31 Dec

03:24

Recap of 2012

0kommentarer
När jag tittar tillbaka på var jag började i Januari 2012.. Så inser jag att jag var en förlorad själ - vilsen, deprimerad, ovillig till livet, ensam, osäker och allt som tillkommer.. Jag bad om ursäkt för att jag existerade och trodde att jag inte var värd någonting för någon.. Så.. när jag startade min resa, för att hitta mig själv så var det mycket som sa att hoppet inte var starkt, men sanningen är, att jag alltid har varit stark. Jag har bara inte vågat ta fram all den starka passionen jag hade inom mig, i frågan om att vara rädd över att ta för mycket plats. Jag avslutar detta året - med att ha hittat mig själv, med att ta fram den glädjen som jag som en liten flicka hade inom mig. Jag tänker ta fram all min passion i saker jag älskar - kropp, konst, musik, fotografi och slutligen sådant som livet behöver - körkort och jobb. Jag påbörjade en resa i år och jag har tagit mig långt, men man kommer aldrig nå sin destination utan sanningen är att man formar sig själv under tiden.. så jag är glad, över att jag hamnat i rätt riktning. Man må fortfarande vara trasig, men man har åtminstone hittat sig själv - och likt en måne, fyller man sig på nytt varenda gång man varit halv.. Och trots att jag tackar mig själv för modet, styrkan och allt det jag har - så måste jag också tacka det enda ställen som lyckats rädda allt jag är som person och hur jag ska leva livet jag har. Bara Vara. Det bästa ställen för alla människor i världen. Vill du lära dig att leva ditt egna liv.. så är det dit du ska åka.

Men för att se vart jag började.. och se vart jag sluta.. så tar vi oss en tillbaka genom 2012 och ser var vi börjar.. 2013..
 
 
 
Ett försök närmare drömkroppen..
 
& så kom äntligen, mitt tillfälliga boende och min första lilla "lägenhet"..
 
 
 
 
Där spenderade vi allt för många kvällar med fest, dans, sång och väldigt många mysstunder..
 
 
 
 
Tack vare det, stannade vovvarna hos mig nätter och dagar och tog mig ut mer i natur än förut..
 
 
&jag och Lukas tog en roadtrip till Norrland för att hämta hem Zackerias!
 
 
Månaderna passerade någorlunda snabbt.. och i Mars stod min välgörenhetskonsert runt hörnet, efter mycket fight med både sponsorer, musiker, lokal,tidningar och radio. Men jag lyckades och det är förmodligen en av de bästa erfarenheterna jag haft. Detta är någonting som fick mig att inse att musik.. är dt enda jag skulle vilja jobba med.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
(För er .. haha, som vill lyssna igen.. finns intervjun från radion här.. och en låt från den fantastiska sofie alven härnere!)
 
Lyssna: "Den kalla vintern fick mig att reagera"
 
 
Det var också tack vare detta, som jag skaffade vänner för livet och musiker som jag kommer följa så länge livet vill det!
 
 
Medan månaderna fortsatte gå.. blev det flertal långa nätter med kära vänner, på nattklubbar, fester och lokala ställen..
 
 
 
 
 
 

&Vi träffade nya människor.. T.ex.. dessa två underbara tjejer
(som jag fixade åt zacke&lukas) som nu.. är större
del av våra liv än vi kunnat ana. Fina Carro&Julia!
 
&Ibland finns det minnen, men som enbart kommer vara det. Detta året lärde jag mig vad det
innebär att verkligen släppa taget och låta människor vara uteslutna ur ens liv förgott.
 
Men bäst av allt,var dem dagarna jag befann mig med mina närmsta, mina mest älskade och med dem som fick mig att känna mig som mest älskad.. T.ex.. Min bästa Lukas.. Som gör min dag bra oavsett om det är när vi går på bio, står på en konsert, är ute och går, går ut och äter eller bara pratar några minuter om dagen.. Han är något av det bästa livet givit mig.
 
 
 
 
 
 

Eller alla dem dagarna med josefin, då vi låg inne och kramade om varandra, grät tårar över killarna som tagit sig in i våra hjärtan, skratta oändligt och hade mer magiska stunder som skrevs ned i vår minnesbok..
 
& med sommarn, kom fint väder, en brun kropp, lite extra jobb - tillfälligt, men åtminstone något roligt. Båten stod på min lista i ett par dagar och man fick lära sig en del av nattklubbensbaksidor.
 
 
Någonstans kom också allvaret in.. Jag och Christopher sökte oss till olika evenemang för möjligheter att jobba utomlands .
 
& jag hann också bli blodgivare under en av dem dagarna.. Något alla borde göra, då det tar en halvtimme av din dag och kan rädda någons liv.. 
 
 
Någonstans därefter hade vi en av de större utgångarna, då förfesten i min lilla lya var fullproppad av olika människor.. En kväll som skulle bli en av de värsta för mig åtminstone, då jag inte enbart drack lite för mycket, utan blev omedvetet påverkad av något som inte ska blandas med alkohol, telefonen blev stulen och min värld var svart för ett ögonblick.  Olycka kommer sällan ensam som dem säger.. Och min olycka var väl alldeles för stor vid det tillfället.
 
Och morgonen efter satt jag än tatudå i tatueringsstolen och brände in min första tatuering, som fortfarande symboliserar mitt liv på starkaste sätt..Det var ett av livets roligaste ögonblick och jag kan ju säga nu.. att börjar man, så vill man inte sluta. Jag har ständigt nya idéer.. Det är lite som Johnny Depp säger.. När man väl har börjat med att visa sin kropp som sin dagbok, vill man bara fylla på med allt som gör ens liv till vad det är.
 
 
Och därefter började pappas spelningar ta fart.. Turnén gick igång, Sofie Alvén kom med i bandet och jag spenderade större tiden med pappa på Sveriges olika hörn..
 
(Falsterbo Strandbads stjärnkväll)
 
 
(En av millekvällarna)
 
 
(Engelen i Stockholm.. som är precis ett sådant ställe jag älskat att spendera min kvällar på!)
 
 
 
 
 (Trelleborg, Mikaelifestivalen)
 
Pappas tredje skivsläpp på skeppsbron..
 

& det var väl där någonstans som jag började hitta min passion till fotografiet igen..
 
 
 
 
 
& skrivandet ..
 
Och det var även då jag vågade ta ett steg närmare teatern..
 
Inte för att det egentligen blev något större av det, men jag gick åtminstone dit och provade på chansen inom teater världen..Men jag antar att jag vill ha en snabbare väg dit, men jag får väl se om jag någonsin tar och provar på det på riktigt.. 
 
