jag äta lite glass och hoppas på att det ska lena halsen litegrann.. och sedan ska jag försöka sova och hoppas på att jag blir bättre till imorgon.. Usch, jag fruktar inför natten:(

Njut av bilderna, så uppdaterar jag snart igen..

L.

Det är inte min jävla dag idag.  Har suttit och skrivit ett helt inlägg nu men så försvann det och det gick inte och ta tillbaka även om jag tog "ångra"... suck!
Har så ont i halsen att jag skulle kunna skrika ut och be någon ta bort det! Det är som att det brinner och svider på samma gång. Jag har några små-blåsor i halsen men mamma säger att jag är löjlig och att det är en vanlig förkyldning. Får lita på hennes omdöme tills vidare. Är det inte bättre tills på måndag så får jag gå till läkarn.

Så ikväll, har ni antagligen förstått, att jag bara varit hemma. Håkan och flickorna var här på middag och sedan spelade vi lite kort - allihopa, haha och för första gången någonsin tror jag Håkan hade lite otur i kort! Haha! Efter det satt vi framför tvn och bara umgicks.. och när dem gått så satte mamma och jag på Dear John och nu sitter jag här, i soffan och sagan om ringen. När de är slut om ett par minuter ska jag lägga mig och jag hoppas jag kommer sova gott, för jag behöver verkligen,verkligen sova djupt.

God natt.
L.

De senaste dagarna har kroppen mått mindre bra. Jag har haft lite smått halsont och legat torr i halsen på nätterna och det spelar ingen roll hur mycket jag druckit, det känns ändå som att någon har dragit ned en kniv i halsen på mig. Och när jag nu bott hos Danni de senaste två nätterna så har vi varit på malmöfestivalen och varit ute till 4, vilket gjorde det hela värre skulle jag tro..

Men torsdag och fredag har varit bra. Danni och jag mös hela torsdag kvällen med "Hachiko" och satt efter i ren tystnad och när vi sedan såg på varandra så brast vi ut i skratt. Efter en halv film av tårar skrattade vi oss igenom det.. tills vi återigen bara satt tysta. Hachi.. En otroligt vacker, men .. åh.. vilken jobbig film. När vi började gäspa tog vi chansen och släckte snabbt omkring oss och gick sedan och lade oss.. Man blir ju alltid så trött efter man gråtit. Men när vi låg där, i sängen.. så fick vi överskottsenergi. och där låg vi och såg på en massa tabbar svt gjort.. och vi skrattade och vi skrattade och vi skrattade.. och tillslut skrattade vi tills ögonen bara föll ihop och vi föll i djup sömn.

Ett par timmar senare ringde klockan. Dags för mig att åka till skolan. Jag kom till min enda lektion - textkommunikation, vilket var just det jag behövde. Det var allt ifrån utveckling av texter till att gå på bio och skriva recensioner av filmer.. till att recensera en fotbollsmatch till att skriva dikter och journalism .. och allt möjligt. Ännu bättre var det att vi bara är 7 stycken i gruppen. Då kommer man kunna fokusera mer och inte behöva skämmas under muntliga övningar eller skämmas om folk behöver läsa ens texter.. vilket hon har sagt att folk ska och det är jag lite tveksam till, det beror på hur personliga texterna är..

Lektionen gick fort så jag åkte hem och då blev det klippning - skönt att bli av med det slitna håret - så det är precis över axlarna och lite upptaggat nu. Mycket fräschare och lättare - skönt som satan! - Tack Petra, som alltid ställer upp .. i sista minuten eller på lediga dagar. Du är guldvärd!

När jag väl kom hem till Danni så lade vi oss för att se på tv.. men mina ögon föll ihop. Enligt Danni hade hennes pappa och hon stått och kollat på mig när jag legat med öppen mun och sovit som en gris.. Hahah.. Och tillslut vaknade jag - nästan rädd.. För jag var kallsvettig, genomsvettig.. Så pass svettig att det rann över ryggen när jag reste mig men frös samtidigt och kände mig ändå jättevarm så jag sprang ut och ställde mig med armarna uppåt - men .. då var det ju kvavt ute.. såklart.. så jag sprang in på toa och sköljde av mig. Bättre. men fortfarande varm... Men det var ju bara att bita ihop.
Vi började göra oss i ordning.. Danni däruppe och jag lyckades göra mig i ordning lite smidigt vid tvn eftersom One Tree Hill gick.. och tillslut blev vi klara och då satte vi oss i det någorlunda svala uterummet och tog oss en god cider och spelade lite kort innan det var dags och dra in:)

Men tiden gick fort och sen satt vi på bussen, en knökfull buss påväg in till stan - kissiga så... in i .... och när vi väl kom fram var vi inte bara tvungna att betala ,utan att stå i en jäkla lång kö.. och sedan började kvällen på malmöfestivalen.. Men att vara på malmöfestivalen som minderårig är inte det roligaste. Vi har inte särskilt ställe vi kan gå in på eller sitta på, utan åldersgränsen är 18.. så vi får gå runt och gå runt och gå runt .. bland stånden. Kolla in stortorget. Kolla in gustav.. Men vi fann några goa grejer iallafall - som gav oss.. sådan extrem Gran Canaria känsla att vi nästan trodde vi var tillbaka. Vi hörde den spanska musiken och drog oss mot den utländska samlingen och när vi kom runt scenen såg vi "Dirty Dancing 2" live .. men med vanliga människor, äldre som yngre, utländska som dansade med sådan känsla att man nästan tappade hakan. Vi drog oss in i samlingen men när vi såg att våra steg inte riktigt stämde ihop med deras drog vi oss ut. Vi stannade på utkanten och höll koll på folket och såg några extra som verkligen kunde dansa!
Efter att vi gått lite till och blivit uppraggade av folk ifrån afghanistan... och ifrån äldre ... och ifrån nån svenskar som inte kommer med andra kommentarer än "fjortisar" fick vi äntligen tag på några goa vänner - och kom äntligen in på öltältet. Så där satt vi och delade på en cider och umgicks med folk som vi inte träffat eller umgåtts med på en väldigt lång tid.. Och tiden går fort när man har roligt och plötsligt stängde dem. Så det var bara för oss att resa på rumpan och dra oss vidare. Vakten tipsade oss om Lilla Torg och jag suckade åt åldersgränsen. Men vi gick dit och såg alla de mysiga barerna där det var smockat med folk men ändå lugnt.. Det såg så mysigt ut. Det hade varit så.. härligt och bara få sätta sig där och njuta lite. Hade vi varit utomlands nu så hade det varit "Ah, blondies, come here, come here" överallt.. men i Sverige står vakterna och tittar på en precis som att.. "och vart tror du att du är påväg?" .. Självklart gör dem rätt för sig.. But.. It sucks to be young, you know..

När klockan slagit två drog vi med dem andra till Mcdonalds och bestämde oss för att köpa hem hämtmat, så vi köpte två cheeseburgare och drog oss sedan mot bussen - som naturligtvis överfylldes, men vi kom åtminstone hem.. Men när vi kom till Höllviken hade bussen runt Höllviken slutat gå - och den skulle vara extra insatt - my ass..  Och eftersom jag hade utslag på benen, hade huvudvärk, var förkyld och hade ont i halsen så kände jag inte för att gå hem .. Så vi sökte igenom våra väskor och fick ihop tillräckligt mycket pengar till en taxi. När vi kom hem hamnade vi vid köksbordet och jag hann äta ungefär halva min hamburgare när jag kände hur äckligt det var. Nattamat brukar vara gott men det var nästan vidrigt att äta nu och Danni såg på mig med precis samma min så vi slängde skiten. Nu fick det vara nog. Aldrig igen.. fyfan. Denna gången var vi åtminstone trötta nog för att somna direkt.. Och det gjorde vi.

Och nu är det lördag och jag har äntligen kommit hem. Jag sitter nu i vardagsrummet och ser på "BB", förlossningskliniken och gråter som en gris till dessa fruktansvärt vackra födelser! Haha. Jag är så löjlig!
Idag är det öppningsdagen för Malmöfestivalen - Rix Fm,  idol-artister spelar.. Familjen och några andra band. Jag ser på facebook att alla ska in.. Men inte jag. Inga band jag bryr mig om egentligen, men hade varit kul och träffa folk .. Men eftersom vi har en strand"fest" varje år med familjen och familjevänner så känner jag hellre för att vara med dem, så jag ska nu bara ta en dusch, äta spaghettisoppa och sedan dra på mig något skönt och cykla ned där för att göra dem sällskap:)







Hoppas ni får en trevlig helg.. och om ni ska till Malmö - så kan vi mötas där på onsdag!
xoxo.
L.

