När man hör ljudet av alarmet i det ögonblicket man håller på att somna får jag nästan panik. Jag har ännu inte somnat,det känns som att natten nyligen börjat och jag behöver gå upp. Jag sträckte mig efter luren för att snooza oräkneliga gånger och när klockan var halv sju reste jag mig ifrån den varma sängen och drog på mig ett par sköna mysbyxor och en tjocktröja. jag suckade högt om många gånger och ville bara lägga mig i sängen igen.. Hade inte ännu ett frånvarorapportsmejl lyst mig i huvudet hade jag stannat hemma. Jag har förstått att jag avskyr skolan för att det är det enda stället jag inte kan rymma från,även om jag vill. Jag kan inte rymma från det sociala umgänget,från skoluppgifter eller någonting annat. Det är som ett socialt experiment- det är som att man måste gå till skolan dagligen i känslan av att vara med i något sätts prov - då lärarna ser hur det är när vi blir utsatta för press och hur mycket vilja och intresse vi har. Och framför allt- vilket humör vi har. Suck.. Vilken skitdag. Solen försvann igen och det duggregnar återigen i höllviken. Jag längtar efter sommarn. Efter jobb och resor. Komma bort behöver jag verkligen. Hoppas ni har en bättre dag än jag. Bw Louise
Jag kommer lägga mig med irritation och frustation i kroppen.. Oerhört irriterande när jag bara behöver slappna av och må bra. Men just nu håller jag på att bli galen av min vardagssituation.
Det räcker inte med att jag har så grova sömnproblem, eller att jag ligger bak i skolan eller att jag mår dåligt över min kropp. Det räcker inte med att jag har hemligheter som ingen vet om att tänka på, utan det ska ständigt vara nya intriger bland alla dessa tjejer.. Alltid någonting nytt.
Det är därför jag längtar - bort- bort bort bort.
Förklaringar, drama,bråk och jobbiga situationer.. Alla dessa onödiga och löjliga situationer, dem kan jag bara skratta åt.. för i slutändan är inga människor här nere - i höllviken - nånting för mig ändå, det väntar någonting större.
Jag önskar bara att det inte skulle ta så jävla lång tid.
God natt..
Hoppas på att jag nu ska kunna sova.. så att det inte blir en fjärde natt utan sömn - för det kommer f*n göra mig galen!
Det räcker inte med att jag har så grova sömnproblem, eller att jag ligger bak i skolan eller att jag mår dåligt över min kropp. Det räcker inte med att jag har hemligheter som ingen vet om att tänka på, utan det ska ständigt vara nya intriger bland alla dessa tjejer.. Alltid någonting nytt.
Det är därför jag längtar - bort- bort bort bort.
Förklaringar, drama,bråk och jobbiga situationer.. Alla dessa onödiga och löjliga situationer, dem kan jag bara skratta åt.. för i slutändan är inga människor här nere - i höllviken - nånting för mig ändå, det väntar någonting större.
Jag önskar bara att det inte skulle ta så jävla lång tid.
God natt..
Hoppas på att jag nu ska kunna sova.. så att det inte blir en fjärde natt utan sömn - för det kommer f*n göra mig galen!
BB hos Bea den snea, med kräng och mousse efter en heldag med skolarbete och solning!:)
God eftermiddag.. Här ser ni mig denna vackra dag.. Måste säga "vill man va fin får man lida pin" .. För så har dagen varit än så läne.. Ren pina..efter alla möten är jag tagen på all kraft och ska nu unna mig ett par timmar i solen.. Ska ju se det positivt... Veckan börjar med skinande sol,det kan väl bara sluta bra?:)
En vacker men kall söndag.
Längtar efter nästa helg, då fyller min favorittjej 18!
Ska se Eat,pray,love med mamma nu.. så jag hör av mig senare!
Puss:
Såhär ser det bokstavligttalat ut ifrån mitt fönster idag:)
Bild från 2008.
Längtar efter nästa helg, då fyller min favorittjej 18!
Ska se Eat,pray,love med mamma nu.. så jag hör av mig senare!
Puss:
Såhär ser det bokstavligttalat ut ifrån mitt fönster idag:)
Bild från 2008.
Blev en riktigt bra lördag med besök av släkten och en mysig fika.. Sedan firade vi Håkan med god middag och efterrätt,sedan blev det ett impulsåk ner till byn där jag och danni satte oss på shakespeare och drack goa-alkoholfria-drinkar och njöt av bra musik och vårt sällskap.. Det är så synd att de inte finns fler sådana ställen där vi- som inte än är 18- kan göra våra vänner sällskap även om klockan är för mycket.. Det räcker med en sådan alkoholfri drink för o göra kvällen tillräcklig..men okej,nu är de bara fyra månader kvar.. Urh,vet inte hur jag ska kunna vänta.. Det som väntar nu ialllafall är min oerhört lockande säng. Så god natt:) uppdaterar mer imorgon.
Blev en riktigt bra lördag med besök av släkten och en mysig fika.. Sedan firade vi Håkan med god middag och efterrätt,sedan blev det ett impulsåk ner till byn där jag och danni satte oss på shakespeare och drack goa-alkoholfria-drinkar och njöt av bra musik och vårt sällskap.. Det är så synd att de inte finns fler sådana ställen där vi- som inte än är 18- kan göra våra vänner sällskap även om klockan är för mycket.. Det räcker med en sådan alkoholfri drink för o göra kvällen tillräcklig..men okej,nu är de bara fyra månader kvar.. Urh,vet inte hur jag ska kunna vänta.. Det som väntar nu ialllafall är min oerhört lockande säng. Så god natt:) uppdaterar mer imorgon.
Solen skiner, släkten har varit på besök och en underbar kväll väntar.
Håkan har fyllt 45 så mamma förberder inför middagen ikväll medan jag njuter av solen.
Det är en kväll som denna som man skulle vilja ta sig ned på puben med ett gäng vänner och ta sig några goa drinkar, men istället får man hoppas på någon "hemma-fest" eller på något trevligt umgänge som man ändå kan ha lite roligt med=)
Hur som helst så är det ändå en underbar dag och jag tänker njuta vad jag kan..
Hoppas ni har en trevlig helg!
L.
Håkan har fyllt 45 så mamma förberder inför middagen ikväll medan jag njuter av solen.
Det är en kväll som denna som man skulle vilja ta sig ned på puben med ett gäng vänner och ta sig några goa drinkar, men istället får man hoppas på någon "hemma-fest" eller på något trevligt umgänge som man ändå kan ha lite roligt med=)
Hur som helst så är det ändå en underbar dag och jag tänker njuta vad jag kan..
Hoppas ni har en trevlig helg!
L.
Myser med mamma framför lets dance.. Så skönt och ha henne hemma! Hoppas på att Frank och Charlotte tar hem segern:)
Goooodmorgon.. Vet ni vad?
Det här inlägget är tidsinställt.. Jajaemän, jag skrev det här inlägget igårkväll runt midnatt, men satte in det så att det automatiskt läggs in på morgonen.. Smidigt va? Varenda dag lär man sig någonting nyttt!
Efter två långa veckor har min mamma äntligen kommit hem ifrån Thailand..
Arh, min lilla mamsi.. Det är så skönt och veta att hon ligger i sängen därnere, med sitt livs kärlek. Trygg och säker. Jag avskyr att tänka tankar som att de flyger i sådan lång tid, med tanke på att man aldrig vet vad som kan hända.. sedan hände Japans naturkatastrof.. och jag kan lova att jag satt som ett nervvrak här hemma i rädsla för att någonting skulle hända i Thailand.. men hon har lugnat ned mig via sms och jag har njutit av att veta att hon har det så bra med sin kärlek, att hon får ett par veckors paus från verkligheten och njuta av det vackra i Thailand. Det unnar jag henne.. Jag önskar hon hade kunnat göra det oftare..
Men nu har hon kommit hem, pussat lite på mig och gett mig en massa fina presenter.. Nu vill jag bara lägga mig och vakna till en morgondag då vi äter frukost ihop och pratar tills hon himlar med ögonen åt allt mitt pladder.. och sedan längtar jag efter en lång, lugn fredag med min mamma.. Mmm.. ska bli så underbart.. Så nu har vi antagligen ätit frukost och börjat göra oss i ordning.. Sedan kommer vi ta en runda på byn och efter det kommer vi laga mat och se en bra film.. Men tills jag berättar mer om det får ni bilder på de fina presenterna min mamma köpt till mig!
Så njut.. Det är fredag och det är HELG!
Hörs snart!
L.
(Ett läderarmband som matchar till min guldring.. Älskar den turkosastenen!)
(Och ett riiiiiktigt fräckt armband, väääldigt mig!)
(och ett megafint Pandora armband!)
(& en urfin klämma att ha i sommar.. Den kommer användas mycket!!!)
(& Ett par fräcka converse som ser gigantiska ut, men som sitter perfa med en sula i!)
Ååååh, äääntligen.. TVÅ Ed Hardy linnen! Boooyaah! Såååå snygga!
Det här inlägget är tidsinställt.. Jajaemän, jag skrev det här inlägget igårkväll runt midnatt, men satte in det så att det automatiskt läggs in på morgonen.. Smidigt va? Varenda dag lär man sig någonting nyttt!
Efter två långa veckor har min mamma äntligen kommit hem ifrån Thailand..
Arh, min lilla mamsi.. Det är så skönt och veta att hon ligger i sängen därnere, med sitt livs kärlek. Trygg och säker. Jag avskyr att tänka tankar som att de flyger i sådan lång tid, med tanke på att man aldrig vet vad som kan hända.. sedan hände Japans naturkatastrof.. och jag kan lova att jag satt som ett nervvrak här hemma i rädsla för att någonting skulle hända i Thailand.. men hon har lugnat ned mig via sms och jag har njutit av att veta att hon har det så bra med sin kärlek, att hon får ett par veckors paus från verkligheten och njuta av det vackra i Thailand. Det unnar jag henne.. Jag önskar hon hade kunnat göra det oftare..
Men nu har hon kommit hem, pussat lite på mig och gett mig en massa fina presenter.. Nu vill jag bara lägga mig och vakna till en morgondag då vi äter frukost ihop och pratar tills hon himlar med ögonen åt allt mitt pladder.. och sedan längtar jag efter en lång, lugn fredag med min mamma.. Mmm.. ska bli så underbart.. Så nu har vi antagligen ätit frukost och börjat göra oss i ordning.. Sedan kommer vi ta en runda på byn och efter det kommer vi laga mat och se en bra film.. Men tills jag berättar mer om det får ni bilder på de fina presenterna min mamma köpt till mig!
Så njut.. Det är fredag och det är HELG!
Hörs snart!
L.
(Ett läderarmband som matchar till min guldring.. Älskar den turkosastenen!)
(Och ett riiiiiktigt fräckt armband, väääldigt mig!)
(och ett megafint Pandora armband!)
(& en urfin klämma att ha i sommar.. Den kommer användas mycket!!!)
(& Ett par fräcka converse som ser gigantiska ut, men som sitter perfa med en sula i!)
Ååååh, äääntligen.. TVÅ Ed Hardy linnen! Boooyaah! Såååå snygga!
De senaste dagarna har jag levt i ödmjukhet. Jag bestämde mig för att släppa tyngden jag kände på axlarna, orsakad av all stress som ligger i de skoluppgifter som jag hela tiden lägger på hyllan och hur dumt det än är att skjuta på det, så behövs det för att man inte ska gå i sönder.
Så jag började i onsdags genom att packa väskan med det jag har mest behov av för och sova hos mormor och morfar. När jag väl kom dit efter en runda på stan med Lukas, landade jag snabbt på golvet bredvid min kusin Hugo som ritade över allt det jag ritat.. Busiga lilla rackarn.. Men den sötaste lilla rackarn.. Och efter så mycket spring och efter en hel del lek satte jag mig helt färdig i soffan medan Hugo fortfarande skuttade omkring framför tvn.. Haahah.. När the Bachellor sedan var slut satte jag på Tarzan och fick honom klistrad i soffan.. och efter ett par minuter hade hans ögon nästan slockat.. men precis när mörkret lade sig utanför fönstret knackad moster Lotta knackade på dörren för och hämta Hugo.