Jag tog däremot.. ett annat steg.. ett betydligt.. viktigare steg. Där jag lät min innerliga röst komma fram för verkligheten för första gången.. Och det är förmodligen något av det som påverkat mig mest. Det var en overkligt stor grej för mig när någon säger att dem lyssnar om och om igen, eller när dem får gåshud. Bäst av allt är dem ögonblicken någon beskriver en del av texten och säger "Där.. där kändes det i din röst". Att människor hör vad man vill förmedla, det är det största jag fått uppleva.. Och en av de bästa ögonblicken var nog när Tony Carey sa "This.. is really good. It's actually really good".  När en gammal rock-gud som man växt upp med säger att ens lugna cover, är bra.. Då är där någonting som görs rätt. Haha!
Musik är nog det enda som är det mest självklara i mitt liv och jag vet att jag inte är någon popstjärna, vilket är precis det jag inte vill vara. Jag vill kunna göra musik som folk lyssnar på för att känna något i just det ögonblicket. Jag vill sprida musik och budskap i mina låtar som får folk att känna magi, i just det ögonblicket. Jag vill att någon ska kunna lyssna på min röst, låtens budskap och känna att det går rakt in i hjärtat - såsom musik har gjort för mig i hela mitt liv.. Jag vill kunna göra sådan musik och jag hoppas att jag en dag kommer klara av att göra det, men det började såhär.. Med en cover.. och att ens dela med sig av det.. är det största jag kan göra än så länge.
 
 
 
 
& med ännu mer konst, kom josefins första&andra tatuering..
 
 
Pappas spelningar fortsatte.. och vänner från olika håll och kanter dök upp för att fullända dagen..
 
 
 
 
 
 
Men musiken gick inte bara framåt.. Vi förlorade även en av världens största stjärnor - nämligen Whitney Houston.. vars själ försvunnit, men musik fortsätter.
 
 
Men musiken var fortfarande lika stor del av mitt liv och konserterna fortsatte strömma fram..
 
 
Festerna likaså.. Denna gången med min fantastiska, då(nya) vän Simon, som med sitt sällskap fick alla där att må som bäst - vilket är exakt vad han gör.. Världen till ett bättre ställe.
 
 
 
&med Simon, som älskar sport, kom lägligt nog Sporten också in i livet..
Det började med fotbollskvällar - betting och fotbollsmatcher att följa. Ibland med hela familjen och familjevänner och ibland bara med dem närmsta - men oavsett, så var det fotbollskvällar - något jag älskat sedan barnsben.
 
 
 
 
& med tal på vad som gick på tv.. Så var jag tvungen att ta farväl till en av de tv-serierna som påverkat mig mest, följt med mig mest och som fortfarande(Och just i detta ögonblicket) spelas mest på min tv.. One tree hill.
 
 
Och sen.. på något sorgligt vis.. fick vi ta farväl till mycket mer.
 
En av världens största, bästa och mest begåvade skådespelare lämnade jorden allt för tidigt.
 
Men värst av allt.. var att en av mina käraste vänner, en som.. höll mig närmare än jag trodde.. lämnade jorden.
Det går fortfarande inte att sätta ord på känslorna man har för det.
 
 
 
 
 
Men vi alla vet..att livet måste fortsätta.. Det behöver inte vara lätt alltid.. men det måste det.
 
Och mitt liv fortsatte i en berg och dalbana, för sanningen är att han inte är den enda människan som lämnat mig. Han må vara den enda som försvunnit från jordens yta, i kropp och blod, men det var fler än han som tog en del av mitt hjärta med sig, för att gå sin väg.. och jag vet inte, om det finns någonting som skulle få dem att komma tillbaka.. och det gör lika ont varje dag att dem är borta, som att johan inte lever på denna jord.
 
Men dagarna fortsatte.. Studenten närmade sig och trots att det inte var med samma glädje, så var dt ändå med ett liv i behåll.
 
Och lärarmiddagen, var den dagen som fick mig att känna riktig glädje och underhållning.. igen..
 
 
 
 
 
 
Och sen var dagen här.. Studentdagen.. som för många är världens bästa dag, men som för mig, enbart var den skönaste.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och där var nästintill alla människor jag någonsin känt..
Nya, som gamla.. och även vissa.. i tanken och i hjärtat.
 
&det var ju också några nära och kära till mig som tog studenten..
 
 
 
 
 
 
 
 
Då var det äntligen över. Skolan. Det jobbiga.
Sommaren var här och inte enbart som lov.. utan.. jag var fri!! Friiiiii..
& med frihet, skulle det komma en massa utgångar, en massa vänner och massvis med vackra bilder!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sen kom en dag, som kommer varje år, som berättar att jag blivit ett år äldre.. En dag som skulle bli en av de bästa jag någonsin skulle få vakna till.. Min 19e födelsedag
 
 
Efter en dag som denne, var det lättare att återgå till livet med glädje. Och med det, kom dt jobb och inte bara ett .. utan två.
 
 
(Biohuset)
 
 
(&Ica)
 
Och med pengar.. kan man göra lite vad man vill.. och för mig blev dt mer än en åktur till Liseberg..
 
 
Och även, till det bästa stället, vår lilla stuga i Blekinge..
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Men, ibland fanns det inte tillfällen för mig att resa allt för långt bort.. T.ex. till Singapore där en gammal, fin, go vän - min helt egna Chuck Bass befann sig, så istället blev det långa nätter med skypesamtal, med mycket skratt, nästan lite tårar och en stark längtan.
 
Däremot.. lyckades jag få en liten roadtrip med töserna till stugan i Småland.. Mitt ute i ingenstans, i spökhuset;) Haha!
 
 
Men jag lyckades ändå.. avsluta sommaren på det mest perfekta sätt.. I armarna på min bästa vän, med en puss på pannan och med Melissa Horn sjungandes "Jag saknar dig mindre och mindre.." .. Med en publik på 25 000 personer som sjunger tillsammans, eller som står i komplett tystnad för att lyssna. Det var förmodligen en av de bästa dagarna i mitt liv.. och att avsluta sommaren så..var det bästa att önska sig.
 
 
 
Så oavsett vad som hänt under året, oavsett vad jag gått igenom.. oavsett hur förvirrad och ledsen jag varit, så har jag ju stått upp, dragit mig på benen, låtit regnet dränka mig.. och vet ni vad? Lärt mig att dansa i regnet..
 
 
Och jag vet, att jag sade hejdå till bloggen ett tag, låste den och allt det dära, men jag insåg.. att jag lät andra köra med mig och bestämma hur och vad jag skulle, men .. slutligen spelade det inte roll längre. I slutändan handlade det om att låta mig själv välja, hur mycket något skulle få påverka mig och allt runt omkring.. Jag lärde mig att .. slappna av. Att respektera mig själv.  Att bara vara.. Och det är det bästa jag lärt mig på min resa.
 
So.. I came back..
 
Vintern kom, musiken fanns kvar, teatern tog sig in i mitt liv, filmerna fanns fortfarande kvar, serierna lika så.. Vid olika tillfällen var det extra mycket film och serier och förmodligen kommer recensionerna alltid att ta sig in på bloggen - det gör dem alltid när dem nått mig på djupet.. Då är det den impulsiva härliga känslan som kommer fram.. Impulsivt kom det ännu en roadtrip.. En roadtrip som skulle skapa en känsla både i mig själv och här på bloggen som jag inte var helt beredd på.. Nya människor inspirerade livet.. och jag fann mig att uppskatta livets vackra ting på nytt. Kristianstad var precis vad jag behövde:)
 
 
 
 
 
Med vintern, kyla och snö kom också kaffe, värme och fikor.. och jag lyckades få mig ett par fikor under 2012 med en go gammal tjej från Svedala, som alltid tar fram mina bästa sidor.
 