- Hur skulle jag ta mig igenom första skoldagen såhär?
Det var bara att bita ihop - gjorde mig klar och piggade upp mig lite och tog sedan bussen med Danni. Det kändes märkligt, att andas in den fuktiga morgonluften och känna av att det var så tidigt.. och ännu märkligare att åka buss. Det var ett tag sedan sist. Precis innan vi skulle gå på bussen hörde jag hur det knallrade till över himlen och jag vände mig om och halv log lite. - Ja, det har varit hela morgonen pucko? sade hon och dumförklarade mig sarkastiskt.
- Åh, sade jag förvånat. Har jag inte hört.
Dagen fortsatte och vi satte snart våra fötter på skolan. Det var enbart elever vi inte kände igen, hundratals som rökte utanför - även 94orna och jag kanske inte borde bli förvånad. Dem är ju 16.. Men de ser ut som.. 13 på ett ungefär och deras .. beteende.. är så annorlunda ifrån hur vi var när vi började. Tror jag iallafall, jag tog ju inte en titt på mig själv i andras ögon direkt..
Under första lektionen var det mediakommunikation vilket jag verkligen sett fram emot och när han väl gick igenom allt vi skulle lära oss var det både uppåt och nedåt, men textkommunikationen såg jag verkligen fram emot. Det är utveckling som författare, manusskrivare och journalist. Så det låter otroligt spännande, men tydligen såg jag inte särskilt intresserad ut .. för läraren kommenterade "jag ser att vissa håller på att somna här så jag ska korta ned mig" och jag blev snabbt generad. Han såg inte på mig så jag tror inte han syftade på just mig, men .. man vet ju aldrig. Andra lektionen var svenska, vilket var lite.. ja, ett vanligt ämne. Jag tyckte dock synd om vår nya lärare - hon var så nervös att hon skakade. Men efter att hon pratat om sig själv under ett bra tag och berättat att hon fick cancer när hon var 20 så kände hon att alla lyssnade och hon började slappna av. Resten av lektionen fick vi berätta lite om oss själva när hon ropade upp våra namn och sedan var lektionen över.
Jag trodde då jag skulle få gå hem och vila ögonen som gjorde så ont att jag undrade om det såg konstigt ut.. Men efter att jag ätit lunch med Danni och Sophie - eftersom vi känt varandra i ett år, så var vi tvungna att äta på samma ställe som vi gjorde första året - mcdonalds. Jag vet att båda mina föräldrar suckar nu.. " Du ska inte äta det" blablabla... Men vissa grejer ska firas! Punkt slut.. och daaaaaaaaamn så gott det var efter en sådan lång tid!
Men efter denna lunchen får jag ett samtal.. och dåå ringer min pappa och ger mig en spark i rumpan.. Det var städdags. Så utanför Hansa hämtade han upp mig tillsammans med min bror och städningen.. well.. den gick väl som den gjorde. Jag fokuserade och kände att det gick lika bra som vanligt, jag sprang upp och ned och var extra noggrann och tog vägguttag,lister osv.. men efter ett tag började pappa ilskna till och skyllde på att jag drog benen efter mig.. så jag antar att kroppen såg tröttare ut än jag anade. Men tillslut var vi klara och pappa lämnade av mg.. och jag tänkte inte sova, eftersom jag ville bli pigg nog till att sova på natten.. Men när jag låg på soffan och frös inlidad i filt så somnade jag ett par minuter.. tills mamma kom hem och det var mindre än en timme. Och sedan fortsatte kvällen som en vanlig kväll - middag, tv.. blablaah.. och jag satt som en zombie hela kvällen så när det äntligen var läggdags så låg jag och visste med glädje att jag skulle somna direkt.. men just det.. mina sömnproblem är nog svårare än jag tror för i minst två timmar låg jag klarvaken utan att ens känna mig trött och när jag väl somnade så vaknade jag ett par gånger under natten och vaknade även tjugo minuter innan mitt alarm skulle ringa..

Men denna dagen har ändå gått bra.
Det började med engelska, där vi nu har den helt fantastiska Isabelle. Hon pratar enbart engelska, med några svenska ord ja, men hon håller sig hellre till engelskan. Och för mig var det perfekt. Jag njöt av den lilla engelskan fick komma ut medan resten verkade sucka.. Men lektionen gick naturligtvis för snabbt och efter ungefär 50 minuter satt jag på Times och åt frukost eftersom jag hade håltimme. Så jag köpte mig en fullkornsmacka med rostbiff, en yoghurt, vitaminvatten och en tidning och satte mig ned vid bordet i affären och njöt av en ensam frukost. Istället för att stressa öppnade jag tidningen och lät frukosten ta sin tid men mitt i allt avbröt tjejen som arbetade där mig och satte en bok framför mitt ansikte.
- Vill du ha den? log hon.
- Uhm, var min första reaktion. Hah. Köpa?
- Nej, log hon. Jag slänger den annars.
- Nej, log jag. Jag tar den. Tack så mycket!
Jag såg på omslaget och såg att det var en deckare och läste på baksidan.. Det var ingenting jag brukade läsa, men det ser jag bara fram emot.. Jag kan behöva en omväxling!
När en timme nästan gått gick jag och gjorde Dannis ärenden och gick sedan tillbaka till skolan, där Danielle stod redo för att möta mig. Vi gick gemensamt upp till vår sista lektion och såg att vi hade en bra stund på oss innan vi började så vi började springa runt och göra några ärenden - men vilken lärare vi än skulle till var upptagna eller så hade dem en kö på minst en timme så tillslut gav vi upp.. Skolan var över för dagen och jag gick för att möta mormor. I en halvtimme satt jag utanför Gina Tricot och inspekterade människor. Och det är fan ta mig otroligt hur folk tittar in en .. Det gjorde mig nästan riktigt förbannad, men det gick inte in riktigt heller eftersom jag inte bryr mig om vad främmande människor tycker.. men vissa människor tycker jag nästan synd om.
Det var en sådan tydlig skillnad på folk. Familjer, mammor med sina barn som pekar på allt.. Tonårstjejer som inte tänker på något annat än att bitcha sig eller hur man ser ut, och några stockholmare komm i slickathår och kostym och såg nedvärderande på mig. Och sedan var det det riktigt intressanta.. Folk som anser sig vara bättre än alla andra. En tjej kom upp i rulltrappan och jag såg direkt på hennes tillgjorda hår att hon levde.. ja, with a better amount of money.. Hennes hår följdes av ett sminkat ansikte med markerade ögon och läppar(som hon dessutom putade med). Runt hennes högra arm hängde en Prada väska och innanför den bar hon en jeansjacka vars märke jag inte kände igen. Men t-shirten under skyltade "Chanel" och det som kändes värre var att man kunde se skillnaden på mina och hennes jeans.. Hennes slitna satt på ett helt annat sätt och det.. man kunde bara se att dem inte hade varit billiga. Och när hon tog steget upp ifrån rulltrappan följdes det av ett hårt klackljud som slog i golvet. Hon såg sig snabbt omkring med en blick som nästan fick mig att säga "Oh, darling.. get real". Men när hon med en bitchig blick gick vidare skrattade jag tyst åt henne. För det värsta måste vara.. att så många hade velat klä sig som henne, men grejen är att hon klär sig inte snyggt för sig själv. Hon har inte gjort vid sig idag för att hon säger "idag ska jag känna mig snygg " utan för att hon vet att andra kommer se henne och att andra kommer tycka "damn, hon är snygg" .. Och det är synd, för att istället för att smälta in ska folk ständigt stå ut.. och hennes blickar på folk hon gick förbi var inte helt harmlösa. Jag följde henne med blicken tills jag såg henne gå in på Dondica - en affär där jag sett så många gå in men kommit ut med ett förödande ansiktsuttryck eftersom kostnaderna därinne är lika höga som... jag vet inte vad. Och sedan såg jag äldre par som köpte kläder till sitt barnbarn.. och föräldrar som letade efter något nytt till sina barn. Folk som smälter in i mängden, de bryr sig inte.. De har andra liv att oroa sig över. De njuter av att vara dem de är och ha dem personerna de har i sitt liv. Sedan kom en polskfamilj där jag kunde höra mamman säga "Jag är ledsen hjärtat, du får ta något för cirka hundra denna månaden"..  Flickan klagade inte och jag inspekterade deras kläder lite extra och det var inget fel på dem, helt vanliga jeans och tröjor ifrån MQ och Gina.. Helt vanliga människor - som har det så svårt. Och jag kan tänka mig hur den mamman hade känt sig om hon hade sett den kvinnan jag just inspekterat..
I 25 minuter hann jag inspektera så mycket och så många.. och jag vet inte hur många som inspekterade mig, men jag såg många som såg ned på mig och jag vet inte om det var för att jag satt på golvet.. eller för att det var att jag hade ett par Ed- harley skor eller för att jag hade jeans och en t-shirt.. eller om folk helt enkelt ser sig själv som bättre än andra och därför lyckas ge blickar dem inte tänker på att andra får på sig. Men mormor kom tillslut och jag fick vakna upp ur mitt inspekterande. Vi fann plagg efter plagg efter plagg.. ovanligt när det gäller mig, men det har blivit en del shopping detta året. Konstigt att jag börjat få tålamod för det!  Men jag fann ett par jeansleggings, två tjocktröjor och en skjorta! Saker jag kommer använda, är bekväm i och tycker om! Så tack än en gång till världens bästa mormor som alltid ställer upp!













Nu har jag äntligen kommit hem och med halsont vill jag bara lägga mig i sängen och låta mig få sova de timmar som behövs, för då kommer jag åtminstone få vila ut.. Men istället ska jag förbereda ett riktigt varmt och bubbelfyllt bad och bara slappna av och sedan smörja in mig och göra fotbad.. Blir som en liten healing, man mår så mycket bättre när kroppen slappnar av.. Och de behöver man när man har en dag som imorgon.. Då det blir den första dagen av Malmöfestivalen ju!

Uppdaterar antagligen efter de:)
Byeeeeeeeeee

Det har varit en seg dag idag. Jag vaknade flera gånger i natt av att jag trodde det haglade is in i rummet, men det var bara som täcket åkt av och regnet vräkte ned på fönstret. Jag somnade om och kröp ner under täcket och lade märke till att sängen kändes extra stor och eftersom jag frös kände jag mig nästan lite extra ensam. När jag vaknade ett par timmar senare gick jag ned och gjorde brunch. Regnet vräkte ned och nyheterna hyste om hur översvämningar skedde överallt men när jag såg ut genom fönstret såg det ut som vanligt regn, bara att det vräkte ned lite extra hårt.

Dagen gick och jag kände egentligen inte alls för att åka till Bea. Men när Steffie kom klockan 3 stod jag redo och hoppade in i bilen för att njuta av en dag med Bea. När Steffie stannar utanför Bea så sitter och Helen och spelar kort. De hade precis bakat negerbollar - ja , så heter det - så Steffie högg in och drog fram tallriken till oss andra. Så resten av dagen satt vi där tills Beas mamma kom hem och då kommer hon förtvivlat hem då hennes cykel precis blivit stulen - hennes och beas på cykel har blivit stulna denna månaden! Så jäkla galet.. Så efter att jag och Bea cyklat och handlat lite mat ställde vi oss och lagade tacos och när Bea ser på mig och säger "Vad håller du på med?" så tittar jag på köttfärsen jag höll på att hälla över på stekjärnet.
"Vaddå?"
Hon tog genast över och hällde tillbaka köttet och hällde sedan på smör i stekjärnet.
- Detta gör man först Louise, sade hon bestämt. Och sedan hällde hon på köttfärsen igen.
- Skär du grönsakerna så fixar jag detta!
Jag gjorde som hon sa och insåg att jag kanske inte var något vidare på matlagning ändå..

Sedan gick kvällen fort och efter att solen börjat lysa och vi cyklat en runda spelade vi kort tills klockan slog tio. Då begav jag mig hem och har nu förberett för morgondagen. Det är dags för skola. Första skoldagen i tvåan.. Det känns som att det är första dagen jag ska sätta foten på gymnasiet... och jag ser verkligen fram emot det.
Det kommer bli annorlunda i år. Det känner jag på mig.

Nu borde jag försöka blunda och somna in, men adrenalinet pumpar och jag är inte i närheten av trött. Men det kan jag bli. Så god natt.. Imorgon ska jag ge så mycket uppdateringar jag kan.