Kvällen fortsatte och vi mös som vanligt i deras mysiga vardagsrum. Morfar var så sliten så han somnade på soffan medan jag och mormor skrattade åt hans snarkningar. När han sovit ett tag och vi bäddat ut den efterlängtade bäddsoffan i extra rummet vaknade han till och fick ett sug efter kex och ost. Jag log retsamt åt min mormor men sprang fnittrande ut till min morfar i köket och hjälpte honom göra kex med mögelost och tre andra osta. Vi bröt smaken med fikonmarmelad, mmm.. Så supergott sådär på kvällskvisten..
Jag älskar och va hos min mormor och morfar. Antingen myser vi i deras vardagsrum eller så myser jag med en disneyfilm i extra rummet i min favorit bäddsoffa.. Den bäddsoffan är den skönaste säng jag någonsin sovit i, det kan jag lova.. och hemma hos dem, sover jag alltid som en gud..
När vi sedan myst under kvällen överraskade de mig rejält.. Morfar gav mig med ödmjukhet en peng, som han alltid gör medan mormor rundade hörnet med en av tröjorna jag lagt upp på bloggen häromdagen.. Jag tappade hakan och fick nog ut ett glädjeskrik eller två.. Hihi. Jag var ju så superglad! Det var ett av de plaggen jag ville ha som mest.. och som vanligt hade min älskade mormor gjort mig den enorma "tjänsten" (om man kan kalla det för det?) och köpt den.. Jag provade genast och älskade den direkt.. efter jag gått ned ett eller två kilo till sitter den perfekt.
Det är när jag är som mest tacksam som jag önskar att jag hade kunnat visa dem min tacksamhet. Jag önskar att jag hade kunnat ge tillbaka minst lika mycket som de ger oss, framför allt mig. De har alltid ställt upp - aldrig sagt nej och alltid gett oss saker och ting vi behöver. Varenda gång jag ber om någonting så vet jag att de utan tvekan säger ja.. och trots att jag älskar dem för det av hela mitt hjärta, så skäms man över hur lite man ger tillbaka.
Man ser ständigt dessa änglarna på tv.. De som är med i Extreme home makeover.. eller "sofias änglar" och "Den hemliga miljonären".... Dessa "normala" människor som lever sina liv genom att hjälpa andra.. De som aldrig tar emot något själva när de ändå bara ger och ger..
Och jag vet inte hur många gånger.. Jag önskat.. att jag kunnat få med min mormor och morfar i ett sådant program och jag vet inte hur många gånger jag har bett om en vinst på hästar eller hur många gånger jag bett om extra tur.. Just för att få ge någonting till dem. Och en dag ska jag det. Ge tillbaka till mina änglar.
För ärligt talat mormor&morfar.. Så vet jag inte hur vi skulle ha klarat oss utan er. Ni är de bästa som finns. Och jag älskar er mer än ni förstår. Tack för allt ni ger, för att ni alltid ställer upp & för all kärlek ni förmedlar. Hoppas ni vet att jag har lika mycket i mitt hjärta för er, som ni har till mig. Jag älskar er!!
(Det vackra halsbandet jag fick av mormor.. Tack igen mormor)
(Och den fina tröjan mormor&morfar gav mig.. Tack igen!!!)
Och trots att det är en suddig bild.. såhär satt den..
Ah, vad jag har saknat fotograferingen.. Var ett tag sedan jag fotograferade på riktigt.. Får börja igen!
Hoppas ni får en bra dag.
L.
Så jag började i onsdags genom att packa väskan med det jag har mest behov av för och sova hos mormor och morfar. När jag väl kom dit efter en runda på stan med Lukas, landade jag snabbt på golvet bredvid min kusin Hugo som ritade över allt det jag ritat.. Busiga lilla rackarn.. Men den sötaste lilla rackarn.. Och efter så mycket spring och efter en hel del lek satte jag mig helt färdig i soffan medan Hugo fortfarande skuttade omkring framför tvn.. Haahah.. När the Bachellor sedan var slut satte jag på Tarzan och fick honom klistrad i soffan.. och efter ett par minuter hade hans ögon nästan slockat.. men precis när mörkret lade sig utanför fönstret knackad moster Lotta knackade på dörren för och hämta Hugo.
Kvällen fortsatte och vi mös som vanligt i deras mysiga vardagsrum. Morfar var så sliten så han somnade på soffan medan jag och mormor skrattade åt hans snarkningar. När han sovit ett tag och vi bäddat ut den efterlängtade bäddsoffan i extra rummet vaknade han till och fick ett sug efter kex och ost. Jag log retsamt åt min mormor men sprang fnittrande ut till min morfar i köket och hjälpte honom göra kex med mögelost och tre andra osta. Vi bröt smaken med fikonmarmelad, mmm.. Så supergott sådär på kvällskvisten..
Jag älskar och va hos min mormor och morfar. Antingen myser vi i deras vardagsrum eller så myser jag med en disneyfilm i extra rummet i min favorit bäddsoffa.. Den bäddsoffan är den skönaste säng jag någonsin sovit i, det kan jag lova.. och hemma hos dem, sover jag alltid som en gud..
När vi sedan myst under kvällen överraskade de mig rejält.. Morfar gav mig med ödmjukhet en peng, som han alltid gör medan mormor rundade hörnet med en av tröjorna jag lagt upp på bloggen häromdagen.. Jag tappade hakan och fick nog ut ett glädjeskrik eller två.. Hihi. Jag var ju så superglad! Det var ett av de plaggen jag ville ha som mest.. och som vanligt hade min älskade mormor gjort mig den enorma "tjänsten" (om man kan kalla det för det?) och köpt den.. Jag provade genast och älskade den direkt.. efter jag gått ned ett eller två kilo till sitter den perfekt.
Det är när jag är som mest tacksam som jag önskar att jag hade kunnat visa dem min tacksamhet. Jag önskar att jag hade kunnat ge tillbaka minst lika mycket som de ger oss, framför allt mig. De har alltid ställt upp - aldrig sagt nej och alltid gett oss saker och ting vi behöver. Varenda gång jag ber om någonting så vet jag att de utan tvekan säger ja.. och trots att jag älskar dem för det av hela mitt hjärta, så skäms man över hur lite man ger tillbaka.
Man ser ständigt dessa änglarna på tv.. De som är med i Extreme home makeover.. eller "sofias änglar" och "Den hemliga miljonären".... Dessa "normala" människor som lever sina liv genom att hjälpa andra.. De som aldrig tar emot något själva när de ändå bara ger och ger..
Och jag vet inte hur många gånger.. Jag önskat.. att jag kunnat få med min mormor och morfar i ett sådant program och jag vet inte hur många gånger jag har bett om en vinst på hästar eller hur många gånger jag bett om extra tur.. Just för att få ge någonting till dem. Och en dag ska jag det. Ge tillbaka till mina änglar.
För ärligt talat mormor&morfar.. Så vet jag inte hur vi skulle ha klarat oss utan er. Ni är de bästa som finns. Och jag älskar er mer än ni förstår. Tack för allt ni ger, för att ni alltid ställer upp & för all kärlek ni förmedlar. Hoppas ni vet att jag har lika mycket i mitt hjärta för er, som ni har till mig. Jag älskar er!!
(Det vackra halsbandet jag fick av mormor.. Tack igen mormor)
(Och den fina tröjan mormor&morfar gav mig.. Tack igen!!!)
Och trots att det är en suddig bild.. såhär satt den..
Ah, vad jag har saknat fotograferingen.. Var ett tag sedan jag fotograferade på riktigt.. Får börja igen!
Hoppas ni får en bra dag.
L.
Dagen har varit fenomenal. Jag vaknade tidigt efter en supertrevlig kväll hos Bea och gick raka vägen upp för och göra frukost. När jag ätit, diskat och gjort mig i ordning i lagom tid satte jag på "Just Wright" med Miss Queen Latifah och jag kan ju bara säga såhär.. Påbörjar man dagen med en kvinna som Miss Latifah.. så kan man garantera att dagen börjar bra.
När den lugna musiken ekade igenom det nystädade huset tände jag ljusen och gick en runda, under tiden visningen för huset var igång. Den halvtimmes promenaden blev till en 1½ timmes promenad, men jag hade turen på min sida.. för mitt under denna ljusa morgon tog solen plats på himlen och de vita molnen skingrade sig för att ge plats för en blå himmel.
När vinden omfamnar en med snäppet av en varmare bris, solen skiner och musiken ljuder i hörlurarna kan jag inget annat än och må bra. Tiden gick allt ifrån långsamt till snabbt, men när jag tog de sista stegen ur stigen och såg att det var tomt i huset log jag nöjt för mig själv och gick in för att göra nudlar.
När jag sedan tog plats i soffan på mitt rum för att äta såg jag mig omkring i det nedrullade rummet, stängde av tvn och sprang ned och satte mig i trädgården.
Där njöt jag. För mig själv. I den underbara dagen.
När jag sedan var färdig och klockan inte var mer än halv ett suckade jag högt åt mig själv. Jag ville inte gå in och lägga mig och se film under en solig dag, jag hade redan tagit en lång promenad.. så.. vad kan jag göra?
Under just det ögonblicket drar sig löven över altanen med en stark bris och landar mjukt framför mina fötter.
Så jag tog fram allt jag behövde - en kvast, en kratta, två trasor och en vattenslang. Sedan var arbetet igång. Under 3,5 timme slet jag mig igenom eftermiddagen genom att flytta på krukor (tunga krukor kan jag lova).. plocka upp löv som satt fast i hörn, springor och hyllor.. sedan drog jag bort spindelnät och sköljde av altanen med vatten. Jag skrubbade lite extra för att få bort just det gröna som lagt sig på brädorna och sköljde sedan om igen.. Under tiden det torkade tvättade jag våra två fina, vita trädgårdsstolar.. som ja, vanligtvis är vita, men under hösten och vintern tagit färgen till grönt.. så jag skrubbade på mina bara knän och fick de två stolarna att skicka som om de vore originella. Sedan började jag möblera på krukor, lyktor och stolar tills det såg välfixat och fint ut. Då sköljde jag altanen en gång till och började sedan med att kratta trädgården.. Då verkade turen försvinna lite.. för plötsligt drog starka vindar in och kastade omkring löven som jag samlat i en hög, så jag drog ut en soppåse och kastade jag i allt jag kunde innan det var för sent. Men när jag fyllt halva påsen och sett mig omkring så förstod jag att det inte riktigt spelade roll ifall jag skulle kratta idag eller inte.. för löv ifrån andra ställen skulle ändå blåsa in och göra att det såg exakt likadant ut som när jag började.
Men altanen var jag nöjd och belåten med. Enorm skillnad. Det såg ju så mycket mer välvordat ut!
När jag kände kraften ta sig ur kroppen gick jag in och hällde i mig två glas vatten innan jag gick upp och tog mig en dusch. Jag tänkte ta mig en tur med mina hundar, men när jag såg ut låg tjock dimma på vägarna så jag bad min bror göra ärendet medan jag började med middag och förberedde film.
"Not since you".. blixtrade på tvn under tiden jag drog i mig en smoothie med mangosmak. Sedan lade jag mig, nyinsmöjrd i sängen och har sedan dess bara låtit mig själv ta en lugn dag.
Hostan, kallsvettningarna och huvudvärken har ännu inte försvunnit, så jag hoppas på ett par dagar till och sedan en lång tillfriskning..
Nu ska jag kallsvettas under täcket, ytterligaren en gång medan jag ska se på.. "Hereafter".. Velat se den superlänge, så kommer bli awesome slut på helgen..
Jag undrar om resten av er har några bra tips på filmer..?
Jag har enbart sett filmer som "The holiday".. "Under the tusan sun".. och "Just Wright" och "Eat,Pray,Love".. för att finna svar inom mig själv. I The Holiday finner jag äntligen en karaktär.. "Iris".. som säger just det jag säger så långt inom mig själv.. Jag menar.. Hur svårt kan det vara? Att sluta vara den alla vill att man ska vara och sluta hoppas på att den killen som inte älskar dig ska älska dig. Varför sitta och vänta på att dem ska när det finns dem som gör?
Och Just Wright hittade jag ju inte förrän idag, men .. hon lever precis det livet jag är rädd för - nöjd med tillvaron, men ensam resten av livet. För att hon är alla mäns bästa vän. PRECIIS som jag. Det är så det är för mig. Och när jag ser dessa filmerna så försöker jag se lösningen - jag försöker lära mig precis det dem lär sig om sig själva.. Då dem inte längre accepterar att vara den bästa vännen.. Men varenda gång jag söker efter den lösningen så ser jag inte den, jag förstår bara att den är innerlig och jag förstår att det.. "Makes sense"... Men sen då? Var är den riktigt lösningen som visar exaaaakt vad det är man behöver göra för att finna sig själv?