Men också, någonstans i höst oh vinterperiod gjorde jag den bästa resan i mitt liv.. till Rättvik. Vad jag gjorde där, är ingenting som kommer få ta plats här.. någonsin.. men om jag kunnat.. så hade jag önskat att alla kunnat få göra den resan jag gjorde. Det hade kunnat rädda alla människors liv.
 
Och det var efter den resan.. som jag lärde mig hur man andas. Andas.. och lever. Jag är den enda som kan välja hur min egen livssyn ska vara .. och jag är den enda som kan bestämma mig för hur andan för livet ska vara. Så jag lärde mig att andas.  Andas på riktigt. Jag fick en ny livssyn, ett nytt hopp och jag förstod att om man verkligen vill leva efter sitt eget hjärta - så måste man ha modet tll att välja det oh styrkan till att göra vad man ska av det.
 
Och det var då, jag förstod vilken tatuering som skulle få brännas in på min kropp..
 
 
&med den tatueringen satte jag en sorts start för resten av livet.
Jag har satt ribban för att aldrig sluta andas, aldrig sluta spara kraft, aldrig sluta älska, aldrig sluta hoppas, aldrig sluta söka glädje.. Just.. For as long as I breathe, I hope.. and I will hope forever.
 
Med den perfekta värmen i vinterns kylan.. tog julen sig fram. Pyntningen lika så.. Jag fick min dröm jul-fest.. Millejul samlade alla näsets människor.. och skapade en go stämning för Näset-folket. Vi har alla växt.. och och imorgon.. tar vi ett sista ordentligt farväl till allt det 2012 gett oss och tar en nystart 2013 för vad vi kan bli.
 
 
 
 
Och mitt nyårslöfte? Jag lovar mig själv att verkligen leva, på alla sätt som en människa borde.
 
 
För om man tittar på allt mitt liv innehållt.. om man ser färgerna, människorna och musiken, så hade man kunnat inse.. hur levande mitt liv egentligen är.. och det är dags att börja leva med det.
 
Allmänt
Kommentera

29 Dec

03:32

Trasig..

0kommentarer
Att jag ändrat mitt sätt att se på mitt liv, är säkert. Men man har fortfarande samma liv att leva. Och här ligger jag nu, som andra dagar, med handen över magen och gör allt för att glömma smärtan magsåret förmedlar. Samma sak med hjärtat som med en tydlig tomhet visar att man även kan lida, när livet fortsätter. Som en trasa känns det som att jag hängts upp för att torka så många gånger om, att hörnen har slitits, hålen blivit så många att dem knappt går att laga. Trasig. Ännu trasigare kände jag mig när jag föll på isen idag, drog upp handflatorna och fick cykelstyret som en smäll i bröstet. Där och då ville jag bara lägga mig rak upp och ned och bara sluta.. Ge upp.. Tårarna låg i halsen någonstans och jag kände bara att jag inte orkade falla mer.

Och.. på något sätt.. gjorde jag det inte. Trots att människor runt omkring fnittrade, utan att hjälpa till, reste jag mig för att halta sista biten hem. Nu har jag en sten kvar i handen och ett stort blåmärke på högersidan av bröstet. Likväl har handflatorna lite rispor och ena armen några blåmärken. Ni ser.. trasig. Faller gång på gång och vet ändå att jag måste ta mig upp igen.

Och det är väl alla dessa ärren.. skadorna. .blåmärkena.. Och de tydliga känslorna som visar att man är som mest vid liv. Det är inte meningen att det alltid ska vara roligt, men så länge man inte låtar sig själv ligga kvar när man fallit.. så kommer livet alltid bli bra igen.

Just en natt som denna... känns det väl som allt annat än det.

Min uppgivenhet är starkare än på länge. Mitt hjärta skriker, tårarna har talat utan slut och någonstans har mitt inlåsta jag tagit sig fram igen.

Jag må ha ändrat min syn på hur jag ska leva mitt liv, men jag har inte ändrat mitt sätta att möta mina starkaste känslor. Mitt hjärtats röst. Den här sorgen.. man ska bearbeta.

Sorgen som rent av egentligen, enbart är Hopp.

Och jag måste hoppas.
Allmänt
Kommentera

28 Dec

01:26

It's a full moon tonight..

0kommentarer

Och ängdalakullen är tom såhär dags om natten. Kvällen är fuktig och nästintill kall. Det är tyst,bortsett från mina andetag och surrandet från mina hörlurar. Tydligast är ändå känslan i bröstet. Det är högre än allt annat just nu.

Det är fullmåne och för första gången på veckor är himlen molnfri,kristallklar och nästintill blå. Stjärnorna glittrar tydligt på himlen och jag hade kunnat ligga här hela natten.

Men varje dag tar slut.. Det ger mig dock bara mer anledning till att njuta av detta.

Cause you know.. Everything can end,but That's not a reason to not enjoy It while you have it.

Goodnight World...

Kommentera

27 Dec

03:42

My red-suited superman

0kommentarer
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu när julens dagar tagit sig förbi har snön smällt bort, julpyntningen börjat försvinna i vissa fönster och den dära julstämningen börjar det bli lite mindre av. Men jag har sett massor av värme under julens veckor. Jag har sett mer snö än på många år, jag har hört områdets barn skratta på ängdala kullen.. Jag har känt doften av nybakade julkakor av olika slag.. Jag har mött en utländsk busschaufför som jublade "Åh, gooood jul och goood fortsättning".. Han hade ett av de största leendena jag sett på någon - och som någon sa till mig en gång, så kan ett leende verkligen förändra någons dag. Jag har hört om en kvinna som gav bort sina vantar till en hemlös som satt och frös. Jag har sett folk göra det ena efter det andra för varandra, och givmildheten har varit tydligare än på länge. Säg vad man vill om pepparkaksgubbar och disney-rasism, men om man bortser från världens negativitet och dess antyden på att man inte får vara annorlunda, så kan världen vara en väldigt bra plats. Julen är högtiden för dem som vill göra något litet extra.. och tänk, tänk om vi kunnat göra det alltid. Om varje person gett lite mer glädje, tänk vilken lycklig värld vi kunnat vara då.
 
Jag har tillexempel lagt detta året på att ge mig själv en innerlig lycka och jag har tagit långsamma steg dit, och har ändå kommit en väldigt lång bit på vägen. Nu under julen har jag på det mest skönaste sätt, lyckats hitta min plats bland min familj. Jag har njutit av varenda sekund, fått säga sådant som legat inne och väntat på att få komma fram. Jag har fått ta ett tillfälle till att tillge mig av min egen glädje och mitt eget lugn och jag tror, att jag i år lyckades lägga min egen osäkerhet och uppfattning bakom mig och istället lyckades jag rent av njuta av en väldigt mysig jul. Med både gangnam style-dans för ungdomarna, julklappsspelet för hela stora släkten och lite extra prat med min farfar blev lillejulafton precis det jag behövde.
 