So I'll see you then.
L.

.. drömmar väger tyngre än fakta och hoppet kan triumfera över erfarenheten.


Jag sitter och ser mig om i mitt rum och letar efter någon sorts inspiration. Och jag ser alla mina minnen - bilderna, tågbiljetterna, alla visitkort ifrån gran canaria.. texterna.. jag ser allting men mina fingrar kliar inte.. och trots att tankarna är många, finner jag inget att dela med mig av. Personer som jag inte mött på en evigheters lång tid kommer upp i huvudet, saker i det förflutna kommer upp, saker jag vill säga, saker som jag önskar jag hade sagt - skrikit ut. Personer som jag vet att jag hade kunnat bli lycklig med och som jag vet, att jag hade kunnat göra lycklig - som var så envis mot mig, som ville vänta sååå länge för att starta ett förhållande med mig men som gick rakt på sak med någon annan, någon jag inte ens kunde föreställa mig att han skulle.. satsa på... Så mycket jag undrar och så mycket jag vet - saker som jag vill skrika ut, få dem att fatta.. men eftersom jag inte betyder något för dem idag, tänker jag inte ens se åt deras håll nästa gång jag ser dem. Sen finns det så mycket ..sorg. Tårarna har bränt bakom ögonlockarna flera gånger i ett par dagar nu.. Och ibland har jag inte vetat varför, utan jag har legat där och känt dem komma och sedan stängt ögonen för att utesluta dem. Det har varit så mycket ensamhet att jag hört av mig till personer jag inte.. kan prata med. Desperat behov av den enda som förstår, men som inte kan vara där. Och sedan oroligheter och rädslor... och sedan också så mycket självklarhet. Och i flera dagar har jag suttit här och försökt skriva och suddat ut, sparat i utkast och sedan bara stängt ned skiten eftersom det inte varit rätt. Frustation kan vara så.. ja.. frusterande.

De senaste dagarna har annars varit fantastiska. Fältartisternas shower har varit så makalöst bra - Torsdagens spelning var Jag, Danni, Michelle, Peter, Emil, Matte och även Palle nere och kollade läget.  De körde lite lugnare tempo och grabbarna klagade lite, men sista hyllningslåten var den klockrenaste jag varit med om - alla tjejer och Ellinor ställde sig på scen med pippilotter och började sjunga rammstein.. men ändrade låten i ära till Inger Nilsson som var med.. och de började sjunga "We love you, Pippiii" .. Men efter ett par sekunder gick Inger upp och avbröt låten med "Stop, stop, stop.. Vad är det här ,Elllinoor?"  Hon såg på tjejerna med fräknar i ansiktet och pippilotter i håret och lät lite halvt irriterad. Eftersom hon alltid blivit sedd som pippi så kan det bli lite jobbigt och ännu jobbigare när folket som då är som en familj gör såhär blev de värre.. trodde vi.. tills hon gjorde om sig - rufsade till håret, tog av sig skorna, målade ögonen svarta och tog på sig en skinnjacka... "Ska det sjungas rock'n'roll så ska det göras på riktigt!"  och sedan satte hon igång - rammsteins egen "Du hast".  Inger Nilsson i full action, flippade loss tottaaaaaaaaaaaalt och gjorde det mest vräkiga framträdandet tills publiken stod upp och jublade! Haha! Fantastisk avslutning!
Efter lite jamm så följdes det av en kväll hemma hos Peter. Regnet vräkte ned och åskan mullrade över oss, men vi cyklade i fullfart till peter och kom dit blöta som .. jag vet inte vad. och mina vita byxor var inte längre vita, utan genomskinliga.. Men kvällen gick fort och alla blev trötta efter ett litet tag så slutligen begav vi oss ut i regnet och kom tillslut hem igen.. Efter fyra timmar skulle jag upp igen. Dags för jobb.
Fredagen den 13e.. Jag väntade på att oturen skulle komma .. speciellt eftersom jag inte sovit. Men jag var till och med pigg och jobbet gick makalöst bra, bortsett från att jag rev mig på sidan av ögat i en kattbur.. men det var ganska skonlöst tycker jag på en dag som denna!  Däremot har fredagen den 13e aldrig varit en otursdag för mig så jag kanske har lite mer tur än jag tror?
När jag kom hem tänkte jag sova någon timme, men istället städade jag lite åt pappa hemma eftersom hans band skulle komma dit och repa.. och de kunde inte se ut som de gjorda, så med tunga steg städade jag rent fortare än förväntat. När jag väl lagt mig så värkte det i ryggen och i huvudet men preciis innan jag somnar vibrerar telefonen och får mig att rycka till. Jag lade ifrån mig telefonen men hörde den på långt håll. Efter att det hade vibrerat i nästan 10 minuter reste jag mig upp och svarade i den jävla telefonen.. Det visade sig vara ett par sms ifrån ett par goda vänner. Klockan hade blivit mycket och vi skulle snart till FBU.
Jag stängde av luren och lade mig i en halvtimme och efter att tiden snabbt gått förbi vaknade jag till och tog en snabbdusch  - idag fick det bli mina slitna jeans och en svart tunika med kedjor på sidan av armen. Eftersom jag var hungrig gick jag snabbt upp till Pizza näset för att köpa en kebabtallrik .. Brukar inte äta det, men var lite extra sugen. När jag kommer in ser jag upp och får syn på ett par chokladbruna ögon och ett brett ljust leende. Jag stannade upp och tappade halvt hakan. Det var Filip Josevski. Det var ett år sedan jag ens sett honom sist.  Hans hår hade växt upp och snuddade vid axlarna. "Hey" log jag. Han log brett. "Kom hit" sa jag och visade att jag ville ha en kram. Han släppte pizzan han höll på att göra och kom fram och omfamnade mig. Hans doft slog mig och jag rodnade när jag påkom mig själv andas in lite extra. Vi hade pratat för ett par dagar sedan.. och jag hade berättat hur .. vacker han var i mina ögon. Vacker kanske är fel, för han är.. snygg men har en personlighet som gör honom vacker. När han såg på mig blev jag generad och började fumla med plånboken. Vi pratade ett tag och jag försökte slappna av, men när jag såg att även han spände sig så började jag skratta tills kinderna rödnade lite extra. Direkt när jag fick maten stampade jag ut ur affären och himlade ögonen åt hur patetisk jag var.. Men efter ett par minuter fick jag ett lugnande sms. "Du är riktigt fin idag Louise. Så jäkla söt"
Jag fnittrade till inombords och gick med ett leende på läpparna hemåt. Jag skrattade åt mig själv när jag insåg att han började få mig att känna mig som en liten flicka. När jag ätit så hade klockan blivit mycket och helen och bea hade ringt mig mer än fem gånger.. Så jag gick ned till bandet, hälsade och sa hejdå och sedan cyklade jag till FBU i snabba ryck med en söndrig cykel. De hade ändå inte börjat när jag kom men när klockan var halv 9 - då jag var tvungen och gå- började dem.. Ellinor, Linda och Sophie kom fram och "klickade" och tackade för att vi var här. Det var deras framträdande jag såg fram emot, men jag visste att jag inte skulle hinna så jag förvarnade även dem och tackade för allt!  Jag hann höra hälften av "Oboy" och kramade sedan om Monica hårt och tackade för fantastiska dagar. Hon pussade mig på kinden och sade att vi skulle höras av på fejjan, byta lite bilder och snacka lite! Jag kände mig riktigt, riktigt ledsen när jag körde därifrån. Trots att det var äldre, mycket äldre människor så var det människor med öppna armar och som gett så mycket de senaste dagarna att det var så... tragiskt att säga hejdå. Som en liten familj man precis lärt känna!  Men Monica lovade att det skulle komma ett nästa år!

När jag kom hem ställde jag cyklen och sedan åkte jag med pappa och bandet till Strandbaden. Det var fullsatt och åldersgränsen låg på 30 så det var helt rätt publik för pappas musik! Jag hälsade på faster emma och petter som jag inte sett på en evighet, samt några vänner till familjen och sedan ställde jag mig bredvid scenen - redo för att sälja skivor. Och det tog inte lång tid innan folket var igång. Publiken älskade pappa - de applåderade redan vid de första låtarna och stod och dansa till dem sista. Ljudet var bra, ljuset perfekt och bandet var lika bra som vanligt. Både efter och under spelningen kom folk fram för och köpa skivor och sammanlagt sålde vi nog 7-8 skivor. När vi var klara drog 30+ igång så vi packade ihop och tänkte ge oss av, men det blev inte riktigt så.. efter vi gjort av med ägaren som skulle betala så fick vi vänta en extra timme innan vi äntligen kom iväg. Och jag trodde jag skulle få sova gott, men det var inte förrän klockan slog 3 som ögonlocken började bli tung.



Klockan 5 ringde alarmet och jag visste att det inte var lönt att dra på det så jag reste mig och cyklade ut till jobbet. Morgonen började åtminstone bra. Det var ljust på himlen och ett stort, rött eldklot följde mig på vägen till jobbet. Så.. har jag aldrig sett solen innan! 
Tillslut kom jag fram och mötte Danielle utanför. Vi satte igång och allting gick snabbt och smidigt. Vi var oerhört avslappnade och hade bra kommunikation och hade även lite roligt. När vi kom hem för lunch däckade jag direkt i sängen och vaknade en kvart innan jag skulle vara tillbaka på jobbet, så jag tog den sega cykeln och cyklade ut så fort jag kunde. Det tog inte mer än en kvart så det var perfekt ändå.. Men så öppnade himlen sig och regnet for ned över oss. Himlen knallrade och blixtarna var tydliga omkring oss. Vi hann precis gå ut med alla hundar och få in den sista hunden ur rastgården innan det började skapas pölar - och sedan var det inte pölar längre, utan översvämning. Danni åkte iväg lite tidigare eftersom hon skulle på kräftskiva, så efter att vi kollat katterna och bara hade städandet kvar åkte hon hem medan jag stannade kvar. Hundarna började gnälla av knallrandet så jag pratade glatt med dem för att lugna dem. När jag städat hallen och plockat undan och det doftade gott så kom den sista kunden. Jag torkade lite extra efter dem och ringde sedan pappa. Precis när vi lagt på ser jag ut genom fönstret och blicken möter en blixt som slår ned rakt på ängen utanför. Då började bli lite extra nervös. Jag släckte och låste och satte mig sedan på cykeln utanför - det slår ju inte ned i gummi. Tio minuter senare kommer pappa och ser mig sittandes på cyklen - dygnsur och kall. Jag log lite när han tyckte synd om mig, för jag njöt faktiskt. Hur läskigt det än var att vara ute på landet och att inte vara skyddad, så är det så jäkla mysigt. Men när jag väl kom hem till värmen så tog jag av mig de blöta kläderna och gjorde mig i ordning. Jag ville vila - men det var kräftskiva med grannarna på gatan så pappa körde mig snabbt till konsum där jag handlade lite mat och åkte sedan direkt dit. och jag stannade längre än planerat. Eftersom jag sällan träffar mina grannar så tog jag chansen och det var väldigt, väldigt trevligt. Vi satt i en av grannarnas garage med ett långtbord och fint uppdukat, med garageporten öppen. Regnet föll ned framför oss men vi njöt av god mat, sång, dryck och gott sällskap. Och det var riktigt trevligt. När jag tillslut kom hem så satte jag med rädsla på filmen "Hachiko".. jag visste att filmen skulle vara extra jobbig eftersom det handlade om just ett djur .. och ja, till halv 3 låg jag och snörvlade med papper redo så fort ögonen började rinna.. Tillslut fick jag nästan panik, jag hade gråtit mig igenom halva filmen och grät lika hysteriskt efter. Men tillslut kom jag på andra tankar.. och efter man gråtit blir man alltid trött, så jag somnade.. och fick sova ut lika länge som jag behövde.