Där är "Eat,pray,love" och "Under the tuscan sun".. såå jääääkla bra..eftersom de visar just det du söker och de trycker på de jobbiga punkterna - varför?
I Tuscan sun visar dem just hennes jobbiga, dolda tankar men hennes lätta och trogna vardagsliv.. och hon gör just det jag gör som jag tror kommer få mig att hitta mig - lämnar allt bakom sig, reser och flyttar. I Italien börjar hon om.. och när hon flyttar dit så önskar hon sig tre saker. Jag tänker inte avslöja filmen, utan ni får se den.. men jag kan säga som såhär mycket.. Även om det inte var det lyckliga slutet, så fick hon just de tre sakerna hon tänkt sig - kanske inte bara på sättet hon föreställt sig de.. och så försöker jag se på mitt liv.
I Eat,Pray,Love finner man den särställda människan som aldrig hittar det som är tillräckligt. Den som ligger och vrider och vänder sig på nätterna med massa masocistiska tankar och undrar hur länge denne ska behöva stå ut, samtidigt som den undrar varför vardagen bara inte är bra nog när man har världens bästa man och världens bästa familj. Varför är världen aldrig tillräcklig? Varför har man så svårt för att anpassa sig till att livet inte är mer? Varför söker man ständig drama i vardagen? Varför är du så arg? Varför är du så ledsen? Varför är du så förvirrad? Vad,vad,vad,vad vill du få ut av livet? VAD? Och när du äntligen erkänt vad - varför i helvete vill du ha det?
När man väl tagit sig igenom alla dessa konstiga stadiena och accepterat livet man haft, förlåtit sig själv för de situationer man satt sig själv och andra i.. så är man plötsligt påväg till livet som gör det till det bättre, till livet som då blir tillräckligt.. För vet du varför det blir tillräckligt?
För att du har du äntligen funnit dig själv.
Underbart va?
Så.. tips på filmer som får en att känna sig extra träffad och extra.. lärd?
Tipsa på!
Och sov gott.. Ni behöver kraft inför den nya veckan.
Louise.
När den lugna musiken ekade igenom det nystädade huset tände jag ljusen och gick en runda, under tiden visningen för huset var igång. Den halvtimmes promenaden blev till en 1½ timmes promenad, men jag hade turen på min sida.. för mitt under denna ljusa morgon tog solen plats på himlen och de vita molnen skingrade sig för att ge plats för en blå himmel.
När vinden omfamnar en med snäppet av en varmare bris, solen skiner och musiken ljuder i hörlurarna kan jag inget annat än och må bra. Tiden gick allt ifrån långsamt till snabbt, men när jag tog de sista stegen ur stigen och såg att det var tomt i huset log jag nöjt för mig själv och gick in för att göra nudlar.
När jag sedan tog plats i soffan på mitt rum för att äta såg jag mig omkring i det nedrullade rummet, stängde av tvn och sprang ned och satte mig i trädgården.
Där njöt jag. För mig själv. I den underbara dagen.
När jag sedan var färdig och klockan inte var mer än halv ett suckade jag högt åt mig själv. Jag ville inte gå in och lägga mig och se film under en solig dag, jag hade redan tagit en lång promenad.. så.. vad kan jag göra?
Under just det ögonblicket drar sig löven över altanen med en stark bris och landar mjukt framför mina fötter.
Så jag tog fram allt jag behövde - en kvast, en kratta, två trasor och en vattenslang. Sedan var arbetet igång. Under 3,5 timme slet jag mig igenom eftermiddagen genom att flytta på krukor (tunga krukor kan jag lova).. plocka upp löv som satt fast i hörn, springor och hyllor.. sedan drog jag bort spindelnät och sköljde av altanen med vatten. Jag skrubbade lite extra för att få bort just det gröna som lagt sig på brädorna och sköljde sedan om igen.. Under tiden det torkade tvättade jag våra två fina, vita trädgårdsstolar.. som ja, vanligtvis är vita, men under hösten och vintern tagit färgen till grönt.. så jag skrubbade på mina bara knän och fick de två stolarna att skicka som om de vore originella. Sedan började jag möblera på krukor, lyktor och stolar tills det såg välfixat och fint ut. Då sköljde jag altanen en gång till och började sedan med att kratta trädgården.. Då verkade turen försvinna lite.. för plötsligt drog starka vindar in och kastade omkring löven som jag samlat i en hög, så jag drog ut en soppåse och kastade jag i allt jag kunde innan det var för sent. Men när jag fyllt halva påsen och sett mig omkring så förstod jag att det inte riktigt spelade roll ifall jag skulle kratta idag eller inte.. för löv ifrån andra ställen skulle ändå blåsa in och göra att det såg exakt likadant ut som när jag började.
Men altanen var jag nöjd och belåten med. Enorm skillnad. Det såg ju så mycket mer välvordat ut!
När jag kände kraften ta sig ur kroppen gick jag in och hällde i mig två glas vatten innan jag gick upp och tog mig en dusch. Jag tänkte ta mig en tur med mina hundar, men när jag såg ut låg tjock dimma på vägarna så jag bad min bror göra ärendet medan jag började med middag och förberedde film.
"Not since you".. blixtrade på tvn under tiden jag drog i mig en smoothie med mangosmak. Sedan lade jag mig, nyinsmöjrd i sängen och har sedan dess bara låtit mig själv ta en lugn dag.
Hostan, kallsvettningarna och huvudvärken har ännu inte försvunnit, så jag hoppas på ett par dagar till och sedan en lång tillfriskning..
Nu ska jag kallsvettas under täcket, ytterligaren en gång medan jag ska se på.. "Hereafter".. Velat se den superlänge, så kommer bli awesome slut på helgen..
Jag undrar om resten av er har några bra tips på filmer..?
Jag har enbart sett filmer som "The holiday".. "Under the tusan sun".. och "Just Wright" och "Eat,Pray,Love".. för att finna svar inom mig själv. I The Holiday finner jag äntligen en karaktär.. "Iris".. som säger just det jag säger så långt inom mig själv.. Jag menar.. Hur svårt kan det vara? Att sluta vara den alla vill att man ska vara och sluta hoppas på att den killen som inte älskar dig ska älska dig. Varför sitta och vänta på att dem ska när det finns dem som gör?
Och Just Wright hittade jag ju inte förrän idag, men .. hon lever precis det livet jag är rädd för - nöjd med tillvaron, men ensam resten av livet. För att hon är alla mäns bästa vän. PRECIIS som jag. Det är så det är för mig. Och när jag ser dessa filmerna så försöker jag se lösningen - jag försöker lära mig precis det dem lär sig om sig själva.. Då dem inte längre accepterar att vara den bästa vännen.. Men varenda gång jag söker efter den lösningen så ser jag inte den, jag förstår bara att den är innerlig och jag förstår att det.. "Makes sense"... Men sen då? Var är den riktigt lösningen som visar exaaaakt vad det är man behöver göra för att finna sig själv?
Där är "Eat,pray,love" och "Under the tuscan sun".. såå jääääkla bra..eftersom de visar just det du söker och de trycker på de jobbiga punkterna - varför?
I Tuscan sun visar dem just hennes jobbiga, dolda tankar men hennes lätta och trogna vardagsliv.. och hon gör just det jag gör som jag tror kommer få mig att hitta mig - lämnar allt bakom sig, reser och flyttar. I Italien börjar hon om.. och när hon flyttar dit så önskar hon sig tre saker. Jag tänker inte avslöja filmen, utan ni får se den.. men jag kan säga som såhär mycket.. Även om det inte var det lyckliga slutet, så fick hon just de tre sakerna hon tänkt sig - kanske inte bara på sättet hon föreställt sig de.. och så försöker jag se på mitt liv.
I Eat,Pray,Love finner man den särställda människan som aldrig hittar det som är tillräckligt. Den som ligger och vrider och vänder sig på nätterna med massa masocistiska tankar och undrar hur länge denne ska behöva stå ut, samtidigt som den undrar varför vardagen bara inte är bra nog när man har världens bästa man och världens bästa familj. Varför är världen aldrig tillräcklig? Varför har man så svårt för att anpassa sig till att livet inte är mer? Varför söker man ständig drama i vardagen? Varför är du så arg? Varför är du så ledsen? Varför är du så förvirrad? Vad,vad,vad,vad vill du få ut av livet? VAD? Och när du äntligen erkänt vad - varför i helvete vill du ha det?
När man väl tagit sig igenom alla dessa konstiga stadiena och accepterat livet man haft, förlåtit sig själv för de situationer man satt sig själv och andra i.. så är man plötsligt påväg till livet som gör det till det bättre, till livet som då blir tillräckligt.. För vet du varför det blir tillräckligt?
För att du har du äntligen funnit dig själv.
Underbart va?
Så.. tips på filmer som får en att känna sig extra träffad och extra.. lärd?
Tipsa på!
Och sov gott.. Ni behöver kraft inför den nya veckan.
Louise.
Dagen har varit fenomenal. Jag vaknade tidigt efter en supertrevlig kväll hos Bea och gick raka vägen upp för och göra frukost. När jag ätit, diskat och gjort mig i ordning i lagom tid satte jag på "Just Wright" med Miss Queen Latifah och jag kan ju bara säga såhär.. Påbörjar man dagen med en kvinna som Miss Latifah.. så kan man garantera att dagen börjar bra.
När den lugna musiken ekade igenom det nystädade huset tände jag ljusen och gick en runda, under tiden visningen för huset var igång. Den halvtimmes promenaden blev till en 1½ timmes promenad, men jag hade turen på min sida.. för mitt under denna ljusa morgon tog solen plats på himlen och de vita molnen skingrade sig för att ge plats för en blå himmel.
När vinden omfamnar en med snäppet av en varmare bris, solen skiner och musiken ljuder i hörlurarna kan jag inget annat än och må bra. Tiden gick allt ifrån långsamt till snabbt, men när jag tog de sista stegen ur stigen och såg att det var tomt i huset log jag nöjt för mig själv och gick in för att göra nudlar.
När jag sedan tog plats i soffan på mitt rum för att äta såg jag mig omkring i det nedrullade rummet, stängde av tvn och sprang ned och satte mig i trädgården.
Där njöt jag. För mig själv. I den underbara dagen.
När jag sedan var färdig och klockan inte var mer än halv ett suckade jag högt åt mig själv. Jag ville inte gå in och lägga mig och se film under en solig dag, jag hade redan tagit en lång promenad.. så.. vad kan jag göra?
Under just det ögonblicket drar sig löven över altanen med en stark bris och landar mjukt framför mina fötter.
Så jag tog fram allt jag behövde - en kvast, en kratta, två trasor och en vattenslang. Sedan var arbetet igång. Under 3,5 timme slet jag mig igenom eftermiddagen genom att flytta på krukor (tunga krukor kan jag lova).. plocka upp löv som satt fast i hörn, springor och hyllor.. sedan drog jag bort spindelnät och sköljde av altanen med vatten. Jag skrubbade lite extra för att få bort just det gröna som lagt sig på brädorna och sköljde sedan om igen.. Under tiden det torkade tvättade jag våra två fina, vita trädgårdsstolar.. som ja, vanligtvis är vita, men under hösten och vintern tagit färgen till grönt.. så jag skrubbade på mina bara knän och fick de två stolarna att skicka som om de vore originella. Sedan började jag möblera på krukor, lyktor och stolar tills det såg välfixat och fint ut. Då sköljde jag altanen en gång till och började sedan med att kratta trädgården.. Då verkade turen försvinna lite.. för plötsligt drog starka vindar in och kastade omkring löven som jag samlat i en hög, så jag drog ut en soppåse och kastade jag i allt jag kunde innan det var för sent. Men när jag fyllt halva påsen och sett mig omkring så förstod jag att det inte riktigt spelade roll ifall jag skulle kratta idag eller inte.. för löv ifrån andra ställen skulle ändå blåsa in och göra att det såg exakt likadant ut som när jag började.
Men altanen var jag nöjd och belåten med. Enorm skillnad. Det såg ju så mycket mer välvordat ut!
När jag kände kraften ta sig ur kroppen gick jag in och hällde i mig två glas vatten innan jag gick upp och tog mig en dusch. Jag tänkte ta mig en tur med mina hundar, men när jag såg ut låg tjock dimma på vägarna så jag bad min bror göra ärendet medan jag började med middag och förberedde film.