Ni förstår.. Sättet ni kan ge er själva glädja på, det är genom att inte se på alla andra, utan dig själv. Ifrågasätt varför du känner som du gör. Jag har tillexempel aldrig känt mig accepterad av min pappas familj. Varenda släktmiddag har jag bitit ihop och sugit ihop lite av den dära personligheten jag har, hållt mig i bakgrunden och väntat på att det ska vara över - och det är väldigt synd att jag har känt så, för det har faktiskt egentligen inte varit så att dem gjort någonting tydligt emot mig - tvärtom, är det mitt självförtroende som fått mig att inbilla mig en egen uppfattning om vad dem tycker. Jag har gjort så att jag själv aldrig riktigt varit bekväm. Och i år har jag fått fråga mig själv vad det är som får mig att känna så.. och jag har tagit modet till att erkänna det, fått prata med dem som jag behövde och kände helt plötsligt att dem såg på mig med nya ögon. Och det var väldigt ljusa ögon jag möttes av.  Och det var ju där och då.. Jag insåg att allting handlar om vad man själv gör det till. Så när du sitter i en situation.. När någonting händer och det är obekvämt eller ledsamt eller någonting annat, så titta inte på situationen du är i, utan titta på som finns i dig själv - titta på det som reagerar. Ta hand om dig själv, så kommer du kunna ta hand om ditt liv på ett helt nytt sätt.
 
 
Julaftons dagen blev samma mysiga tradition hemma hos mormor och morfar, med Kalle Anka klockan tre tillsammans med familjen, medan mormor springer och donar i bakgrunden. Samtidigt den dagen, skedde ett julmirakel som fick min jul fulländad. Mamma undrade för ett ögonblick om jag grät, men jag var rörd, innerligt och överväldigande glad. Det är detta som är så fantastiskt med julen, att en liten gest kan göra något så stort.
 
 
 
Julens höjdpunkt måste ändå ha varit lillejulaftons kvällen, då hela näset samlas på Höllvikens pubar för årets pubjuls-fest. På Millennium var uteserveringen öppnad, med värmepelarna på full pott, filtar och ljus utställda och med live-musik på högsta volym. Där möttes vi vänner, i alla åldrar, från gamla dar och nya. Det var en fantastisk stämning, en glädje bland alla människor och det var riktigt roligt och få se så många gamla ansikten igen. Det kändes nästan som att alla jag någonsin känt fanns på plats. Det var en sorts nostalgitripp, men också en väldigt mysig känsla och se hur långt vissa av oss kommit och att vi alla blir så genuint glada av att se varandra. Höllviken är väldigt bra på det sättet. Vart vi än går, finns det bekanta ansikten och alla ler vi varmt åt varandra. Kvällen fortsatte med klassiker, vi stod på bänkar och applådera och sjöng. Helt enkelt, så bra som en julfest ska vara .. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Men för mig är inte julen riktigt över. Rod Stewarts julalbum spelas om och om i mina hörlurar och sprider en sån där glad julstämning alla borde känna och samtidigt har "the christmas break" fått människor att gå ut och äventyren tar inte riktigt slut.
 
Bäst av allt, är dock äventyret som pågår i historien jag skriver i. Bäst av allt, är att jag lyckats börja skriva igen. På riktigt denna gången.  Sena nätter som tidiga morgnar. Jag har börjat skriva och kommit längre än jag trodde att jag var kapabel till. Jag längtar varje dag efter att få fortsätta och det känns som att någon äntligen gett mig tillbaka orden som väntat på att få rinna ut.
 
Julen har inte varit dålig.. Inte dålig alls. Och livet? Det är inte så pjåkigt det heller.
 
 
God Jul kära ni. Jag hoppas ni har det bra.. Vart ni än befinner er..
 
 
 
 
 
Allmänt
Kommentera

20 Dec

03:20

Cause after all..

0kommentarer
You are the star that shines the brightest on my heaven.
 
 
Allmänt
Kommentera

13 Dec

01:45

Being alive in winterland

0kommentarer
När man börjar dagen med en lång promenad kring det tysta grannskapet, med knallrande snö under fötterna och kvittrande fåglar från alla hörn kan dagen bara börja bra. Solen skiner, snön glittrar och vinterns kyla har skapat en tystnad som är sällsynt och vacker. Inte ens röster från ängdala backen hörs idag. Överallt flyger små fåglar mellan buskarna, förbi en,över en och nästan på en - de tar så mycket av maten som det finns kvar och någonstans önskar jag att det vore lika lätt att ge mat till alla skogens djur som till fåglar. Jag kan inte sluta tänka på de rådjur som stod intill väg 100 häromdagen. Vintern är en hård tid för våra vackra djur.
 
 
 
 
När jag viker av runt hörnet och ser att ängdala backen är ståtlig och tyst förvånas jag. Hela veckan har den varit fylld av barn och ungdomar..Men när jag väl tagit mig upp på ängdala backens hala sidor tar det inte mer än 30 sekunder innan förskolans dörrar slår upp och barnen kommer springandes med sina pulkor. Det tar inte heller mer än 10 sekunder innan någon frågat efter mitt namn, om jag är journalist, vilken tidning jag jobbar för och vad jag gör med mitt liv.. Bästa frågan är dock om jag är rädd för att åka pulka då jag inte hade någon och det var med ett skratt som jag förstod att det var signalen för mig att gå därifrån. Barnen kastade sig orädda ner för backen - med eller utan pulka, på plastpåsar och genom att tränga ihop sig på ett par pulkor de samlat. Skratten från barnen verkar ha spridit sig, för på mindre än en minut har barn från grannskapet tagit sig ut från olika håll och kanter. Mammorna hälsade och samlade sig med lärarna medan barnen lekte fritt. En liten thailändsk pojke stannade och log åt mig när jag gick.. Efter en sekund hör jag honom ropa "heiåå fickan".. Och Jag vände mig om, log stort och vinkade till pojkens förtjusning. Gulligaste saken jag sett på länge.
 
 
 
 
 
 
Någonstans längre bort hamnade jag på en stig, med färgglada buskar och varma hus. Plötsligt tyckte jag att jag väldigt tydligt hörde gäss på väldigt nära håll och jag stannade upp för att se om de faktiskt - stod precis bredvid mig. Först trodde jag att jag hörde i syne, men när jag i nästa sekund ser upp ser jag ett par gäss bara någon meter ovanför mig - de kacklade i mun på varandra, högt och hemskt och jag hann precis gå några fotsteg till innan de gick in för landning.
 
I nästa sekund flyger en hund upp i min famn. Oförberedd som jag är faller jag nästan omkull, men hittar min balans och jublar glatt till den glada hunden som sprungit in i mig. Busen var en ettrig sak, men söt som få och hundälskare som jag är var det bara roligt att få lite kärlek.
 