När söndagen kom visste jag inte riktigt hur jag skulle göra - jag orkade inte packa för att åka till mamma och orkade inte träffa mina vänner för att göra något. Pappa hade pratat om bio, vilket var perfekt. Så jag låg inne och hängde in lite nya kläder i garderoben. Plockade undan på rummet och bäddade om sängen för tredje gången på hela dagen. Tillslut satt jag där, tankspridd och otålig. Jag visste ju inte riktigt vad jag ville! men när kvällen började komma så förstod jag att jag hade en självständighetsdag. Så jag stängde dörren på rummet, satte på en film i bakgrunden och skrev lite smått för hand. När det inte kom särskilt mycket ur hjärtat lade jag ned pennan och pappret och tog upp en bok istället. Men jag var alldeles för rastlös så tillslut satt jag bara och lyssnade på musikvideos och mådde plötsligt mycket bättre.. Och när klockan slog elva låg jag utslagen i sängen. Äntligen.. Äntligen skulle jag verkligen få sova.

När jag vaknade upp visste jag att det inte var morgon än så jag såg på klockan. 02:35. Nej,nej,nej.. Jag ville inte vakna. Jag blundade och försökte hålla kvar i den tröttheten som precis fanns i mina ögon, men efter ett par minuter var det lönlöst. Jag visste att jag var pigg. Jag gick och drack och gjorde några ärenden på toa och lade mig sedan i sängen igen.. och sedan hörde jag att pappa var uppe och tissla - sömnlös han också?
jag hörde att han gick ned och då började Maloo pipa. Jag gick upp och tog henne i famnen men när jag lade henne i min säng så kissade hon ned lakanen. Åhnej Maloo! Inte hennes fel ju, vet ju inte hon.. så jag gick ned med henne och gick ut i trädgården och där kissade hon färdigt. Sedan gick jag upp på mitt rum och lade henne i min säng med öppen dörr. Och det var så jobbigt, jag kunde inte slappna av - jag kände ett sådant ansvar när maloo låg där. jag vågade knappt röra mig. och sedan var dörren öppen, vilket jag aldrig har - så det blev ännu jobbigare! När klockan blev runt halv sex på morgonen gick jag in med maloo i pappas säng. Så, bättre där! Och sedan gick jag in och slocknade lika fort som jag vaknat.

Sedan kom måndagen. Jag visste ju att jag skulle få packa till mamma förr eller senare, så efter att jag ätit bullar med pappa gick jag upp och började sortera ut vad som skulle med och vad som skulle stanna. Dagen gick och Bea började undra vart jag tog vägen. Tillslut kom jag hem till mamma där jag lade in tvätten, tog en dusch och sedan var det dags för middag. Jag kände att jag var självständig även idag - jag var ilsken och gav korta svar när folk tilltalade mig. Det var det värsta jag visste, att tilltala folk med dålig ton, men det är som ett undermedvetet - jag vill inte göra det, men varenda instinkt i kroppen säger "låt mig vara".. Efter många om och men med bea fick jag tillslut cykla dit. Och efter att vi spelat kort och bakat en kladdkaka som linus tryckte i sig så fort att inte boffe han få en bit, kom steffie dit och snacka lite skit.. och eftersom dimman låg så tätt i luften kände jag inte för att cykla hem, så istället fick hon och jag en go pratstund när hon körde mig hem.. och nu ligger jag här och har skrivit så pass mycket att ni antagligen inte har orkat läsa. Och jag är trött så ni får alla bilder imorgon, de finns så många förstår ni!

Hoppas ni tittar tillbaka trots all torka.. ska försöka hålla igång!

Best wishes. Sweet dreams. L.

Har precis kommit hem och behöver sova gott innan man ska jobba.. Men.. vill tacka för en supermysig kväll med ett gäng goa vänner på FBU och en mysig efterstund hos Peter!:)

Nu ska jag - neddränkt till midjan sussa gott och njuta av knattret mot fönstret!

Mer uppdateringar imorgon efter jobb. Har insett att jag ska jobba under fredagen den 13e.. och eftersom jag redan är klumpig till hälften så är jag orolig över hur det kommer bli värre. Får väl se - berättar imorgon!:)

Tomorrow.. tomorrow.. I love you tomorroww.. your only a day away.

Goood night!

Såhär ser man ut idag, redo för ännu en kväll på FBU.. men innan dess ska jag umgås lite med Beafis!:)



I'll be in touch tonight!

När jag vaknade imorse så visste jag direkt att jag vaknat för tidigt. Ögonen sved och huvudet var alldeles för tungt, så jag lade snabbt ned huvudet och blundade igen. Men när jag kände hur det hettade i hela kroppen så insåg jag att det var alldeles för varmt i rummet - det var så svalt när jag lade mig igår kväll, eftersom dörren varit öppen hela dagen.. men jag stänger alltid den på natten och fönstret vill jag inte öppna eftersom det då vimlar in av spindlar och småknott! Men eftersom jag inte ville vakna än så kunde jag inte resa mig upp än, men när det blev för varmt suckade jag och reste mig för att öppna dörren, men då hörde jag lilla Mallo gnälla därnere och när jag kom ned svängde hela kroppen på henne av glädje också hoppade hon upp och pussade mig tio gånger om. Jag tog med henne upp och låg kvar i sängen ett par minuter, medan hon busande runt ansiktet. När jag då inte kunde somna om så tittade jag på klockan. 10:00. Med tanke på att jag hade somnat runt 4 så var det inte särskilt många timmar, men jag fick skylla mig själv.. Istället satte jag igång datorn och gick in för att läsa nyheterna och det första mina ögon möter är rubriken "Vi måste ut i rymdebn eller dö". Stephen Hawking har än en gång talat, men det verkar inte spela roll .. hur många gånger vi än pratar eller bevisar att planeten förstörs, så skräms inte människan .. Vi fortsätter vi bygga våra byggnader och vägar.. Vi fortsätter producera ojla.. Isen fortsätter smälta och just nu flyter ett isflak som är  fyra gånger större än manhattan runt och har brutit sig ifrån Grönland..Och alla naturkatastroferna som skett de senaste åren - tsunamis, Haiti, vulkanutbrott..?   Moder natur har talat.. Men vad gör vi?  Ingenting.    Människan är det enda som skapats på denna jord, och verkligen förstört den.Och stephen har helt rätt.. Om vi inte förflyttar oss till andra planeter så kommer vi precis som dinosaurierna - dö ut.. men jag skulle inte vilja skicka människorna till nån annan planet, för då skulle vi bara förstöra lika mycket som vi förstört här..  Men efter att jag läst om detta lite ytterligare så fann jag denna videon; http://www.youtube.com/watch?v=jqxENMKaeCU

Det är en och en halv timmes video, om naturens cirkel.. människans förstörelse.. skapelse.. och.. ja, det är en massa i allt. En vacker video med fantastisk fakta.. skrämmande, men sann .. Så ta en titt så förstår ni vad jag pratar om.

Nu ska jag förstöra naturen lite till, genom att använda mig av mer el än nödvändigt med någon timmes film och sedan ska jag duscha och använda mig av vattnet som vi människor så brutalt överskattar.. Men vi kommer få stå till svars en dag.

Vänta bara.

(Videos ifrån ikväll längre ned! kass kvalite, men faktiskt.. rätt bra ljud)

Efter en hel dag av total ansträning, städning och en massa fix i rummet blev det äntligen middag - om så en sen middag - men det blev naturligtvis inte lax och det.. utan istället blev det lättgjorda makaroner med köttbullar, men gott var det! och efter det gjorde jag mig snabbt i ordning och cyklade sedan till FBU för att göra Bea och hennes mamma sällskap. Och vilken kväll ..

Beas mammas vän var nere i Höllviken med en förening ifrån FN som hon är med i, en musikförening.. Dem är ett gäng på 600 personer som skickas världen runt för att hålla koncerter för att visa stöd till dagens soldater.. och DET FUNGERAR! Efter att ha sett deras magi ikväll, efter att ha sett glädjen när de stod på scen så var det omöjligt att inte älska  det. Och det var inte en enda musikstil, utan det var allt ifrån rock till soul till pop.. Och det var fantastiskt! Åldersmässigt var det heller ingen skillnad - Om man kan hantera ett instrument så var man välkommen upp på scen för att bara ha roligt tillsammans med dem andra! Och daaaamn, ändå var alla så grymma.. Det var omöjligt att sitta still!  Den första timmen kör dem som en koncert och har scheman kring vilka som ska upp på scen, men dem stod mellan 8-9 stycken med A L L A instrument som kan finnas och gjorde en fantastisk show - och ändå har dem har bara roligt.. Men när klockan slagit 22 skulle det bli ännu roligare, då blev det jam.. vilket dem kör varje kväll och det är då vem som helst får gå upp på scen och köra sitt race - och det roliga var att när en person väl gått upp så kom alla efter.. en efter en .. och tillslut stod dem 15 personer på scen med allllla instrument, kör och med full energi och gav ändå rum för allihopa... Ah, det är just det här musik handlar om! När man älskar det man gör, när man njuter så mycket på scen.. så gör också alla andra det! Det går rakt ut i publiken .. och det är då musik är som bäst!