"Not since you".. blixtrade på tvn under tiden jag drog i mig en smoothie med mangosmak. Sedan lade jag mig, nyinsmöjrd i sängen och har sedan dess bara låtit mig själv ta en lugn dag.
Hostan, kallsvettningarna och huvudvärken har ännu inte försvunnit, så jag hoppas på ett par dagar till och sedan en lång tillfriskning..
Nu ska jag kallsvettas under täcket, ytterligaren en gång medan jag ska se på.. "Hereafter".. Velat se den superlänge, så kommer bli awesome slut på helgen..
Jag undrar om resten av er har några bra tips på filmer..?
Jag har enbart sett filmer som "The holiday".. "Under the tusan sun".. och "Just Wright" och "Eat,Pray,Love".. för att finna svar inom mig själv. I The Holiday finner jag äntligen en karaktär.. "Iris".. som säger just det jag säger så långt inom mig själv.. Jag menar.. Hur svårt kan det vara? Att sluta vara den alla vill att man ska vara och sluta hoppas på att den killen som inte älskar dig ska älska dig. Varför sitta och vänta på att dem ska när det finns dem som gör?
Och Just Wright hittade jag ju inte förrän idag, men .. hon lever precis det livet jag är rädd för - nöjd med tillvaron, men ensam resten av livet. För att hon är alla mäns bästa vän. PRECIIS som jag. Det är så det är för mig. Och när jag ser dessa filmerna så försöker jag se lösningen - jag försöker lära mig precis det dem lär sig om sig själva.. Då dem inte längre accepterar att vara den bästa vännen.. Men varenda gång jag söker efter den lösningen så ser jag inte den, jag förstår bara att den är innerlig och jag förstår att det.. "Makes sense"... Men sen då? Var är den riktigt lösningen som visar exaaaakt vad det är man behöver göra för att finna sig själv?
Där är "Eat,pray,love" och "Under the tuscan sun".. såå jääääkla bra..eftersom de visar just det du söker och de trycker på de jobbiga punkterna - varför?
I Tuscan sun visar dem just hennes jobbiga, dolda tankar men hennes lätta och trogna vardagsliv.. och hon gör just det jag gör som jag tror kommer få mig att hitta mig - lämnar allt bakom sig, reser och flyttar. I Italien börjar hon om.. och när hon flyttar dit så önskar hon sig tre saker. Jag tänker inte avslöja filmen, utan ni får se den.. men jag kan säga som såhär mycket.. Även om det inte var det lyckliga slutet, så fick hon just de tre sakerna hon tänkt sig - kanske inte bara på sättet hon föreställt sig de.. och så försöker jag se på mitt liv.
I Eat,Pray,Love finner man den särställda människan som aldrig hittar det som är tillräckligt. Den som ligger och vrider och vänder sig på nätterna med massa masocistiska tankar och undrar hur länge denne ska behöva stå ut, samtidigt som den undrar varför vardagen bara inte är bra nog när man har världens bästa man och världens bästa familj. Varför är världen aldrig tillräcklig? Varför har man så svårt för att anpassa sig till att livet inte är mer? Varför söker man ständig drama i vardagen? Varför är du så arg? Varför är du så ledsen? Varför är du så förvirrad? Vad,vad,vad,vad vill du få ut av livet? VAD? Och när du äntligen erkänt vad - varför i helvete vill du ha det?
När man väl tagit sig igenom alla dessa konstiga stadiena och accepterat livet man haft, förlåtit sig själv för de situationer man satt sig själv och andra i.. så är man plötsligt påväg till livet som gör det till det bättre, till livet som då blir tillräckligt.. För vet du varför det blir tillräckligt?
För att du har du äntligen funnit dig själv.
Underbart va?
Så.. tips på filmer som får en att känna sig extra träffad och extra.. lärd?
Tipsa på!
Och sov gott.. Ni behöver kraft inför den nya veckan.
Louise.
När den lugna musiken ekade igenom det nystädade huset tände jag ljusen och gick en runda, under tiden visningen för huset var igång. Den halvtimmes promenaden blev till en 1½ timmes promenad, men jag hade turen på min sida.. för mitt under denna ljusa morgon tog solen plats på himlen och de vita molnen skingrade sig för att ge plats för en blå himmel.
När vinden omfamnar en med snäppet av en varmare bris, solen skiner och musiken ljuder i hörlurarna kan jag inget annat än och må bra. Tiden gick allt ifrån långsamt till snabbt, men när jag tog de sista stegen ur stigen och såg att det var tomt i huset log jag nöjt för mig själv och gick in för att göra nudlar.
När jag sedan tog plats i soffan på mitt rum för att äta såg jag mig omkring i det nedrullade rummet, stängde av tvn och sprang ned och satte mig i trädgården.
Där njöt jag. För mig själv. I den underbara dagen.
När jag sedan var färdig och klockan inte var mer än halv ett suckade jag högt åt mig själv. Jag ville inte gå in och lägga mig och se film under en solig dag, jag hade redan tagit en lång promenad.. så.. vad kan jag göra?
Under just det ögonblicket drar sig löven över altanen med en stark bris och landar mjukt framför mina fötter.
Så jag tog fram allt jag behövde - en kvast, en kratta, två trasor och en vattenslang. Sedan var arbetet igång. Under 3,5 timme slet jag mig igenom eftermiddagen genom att flytta på krukor (tunga krukor kan jag lova).. plocka upp löv som satt fast i hörn, springor och hyllor.. sedan drog jag bort spindelnät och sköljde av altanen med vatten. Jag skrubbade lite extra för att få bort just det gröna som lagt sig på brädorna och sköljde sedan om igen.. Under tiden det torkade tvättade jag våra två fina, vita trädgårdsstolar.. som ja, vanligtvis är vita, men under hösten och vintern tagit färgen till grönt.. så jag skrubbade på mina bara knän och fick de två stolarna att skicka som om de vore originella. Sedan började jag möblera på krukor, lyktor och stolar tills det såg välfixat och fint ut. Då sköljde jag altanen en gång till och började sedan med att kratta trädgården.. Då verkade turen försvinna lite.. för plötsligt drog starka vindar in och kastade omkring löven som jag samlat i en hög, så jag drog ut en soppåse och kastade jag i allt jag kunde innan det var för sent. Men när jag fyllt halva påsen och sett mig omkring så förstod jag att det inte riktigt spelade roll ifall jag skulle kratta idag eller inte.. för löv ifrån andra ställen skulle ändå blåsa in och göra att det såg exakt likadant ut som när jag började.
Men altanen var jag nöjd och belåten med. Enorm skillnad. Det såg ju så mycket mer välvordat ut!
När jag kände kraften ta sig ur kroppen gick jag in och hällde i mig två glas vatten innan jag gick upp och tog mig en dusch. Jag tänkte ta mig en tur med mina hundar, men när jag såg ut låg tjock dimma på vägarna så jag bad min bror göra ärendet medan jag började med middag och förberedde film.
"Not since you".. blixtrade på tvn under tiden jag drog i mig en smoothie med mangosmak. Sedan lade jag mig, nyinsmöjrd i sängen och har sedan dess bara låtit mig själv ta en lugn dag.
Hostan, kallsvettningarna och huvudvärken har ännu inte försvunnit, så jag hoppas på ett par dagar till och sedan en lång tillfriskning..
Nu ska jag kallsvettas under täcket, ytterligaren en gång medan jag ska se på.. "Hereafter".. Velat se den superlänge, så kommer bli awesome slut på helgen..
Jag undrar om resten av er har några bra tips på filmer..?
Jag har enbart sett filmer som "The holiday".. "Under the tusan sun".. och "Just Wright" och "Eat,Pray,Love".. för att finna svar inom mig själv. I The Holiday finner jag äntligen en karaktär.. "Iris".. som säger just det jag säger så långt inom mig själv.. Jag menar.. Hur svårt kan det vara? Att sluta vara den alla vill att man ska vara och sluta hoppas på att den killen som inte älskar dig ska älska dig. Varför sitta och vänta på att dem ska när det finns dem som gör?
Och Just Wright hittade jag ju inte förrän idag, men .. hon lever precis det livet jag är rädd för - nöjd med tillvaron, men ensam resten av livet. För att hon är alla mäns bästa vän. PRECIIS som jag. Det är så det är för mig. Och när jag ser dessa filmerna så försöker jag se lösningen - jag försöker lära mig precis det dem lär sig om sig själva.. Då dem inte längre accepterar att vara den bästa vännen.. Men varenda gång jag söker efter den lösningen så ser jag inte den, jag förstår bara att den är innerlig och jag förstår att det.. "Makes sense"... Men sen då? Var är den riktigt lösningen som visar exaaaakt vad det är man behöver göra för att finna sig själv?
Där är "Eat,pray,love" och "Under the tuscan sun".. såå jääääkla bra..eftersom de visar just det du söker och de trycker på de jobbiga punkterna - varför?
I Tuscan sun visar dem just hennes jobbiga, dolda tankar men hennes lätta och trogna vardagsliv.. och hon gör just det jag gör som jag tror kommer få mig att hitta mig - lämnar allt bakom sig, reser och flyttar. I Italien börjar hon om.. och när hon flyttar dit så önskar hon sig tre saker. Jag tänker inte avslöja filmen, utan ni får se den.. men jag kan säga som såhär mycket.. Även om det inte var det lyckliga slutet, så fick hon just de tre sakerna hon tänkt sig - kanske inte bara på sättet hon föreställt sig de.. och så försöker jag se på mitt liv.
I Eat,Pray,Love finner man den särställda människan som aldrig hittar det som är tillräckligt. Den som ligger och vrider och vänder sig på nätterna med massa masocistiska tankar och undrar hur länge denne ska behöva stå ut, samtidigt som den undrar varför vardagen bara inte är bra nog när man har världens bästa man och världens bästa familj. Varför är världen aldrig tillräcklig? Varför har man så svårt för att anpassa sig till att livet inte är mer? Varför söker man ständig drama i vardagen? Varför är du så arg? Varför är du så ledsen? Varför är du så förvirrad? Vad,vad,vad,vad vill du få ut av livet? VAD? Och när du äntligen erkänt vad - varför i helvete vill du ha det?
När man väl tagit sig igenom alla dessa konstiga stadiena och accepterat livet man haft, förlåtit sig själv för de situationer man satt sig själv och andra i.. så är man plötsligt påväg till livet som gör det till det bättre, till livet som då blir tillräckligt.. För vet du varför det blir tillräckligt?
För att du har du äntligen funnit dig själv.
Underbart va?
Så.. tips på filmer som får en att känna sig extra träffad och extra.. lärd?
Tipsa på!
Och sov gott.. Ni behöver kraft inför den nya veckan.
Louise.
Det är en ny dag med nya möjligheter.
Jag kan inte riktigt få grepp om den ilskan som hela tiden brusar upp inom mig. Det är som att allt hat jag någonsin haft lägger sig som en boll inom mig och rullar upp ifrån tårna och upp.. och jag kan känna flamman. Oftast älskar jag känslan, trots att den bränner mig. Bara för att den påminner mig om att något är fel.
Är så hatisk mot världen idag. Igen. Idag blev jag arg utan anledning, igen...
Dagen har gått förbi utan en tanke på hur kvällen skulle bli. Eftersom jag varit sjuk planerade jag inte, utan lät timmarna flyga förbi medan jag plockade undan i huset ,lade in all nytvättad tvätt, tog en runda med hundarna och förberedde en smoothie och handlade hem lite naturgodis. När allt kom till allo valde jag efter svårigheter en film, Winters Bone och skulle precis börja se filmen när grannens musik började dåna högt i väggen bakom mig. Eftersom de alltid klagar - så fort vi har gäster - så var min första tanke att klaga, men sedan tänkte jag efter.. Jag vill inte vara som dem. Så jag stod ut. Jag höll mig och höll mig, hörde ingenting ifrån filmen och stod ändå ut.. När nästan en fjärdedel av filmen gått igenom och de höjde volymen återigen stod jag inte ut längre.. Jag gick ut på baksidan och skrek namnet på min granne. När hon kopplade att det var jag som ropade på henne bad jag henne sänka litegrann, vilket hon gjorde, men nu.. en och en halv timme senare dunkar väggen mer än innan så jag gav upp och satte mig uppe på rummet.