På denna lilla promenaden lyckades man med så mycket.. Jag hann också gå förbi poker-kvinnan i fönstret som som vanligt satt med en cigarett i handen. Hon vinkade inte tillbaka när jag log vänligt, något jag tyckte var allt för underhållande. Hon hade varit en perfekt sido-karaktär att ha med i en bok..
 
Nu ligger alla mina julklappar under granen och fantastiskt nog, så är alla som ligger därunder för en gångs skull från mig. Jag har nog aldrig kunnat handla så mycket och jag har nog aldrig älskat att handla så mycket som denna gången. (Ullared, the place! Haha,känn ironin;)  Att klä julgranen är alltid årets höjdpunkt för mig. Det är då jag och mamma sätter på julmusik och tänder ljus och dittar och dattar. Men denna gången märkte jag att det roligaste var att lägga alla julklappar under granen.. Hahah, ibland .. är det väldigt underhållande att vara jag.
För mig har dock vintern alltid varit min bästa tid och jag måste säga att i år har det nog slagit rekord. I år har jag inte bara kunnat ta morgonpromenader vackrare än andra.. Jag har dessutom fått chansen till att beundra julbelysning på alla skånes hörn. Vi har spelat julmusik och satt in en imperfekt julgran - men som är så mycket sötare än många andra. Vi har satt en tomte i toppen på vår gran - vår sötaste lilla tradition.
 
Jag har fått chansen att komma in i affären och känna doften av glögg och lussebullar. Jag har gått igenom affären och sett dans i köerna till den alltid lika glada julmusiken som kommer ut i högtalarna.
 
Jag har också fått chansen att ligga inne en hel dag,med maraton med New girl, one tree hill, disney och mysteriet på greve holm. . Att ligga under täcket en hel dag kan faktiskt vara extremt underskattat.
 
Men bäst av allt - åh, bäst av allt, är att jag efter alla år - fått min dröm fest. Min Julfest.   Julfesten jag inte slutat planera till - inte kunnat sluta handla till. Inte kunnat sluta förbereda för. Hela fredagen gick jag runt i huset och städade, dammade, lade ut ljus, maschaler, dammsugade, lade ut servetter och shotglas. Glögg på spisen och julgott på borden. Sånghäften på bordet.. Och självklart.. på en julfest måste man ha julmusik. När man slutligen anlände till fredagens fest.. anlände man till ett mysigt litet hus med tända ljus, med doft av glögg och jul, med dukning och gottigheter.    Jag kunde aldrig ha föreställt mig att alla verkligen skulle kunna komma, men till och med mina kära vänner från Göteborg tog sig ned. Höllvikens olika hörn, lite malmö brudar och mina närmaste vänner befann sig på plats och det blev inte bara en riktigt lyckad julfest, med julklappsspelet och snapshäften - utan det blev en riktig fest som dessutom gick mästerligt. En julfest där jag dessutom fick tack-presenter från mina kära vänner.. En av dem är uppdrucken, uppäten och den andra hänger på väggen. Haha. Det blev en av de mest minnesvärda kvällarna och lika fantastiskt var att alla mina vänner kom så väl överens. Jag känner mig stolt över att ha så många fantastiska vänner.
 
 
 
 
 
(Min fina present till höger, av min käre vän lille.. passa perfekt bredvid min andra tavla)
 
Och tack vare allt detta, lyckas en dag som idag sluta på bästa sätt. Lycklig. Med värme i hjärtat. Tacksam för vad jag har.
 
Och att sätta mig ned idag, som avslut på dagen, på ett av Malmös mysigaste cafeér med en gammal go vän, med god fika med samtal som aldrig tog slut, var det bästa jag gjort på länge. Omkring oss satt författare på olika håll,med laptopsen uppe.. En av dem mötte min blick medan han sökte rummet för inspiration och jag log länge innan våra blickar bröts. Ett kärlekspar avbröt sitt skrivande för några minuter för att kasta sig i armarna på varandra och jag blev så pass distraherad att jag glömde bort mitt samtalsämne. Haha, det är alltid underhållning på hög nivå när någon grov-hånglar framför en. På något sätt såg det ändå romantiskt ut när de satt i soffan, längst bort i hörnet intill lampan. De viskade sedan i varandras öron och jag kunde se kvinnan le intill sin mans nacke.. och jag kunde bara ana vilken historia de håller på att skapa tillsammans.
 
Som alltid, lyckas jag och matilda gå igenom varenda ämne och känsla man kan gå igenom på en kväll. Timmarna rusade förbi, känslorna och samtalen lika så. Det som är så fantastiskt med Matilda är att jag kan känna mig som en del av Sex&thecity serien med henne. Vi kan vara så tjejiga som möjligt, med fnitter, skvaller och ohindrat sex-prat. Men vi kan också gå djupt inpå ämnen som vi inte talar med andra om. Idag hann vi gå igenom varenda känsla man kan känna och det var verkligen.. precis det vi bägge två behövde.
 
 
 
 
Nu sitter jag här med inspirerande musik och är tacksam för ännu en dags bra slut.
 
Och jag tänker på något jag sade till Matilda idag, något som min fantastiska resa har lärt mig;
"Jag har insett.. att även om man saknar någonting, även om en del av dig fortfarande saknas, gör ont eller är tom, så innebär det inte att du ersätter det genom att låta dig själv vara okej eller lycklig. Det är okej att låta dig själv vara okej. Du kommer hitta ett sätt till det."
 
Jag är fortfarande samma gamla jag, med samma gamla liv, men jag kan säga er.. Att jag verkligen har lärt mig att ändra synsett på hur jag lever det.
 
Sov gott kära ni.. Hoppas vintern är lika fin för er, som för mig.
 
 
 
Allmänt
Kommentera

12 Dec

03:40

The Hobbit

0kommentarer
Det går inte att känna annat än värme när de första tonerna till det bekanta soundtracket tar sig ut genom högtalarna. Man sitter där med en nostalgitripp som tar en tillbaka till en av de bästa tiderna och i ansiktet får man det största, löjliga leendet. Sagan om ringen har en helt egen känsla i sitt slag och när man tas tillbaka till "Fylke" så kan man inte göra annat än och le sitt största leende.
 
Filmen börjar med samma värme, färg och bravur. Det mästerverk det varit förut ligger fortfarande i samma bana.
 
Att mäta upp till sagan om ringen filmerna är förmodligen en av de svåraste uppgifterna man kan ge någon, när man dessutom ska göra en pre-qual där varenda hängiven Sagan om ringen älskare har höga begär och förväntar sig mer än något bra på vita duken .. Ofta är uppföljare något man kallar pluspoäng - ni vet, filmer som man ser för att man ska få mer, men som aldrig är lika bra som första. Men när det gäller den här filmen, kan jag säga med handen på hjärtat, att det här är den bästa sagan om ringen filmen som gjorts.
 