Det fanns dock några kända ansikten.. Pippi Långstrump .. Shakin'g Fredrik .. Och flera av dem har medverkat i disney filmer och flertal kända teatrar.. Och t.ex. det här, Monica(beas mammas väninna) medverkar i nästa toy story film! Hur jäkla fräckt är inte det?

Och det syns.. och känns, när man sitter med dessa människorna som har sådan karisma och så mycket karaktär, att det verkligen musiker.. Och man förstår att dem äääälskar det dem gör!

Ah, har varit en magisk kväll .. och det tar inte slut än.. Imorgon fortsätter det och även på torsdag! Joiiin us!

Nu behöver jag spara på den energi jag kan, så njut av låtarna och sedan hörs vi imorgon!
God nattttt:)



(Och du, Lady Gaga.. Släng dig i väggen. Dettta! är riktigt musik!)

Idag fick jag några ryck, och det blev verkligen ett stor ryck. Ifrån klockan 15 - 21 storstädade jag mitt rum, möblerade om och rensade garderoben.. och jaaaaa, det blev äntligen färdigt och det blev fantastiskt bra!!

Före:


under tiden:

Efter:




Visst blev det fint?:)

Såhär fräscht har jag nog aldrig haft det i ett rum. vartenda lilla hörn är städat.. mm, jag triiivs!

Haha, skönt och få det överstökat iallafall.. och skönt och kunna komma fram i garderoben igen!

Igår satt jag i ungefär tre timmar och skrev och sudda ut, skrev och sudda ut.. så tillslut bestämde jag mig för att radera allt och strunta i och blogga. Men idag blir det lite mer av det.. Jag har bestämt mig för att ha en pilldag idag, eftersom jag har massvis att göra.

Jag ska tömma alla de fem väskorna jag har med mig ifrån mamma. Det var flyttdag igår, vilket vi har varje söndag och som vanligt fick jag ett utbrott under tiden jag packade men det lugnade sig när jag andades in den fuktiga atmosfären någon timme senare..

Idag väckte pappa mig tidigt, vilket antagligen är bra eftersom jag ändå måste vända tillbaka dygnet. Men jag låg kvar i sängen någon timme till och såg en film, men nu är jag uppe - stinker vitlök efter lunchen, fryser efter en ISKALL dusch där både balsam och tvål var slut.. och nu ska jag fylla garderoben med kläder och sedan ska jag möblera om rummet!  Mitt rum är så matt.. och skitigt och tomt på något sätt. Jag skulle vilja måla om alla väggar vita, de behövs, men tror att med lite möblering och tavlor kan det genast kännas bättre.. Och timmarna går fort så när jag blir klar lär det vara dags för middag och jag ska laga kokt nypotatis med laxfile och lemon&dillsås.. Mums! Efter det blir det väl lite planering inför morgondagen, då vi förhoppningsvis åker till Ven.. eller så åker jag med Bea och hennes mamma ut och myser en runda.. hur som helst är dagen fullspäckad och ni ska få lite bilder och se skillnaden:)

Har ni lite tips så kör på, när det gäller mode och "matching" är jag rätt kass.. Until then, I say.. So long, I'll see you laateeer!

När vi vaknade dag 4 så insåg vi hur fort dagarna hade gått. Imorgon var det dags att packa och sedan var vår enda chans för en sista utekväll på måndagen. Så eftersom vi skulle ta det lugnt imorgon så bestämde vi oss för att göra något bättre av denna kvällen. Och morgonen började bra. Vi var uppe tidigt och åt god frukost och gladde oss över de glada ansiktena vi mötte påväg till poolen. Vi hade mött vaktmästaren nästan varje dag nu, en lång,stor man med ett stort leende.  Det är otroligt att så många människor är så lyckliga här! Och att möta sådan glädje vara morgon, dag och kväll förgyllar ens dag mer än man anar!
Efter ännu en lång dag vid poolen - med extrem värme och mycket bad, så började saltet i poolen torra ut huden så i ett försök att inte bli varm fällde jag upp parasolet och lade mig i skuggan med min bok, men efter ett par minuter började svetten rinna igen så jag lade jag med en suck ned boken igen och fällde ned parasolet. Var man lika varm i skuggan så kunde jag ju lika bra ligga i solen.. Men Danni och jag var än en gång på samma ruta idag. Vi hade båda huvudvärk så i ett försök att bli bättre satte vi oss vid poolbaren och åt lunch och drack så mycket som möjligt. Det hjälpte för stunden och efter att ha fått lite mer energi bad jag danni ta mina grejer och så dök jag i den avsvalkande poolen. Det var nästan det bästa jag visste - att dyka i poolen efter lunchen, när man fått i sig värme och energi. Jag vet inte varför, men då var kroppen i harmoni.  Och efter att Bengan än en gång underhållt oss med sina torra skämt gick vi upp för att slappa lite i lägenheten. Vi gjorde några mackor och vankade av och an medan vi mös lite. Tillslut satte jag mig på balkongen med boken i knät. När jag läser så är det som att komma hem. Jag slappnar av och ser lite mer av vem jag verkligen är. Det är oerhört befriande. Kalla mig boknörd om ni vill det, men böckerna är det som får mig att finna den jag är, alltid.  När jag läst något kapitel gjorde Danni mig sällskap. Eftersom jag inte såg upp så antog hon att hon kanske störde, så hon sade försiktigt
- Du kanske ville va för dig själv lite..?
Jag log lite åt tanken. Jag märker aldrig av att jag blir mitt självständiga jag ibland och uppskattade att hon sett det. Men hon störde inte, naturligvis gjorde hon inte det.
- Nej hjärtat, log jag med ett snett leende och såg på henne. Du stör inte. Jag kanske är lite mindre rolig dock.
Jag lyfte upp boken och nickade. Hon log och satt kvar ett par minuter till.
- Ah, sa hon plötsligt och reste sig.  jag kan göra något annat.
Jag kände mig dum mot henne, men förstod att hon inte hade något emot min självständighet, utan respekterade det. Hon gick in utan att jag tänkte på vad hon gjorde. När jag suttit ett tag så avbröts jag av en kamerablixt i ansiktet.. och där satt jag med turban på huvudet och morgonrock ute på balkongen.. Sexigt. Hon log och gick sedan in och lade sig framför tvn med en chipspåse. Det fanns inget intressant - svt hade inget mer än jeopardy av något slag eller så var det amerikanska nyheter, which was watchable, but not 24/7..
Plötsligt ringde det på dörren och vi såg konstigt på varandra.
-"Vem skulle ringa på här?"
Eftersom jag var så inne i mitt läsande så gick Danni för att öppna, men när hon inte svarade när jag frågade vem det var så reste jag mig för att se efter. Och chockad nog såg jag den blonda killen ifrån poolen stå utanför dörren. Jag såg konstigt på honom och utbrast "va?" och brast sedan ut i asgrav. Han tittade konstigt på mig och sade sedan något på norska. Jag skakade generat på huvudet medan jag fortfarande skrattade. Danni svarade bara med "va?"och när jag sedan hörde "besök?" så trodde jag han fråga om vi hade besök så sade jag nej och då såg han chockerad ut. Jag frågade genast "eller va?" och då förstod jag att han fråga om han fick komma in på besök.. Och sedan satt han där, i ungefär två timmar.. och utan att han förstod svenska och vi knappt norska, försökte vi finna ett sett att kommunicera. Han var enbart 16 och gissade på att vi var över 20.. och då undrade jag hur han vågade gå in till oss? Då svarade han att han tänkte ljuga om sin ålder.. Tillslut började han gå oss lite på nerverna och vi försökte hitta anledningar som att vi skulle duscha och diska för att få honom att gå, men .. han stod kvar. Och han väntade medan vi gjorde oss i ordning och började bli närgången, så när jag la mig i sängen gjorde han samma sak och när man fönade håret så började han kramas.. så tillslut sprang jag och danni panikartat till varandra och skrattade och undrade vad vi skulle göra för att bli av med honom. Han förklarade att han skulle åka imorgon och att han var tvungen att hälsa på dem stiliga jenterna innan ju ..Vi log lite halvfalskt och vände sedan ryggen till.  När vi var färdigfixade och även hade spelat kort med honom kom vi på en ursäkt som skulle vara bra nog..
- vi ska ta taxi till nu så tyvärr måste vi gå.. och när han fattat vinken så stod han kvar lite i dörren medan vi försökte stänga och i all hast sa han att han skulle komma förbi imorgon innan han åkte.
- "mm, visst" svarade vi ointresserat och blev äntligen av med honom. Danni och jag gav varandra en lång tyst blick innan vi brast i garv igen.
- eeeeeeeeeeeeh.. ?
- awekkwaaaaaaaaaard...
När vi väl kom ut i trapputgången några minuter senare så stod ett nytt äldre par framför oss, nykomna från stranden. De hade kommit under natten och pratat med oss under dagen. De tyckte vi var så vackra att de bad om en bild medan vi genant ställde oss och poserade bredvid varandra. När vi äntligen kom ned till receptionen så satt vår goe vän från Malmö där. Han hade bott här i fem år och har bott i Malmö innan, så vi hade ju extra roligt när vi pratade om our "hometown" med honom. Han beställde taxi och ett par sekunder senare stod den ute på gatan. När vi kom till Playa del Ingles så kom vi på samma ställe som förra gången vi kom fel och när vi hoppade ut ur bilen stod en playboy-tjej utanför så plastikopererad att man blev rädd, kaninöron och så extremt smink att man trodde hon var ett monster. Bredvid henne låg två däckade vuxna människor med sina grejer öppet.. och jag antog att dem inte skulle ha kvar sina grejer länge till. Nu visste vi vägen till Plaza så vi gick direkt dit och hamnade på armbandsståndet igen och jag gjorde ett armband till en vän och köpte sedan den täckningen jag ville ha.. Vi skulle ju inte ut så jag trodde att den skulle hålla under timmarna vi skulle vara ute. När vi kollat lite till längs gatan så bestämde jag mig för att göra en henna. Jag hade tvekat dagarna innan men litade på instinkten idag. Jag ville inte ha något stort och funderade först på mitt stjärntecken på foten, men naturligtvis hade han ingen kräfta så efter många om och men fann jag en fin blomma som satt perfekt nere vid ankeln. Det tog ett par minuter och sedan var det gjort. Efter det bestämde vi oss för att leta efter "Spy bar" som peter rekommenderat men vi kom inte så långt innan de började dra i oss.. Ytterligare två pratade svenska pga förflutna förhållanden i Sverige.. Men vi kom äntligen ur och sprang snabbt in på Café Opera. Som vanligt hälsade dem allihopa med stora leenden på sina ansikten och satte oss vid ett bord där vi fick lite god mat - kött, potatis och bearnaisesås! haha! lite svenskt fick det ju äntligen va..
Efter några pina coladas och mojitos kom Hector med frågan "var ska vi ikväll?" och vi svarade med namn på några klubbar vi varit på - men han hade ingen aning om var dem låg. "Tur det" var min första tanke. Danni började frysa, solfrossan hade tagit ikapp så dem gav henne - gulligt nog - först en bordsduk och sedan en filt så att hon skulle bli varm och dem höll oss ständigt under uppvaktning. Så när vi betalat bestämde vi oss för att charmera lite tillbaka.. så vi köpte tre rosor och lade med pengarna och naturligtvis hämtade hector den och gav oss vars en puss på kinden medan han var "hänförd".. well.. åtminstone av en av oss;)  han var stenförtjust i Danielle.. !
När vi började gå så såg dem alla besvikna ut så vi sade att vi lovade att komma tillbaka.. vilket vi inte gjorde. Istället gick vi lugnt och letade efter taxi och åkte hem. Vi var färdiga och hade huvudvärk och solfrossa, så det var lika bra för oss att lite på våra instinkter.. Men när vi kom hem var vi naturligtvis inte trötta. Klockan närmade sig midnatt så egentligen var det bra för oss att sova och gå upp tidigt när vi ändå hade en lång dag imorgon.. Så jag läste en extra timme, för att bli trött och sedan låg jag halvvaken återigen.. Men förr eller senare skulle kroppen bli trött nog och ögonlocken falla ihop, så jag slappnade av och lät sömnen finna sin ro..