När jag nu har sett efter.. så ser jag att hon inte den enda som festar.. Utan nästintill alla gör det. Varenda människa jag har på facebook har idag uppdaterat om fester, strandbaden, shakespeare, millennium,hipp och andra ställen.. och en go vän till mig fyllde år i dagarna och har idag födelsedagsfest på Shake - .. Inte för att jag egentligen fått en inbjudan.. En annan vän har inflyttningsfest.. som jag inte fått inbjudan till.. (Men.. vi är trots allt inte bra vänner.. men alla andra jag känner är bjudna.. Det är inte märkligt..) och alla andra ska till SB..
Det värsta med att se alla namnen är och se alla nära vänner som hela tiden uppdaterar.. Nära som jag alltid tar med mig, minst sagt hör av mig till.. som själva inte hör av sig till mig. Som ikväll..
Flertal av dem har jag smsat idag.. och trots att de är ett helt gäng som ska ut, har tanken på att bjuda in mig inte slagit dem. Där undrar jag vart det går fel.. För jag vet att jag alltid försöker göra det rättvist. Jag försöker alltid få med alla människor jag har nära, pratar med dagligen eller umgås med ofta. Vissa människor träffar man inte ens ofta, men inkluderar ändå dem på varenda fest.. Men när det är dags för dem själva.. Då gäller inte en inbjudan för en själv..
Dessa människorna.. har jag själv planerat att bjuda till min egen 18års fest .. och hade planerat att bjuda under vilken fest som helst, men.. När jag nu inser.. att flertal av dessa fester pågår utan att någon berättat för mig.. så ja.. får jag känslan av att jag hamnat utanför. Jag kan inte avgöra om det är något jag förtjänat.. Men jag vet om att vissa människor just nu står ut med människor de vanligtvis hatar – ja, hatar – just för att vara med på den där festen.. och det som gör det ännu värre är att de skriker det rakt ut i huvudet på mig. Som att de vill jävlas. Och jag fortsätter undra. Har jag gjort någonting fel? Eller är bara så.. att jag är den människan som inte hör ihop med folk? Är det bara så att alla andra blir viktigare i längden?
Är det bara så att jag är den människan de inte tänker höra av sig till när det gäller?
Är det bara så.. Att man står ut i mängden..
Nu har det där hatet sjunkit.. Nu tar frustrationen över. Kroppen hittar en lättnad. Som att den trycker bort tyngden den haft.. och låter istället dessa undantryckta känslorna komma till ytan..
Och det är nu jag börjar känna ensamheten. Återigen. Trots dessa stora umgängena jag har med 16 personer i .. Trots dessa väninnorna jag har.. och trots de dagliga bekanta jag har.. så har jag ingen vars liv skulle ändras ifall jag försvann.
När jag var på en tjugoårsfest nyligen så kände jag exakt samma sak och utsatte alla de människorna som fanns där på prov.. Jag försvann då och då.. Gick ut på gatan och satte mig i en kvart.. Eller så gick jag ut i garaget och satt där för mig själv en stund.. eller så gick jag på toa under en extra lång stund.. och varenda gång jag kom ut så såg jag mig omkring och inte en enda gång var det någon som såg åt mitt håll och undrade vart jag tagit vägen. Jag hade lika bra kunnat gå därifrån utan att någon skulle ha lagt märke till det.
När festerna sedan fortsätter.. och inbjudningarna går ut till alla förutom mig.. så sitter jag där igen och slår handen i luften och säger.. ”Äsch, vi är inte särskilt bra kompisar så..” men så tittar alla andra konstigt på en och ger en en skylt i pannan med orden ”Vad har du gjort för att inte få komma in?” och hur mycket jag än tänker.. så finns där inget. Jag har inte komma på någonting jag någonsin gjort. Bortglömd? .. En möjliget.. Kan det vara så att de egentligen bara inte ville bjuda mig? Absolut.. Eller kan det bara vara så att alla andra är viktigare? Utan tvekan.
Jag vet inte riktigt varför, men genom åren har människor av olika slag – Erik thern, ida nilsson, Lotta clapper och flertal andra och många stora umgängen.. lämnat mig utan en förklaring till varför.
Jag är inte längre förvånad. Jag blir inte längre lika sårad. Men jag är fortfarande lika frustrerad.
Ska jag leva under en livstid med människor som förr eller senare lämnar mig?
Ska jag aldrig passa in?
Ska jag behöva stå ut?
Eller så skärper jag bara till mig och inser att det är så det blir när man är sjuk..
Grannens musik är så hög att väggarna skakar.. Folk sjunger med och folk taggar överallt samtidigt som vänner berättar om sin roliga kväll.. Ikväll erkänner jag att jag känner mig riktigt,riktigt ensam.
(Längst ned hittar ni bilder som visar exempelvis.. hur jag var)
Jag kommer ihåg, när jag för inte så många år sedan.. försökte vara bra nog för allt och alla. Jag anpassade mig till varenda människa jag mötte - jag höll in magen när jag var med en tjejkompis jag tyckte var extra snygg, och inte för att jag kände mig tjock, utan för att jag inte ville att hon skulle skämmas över att vara i mitt sällskap - och då kunde jag göra mig lite smalare. Likadant för varenda kille jag mötte - Då sminkade jag mig med ett extra tjockt lager och satte på mig de snyggaste kläderna jag kunde hitta i garderoben. Jag kommer också ihåg hur jag försökte imponera på killarna genom att slänga upp den där översta knappen och ta på mig en pushup bh just för att få dem att se på mig.. och jag kommer ihåg hur jag låtsades vara intresserad av det de talade om, trots att jag inte hade en aning om vad det innebar. Jag kommer ihåg att jag hela tiden försökte göra mig så speciell och oftast funkade det.. Under en kortare tid.. De tog tag i tråden jag lagt ut på vägen framför dem, men hoppade av halvvägs eller så skrämde jag iväg dem redan tidigare.. eller.. rent av så stoppade jag dem när de kom för nära.
Under dagens läge vet jag inte riktigt vart jag är. Det finns ingen kille jag gör mig extra vacker för - ingen jag sminkar mig extra mycket för, ingen kille jag bär extra snygga kläder för, inga tjejkompisar jag försöker göra mig extra smal inför.. Utan jag ger det mesta av mig själv, som den jag är.. Och det var som min vän Bea sade till mig.." Om man visar sig osminkad redan första dagen och vet att de inte springer sin väg.. så har man ju redan svaret".. och det är sant.. och nästan varenda killkompis jag någonsin haft har sett mig osminkad, i sjukhuskläder, neddränkt i regn, smutsig eller rent av slafsig.. och dem flesta säger att när man är den man är - slutar söka och accepterar sig själv, det är då man finner människor man hör ihop med.
Sedan finns det dem som säger att respekten för sig själv är dem som klarar av sitt eget öde. De menar på att genom att inte anpassa sig för människor respekterar man sig själv mer, även om man sätter folk på plats och tar dem ur sitt liv.. De menar på att man stärker sig själv genom att säga emot.. och jag har haft dessa killarna.. som öppet har försökt tala om att de vill ha engångsligg, bli kks och lekkompisar.. och när uppmärksamheten varit där har jag älskat det - när de berättat hur mycket de vill ha en, hur vacker man är och hur mycket de tycker om en.. tills jag kommer på varför.. och då känner jag just den där styrkan de pratar om - jag känner den gå igenom kroppen och det är vid de tillfällena jag sätter emot och säger.. "Vem fan tror du att du är? För för mig är du ingenting. Jag förtjänar så jävla mycket mer än den du är, så nej.. jag tänker inte bli din kvällskompis".. men då blir de så förvånade och så "avtända".. att de inte finns i ens liv alls.
Och sen sitter man där igen och låter dagarna.. veckorna.. och månaderna gå.. utan en minut av uppmuntran eller en sekund av uppmärksamhet. Då sitter man där med ensamhet.
Jag har varit i alla dessa olika situationerna.. och jag har stått upp för mig själv tillslut - vid alla tillfällen. Men .. när jag nu sitter och inte har mycket mer kvar.. så undrar jag.. Vad mer? Vad mer ska jag behöva göra?
Jag försöker inte längre. Jag söker inte längre.
Jag har redan accepterat.
Var är den där förändringen alla andra finner? Var är den där människan man hör ihop med?
Jag blir galen av all frustration. Jag blir galen av alla frågor utan svar. Jag blir rent av bara.. galen av att inte förstå.
(Bilder från 2008 - den jag var)
(En som visar skillnad.. den var jag - den jag är)
Jag kommer ihåg, när jag för inte så många år sedan.. försökte vara bra nog för allt och alla. Jag anpassade mig till varenda människa jag mötte - jag höll in magen när jag var med en tjejkompis jag tyckte var extra snygg, och inte för att jag kände mig tjock, utan för att jag inte ville att hon skulle skämmas över att vara i mitt sällskap - och då kunde jag göra mig lite smalare. Likadant för varenda kille jag mötte - Då sminkade jag mig med ett extra tjockt lager och satte på mig de snyggaste kläderna jag kunde hitta i garderoben. Jag kommer också ihåg hur jag försökte imponera på killarna genom att slänga upp den där översta knappen och ta på mig en pushup bh just för att få dem att se på mig.. och jag kommer ihåg hur jag låtsades vara intresserad av det de talade om, trots att jag inte hade en aning om vad det innebar. Jag kommer ihåg att jag hela tiden försökte göra mig så speciell och oftast funkade det.. Under en kortare tid.. De tog tag i tråden jag lagt ut på vägen framför dem, men hoppade av halvvägs eller så skrämde jag iväg dem redan tidigare.. eller.. rent av så stoppade jag dem när de kom för nära.
Under dagens läge vet jag inte riktigt vart jag är. Det finns ingen kille jag gör mig extra vacker för - ingen jag sminkar mig extra mycket för, ingen kille jag bär extra snygga kläder för, inga tjejkompisar jag försöker göra mig extra smal inför.. Utan jag ger det mesta av mig själv, som den jag är.. Och det var som min vän Bea sade till mig.." Om man visar sig osminkad redan första dagen och vet att de inte springer sin väg.. så har man ju redan svaret".. och det är sant.. och nästan varenda killkompis jag någonsin haft har sett mig osminkad, i sjukhuskläder, neddränkt i regn, smutsig eller rent av slafsig.. och dem flesta säger att när man är den man är - slutar söka och accepterar sig själv, det är då man finner människor man hör ihop med.
Sedan finns det dem som säger att respekten för sig själv är dem som klarar av sitt eget öde. De menar på att genom att inte anpassa sig för människor respekterar man sig själv mer, även om man sätter folk på plats och tar dem ur sitt liv.. De menar på att man stärker sig själv genom att säga emot.. och jag har haft dessa killarna.. som öppet har försökt tala om att de vill ha engångsligg, bli kks och lekkompisar.. och när uppmärksamheten varit där har jag älskat det - när de berättat hur mycket de vill ha en, hur vacker man är och hur mycket de tycker om en.. tills jag kommer på varför.. och då känner jag just den där styrkan de pratar om - jag känner den gå igenom kroppen och det är vid de tillfällena jag sätter emot och säger.. "Vem fan tror du att du är? För för mig är du ingenting. Jag förtjänar så jävla mycket mer än den du är, så nej.. jag tänker inte bli din kvällskompis".. men då blir de så förvånade och så "avtända".. att de inte finns i ens liv alls.
Och sen sitter man där igen och låter dagarna.. veckorna.. och månaderna gå.. utan en minut av uppmuntran eller en sekund av uppmärksamhet. Då sitter man där med ensamhet.
Jag har varit i alla dessa olika situationerna.. och jag har stått upp för mig själv tillslut - vid alla tillfällen. Men .. när jag nu sitter och inte har mycket mer kvar.. så undrar jag.. Vad mer? Vad mer ska jag behöva göra?
Jag försöker inte längre. Jag söker inte längre.
Jag har redan accepterat.
Var är den där förändringen alla andra finner? Var är den där människan man hör ihop med?
Jag blir galen av all frustration. Jag blir galen av alla frågor utan svar. Jag blir rent av bara.. galen av att inte förstå.
(Bilder från 2008 - den jag var)
(En som visar skillnad.. den var jag - den jag är)
Godmorgon.. Vanligtvis hade jag välkomnat fredagen.. Men Såhär ser min morgon ut tillsammans med en morgonpromenad. Mår inte ens lite bättre,vilket gör det ännu jobbigare.. Blir en lång vilohelg och förhoppninsvis en bättre nästa vecka..