Jag tror det var en evighet sedan jag skrattade mig igenom nästan en hel film, blev rörd in i hjärtat och dessutom satt på helspänn genom en hel film. En hel film som dessutom var 2 timmar och 45 minuter lång.
 
Det var en ständig fantastisk mix av humor, charm och halvblödiga ögonblick. Samtidigt lyckas de göra makalöst vackra scener och ändå se till att det sker några riktigt råa scener. Nya karaktärer fångar hela tiden vår uppmärksamhet och levererar exakt så mycket som tillfredsställer oss. Det blir aldrig för mycket och det tar aldrig slut. Vi hänförs, vi underhålls och vi älskar varenda ögonblick vi ser. Man lyckas ta sig in i historien om sagan om ringen på ett helt ny sätt och man kommer närmare än någonsin. Det gick inte ett ögonblick då jag inte hade mitt riktigt löjliga leende på ansiktet.. Jag var tillbaka i sagan-om-ringen-äventyret .. och jag älskade det.
 
Sen kan man fråga sig.. Hade den gjort samma succé som när den första sagan om ringen filmen släpptes, som den gör nu? Aldrig. Vi tas tillbaka till en början vi tittare och följare förtjänar att få se, och samtidigt får skaparna ett fantastiskt tillfälle att få berätta en del av storyn som förtjänar att få berättas.
 
Att vi känner igen oss i Fylke, i den vackra musiken, i små bekanta namn och karaktärer här och där.. är någonting som får oss att nudda vid en historia vi känner till så väl och samtidigt inte sjunka tillbaka in i den.. Istället lyckas de skapa en helt ny story, en helt ny film och helt nya karaktärer vi så längtar efter att få ta del av.
 
The Hobbit har blivit något eget.. Och det var verkligen ett oväntat äventyr.
 

Att få skratta i 2 timmar och 45 minuter.. Att få bli charmerad och underhållen och att samtidigt bli tagen av så bra action scener är det väldigt få som kan lyckas med - men dem lyckades med det. Det finns inte en minut du inte njuter.. och det finns inte en minut du inte vill ha mer.
 
Det här är en prequal alla borde se!
 
 
Nu är den enda kommentaren jag kan lägga; Att om jag fått önska mig en sak i livet så hade det varit att leva med den sortens människor.. och att den dagen jag gifter mig, så hoppas jag verkligen att det finns dvärgar på mitt bröllop. Hahah!
 
The Hobbit får 5/5!
Allmänt
Kommentera

11 Dec

01:09

"Keep smiling..

0kommentarer
It's what you do best.."

Allmänt
Kommentera

05 Dec

02:25

Roadtrip, teater & magi

0kommentarer
Den största skatten finns inom oss & denna dag finns nu inom mig.
 
När mörkret lagt sig tutade Jonas utanför dörren. Jag hade med min fulla resväska, kudde, täcke, blommor & plånbok,en full famn - och vi skulle ju bara iväg en dag.
 
För säkerhetsskull låg där ändå dubbelt av något, för att ha något som de andra kan ha glömt. Vår resa började glatt, med lekar och allsång. Att man kan få så pass mycket hjärnsläpp som vi fick på sådant man egentligen kan insåg vi att vi är bäst på. Underhållning fann sin påverkan och vi var snart framme i ett ner snöat Kristianstad.
 
 
Den stora teatern lös vitt och majestätiskt. Snart satt vi på mitten av parketten, mitt framför scenen och med en perfekt sikt på alla håll och kanter.   Jag kunde dock inte hindra mig själv från att leta efter en speciell mask någonstans..  Han är trots allt allt i allt för mig..  Musiken, skapandet.. Min fantom.     Men det blev istället lite andra masker som tittade fram - nämligen guldiga ögon, lite morrhår och olika kattkostymer.
 
 
 
 
 
Det är första gången jag ser Cats och som musikalälskare är jag inte svårflörtad.  Cats är en historia som är svår för många att förstå sig på och musiken kan vara något svår att hänga med i för dem utomstående. Men varenda ton som togs var oklanderlig. Man hänfördes gång på gång av de röster som lyfte sig själva och man satt vid ett flertal tillfällen med gåshud längs både armar och nacke. Det var flera gånger min blick följde deras kroppars rörelser - de ska vara så överdrivna på en teater, och jag finner dem så mjuka. Att kunna dansa som man gör på en teater är att förmedla. Det var så hänförande och fantastiskt att se hur dem lever ut sina kroppar.
 
 
 
Jag som växt upp med Fanny på dagis har vetat hur flitig hon varit. Jag vet att hon gått på ballet och att hon sjungit i kör. Jag vet att hon legat i som en idiot för att göra allt man behöver för en teater,   MEN.. Jag har aldrig faktiskt sett det. Detta är första gången jag ser henne på scen, med en mjuk kropp som landar lätt på tårna, med fingrar som mjukt går ut i fulla rörelser. Hon är orädd för att verkligen ta för sig och ändå är hon inte huvudrollen. Hon tar perfekt plats på scenen:)
 
Musikalen går ihop tack vare alla dessa olika karaktärer som finns på plats. En man som tog min kompletta uppmärksamhet är en man som var "den sexiga katten"..  En man som i sin roll är något lönfet, hårig och egentligen, allt annat än sexig, haha, men.. När han öppnar sin mun och låter sig själv ta ton så tar han allas uppmärksamhet med sig. Jag kunde nästan stänga ögonen och höra honom som fantom.. och ännu bättre än när jag efteråt får veta att hans drömroll är fantomen..  Då kände jag att något verkligen hängde ihop där.
 
Det som märktes mest är att dessa människorna gjort den här teatern till kvalite. Det är så välgjort och folk har inte svårt för att hänge sig till att spela katter, vilket för många kan vara oseriöst. Men inte för dessa tjejerna och killarna. Dem gjorde det med hjärta och dem gjorde det så bra!
 
Jag är så glad att jag fått ta del av Fannys sista del i teatern, då inte bara hon men hela gänget satsar allt.
 
 (En av Nillas vackra ögonblick på scen.. Hon som lyfts upp)
 
 
 
 
 
 
När vi  några minuter senare kramats, gett henne blommor och pratat om rumpor och gulliga killar så tog katterna av sig morrhåren och begav sig ut i snön med oss. För oss som bor nere i Falsterbo så är vi vana vid noll gradigt eller nån plusgrad sådär. Åtminstone till i slutet på December.. Men nu går vi ut från teatern och möts av 2 decimeter snö, minusgrader och vacker julbelysning.
 
Snart knakade snön under hjulen och vi var påväg mot Kristianstad centrum. Inte för att vi såg mycket, men vi hann åtminstone ta oss in en runda på O'Learys och se ett fullsatt rum med en massa olika sorters människor - människor, där likt vi i Höllviken, alla kände varandra. Väggarna var fyllda med sportlegender, presidenter och skyltar. Tv-apparaterna visade fotboll och högtalarna spelade de bästa låtarna på högsta volym. Det kändes något mer amerikanskt än på Höllvikens barer och jag var i mitt bästa elemente.
 