Det har gått ifrån en lugn vecka med mycket tid över, med att ta igen sig och bli frisk till en totalvild helg med ständigt nya grejer på gång. Jag ligger fortfarande med huvudvärk och förkyldningen och troligen lär jag tappa rösten vid vilket ögonblick som helst.. Och jag verkar även ha skadat mig, omedvetet eftersom mina axlar värker ända upp i nacken. Men eftersom jag inte vill missa någonting så vill jag inte stanna hemma med ursäkten av att vara sjuk, utan jag får bara skylla mig själv efteråt. Så igår började helgen, med en fredag då jag vaknade intill Oliver och Tobbe. Klockan lyste 10:01. Usch.. två timmars sömn. Jag vred och vände mig men kunde inte somna om och värmen höll på att ta död på mig. Oliver och tobbe sov som stockar så jag gick ned och lade mig på soffan. När jag kände att jag inte kunde ligga stilla så reste jag mig och hällde i mig tre glas saft. Ett par minuter senare låg jag på soffan och slog igenom kanalerna men inget fick mitt intresse. När klockan slog tolv så tänkte jag gå upp för att väcka dem,men när jag sov dem sova så gott så kunde jag inte förmå mig att väcka dem, så istället lade jag mig bredvid Oliver i hopp om att somna. Jag lyckades inte naturligtvis, men ögonen fick sig åtminstone lite vila. Tillslut fick tobbe äntligen sig ett ryck och då passade jag på att försiktigt säga "godmorgon". Klockan var två och eftersom de hade tre timmars hemfärd framför sig så kanske det var dags för dem att gå upp. De drog sig upp ett par minuter senare och tryckte i sig ett gäng mackor innan de började göra sig i ordning. Efter att jag tagit en snabbdusch följde jag dem till bussen och fick sedan skynda mig för att hinna bli klar tills jag skulle möta bea – det var 45 minter kvar. Snabbt som satan fick jag  plocka undan rummet, diska och städa där det behövdes . Ett par minuter senare fick jag i all hast sminka mig och strunta i att fixa håret. Efter en jobbig bussfärd kom vi genomsvettiga hem till Lille, där maten lagades och håren fixades. Jag valde att köra på en annorlunda look – krylligt – totaaalkrylligt hår. Lille och Bea lockade mitt hår och när jag såg det stora kryllet tyckte jag först inte det passa – det var så lite jag som möjligt, men när lille pillat lite blev det bättre. Jag såg absolut yngre ut, men var också gulligt. Och sedan var det äntligen dags för mat – godaste jag ätit på länge. Nypotatis med lax, sallad och dill&lemon sås. Trots att magen var fylld snabbt så ville jag bara äta mer, det var ljuvligt! Men tillslut sa det stop och förfesten började. Lilles vän Mattias hämtade upp oss och körde hem till honom där resten av gänget väntade. Jag hade aldrig träffat någon av dem förut, så med en hemlig panik i halsen gick jag in med svaga knän. Men det blev snabbt avslappnat och när spriten började ta igen skrattades det ordentligt, men det var inte förrän i taxifärden hem när alla sjöng med till  ”When september ends”  som jag kände att jag verkligen njöt, men taxifärden tog slut alldeles för snabbt. Vi stannade utanför Millennium där det stod fullt med bekanta ansikten och knackade på fönsterrutan. Jag drog guvan över huvudet i hopp om att alla inte skulle se att jag satt med eftersom jag ändå inte skulle komma in på Mille.. och sedan försvann jag in i minglet och ut på vägen. Jag följde Bea och några stycken till banken och tackade alla för kvällen.  Vänligt nog gnällde alla lite över att jag inte kunde komma med in på Millennium, istället för att tycka synd om mig, och sa att andra kvällar skulle komma. Och sedan såg jag efter dem med en ledsam blick medan jag gled in på Millennium, till 40+arna;)

Det var inte svårt att hitta mamma och hennes vänner, utan man följde bara deras sång och skratt. Det var det vanliga, bästa gänget..  Mamma,Håkan, Gunn, Helena, Anette, Jimmi och hans nya, Micke och Anna, Classe och några andra goa vänner. Och lika varmt välkomnar de en alltid. Det är alltid lika roligt att vara med mamma och hennes vänner, hur mycket äldre de än må vara så har dem alltid lika roligt. Och jag njuter, precis som när jag var liten, av att vi är ett sådant stort sällskap och att dem nära och kära fortfarande finns kvar. Jimmi och Anette, som jag växt upp med. Anette har bokstavligttalat blivit som en extra mamma och värmer alltid mitt hjärta. Och Helena som ställer upp i vått och torrt, är guldvärd. Och bröderna rasmussen är fyllda av kärlek. De ligger varmt om hjärtat, det har dem alltid gjort.  Det är som gamla familjevänner som man möter få gånger, trots att det är ofta,  och det värmer lika mycket varenda gång.  Shakespeare var fyllt av folk, dans och sång. Och det var enbart vuxna människor, men alla hade lika roligt. Även jag.  Efter någon timme åkte vi hem och hemfärden var nästan roligare än stunden på Shakespeare. Jag vet inte hur många kvarter vi väckte, men roligt så in i hade vi.. Och det är faktiskt riktigt skönt att se hur roligt min mamma kan ha det och hur glad Håkan och hennes vänner gör henne. Och tillslut kom vi hem och jag gjorde mig lite nattamat och somnade äntligen gott. Och nu vaknade jag idag, klockan 14 och suckade över att dagen nästan gått förbi.. men var tacksam över att jag fick vila ut. Men dagen har gått alldeles för fort. Jag har inte gjort någonting, klockan är halv sex och vi ska vara på kräftskiva om en och en halv timme. Så jag ska hoppa in i duschen och göra mig klar för att sedan åka vidare på kräftskiva och sedan blir det vidare till Paddes 20 årsfest. Så vi får se vart natten för en.. Men det verkar vara full fart än så länge.

Hope your enjoying yourselves, vacation is almost over..!

See you soon.

L.

 

(klicka på bilderna för att göra dem större)

Jag vaknade upp sent idag, antagligen för att jag verkligen behövt sova ut och kroppen mår redan bättre, men jag är fortfarande dålig. Så nu är det huvudvärkstabletter, hostmedicin, inhalering och mediciner som gäller. Men så kommer jag ned och ser att det är sol ute.. också kväver jag en djup suck. Samtidigt möter jag min spegelbild och ser hur jag fjällar och känner.. "två timmar kan väl inte vara så farligt?"  ... men jag vill iiinte lägga mig ute nu.. och jag förstår inte att jag bölar över problem som detta när det finns personer som önskar att dem kunde ligga ute i solen varje dag.. När det finns personer som ligger inne på sjukhus, svårt sjuka i cancer eller annat.. Så jag har borde verkligen inte böla över ett ilandsproblem.. så jag ska gå ut och lägga mig i solen och bara säga åt mig själv att hålla tyst..

Så till alla er, som klagar över vardagliga problem.. och ni som inte uppskattar livet. Här har ni lite uppmuntran..

---

---

'

Eftersom livet fick sig en knuff, eftersom jag efter många om och men lyckats gå ned i vikt och eftersom det är sommar.. (trots att det är mulet här i höllviken) så kände jag att även bloggen kunde få sig en liten fräschare uppdatering.. Så nu kanske det känns lite piggare.. vi får se om jag går något åt bakgrundsfärgen också:)

Sorry för den dåliga uppdateringen igår, men jag fick massvis och göra så istället får ni sucka över en lång text som kommer ikväll:)

Haha!
Hoppas ni har det bra.

Best wishes.
L.

Klockan halv 8 vibrerade mobilen på nattduksbordet. Vi suckade och vände oss intill väggen med täcket över ansiktet. En halv timme senare vibrerade det igen och vi smuttrade lågt om att det var dags att gå upp.
Tillslut stängde vi av alarmet och reste oss för att öppna på balkongen.

Solen lös in på balkongen och vi såg ut mot havet och log mot varandra. Ett par minuter senare åt vi frukost, rostade mackor med ost och korv och spansk juice. Vi sa inte mycket, utan njöt mer av värmen och energin som började flöda i oss.