Ja, för en gångs skull är det dags för mig och kolla in modet..
Jag har börjat tycka om och kolla kläderna som kommer nu, vårkollektionen och sommarkollektionen.. Hittar plagg jag kan tänka mig att ha till Turkiet och grejer man kan ha på sommarfesterna.. Jag har börjat tänka mer öppet.. trots att mer än halva garderoben är fylld av svarta plagg, så har jag börjat tänka mer färgglatt. Behöver fräschas upp lite. Jag märker själv att jag mår lite bättre när jag är lite färgglad.. och sen det finns såååå mycket man vill ha, men damn.. hur ska man ha råd?
Det är där det är så tråkigt och vara ung.. Så tråkigt och vara arbetlös.. och så tråkigt och inte kunna göra något åt det förrän studenten är över.. Orättvist? Faktiskt.. till viss del.
EdHardy(549 kr) Nelly.com (Älskar linnet)
VERKLIGEN! Min typ av skor! (379 kr) Nelly.com
Jääättesöt sommarklänning att ha på turkiet när man är brun, solbränd och varm efter en dag vid poolen..
(499 kr) Nelly.com
Och till en söt sommarklänning behöver man naturligtvis ett par söta skor!!
(449 kr) Din sko
&' en skitfräck festklänning att ha alla sena kvällar.. Nelly.com (279 kr)
Jättefint sommarlinne från Gina Tricot att ha efter en dag på stranden(Tääänk när man är så brun och kan använd en sådan här härlig färg!!) (249 kr)
Söt topp att ha på sena sommarkvällar! Gina Tricot (149 kr)
&&' ett skitfräckt armband, accessoarer gör alltid outfiten snyggare.. (Gina Tricot 129 kr)
Älskar detta linnet.. Sommarlinne från H&M, (149 kr)
Ännu ett sommrigt linnee.. H&M(199 kr)
Denna har jag kollat på i affärerna innan.. Så himla söt. H&M,(99 kronor. )
Exakt sådan här look jag kan tänka mig att ha i Turkiet.. H&M(Kjol, 99 kr.Linne 69,50 kr. Väst, 199 kr.)
Och en helt gaaaalet söt klänning från H&M. (priserna står på bilden)
Sött armband, H&M (69.50 kr)
12 sett med olika örhängen.. Jättesmart med varierande par, billigt och nickeltestade.
49,50. H&M
Ja.. Nu har tre timmar gått till online shopping..ja, sökande då alltså.. Hittade inga pumps som jag tyckte var riktigt fräcka, förutom de överst, men jag är säker på att de blir för varma för i sommar..
Någon som har tips på ställen med bra pumps för någorlunda bra pris?
Tipsa,tipsa,tipsa!
Jag har börjat tycka om och kolla kläderna som kommer nu, vårkollektionen och sommarkollektionen.. Hittar plagg jag kan tänka mig att ha till Turkiet och grejer man kan ha på sommarfesterna.. Jag har börjat tänka mer öppet.. trots att mer än halva garderoben är fylld av svarta plagg, så har jag börjat tänka mer färgglatt. Behöver fräschas upp lite. Jag märker själv att jag mår lite bättre när jag är lite färgglad.. och sen det finns såååå mycket man vill ha, men damn.. hur ska man ha råd?
Det är där det är så tråkigt och vara ung.. Så tråkigt och vara arbetlös.. och så tråkigt och inte kunna göra något åt det förrän studenten är över.. Orättvist? Faktiskt.. till viss del.
EdHardy(549 kr) Nelly.com (Älskar linnet)
VERKLIGEN! Min typ av skor! (379 kr) Nelly.com
Jääättesöt sommarklänning att ha på turkiet när man är brun, solbränd och varm efter en dag vid poolen..
(499 kr) Nelly.com
Och till en söt sommarklänning behöver man naturligtvis ett par söta skor!!
(449 kr) Din sko
&' en skitfräck festklänning att ha alla sena kvällar.. Nelly.com (279 kr)
Jättefint sommarlinne från Gina Tricot att ha efter en dag på stranden(Tääänk när man är så brun och kan använd en sådan här härlig färg!!) (249 kr)
Söt topp att ha på sena sommarkvällar! Gina Tricot (149 kr)
&&' ett skitfräckt armband, accessoarer gör alltid outfiten snyggare.. (Gina Tricot 129 kr)
Älskar detta linnet.. Sommarlinne från H&M, (149 kr)
Ännu ett sommrigt linnee.. H&M(199 kr)
Denna har jag kollat på i affärerna innan.. Så himla söt. H&M,(99 kronor. )
Exakt sådan här look jag kan tänka mig att ha i Turkiet.. H&M(Kjol, 99 kr.Linne 69,50 kr. Väst, 199 kr.)
Och en helt gaaaalet söt klänning från H&M. (priserna står på bilden)
Sött armband, H&M (69.50 kr)
12 sett med olika örhängen.. Jättesmart med varierande par, billigt och nickeltestade.
49,50. H&M
Ja.. Nu har tre timmar gått till online shopping..ja, sökande då alltså.. Hittade inga pumps som jag tyckte var riktigt fräcka, förutom de överst, men jag är säker på att de blir för varma för i sommar..
Någon som har tips på ställen med bra pumps för någorlunda bra pris?
Tipsa,tipsa,tipsa!
Yes..Pissed at men syndrome.
Haha, nej. Men med de tre bokstäverna kan jag summera min dag.
Jag vaknade tidigt, innan klockan ens var åtta och fann solen steka på himlen. Täcket omfamnade mig och jag var orolig över att jag faktiskt kissat på mig, tills jag förstod hur mycket jag hade kallsvettats. Med ett extra element, duntäcke och en sol på sig är det kanske inte så konstigt egentligen.. Sedan gick jag hostandes hela morgonen och suckade åt hur jobbigt vartenda steg kändes. Sedan var varenda timme som tortyr. Sekunderna tickade långsamt. Timmarna tog evigheter. Och jag underhöll mig ändå - jag gjorde frukost, spelade tv-spel, såg på film och läste, men ändå gick tiden inte fort nog. När jag sedan började tvätta kände jag hur ilskan brusade upp inom mig.. Som från ingenstans vände mitt humör totalt. Jag var så frusterad, oförklarligt frusterad.. och jag kunde känna tårarna lägga sig som en hög i halsen, men jag tillät inte mig själv att gråta idag, så jag tryckte ned klumpen och sög in tårarna långt innan de var påväg ut.. sedan började jag tänka. Jag påminde mig själv om saker som gjorde mig arg, saker som hänt i livet och människor jag bråkat med. Jag kände hatet brusa upp ifrån tårna och upp. Sedan pratade jag högt med mig själv. jag fräste ut allt det jag vill ha sagt till de människorna som svikit mig. Jag såg flera av dem framför mig.. Vissa ifrån min föredetta klass, vissa ifrån när jag var yngre, vissa i vardagen.. Jag såg det så klart och lät allting komma till ytan, sedan, med ett .. var det över. Hatet blev ett lugn. Jag förvånades över hur humöret gick så upp och ned. Jag förvånades över hur jag lyckades hitta sådan kontroll över det. Så höjde jag ljudet och lät mig omfamnas av surround ljudet och låten "Happy Ending".. och i slutet av låten fann jag mig själv med händerna utsträckta, ansiktet mot solen och ett leende på läpparna. Nu kände jag mig plötsligt lycklig, uppfriskad.. Släppt. Visserligen har låten ett makalöst slut som man omöjligt kan sitta stilla till, men med tanke på hur jag nyss mått förvånades jag över hur jag kände att dagen blivit bättre.
När jag sedan satt hos läkaren kände jag kroppen tynga mig på nytt. Jag säckade ihop och tänkte inte längre, utan kände bara den dånande huvudvärken och irriterades över alla läkare som pratade med en som om man vore tre år. Och ännu värre blev det när läkaren satte mig i rummet och putade med munnen och sa "Jag förstår att du inte mår bra, men det är en vanlig infektion och borde gå över om ett par dagar".. Det var exakt samma svar som jag hade fått för en vecka sedan och inte mådde jag bättre.. Sämre faktiskt.. men när jag försökte trycka in det i läkarens huvud så putade han bara med läppen och sa "Jaa.. ja.. så kan det ju bli lillevän".. Det är vid de tillfällena jag bara vill gå därifrån och skratta samtidigt, men de vet ju vad de gör, så naturligtvis är det bara för mig och lyssna.
När pappa sedan hämtade mig ville jag bara övningsköra. Jag var nervös, trots att jag var exalterad, trots att jag hade längtat. När jag sedan satt bakom ratten och hade fått igång bilen första gången utan att få motorstopp slappnade jag snabbt av.. och rätt som det var, var jag ute på andra vägar, med stop-skyltar och mötande bilar.. och jo, man känner adrenalinet pumpa, men rätt som det är är man inne i världen av körningen, så ingenting annat fungerar riktigt, det är full fokus på det man gör. Sedan kom vi hem och jag såg mig länge omkring innan jag kunde komma överens med mig själv om vad jag skulle göra.. Klockan var bara tre. Men så såg jag Catty komma in genom bakdörren, där hon lämnat ett täcke på utestolen.. så jag sprang ut och lade mig i den kalla stolen och drog täcket över mig. Solen stekte snabbt ansiktet och jag kunde känna ansiktet bli fräschare. Men vinden var starkare än värmen, så snart drog jag mig in och vilade mina ögon i soffan. Och jag ska erkänna.. Jag brukar inte tro att jag klarar av att verkligen inte göra någonting, men det var oerhört givande. När sömnen var nära var jag i sådan ro i kroppen att jag bestämde mig för att gå upp och lägga mig i mörkret på mitt rum och låta musiken omge mig. Då vilar jag alltid som bäst. Och tack vare det.. gick tiden fortare.
Resten av dagen var kroppen i en oerhörd ro. Jag var varken arg, ledsen eller glad, utan enbart lugn. Jag fann mig bara vara och trots huvudvärk, halsont och hosta så kunde jag njuta av både film och middag. Och se.. Nu är jag ju här.. Klockan är tjugo i tolv och det är dags och sova. Det här är nog det senaste jag lagt mig på hela veckan, märkligt va?
Jag har börjat lägga mig tidigt, sover oftast väldigt gott.. även om jag vaknar för tidigt. Det är bra också. Då kanske jag hittar en rytm till sömnen, jag hoppas bara den håller i sig, även när jag tillfrisknat..
Nu lyser Glee på tvn och sängen väntar på att jag ska komma och bädda ned mig.. Så jag tänkte vila ut.. Det kommer ju en dag imorgon också.
God natt. Sov gott.
Du också Jocke.. och Grattis på födelsedagen. <3
Två låtar, som än idag, tar fram alla känslor jag hade som barn..
Haha, nej. Men med de tre bokstäverna kan jag summera min dag.
Jag vaknade tidigt, innan klockan ens var åtta och fann solen steka på himlen. Täcket omfamnade mig och jag var orolig över att jag faktiskt kissat på mig, tills jag förstod hur mycket jag hade kallsvettats. Med ett extra element, duntäcke och en sol på sig är det kanske inte så konstigt egentligen.. Sedan gick jag hostandes hela morgonen och suckade åt hur jobbigt vartenda steg kändes. Sedan var varenda timme som tortyr. Sekunderna tickade långsamt. Timmarna tog evigheter. Och jag underhöll mig ändå - jag gjorde frukost, spelade tv-spel, såg på film och läste, men ändå gick tiden inte fort nog. När jag sedan började tvätta kände jag hur ilskan brusade upp inom mig.. Som från ingenstans vände mitt humör totalt. Jag var så frusterad, oförklarligt frusterad.. och jag kunde känna tårarna lägga sig som en hög i halsen, men jag tillät inte mig själv att gråta idag, så jag tryckte ned klumpen och sög in tårarna långt innan de var påväg ut.. sedan började jag tänka. Jag påminde mig själv om saker som gjorde mig arg, saker som hänt i livet och människor jag bråkat med. Jag kände hatet brusa upp ifrån tårna och upp. Sedan pratade jag högt med mig själv. jag fräste ut allt det jag vill ha sagt till de människorna som svikit mig. Jag såg flera av dem framför mig.. Vissa ifrån min föredetta klass, vissa ifrån när jag var yngre, vissa i vardagen.. Jag såg det så klart och lät allting komma till ytan, sedan, med ett .. var det över. Hatet blev ett lugn. Jag förvånades över hur humöret gick så upp och ned. Jag förvånades över hur jag lyckades hitta sådan kontroll över det. Så höjde jag ljudet och lät mig omfamnas av surround ljudet och låten "Happy Ending".. och i slutet av låten fann jag mig själv med händerna utsträckta, ansiktet mot solen och ett leende på läpparna. Nu kände jag mig plötsligt lycklig, uppfriskad.. Släppt. Visserligen har låten ett makalöst slut som man omöjligt kan sitta stilla till, men med tanke på hur jag nyss mått förvånades jag över hur jag kände att dagen blivit bättre.