Intill oss satt den sötaste lilla tjejen, med kort rött hår, blåmärken över hela kroppen och det sötaste lilla leendet och välkomnade oss på bästa sätt. Nilla var en av de dansare som tagit min uppmärksamhet mest(Hon syns på en av bilderna ovanför - upplyft i luften) - jag hänfördes över hur hon är sin kropp, hur hon rör sig, lyfter sig.. Dansar och är. Här satt hon nu vid baren med oss, ännu mindre och ännu spralligare. En orädd själ, med artistiska drag och en livsglädje väldigt få människor har. Nilla öppnade snabbt sin famn, sitt hem och sin personlighet för oss. Jag hade kunnat sitta i obestämd tid och bara se på denna makalös tjej och aldrig bli uttråkad. Hon är orädd för att dela med sig, orädd för att ta för sig, orädd för att ge kärlek och glädje. Jag minns att hon knappt satt stilla en sekund. Så fort musik eller teater kom på någons läppar ställde hon sig upp och sjöng, snabbt, högt och inlevelsefullt. Samtidigt dansade hon allt hon hann med. Hon kommer aldrig få nog. Teater, musik, dans.. Det är hennes värld. Det kommer naturligt för henne och jag förstår varför hon och Fanny kommit så nära varandra som dem har.. De har exakt samma passion:)
 
När vi kommit hem till deras fantastiska, vackra, gigantiska, otroliga, majestätiska hem   - längst utanför kristianstad och då menar jag, så långt ut som man kan komma, så kommer vi till ett hus som aldrig slutar växa. Ett hus som nu var täckt av vit snö, tillsammans med tända marschaller, ett högt majestätiskt träd och en makaber trädgård så tog vi oss in i värmen och fick utsikt över en sjö som nu också var täckt av tjockt,vitt lager av snö. Mat os slog oss och vi välkomnades av Nillas fantastiska familj som stod redo att möta oss - 3 främlingar, med julöl och nygjord tacos. Vi slog oss ned vid middagsbordet, vilket har den bästa utsikten till sjön och den gigantiska trädgården. Anledningen till att jag inte kan sluta använda ordet majestätisk, gigantisk eller fantastiska - är för att det verkligen är så, på alla sätt som det kan vara.
 
Vi hann med mycket skratt på kort tid, vi hann med prat om teatrar, negern som faktiskt är fantastisk(Hahah! Inside-joke kära läsare), musik, Höllviken.. och förmodligen mycket annat.
 
Men snart nog var vi inte bara i köket. Vi fick en rundvisning på de fantastiska rummen som alla har sina personliga speglingar. Vi fick möta sköldpaddor - och Donna såklart, den fina vovven som snabbt fick allas uppmärksamhet. Vi fick se extra rummen, jacuzzin,badrummen och bron som går från rum till rum. Vi fick se glasrummet - där man ser rakt ner i det andra. Haha, ja, jag kan ju bara säga det - det är så mycket mer än utöver det vanliga.
 
Men mest ovanliga av allt.. var när Nilla flyger upp i luften och landar på en "stolpe".. Ja, en stripp-pole som man kallar det. Men när jag ser Nilla svinga sig upp, kasta benen i luften, snurra några varv och göra konstverk väldigt få människor klarar av hänförs jag. Detta är dans på högsta nivå. Akrobatik. Hon landar smidigt och går ned i split. Sen sitter hon där, med sitt iver i ögonen och ler stort. Ett litet fnitter tar sig även fram då och då. Jag kunde bara se och gapa. Nilla påminner mig väldigt tydligt om en väldigt speciell - fiktiv - karaktär. Graciös, vänlig, livsfylld och glädjefylld - en karaktär lik Alice Cullen. Många gånger vill man bara krama henne, men man vet att man inte kan låsa armarna om henne - hon lever alldeles för mycket i sin kropp - hon behöver ta ut sig.  För mig är detta så fräckt. Jag förmodar att det märks då jag inte kan sluta prata om henne.  Att själv prova på kunde bara sluta på ett sätt - och jag lovar er, det var allt annat än vackert. Haahah.  Johan var däremot inte långt ifrån. Han lyckades med en hel del konster och det blev många timmar med skratt, hänfördhet, akrobatik och dans.
 
 
 
 
 
Timmarna gick och natten blev sen, men tiden märktes inte för oss. Vi lät ämnen mellan himmel och jord ta sig mellan oss, men mestadels tog sig musiken in i bilden. Från ingenstans kunde antingen Nilla eller Jonas lyfta gitarren och påbörja en melodi vi alla sedan fortsatte sjunga på.. När magin låg som tätast tog Nilla upp gitarren och tog ton till Adeles "Make you feel my love" och för ett ögonblick satt vi alla komplett fyllda av ögonblicket. Och jag satt där.. & älskade ögonblicket som passerade mig nu.
 
&jag ska låta er få ta liten del av hur det var.. Varsågoda..
 
När Nillas sista ton tog sin in tog hon in mitt intryck, reste sig och kramade mig, med sina små och kära armar.
 
(Haahahha, varning för lite late-night-falsksång emellanåt)
 
Magin fortsatte spira på och jag mådde bättre än jag gjort på länge. Jag visste att magin skulle komma till julen.. och se.. se hur mycket som kunnat hända på så kort tid. Åh, ni förstår inte ens.. Jag har enbart berättat hälften av allt som hände under vår tid tillsammans. Det är för mycket att beskriva. Men för första gången på en evighet brann min själ - jag ville fotografera, skriva, dansa & sjunga. Min inspiration var starkare än på länge och jag kände mig precis lika vaken i själen som jag borde alltid.
 
Något ögonblick senare reste Nilla sig igen, spelade korta tag på gitarren och börjar sjunga "Johan... Johan..".. En melodi hon själv kommer på tar sig på hennes läppar och hon sjunger , well, vi kan väl kalla det dikter.. hahah, på ett finare sätt - om oss alla. Vi applåderar, skrattar och tjuter åt hennes perfekta låtval och beskrivningar. Hon ser på oss alla medan hon skapar en text på plats  - detta är ett ögonblick jag inte på något sätt inte lyckades filma, men jag har hennes ordval i huvudet och blir exakt lika jäkla glad varenda gång.
 
Natten blev allt längre och längre, men vi kände inte ens av minuterna. Om vi hade kunnat, så hade vi fortsatt i timmar och dar. Detta var en av de bättre dagarna för oss alla - och vi ville inte att det skulle ta slut.
 
Pianot kom till användning i ett par minuter medan Jonas och Nilla spelade bredvid varandra.. Fanny var som en gullig tonårsårstjej när en telefon plingade till och vi hann verkligen uppleva allt man kan på en kväll.  Någonstans hann vi också se en skylt som sa "Varning för vildsvin".. vilket för oss var det största då det enda vi blir varnade för i vår del av Skåne är rådjur. Haha.. Åh.. Festen fortsatte och innehöll ögonblick av magi väldigt få får uppleva i den största delen av sitt liv. Hade vi levt detta livet alltid hade jag nog också varit lika lycklig och energifylld som Nilla och hennes familj - det är enormt vackert vad folk kan ha glädje och värme att ge. Där satt vi, 3 främlingar från Skåne, i en familjs hus och bjöds på öl och nattamat. Att vi sedan varit uppe hela natten verkade inte ha stört en sekund heller..
 