När vi sköljt av oss och plockat undan så gick vi ned till poolen. Våra nya vänner - Kickan, Leif, Anita och Bengan välkomnade oss med ännu en narrkommentar som fick oss att skratta, och det är väl så man börjar dagen som bäst? Med ett leende på läpparna?  :)

Timmarna gick, och man låg vid poolen i flertal timmar. Badade, åt, solade, drack, badade, solade.. osv.. som ren rutin. Ibland kändes det som att man såg på klockan flera gånger utan att den rört sig, men plötsligt var det dags att gå in. Och det var när man kom in och fick skölja av sig av duschens iskalla vatten som jag njöt på riktigt. Jag stod bara och kände det iskalla vattnet dra sig mjukt över kroppen tills det började bli för kallt. Då tvättade jag snabbt håret och ställde mig framför spegeln. Då såg man färgen man fått och det kändes naturligtvis bra. Man glänste i ansiktet av brännan, så jag förstod att jag skulle behöva smörja in mig resten av dagarna. Jag såg skillnaden på linjerna ifrån bikinin och gladde mig över att jag fått lite färg, eftersom man enbart var ljusbrun jämfört med Dannibanni som direkt blev mörk som en vet inte vad.. haha:)

Efter timmarna vid poolen kände jag mig ofta konstig. Jag fick ont i huvudet och det sved i ögonen och kände mig trött. Jag antog att jag inte var van vid värmen eller någonting så efter att ha tagit någonting litet och äta så lade jag mig i en timme och tog en tupplur och när man vaknade så mådde man lika bra som vanligt.. och då började vi göra oss i ordning för att gå ut..

Vi hade mer problem till att ta oss till Playa Del Ingles än vi hade igår.. Vi komm inte ihåg vad stället hette som vi var på, så vi försökte beskriva stället för taxichauffören - vilket var svårare än väntat, eftersom han inte förstod engelska. Så tillslut hoppade vi av någonstans i playa del ingles och stötte på både en playboy-brud och ett däckat par innan vi frågade om vägen. Kvinnan på China restaurangen hann bara säga "hejheeeej" innan vi förstod att hon anade att vi var svenskar. Jag himlade med ögonen och frågade snabbt om vägen till stället vi sökte och försökte beskriva det. Hon pekade "50 meter dit". Vi tackade och gick snabbt därifrån men när vi gått några meter så stannade vi upp "Det var ju här chauffören släppte oss. det är inte rätt ställe".. Vi gick in bland de okända byggnaderna - playa del ingles största shoppingcenter och insåg snabbt att vi inte var rätt, tills de slog oss - vi kunde ju bara fråga efter restaurangen , cafe opera! Så vi sprang fram till en polisman och frågade efter vägen som pekade och svarade något på spanska. Vi sprang ned till taxin och sade smidigt "cafe opera por favor".. Men killen hade lika svårt att hitta dit som förra föraren.. Lyckligtvis kom jag på en till. "Escape?" sade jag. Escape var en av strippklubbarna så att beskriva det kändes bara pinsamt, men lyckligtvis var han väldigt ung så han drog bara lite på mungiporna medan han försökte lista ut var det kunde ligga. Han stannade till och ropade på en kille i vit skjorta. "I'll show you where it is ladies. Jump out". Jag såg misstänksamt på danielle och funderade på om vi skulle lita på honom, men det fanns hundratals människor omkring oss så vi var säkra så länge vi gick härute. Jag betalade taxin och hoppade ut. Det tog bara ett par sekunder innan man hörde folk omkring oss stöna efter oss. "Blondies, aaah, blondies. you are so beautiful". Utan att se vilka som ropade på oss gick vi med mannen som skulle vägleda oss. Han stannade upp på vägkanten och pekade nedför en gata.  "Go down the street and you'll find Burger King and stuff, and then you'll see what your looking for". "ah, yes!"log jag. "Burger king is just next to it". Vi tackade och började gå men efter bara ett par meter började tre män dra i oss. De pratade om happy hour och hur vackra vi var. Jag spände snabbt mig i kroppen men när en man väl lyckats få oss att lyssna så himlade jag irriterat med ögonen. Han lyckades få in oss på hans lilla bar och förklarade för servitrisen att vi skulle få gratis drinkar. Så fort han gått  kom vi på en ursäkt om att vi var tvugna att ge oss av och de gav oss istället drinkar att ta med..men dem var vi tvugna att betala .. och ändå slängde vi dem på vägen.. När vi äntligen trodde att vi var fria, komm gäng av män ifrån olika restauranger och börjar skrika efter oss. "Blondies, blondies, come here".   "Ah, suecia".. "
- Bara gå, hörde jag Danielle sucka bakom mig och jag gick bestämt vidare.
När vi äntligen var framme vid restaurangerna vi sökte efter så backade männen. Vi stannade till vid ett smyckesstånd, där de gjorde ingravering gratis. Danni bestämde sig för att köpa ett armband till Peter, eftersom de hade tre månader snart. Hon skrev "D&P. 24/4" (lr vad deras datum nu är..) på ett svartläder armband med silver på. Det skulle passa honom bra, förutom att det var lite stort kanske..
Precis när vi skulle gå tog en annan kille tag i oss och han såg att jag himlade med ögonen. Han förstod att vi inte var intresserade så han vände på metoden .."I'm just doing my damn fucking job ladies, and I am really sorry, I know how hard this is for you, everyone pulling and shouting at you, but this is my fucking job so i have to do this, and I am offering the same shit that everyone else is - happyhour, two for one and all that .. and it is totally up to you if you want to come or not, this is the card and If you choose to come, then find me and I'll fix some free drinks".
Jag fann mig oväntat imponerad av hans omvändning och hans sätt att göra sitt jobb, men också respekterande av att vi inte var intresserade så jag tog kortet, tackade honom och sa att vi skulle återvända. Vilket vi inte gjorde. Istället gick vi raskt in på Cafe Opera och möttes av Hectors flörterande ansiktsuttryck och alla andras leenden! Kvinnan som tagit tag i oss första kvällen hälsade glatt "Hello Sweden!" "Heello" log vi tillbaka innan vi slog oss ned. Vi beställde samma som alltid, pina colada och sex on the beach. De kom ut med rökelser i glasen och sprakande drinkar och charmerade oss med flertal komplimanger. De visste precis hur de skulle göra för att tjäna dricks och få bra rekommendationer, men det spelade ingen roll vem som kom dit.. Alla älskar personalen och av alla de ställena vi drack drinkar på, var detta stället då de gjorde bäst drinkar på.
De hade dessutom fantastisk underhållning. Olika events varje kväll och ikväll .. var det Flamenco!  Fantastiskt vacker dans, med både steppande och balett och otroliga out-fits.. Hector avbröt oss ständigt med "So where are we going tonight?" och Danni och jag tittade alltid på varandra med lite spänd min när han frågade. Vi svarade med lite olika namn på några olika barer, men han verkar inte känna igen dem. Vi visste att vi ändå skulle vara hemma när han slutade så det spelade ingen roll vad vi sade. När klockan blev efter 23 bestämde vi oss för att röra lite på oss. Vi betalade och kolla runt på lite olika ställen. Jag funderade på att köpa en målning av en varg som ylar med månen i bakgrunden och lite vacker natur målad i bakgrunden. Det är sådant jag älskar, men jag visste att den skulle förstöras om jag köpte den nu, så jag bestämde mig för att vänta. Istället gjorde jag och Danielle vars ett armband på samma ställe som innan. Det var hennes födesledagspresent till mig, ett silverarmband med "Gran Canaria - 2010. D&L" inristat. En perfekt present och ett perfekt minne! När vi gått ett tag till bestämde vi oss för att dra oss ned för trapporna och se hur det var därnere. Men vi hann inte komma långt innan de började ropa och tillslut fick en mörkhårig, ung tjej med oss ned och överräckte oss till en kort, stor man som satte oss vid ett bord och hänvisade en bartender till vårt bord. En mörk, lång kille kom och visade att han tydligt beundrade oss. Han gav oss slängkyssar och komplimanger. Vi log och tackade, medan vi försökte förklara vad vi ville ha att dricka - även han hade dålig koll på vad dem hade så det fick bli samma som igår, redbull vodka.. Men innan han gick ifrån vårt bord så ställde han sig på bordet intill oss och lyfte sig själv i en av pelarna och började dansa. Vi applåderade och visslade, tillsammans med resten av sällskapen omkring oss. Han började strippa men avbröt sig plötsligt med ett stort flin och hoppade ned på golvet. Det var inte bra drag denna gången, utan ett par killar som kanske var i 18årsåldern(om inte yngre) stod och hoppade på dansgolvet medan de försökte hitta beatet och ett annat par stod i hörnet och grovhånglade medan några andra stod vid sitt bord och drack. Jag var sugen på att gå, men tänkte att klockan strax var midnatt.. Det är ju då det börjar. Och rätt hade jag. När vi hade druckit våra drinkar så började det ösa in folk ifrån alla håll och kanter så vi drog upp oss på dansgolvet och dansade tills svetten rann. Då sprang vi ut för att få luft, men så fort vi var utanför barerna så drog de tag i oss och såg förskräckt på oss." Where are you going?" Jag förklarade att vi bara skulle ta luft men de tog tag i ens handleder och ledde en till ett nytt bord med nya drinkar igen. Tillslut böjde vi oss ned bland folket och sprang allt vi kunde tills vi var halvvägs upp för trappan. Vi såg på varandra och skrattade högt medan vi andades ut. När vi gick förbi Cafe Opera så behövde vi bara möta varandras blickar för att förstå vad den andra tänkte  och sedan ledde våra fötter in oss på restaurangen igen. Hector gladde sig när han såg oss och blinkade med ögat och log ett snett leende. Han var egentligen inte charmig överhuvudtaget, men hans sätt att uppskatta - och storflörta - med oss gjorde allting så intressant att vi bara hängde på hans flirt. Vi tog vars en drink, som fick bli vår sista för kvällen.. Men det nöjde sig inte Hector med och plötsligt kom han ut med en Sex on the beach och Organic Blue.
Vi var alldeles för trötta för att komma igång, så vi delade på sex on the beachen.. och njöt av den fantastiska smaken, medan organic blue var alldeles för stark. Hector såg besviken ut när han kom för att lämna vår nota. "You didn't like it?"
"Of coure we did, we're gonna drink it up before we leave" ljög jag. Han log och vände med pengarna och då tog vi vår chans. Haha! Vi halvsprang ut och gick emot taxin utan att se oss om.
Det var fantastiskt så löjliga vi kunde vara, och ändå vara på samma nivå och ändå skrattade vi inte åt varandra.
Klockan var inte mer än två innan vi kom hem så vi satte oss på balkongen ett par minuter och andades in nattens doft innan vi lade oss för att sova.
Detta var nästan den värsta tiden på resan. På natten. Jag lyckades aldrig somna. Jag halvsov lite svagt emellanåt men vaknade av minsta lilla sak så tillslut gick jag ut och satte mig på balkongen för att läsa eller så låg jag bara och kollade på klockan tills den ringde. Jag underhöll t.o.m mig själv med quadrapop!  Hah!
Danielle sov som en stock, så hon vaknade nästintill aldrig, bortsett från när jag fastnade med täcket och ramla eller tappade dörren så att den smällde igen, men mestadels lyckades jag undvika att väcka henne på nätterna.