När jag sedan satt hos läkaren kände jag kroppen tynga mig på nytt. Jag säckade ihop och tänkte inte längre, utan kände bara den dånande huvudvärken och irriterades över alla läkare som pratade med en som om man vore tre år. Och ännu värre blev det när läkaren satte mig i rummet och putade med munnen och sa "Jag förstår att du inte mår bra, men det är en vanlig infektion och borde gå över om ett par dagar".. Det var exakt samma svar som jag hade fått för en vecka sedan och inte mådde jag bättre.. Sämre faktiskt.. men när jag försökte trycka in det i läkarens huvud så putade han bara med läppen och sa "Jaa.. ja.. så kan det ju bli lillevän".. Det är vid de tillfällena jag bara vill gå därifrån och skratta samtidigt, men de vet ju vad de gör, så naturligtvis är det bara för mig och lyssna.
När pappa sedan hämtade mig ville jag bara övningsköra. Jag var nervös, trots att jag var exalterad, trots att jag hade längtat. När jag sedan satt bakom ratten och hade fått igång bilen första gången utan att få motorstopp slappnade jag snabbt av.. och rätt som det var, var jag ute på andra vägar, med stop-skyltar och mötande bilar.. och jo, man känner adrenalinet pumpa, men rätt som det är är man inne i världen av körningen, så ingenting annat fungerar riktigt, det är full fokus på det man gör. Sedan kom vi hem och jag såg mig länge omkring innan jag kunde komma överens med mig själv om vad jag skulle göra.. Klockan var bara tre. Men så såg jag Catty komma in genom bakdörren, där hon lämnat ett täcke på utestolen.. så jag sprang ut och lade mig i den kalla stolen och drog täcket över mig. Solen stekte snabbt ansiktet och jag kunde känna ansiktet bli fräschare. Men vinden var starkare än värmen, så snart drog jag mig in och vilade mina ögon i soffan. Och jag ska erkänna.. Jag brukar inte tro att jag klarar av att verkligen inte göra någonting, men det var oerhört givande. När sömnen var nära var jag i sådan ro i kroppen att jag bestämde mig för att gå upp och lägga mig i mörkret på mitt rum och låta musiken omge mig. Då vilar jag alltid som bäst. Och tack vare det.. gick tiden fortare.
Resten av dagen var kroppen i en oerhörd ro. Jag var varken arg, ledsen eller glad, utan enbart lugn. Jag fann mig bara vara och trots huvudvärk, halsont och hosta så kunde jag njuta av både film och middag. Och se.. Nu är jag ju här.. Klockan är tjugo i tolv och det är dags och sova. Det här är nog det senaste jag lagt mig på hela veckan, märkligt va?
Jag har börjat lägga mig tidigt, sover oftast väldigt gott.. även om jag vaknar för tidigt. Det är bra också. Då kanske jag hittar en rytm till sömnen, jag hoppas bara den håller i sig, även när jag tillfrisknat..
Nu lyser Glee på tvn och sängen väntar på att jag ska komma och bädda ned mig.. Så jag tänkte vila ut.. Det kommer ju en dag imorgon också.
God natt. Sov gott.
Du också Jocke.. och Grattis på födelsedagen. <3
Två låtar, som än idag, tar fram alla känslor jag hade som barn..
Det känns som att jag enbart lägger ut negativ energi här på bloggen, energi som sedan tas över på er och kanske på ett eller annat sätt, förstör er dag. Det är inte min mening.
Min mening, är som jag sagt så många gånger, att få utlopp för tankar och känslor som så många ungdomar har i vardagen men som ingen pratar om. Saker som behöver komma ut, för att de ska veta att de inte är ensamma.
Livet är inte bara pina. Det har vackra ögonblick med människor i ens närhet som kan stärka en, ställa upp för en och som älskar en dag in och dag ut. Alla dåliga ögonblick, som gör att man gråter om nätterna.. Är de gångerna som gör kampen värd det, för den dagen hjärtat slutar värka.. Så har man genom att vara den man är, genom att stå ut av allt lidande, blivit en starkare människa.. Då har man, trots att livet varit så jobbigt att man inte orkat, tagit sig igenom det.. och när den här fighten är över.. har man inte vunnit över det man kämpat för, utan även kampen inom en själv.. och det finns inget som stärker en mer.
Sedan måste ni komma ihåg.. Att det finns människor omkring er, som oavsett vad kommer att älska er. Människor som alltid kan ge er en extra hand.. och det finns människor som alltid kommer ställa upp.
Allt vi måste göra, är det svårast av allt.. och det är att våga be om hjälp.
Så när livet är som svårast, våga be om hjälp. Våga.. Det kommer vara värd det.
Man behöver inte vara ensam, även om ensam är stark.
Så se er omkring.
Det finns alltid någon som har ovillkorlig kärlek för er. Alltid.
Här har ni meningar som min pappa skrev till mig för ett par år sedan;
1.Tänk på att åtminstone 2 personer i världen älskar dig så mycket att de skulle dö för din skull.
2. Åtminstone 15 personer älskar dig på något sätt.
3. Den enda anledningen till att någon hatar dug är för att de skulle vilja vara precis som du.
4. Ett leende från dig kan ge lycka till vem som helst, även de som dig inte känner.
5. Varenda kväll tänker någon på dig innan denne somnar.
6.Du betyder allt för någon.
7.Om det inte vore för dig, skulle någon inte leva nu.
8. Du är speciell och unik, genom att vara den du är.
9.Någon som du inte ens vet existerar, älskar dig.
10. När du gör ditt livs största misstag, kommer det även vara ditt livs största tjänst på grund av vad det medför.
11. När du tror att hela världen vänt ryggen åt dig, titta en gång till, det är troligtvis du som vänt världen ryggen.
12. När du tror att du inte har den minsta chans att få som du vill, får du det inte heller.. Men om du tror på dig själv, förr eller senare så får du exakt som du vill.
13. Kom alltid ihåg komplimanger du fått, glöm alla dåliga giringar.
14. Tala alltid om vad du tycker om folk till dem, du mår mycket bättre av att ge dem ärlighet.
15. Om du har en underbar bästa vän, ta dig tid att låta vännen veta detta.
16. Gör dig själv tjänsten, gör livet bättre.. och älska dig själv, precis som den du är.
Ni kanske inte tror på allt detta, det gjorde inte jag. Det var för mycket kliché för mig då, men när jag läser jag det då och då under dagarna.. Så förstår jag vad han menar.. och stärks av att han är en av de två som alltid kommer älska mig.
Då kommer jag ihåg, att hur självständig jag än är, och hur svårt livet än blir, så finns någon som alltid väntar.
Ta hand om er själva, ni är unika.. och livet kommer alltid vara värt det.
"What's worth the price, is always worth the fight.."
Min mening, är som jag sagt så många gånger, att få utlopp för tankar och känslor som så många ungdomar har i vardagen men som ingen pratar om. Saker som behöver komma ut, för att de ska veta att de inte är ensamma.
Livet är inte bara pina. Det har vackra ögonblick med människor i ens närhet som kan stärka en, ställa upp för en och som älskar en dag in och dag ut. Alla dåliga ögonblick, som gör att man gråter om nätterna.. Är de gångerna som gör kampen värd det, för den dagen hjärtat slutar värka.. Så har man genom att vara den man är, genom att stå ut av allt lidande, blivit en starkare människa.. Då har man, trots att livet varit så jobbigt att man inte orkat, tagit sig igenom det.. och när den här fighten är över.. har man inte vunnit över det man kämpat för, utan även kampen inom en själv.. och det finns inget som stärker en mer.
Sedan måste ni komma ihåg.. Att det finns människor omkring er, som oavsett vad kommer att älska er. Människor som alltid kan ge er en extra hand.. och det finns människor som alltid kommer ställa upp.
Allt vi måste göra, är det svårast av allt.. och det är att våga be om hjälp.
Så när livet är som svårast, våga be om hjälp. Våga.. Det kommer vara värd det.
Man behöver inte vara ensam, även om ensam är stark.
Så se er omkring.
Det finns alltid någon som har ovillkorlig kärlek för er. Alltid.
Här har ni meningar som min pappa skrev till mig för ett par år sedan;
1.Tänk på att åtminstone 2 personer i världen älskar dig så mycket att de skulle dö för din skull.
2. Åtminstone 15 personer älskar dig på något sätt.
3. Den enda anledningen till att någon hatar dug är för att de skulle vilja vara precis som du.
4. Ett leende från dig kan ge lycka till vem som helst, även de som dig inte känner.
5. Varenda kväll tänker någon på dig innan denne somnar.
6.Du betyder allt för någon.
7.Om det inte vore för dig, skulle någon inte leva nu.
8. Du är speciell och unik, genom att vara den du är.
9.Någon som du inte ens vet existerar, älskar dig.
10. När du gör ditt livs största misstag, kommer det även vara ditt livs största tjänst på grund av vad det medför.
11. När du tror att hela världen vänt ryggen åt dig, titta en gång till, det är troligtvis du som vänt världen ryggen.
12. När du tror att du inte har den minsta chans att få som du vill, får du det inte heller.. Men om du tror på dig själv, förr eller senare så får du exakt som du vill.
13. Kom alltid ihåg komplimanger du fått, glöm alla dåliga giringar.
14. Tala alltid om vad du tycker om folk till dem, du mår mycket bättre av att ge dem ärlighet.
15. Om du har en underbar bästa vän, ta dig tid att låta vännen veta detta.
16. Gör dig själv tjänsten, gör livet bättre.. och älska dig själv, precis som den du är.
Ni kanske inte tror på allt detta, det gjorde inte jag. Det var för mycket kliché för mig då, men när jag läser jag det då och då under dagarna.. Så förstår jag vad han menar.. och stärks av att han är en av de två som alltid kommer älska mig.
Då kommer jag ihåg, att hur självständig jag än är, och hur svårt livet än blir, så finns någon som alltid väntar.
Ta hand om er själva, ni är unika.. och livet kommer alltid vara värt det.
"What's worth the price, is always worth the fight.."
Hon såg sig omkring i det dunkla rummet. En lampa med prassligt omslag stod släckt i vänstra hörnet, med en blå soffa intill sig. Soffan var fylld av kläder och lakan som ska tvättas. Bredvid soffan stod en vit soptunna, fylld till toppen med ett twix choklad överst. Soptunnan krockar med en avlång byrå. På den har Louise satt en cd-spelare och en tavla med amerikanska flaggan på. Sedan har hon satt dit en vit korg som hon fyllt saker i, saker som vanligtvis bara legat framme för och ta plats. Sedan fyllde tvn resten av byrån som finns kvar. Hennes rum är stökigt. Underkläder ligger lite här och var, tillsammans med ett par joggingbyxor och papper som spridit sig över golvet. Hon har länge funderat på att städa, men inte funnit orken. Igår tvättade hon hela dagen, städade sedan huset och började sedan göra läxan. Idag hade hon varit uppe med tuppen och åkt till ett möte på skolan som lärarn inte kom till.. Efter det gjorde hon några ärenden och hade möten med några lärare för att diskutera dagens situation, hennes mående och hennes skolsituation. Alla lärarna var tillmötesgående, det var glädjande, men på ett sätt kändes det inte tillräckligt. Pressen fanns fortfarande kvar. Men de förstod åtminstone och de skulle hjälpa henne så gott det går.
När hon tog sina sista steg ut ur skolan bestämde hon sig för att lämna tyngden på axlarna kvar därinne, bara för dagen. Sedan åkte hon vidare och mötte sin mormor vid blomstoraffären. Louise mormor visste att Louise fortfarande var sjuk och hade med vänlighet nog köpt Berocca som skulle göra henne bättre. Sedan gav hon henne en peng som skulle hjälpa henne när det behövdes. Louise var tacksam, mer tacksam för sin mormor än hon kunde visa. Men hon hoppades att hennes mormor förstod hur mycket det betydde ändå.