 
När killarna sedan tog till snarkningar blev det omöjligt för mig att finna en sekunds blund - så soffan fick vänta mig.. Men jag hann ju knappt komma in innan någonting händer mig. Liksom, det är ju jag faktiskt.. När jag passerar köksbänken hoppar jag till av att glasen skramlar omkring och att någonting väldigt tydligt rör sig. Jag, vidskeplig som jag är, springer till Jonas och hyser om spöken. Jag var faktiskt inte ensam - Donna morrade faktiskt också. Jonas satte sig upp och svarade på allt jag sa. Men det jag inte visste var förrän på morgonen var att han faktiskt gjort alltihopa i sömne. Hahaha. När Nillas pappa sedan kommer ut berättar jag om min skräckslagna historia och nattens knäppheter.. och han skrattar högt.. "Men lille du.. Det är ju möss.. Vi har fångat 50 stycken i år.. Det är mer än någonsin".. och där står jag.. "Möss!? Mösss? men..men.. "
 
Resten av folket fick sig ett gott skratt och ja.. tja.. jag skrattade slutligen jag också. Hahaah..
 
När ljuset tagit sig fram hoppade Nilla ut till oss i soffan, med täcke över kroppen och en kopp kaffe i handen påbörjades morgonen med "Mysteriet på greveholm". Bortsett från att barnen har världens fulaste skånska, så är det så roligt att tas tillbaka till greveholm. Spökena är det bästa i världen.. Hahah, jag känner mig så liten igen.
 
När alla väl tagit sig upp blev det återigen några härliga stunder med familjen. Att påbörja dagen med så mycket skratt, bra konversationer och mysiga ögonblick kan bara göra dagen bra.
 
När alla ett par minuter senare stod med tjocka jackor, handskar, halsdukar och mössor på huvudet begav vi oss ut i deras gigantiska trädgård på promenad. Där gömde jag kameran under jackan, begav mig ut och älskade vad jag såg. Glittrande snö, tjocka lager, med mjuk, tjock, kramgo snö. Snöbollar kastades och för ett ögonblick skrattade vi likt småbarn igen. Jonas hittade sig en skopa och började skotta snö. Fanny ledde ut oss på deras lilla brygga. Isen var inte tjock nog för att man skulle kunna ta sig ut, men utsikten var vacker nog och vi stod där och tog in allt för ett ögonblick. Rundturen fortsatte upp för hala stenar, stubbar och gräs. Kameran klickade gång på gång på gång. Om jag missat att ta med mig kameran hit så hade jag ångrat mig föralltid. Vi lyckades fånga fina ögonblick som jag kommer bära med mig resten av livet. Detta var en dag som fick oss alla att må så mycket bättre=)
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
På ett sätt kändes det som att man befann sig i ett vinterland. Allting var så perfekt, ljus och vackert, vi hade så roligt och det kunde helt enkelt inte bli bättre:) hiiihii!
 
Överallt kvittrade fåglar - mestadels uppe på deras terass, där fågelmaten hängde för att ätas. Hackehackspätt kom förbi och kastade snö på andra fåglar, bet en annan och åt litegranna. Andra gånger skottade han bort snö i sina försök att hacka.. Hahah.. Ja,ni hör, det var minst sagt en annorlunda dag..
 
 
 
 
 
När vi kom in i värmen igen hade brasan tänts.. Doften av mat nådde oss och synen vi ser när vi kommer in är makalös. Där stod Nillas pappa med flertal olika stekjärn, flertal knäckta ägg, nygjorda pannkakor & en fantastisk amerikansk brunch! Kan ni tänka er va? Vilken fantastisk morgon och vilka föräldrar! Kudos!
 
Vi fick oss en god, mysig, fantastisk frukost, gick igenom lite av höllvikens människor, spillde ut några glas med juice, skrattade, såg Nilla spela ut sin kropp igen och såg Fanny krama om sin nya familj efter att hon gett dem en "tack&hejdå" present. För ögonblicket kändes det ledsamt - framför allt för att allt skulle behöva ta slut. Framför allt.. för att vi inte varit del av detta förut. Man önskar att man fått ta chans till mer - men allt sker för en anledning och dessa dagarna kom vid helt perfekt tid.
 
Slutligen kramades även vi.. Packade våra resväskor och kramade om den kära familjen vi precis lärt känna.Familjen vi nu inte ville lämna och familjen som välkomnat oss tillbaka. 
 
Vägarna hem skulle vara isiga, snöfyllda och med långsam trafik tillbaka. För mig var det bra. Detta.. ville jag ta in. Några timmarsbilfärd. Musik. Inspiration. Ja, det var ett perfekt avslut på en perfekt helg.
 
 
Tack snälla Nilla, med familj för att ni välkomnade oss så väl som ni gjorde. För att ni lät oss in i ert vackra hem. Tack snälla ni för god mat och glädje och vänlighet. &lilla Nilla, tack för att du välkomnar en med värme och glädje - du är en äkta karaktär och person, unik för världen och alla oss.

&Tack snälla Fanny, för att du gjort mig till del av denna världen. Världen du så väl vet att jag förstår. Tack för att du är en sådan vänlig själ och underbar människa. Jag är så glad över att jag fått se dig ge så mycket.. & du vet att jag kommer följa dig även när du står på Broadway;)
 
Tack också, mina kära pojkar, Jonas&Johan för alla dessa roliga ögonblick. För turen upp och hem. Tack för alla skratt och magiska ögonblick. Ni är fantastiska som åkte med och gjorde detta så bra för oss. Det glädjer mig att även ni, njutit som jag gjort.
 
&Tack kära Kristianstad och Oröd - trots att ni hade så minusgrader när vi kom upp så älskar vi dessa kära .. städer.. eller byar kanske är bättre ord. Haha.
 
På kort tid hann vi med så mycket, på kort tid tog det aldrig slut. Vilka fantastiska 2 dagar. Nu med mer inspiration än jag haft.. på längre än jag kan minnas. Allt detta tar jag med mig & glädjen sprider jag vidare.
 
Tack Cats!
 
Om inte mina ord räckt, efter att jag skrivit impulsivt i timtal, så hoppas jag att bilderna kan fullända bilden jag försökt ge er.
 
 
& för alla er som läser detta.. Vill ni lysa upp vardagen med något extra så rekommenderar jag er att sätta er på en teater - att ha musik och teater framför sig väcker mycket av en till liv. Det är en fantastiskt rolig sak att göra någon gång.
 
Tack kära julen, för att du medtog magin jag bad om. Nu har jag bara en önskning kvar som måste slå in.
 
 
Allmänt
Kommentera