Men nu var det bara vår andra natt.. och jag skulle somna, förr eller senare. Och det ska jag även göra nu, för klockan är nu två här hemma i sverige och jag ska upp tidigt för att passa valpisarna.. så ni får fortsättning på hur tredje dagen går imorgon..

Tills dess, hoppas jag ni sover gott.
För det gör inte jag som ligger med feber och halsont.
God natt.

Allting var så lagom. En perfekt första resa. Vi bodde på ett underbart hotell - Norcopia med två bäddar, kök, vardagsrum,tv ,balkong och badrum. Allt som behövdes fanns på rummet . - Köksutrustning, kylskåp&frys, hårfön, strykbräda och strykjärn. Svensk pissekanal, haha, men bättre än inget.. Radio. Telefon. Garderob. Allt.

Vi förstod nog inte riktigt att vi verkligen var påväg på semester förrän vi stod på fast mark,inte ens när vi stod på Sturup.. Det tog oss många timmar att inse att vi inte drömde..Vi klarade säkerhetskontrollerna utan problem. Jag kände mig jättenervös när vi skulle gå igenom, bara för att jag visste att min otur skulle följa mig på något sätt.. Så när jag gick igenom första gången så blundade jag och viskade "pip inte, pip inte" och när jag var igenom och säkerhetsvakten skrattade så slappnade jag lätt av och log åt henne. Vi fick vänta i ytterligare en timme på vårt försenade flyg och får sedan - ett par minuter innan vi ska resa - reda på att vi även ska mellanlanda. Så efter 3,5 h mellanlandar vi och vi fick inte lov att resa oss, utan  i ytterligare 50 minuter fick vi sitta och vänta medan dem tankade och samtidigt fick jag ha en kö till toa-väntande i mitt knä.. suck. Och sedan var vi igång igen och reste ytterligare 3 h. Vi startade 16.20 men var inte framme på hotellet förrän efter midnatt.. Vi hade åtminstone en bra flygfärd, med syn utöver en solnedgång ifrån himlen och lyckades även få några glimtar av stjärnorna.. Jag var nervös över att flyga, vilket jag aldrig är eftersom jag älskar att flyga, men tanken på att göra det utan familjen var lite nervvrakande, men det gick bra och var väldigt mysigt.

När vi hoppar av bussen utanför hotellet så är det första Danielle säger "TITTA. KACKERLACKA". Vi hinner inte ens ta oss in i receptionen innan hon ska få syn på en kackerlacka. Jag såg däremot inte en enda kackerlacka på hela resan - tuuuur!  Jag är inte "rädd" för dem, men tycker inte dem är direkt.. roliga. Kräldjur, småkryp är bara.. usch, jag vet inte. Räliga.

För att orka med morgondagen så bestämde vi oss för att lägga oss direkt. Klockan hade ju passerat midnatt så den var mycket nog. Vi såg oss omkring, skickade sms till våra nära och kära och gick ut på balkongen och andades in doften.. Doften som inte riktigt kan placeras när man är utomlands. Men det är som en os av mat, klor och värme i en enda doft.. och doften av utomlands är underbar och det var då det slog mig, vi var verkligen här..  Efter att vi packat upp så kände vi att vi inte var riktigt redo för att sova, så vi gick en promenad till stranden och kände på vattnet. Det var helt dött längs gatorna, tyst och släckt, men på stranden gick tre killar så vi vände snabbt och gick hem och lade oss.

Jag sov ingenting den natten.

Morgonen efter vaknade vi tidigt och gick ned till vår lilla supermarket i receptionen och köpte frukost. En stund senare satt vi på balkongen med solen skinande på oss, med graderna 30 grader och njöt av vår första morgon. Efter frukosten drog vi snabbt på oss bikinin och gick ned till poolen. Vi välkomnades snabbt av två pensionerspar - Kickan och Leif, & Anita och Bengan!  Vi visste direkt att vi skulle komma bra överens med dem och de lyckades dra på våra mungipor direkt.

Det första vi gjorde innan vi lade oss vid poolen var att beställa drinkar i baren - detta skulle ju firas!  Tyvärr var det lite mindre bra drinkar på poolbaren, ovanligt nog, men det spelade ingen roll.Inte idag.  Vi skålade, tog ett snabbt dopp och lade oss i värmen. Jag blev förvånad när jag inte njöt av värmen. Min kropp längtade efter moln och regn, efter grönan och fuktheten. Jag försökte skaka av mig tankarna men jag antar att mitt undermedvetna kände saknaden och höll det i bakhuvudet. Efter ett par timmar med bad och solande så började man vänja sig vid värmen. Det tog bara ett par minuter innan man blev torr och svetten började rinna. Vi hade perfekt värme om dagarna, 30-38 grader varmt. Precis innan vi kom hade dem haft en värmebölja på 40-45 grader och den dagen vi åkte kom en värmebölja på 50 grader, så det låg helt perfekt för oss..
När vi märkte att vi börjat bränna oss i ansiktet bestämde vi oss för att dra oss upp på hotellet - vi hade ändå en hel del att göra idag. När vi sovit middag en timme, duschat och gjort oss i ordning så satte vi oss på balkongen och väntade på att tiden skulle gå lite. Vi visste att festerna inte började förrän senare här, men eftersom vi brukar börja runt 8 så antog att det var en bra tid att börja kolla runt... Klockan halv 9 beställde vi taxi till Playa del ingles och 5 minuter senare och 30 kronor efter, stod vi i högklackat, sminkade och finklädda för en utekväll, medan alla andra gick i slafskläder och var påväg hem ifrån stranden.. Generade tittade vi oss omkring lite men tänkte sedan "Skitsamma.. vad fan gör det?".
Vi hann inte ta ett steg ut bland pubarna eller restaurangerna innan en blond tjej tog tag i oss. Hon var från USA så min chans till att prata engelska kom äntligen.

Hon gissade direkt på att vi var ifrån Sverige när hon såg oss och jag märkte att det störde mig. Inte för att de borde det, men vilken jäkla bild de måste ha av oss eftersom de gissade på Sverige vaaaar vi än gick och vilka vi än mötte..

När vi pratat ett tag så fick hon naturligtvis in oss på restaurangen( Café Opera) - men inte ångrar vi det;) .   Ett par minuter senare kommer en kille, i tjugoårsåldern, med bruna ögon och serverar riktigt upp-piffade,goa drinkar på vårt bord med ett charmigt leende. Och det var vår första syn av Hector!  (Hector är en servitör som ja.. minst sagt.. beundrade oss.. haha.. och varenda dag charmerade han oss och på något sätt lyckades han totalt ändra på våra beteenden .. hahah!  ) Varenda servitör på det stället charmade en -  Vi hade till och med en homosexuell man som absolut avgudade oss och tog flertal bilder med oss och dem hälsade oss välkomna med sådan värme, varenda dag!  Haha! Vi blev snabbt stammisar på stället och det bästa av allt var att man kunde sitta i flera timmar på restaurangen utan att man tänkte på tiden ,för man njöt och hade så fantastiskt trevligt. God mat - dem bästa drinkarna, underbar underhållning - och den bästa personalen!

När klockan slog efter midnatt bestämde vi oss för att kolla runt lite, men än en gång kom vi inte så långt. En kort, blond tjej tog tag i oss och erbjöd oss Happy hour.. När vi förstod att hon var ifrån Sverige så var det svårt att säga nej. Vi hade massor av frågor vi hade velat ställa, men det kändes fel så istället tänkte vi - två drinkar, för en , varför inte? och när vi såg ned för den långa trappan så såg man ett par barer på rad packat med människor. Så vi tog chansen och klankade ner för trapporna och när vi kommer ned övergav hon oss till en äldre kille som satte oss vid ett bord utan att han hade koll på vad dem hade för drinkar. Danni beställde redbull vodka så det var det fick bli för oss båda, eftersom de inte verkade ha mycket koll på annat. Det värsta som slog mig när vi satt ned var att vi var på en strippklubb. Först skrattade jag - eftersom vi skämtat om detta - men när det slog mig att dessa unga flickorna var någons dotter, någons syster, eller överhuvudtaget relaterat till någon så mådde jag illa. Jag spände mig i hela kroppen och Danni såg obehaget i mig. Hon försökte få mig att slappna av men det var inte förrän vi var långt inne på dansgolvet som jag lyckades glömma var vi var. Vi dansade loss på dansgolvet och då och då kom det folk som tog foto med en - tills de började med skumbadet! Lyckligtvis stod vi sidan om en vägg men jag var sugen på att gå dit medan Danni drog i mig, hon ville inte och hade tydligen bättre anledning till det än jag visste. Men när vi sedan stod och dansa så kom det två killar som försökte lyfta upp danni och kasta henne mot skummet. Jag fick böja mig över dannis axlar för att lägga på tyngd, för att dem skulle förstå att dem inte skulle göra det och tillslut gav dem med sig men började skrika "come on, come on, come on".. men vi bara vände bort ansiktena. Efter några igenkända låtar och ass shakin, bestämde vi oss för att det skulle räcka för dagen. Vi försökte dra oss upp för trappan, men dem är otroliga och försöker bokstavligt talat dra in en på barerna, men tillslut sprang vi in bland rulltrapporna och kom upp.

Vi gick in på Cafe Opera och satte oss för en sista drink.. Som blev en till och en till.. och rätt som det var så satt kocken med oss - Mechim.  Han var 30 år gammal.. and he sort of fell in love with me.. Hahah, men det visste vi inte förrän sista kvällen. Han var däremot väldigt trevlig och inte sliskig, utan väldigt seriös men också rolig. Vi hade många skämt angående Capten Jack Sparrow - eftersom han påminde om honom.  Han tog en kaffe medan vi drack upp vår sista drink(trodde vi..) men han började prata om efterfest och plötsligt kom Hector ut med två drinkar som han bjöd på. Danni och jag pratar ofta med ögonen, och när jag nu visade henne att det hade börjat snurra i mitt huvud så visste jag att vi inte skulle vidare med dem. Så medan kocken åkte hem för att göra sig i ordning och Hector blev upptagen med andra gäster betalade vi snabbt och sprang sedan till taxin. Vi var hemma redan runt 2, vilket var perfekt för en första kväll. . och det kommer ju en morgondag också ..

och den får ni läsa om imorgon.

Fortsättning följer... ;)

L.