Ett par minuter innan bussen gick hem sprang hon in på MQ för att hälsa på sin moster, men hon hade sprungit en runda på gallerian, så Louise ringde upp henne och mötte henne på Lindex. De pratade och kollade på kläder en stund, sedan bjöd hennes moster på en snabb cheeseburgare innan hon var tvungen att gå tillbaka till jobb och Louise var tvungen och ta bussen hem.
Nu sitter Louise på sängen i sitt dunkla, stökiga rum och låter fönstrets dimmiga ljus ta sig in. Det var en grå dag i Höllviken idag, eller ja.. ännu en grå dag. Fuktigt, regnigt och dimmigt. Men Louise tackade och tog emot. Nu kunde hon få gå och lägga sig resten av dagen utan och känna skuldkänslor för det.. Nu kunde hon äntligen få vila, få bort huvudvärken och bara glömma bort tyngden på axlarna ett tag..
Hon hörde Richard and Kahlans röst från tvn.. och lät sig snabbt omfamnas av sömnen..
När hon tog sina sista steg ut ur skolan bestämde hon sig för att lämna tyngden på axlarna kvar därinne, bara för dagen. Sedan åkte hon vidare och mötte sin mormor vid blomstoraffären. Louise mormor visste att Louise fortfarande var sjuk och hade med vänlighet nog köpt Berocca som skulle göra henne bättre. Sedan gav hon henne en peng som skulle hjälpa henne när det behövdes. Louise var tacksam, mer tacksam för sin mormor än hon kunde visa. Men hon hoppades att hennes mormor förstod hur mycket det betydde ändå.
Ett par minuter innan bussen gick hem sprang hon in på MQ för att hälsa på sin moster, men hon hade sprungit en runda på gallerian, så Louise ringde upp henne och mötte henne på Lindex. De pratade och kollade på kläder en stund, sedan bjöd hennes moster på en snabb cheeseburgare innan hon var tvungen att gå tillbaka till jobb och Louise var tvungen och ta bussen hem.
Nu sitter Louise på sängen i sitt dunkla, stökiga rum och låter fönstrets dimmiga ljus ta sig in. Det var en grå dag i Höllviken idag, eller ja.. ännu en grå dag. Fuktigt, regnigt och dimmigt. Men Louise tackade och tog emot. Nu kunde hon få gå och lägga sig resten av dagen utan och känna skuldkänslor för det.. Nu kunde hon äntligen få vila, få bort huvudvärken och bara glömma bort tyngden på axlarna ett tag..
Hon hörde Richard and Kahlans röst från tvn.. och lät sig snabbt omfamnas av sömnen..
..It's the easiest thing in the world to do. But to hold it together when everyone else would understand if you fell apart, that's true strength."
Nu sitter jag i köket efter att ha gjort ett försenat skolarbete.. Men naturligtvis är det inte lugnt för det.. Jag har ytterligare tre skolarbeten kvar...
Ärligt talat.. Så vet jag inte om jag kommer göra dem. Jag sitter med häftet i mina händer men orden på papprena blir som försvunna. Det är som att jag ser igenom pappret. Det finns inte. Jag kan inte hjälpa det, men när intresset inte finns där så är det som att jag ser rakt igenom allt. Som att det inte finns en chans till att de går in. Jag vet redan att jag är avstängd.. och gissa vad som händer då? Då blir jag så fruktansvärt arg. Jag känner bara hur det kokar upp inom mig.
VARFÖR är jag den enda som har svårt för att plocka upp en uppgift? Varför är jag den som hellre ser ut genom fönstret i ett par timmar istället för att fokusera på skoluppgiften jag fått? Varför är jag den som har så svårt för att göra det som ska göras?
Jag håller på att gå sönder. Skolan gör mig galen. Jag vaknar och somnar med magont, oroar mig för att betygen inte ska räcka till.. och ändå har skolan aldrig varit så bra som den är nu.. MEN.. så finns där ämnen jag har så lite intresse i .. att jag inte längre gör något av dem.. och .. plötsligt så bara.. bara struntar jag i det..
Skolan är ett måste. Ett jävla måste.
Jag har alltid varit före.. Jag vet.. Kroppsmässigt och psykiskt.. Jag vet.. Jag vet att jag känner att jag borde vara någon annanstans men jag försöker kontrollera det. Försöker stå ut. Men det äter upp mig. Jag ser på min pappa som går till jobbet han avskyr varenda dag.. Och jag förstår honom, han är inte där i hjärtat.. och är man inte där i hjärtat, då är man ärlig talat.. inte där alls.. och så har jag haft det i skolan i hela mitt liv. Jag borde vara någonstans och få utlopp för mina känslor.. få uttrycka det jag har inom mig... och bara få... va den jag är.
Det är väl konstigt.. Men jag fann mer glädje i att städa huset, tvätta all tvätt, gå ut med hundarna och vattna blommor än jag fann i att ta fram skolarbetena.. eller det kanske inte är konstigt, men till och med den dumma tanken slog mig.."Jag hade kunnat hoppa av skolan för att få göra det här varje dag"... Tänk er en sådan tanke? Finns det ens?
Och ärligt talat.. är det så jävla konstigt att jag är fet?
Lever man ett olyckligt liv så skadar man sig själv på ett eller annat sätt.. Jag skadar mig tyvärr inte fysiskt, jag skär inte upp mina handleder och tycker synd om mig själv.. och jag svälter inte mig själv så att jag får uppmärksamhet, utan jag äter hellre bort de problem jag har.. och det kanske är dumt, men om man har en sak i sitt liv som man älskar.. är det konstigt att man hellre använder sig mer av det?
Är det verkligen konstigt att dagens ungdomar är olyckligare än någonsin, när pressen på dem är större än någonsin?
Är det verkligen konstigt att så många av oss ger upp?
Världen är inget annat än ett jävla misslyckande, för det finns ingen som alltid.. är lycklig.
Två låtar som passar jävligt bra in på dagens humör..:
Ärligt talat.. Så vet jag inte om jag kommer göra dem. Jag sitter med häftet i mina händer men orden på papprena blir som försvunna. Det är som att jag ser igenom pappret. Det finns inte. Jag kan inte hjälpa det, men när intresset inte finns där så är det som att jag ser rakt igenom allt. Som att det inte finns en chans till att de går in. Jag vet redan att jag är avstängd.. och gissa vad som händer då? Då blir jag så fruktansvärt arg. Jag känner bara hur det kokar upp inom mig.
VARFÖR är jag den enda som har svårt för att plocka upp en uppgift? Varför är jag den som hellre ser ut genom fönstret i ett par timmar istället för att fokusera på skoluppgiften jag fått? Varför är jag den som har så svårt för att göra det som ska göras?
Jag håller på att gå sönder. Skolan gör mig galen. Jag vaknar och somnar med magont, oroar mig för att betygen inte ska räcka till.. och ändå har skolan aldrig varit så bra som den är nu.. MEN.. så finns där ämnen jag har så lite intresse i .. att jag inte längre gör något av dem.. och .. plötsligt så bara.. bara struntar jag i det..
Skolan är ett måste. Ett jävla måste.
Jag har alltid varit före.. Jag vet.. Kroppsmässigt och psykiskt.. Jag vet.. Jag vet att jag känner att jag borde vara någon annanstans men jag försöker kontrollera det. Försöker stå ut. Men det äter upp mig. Jag ser på min pappa som går till jobbet han avskyr varenda dag.. Och jag förstår honom, han är inte där i hjärtat.. och är man inte där i hjärtat, då är man ärlig talat.. inte där alls.. och så har jag haft det i skolan i hela mitt liv. Jag borde vara någonstans och få utlopp för mina känslor.. få uttrycka det jag har inom mig... och bara få... va den jag är.
Det är väl konstigt.. Men jag fann mer glädje i att städa huset, tvätta all tvätt, gå ut med hundarna och vattna blommor än jag fann i att ta fram skolarbetena.. eller det kanske inte är konstigt, men till och med den dumma tanken slog mig.."Jag hade kunnat hoppa av skolan för att få göra det här varje dag"... Tänk er en sådan tanke? Finns det ens?
Och ärligt talat.. är det så jävla konstigt att jag är fet?
Lever man ett olyckligt liv så skadar man sig själv på ett eller annat sätt.. Jag skadar mig tyvärr inte fysiskt, jag skär inte upp mina handleder och tycker synd om mig själv.. och jag svälter inte mig själv så att jag får uppmärksamhet, utan jag äter hellre bort de problem jag har.. och det kanske är dumt, men om man har en sak i sitt liv som man älskar.. är det konstigt att man hellre använder sig mer av det?
Är det verkligen konstigt att dagens ungdomar är olyckligare än någonsin, när pressen på dem är större än någonsin?
Är det verkligen konstigt att så många av oss ger upp?
Världen är inget annat än ett jävla misslyckande, för det finns ingen som alltid.. är lycklig.
Två låtar som passar jävligt bra in på dagens humör..:
Godmorgon:) Klockan är inte ens nio och jag är redan vaken. Så jobbigt att vakna tidigt när man behöver sova ut.. Är fortfarande sjuk så ska lägga mig i soffan och vila tills danni kommer hem.. Då blir det städning! Puss på er!
Avslutar vår sista kväll med lite vin och Goa bullar såhär på kvällsvisten.. Vilken underbar vecka!:)
Kamomill Te framför tvn:) mmm! Mys!
Godmorgon!: ) Idag blev det som sagt, ingen skola för mig så jag försökte sova ut,men beroende på hur kroppen mådde sov jag väldigt lätt och vaknade flertal gånger. Jag hade en cp dröm som jag inte kunde sova efter,så vid halv tio satt jag och åt frukost framför tvn med hosta och en hes röst. Sedan avbröt danni min mysiga morgon och berättade att vi var tvungna att åka till sibbarp för hennes skoluppgift direkt beroende på vädret.. Jag undrar vad som händer egentligen.. Jag menar.. Först har vi några underbara dagar Av sol,och rätt som det är börjar det spöregna.. Sen fick vi en underbar solnedgång..men sen tittar vi ut genom fönstret och då snöar det-och inte lite heller.. Och nu står vi Här på sibbarp,det är kallt kan jag lova,blåsigt och dimmigt.. Jag har lyckats få med lite av min hand i vänstra hörnet på alla bilder.. Haha,men de får ni ta:) Nu är vi äntligen Påväg tillbaka till lägenheten! Hör av mig senare:) Puss
Det är vår nästsistakväll här i lägenheten.. Jag känner redan att jag saknar det. Dagarna är underbara. Igår gjorde vi god mat och gjorde sedan klart läxor vi hade kvar..efter det mös vi i sängen med big brother. Idag hade jag en lång dag i skolan och åkte sedan med helen till akademiska kliniken.. Hon ska operera brösten så vi var på ett förberedsmöte idag.. Kändes jättebra och få vara en säker axel hon kunde luta sig mot.. Men när jag kom hem var kroppen helt färdig,halsen sårade och huvudet bankade.. Så vi vilade en stund och sedan tog jag en dusch.. Nu har vi köpt hem china box och bara myst i soffan framför en dålig film på tv.. Imorgon blir en vilodag för mig,så att jag förhoppningsvis kan må lite bättre till helgen.. Hoppas ni har det lika bra som vi:) Xoxo. L.
Vi har en underbar kväll här i lägenheten och har precis ätit massvis med räkor,vitlöksbröd och aioli. Innan dess stor handlade vi och nu sitter vi och njuter av "The holiday" .. Vi har det så fruktansvärt underbart. Precis vad som behövs.. För oss båda skulle jag tro:). Ha en bra vecka!! L.
Finns inte mycket att göra mer än och ligga i sängen denna söndagkväll.. Jag har läxor och göra,håller på att bli sjuk och ska dessutom packa.. Hoppas på en riktigt bra vecka.. Solen har ju äntligen börjat visa sig.. Hoppas den gör der i en längre tid.. Så länge får ni en förhandtitt på min nya tröja,som jag faktiskt älskar:)
Knapparna på tangentbordet knapprar högt när jag skriver i skolan.. Janne och Danni pratar redigering bredvid mig medan andra fokuserar på sina projekt. Jag själv vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag ska göra en blogg till Michelle, men beroende på hur hon vill ha det vill jag egentligen ha det till en fritidsgrej. Att ha en tidspress gör det väldigt mycket svårare.
De senaste dagarna har jag haft en riktig bloggtorka. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag har haft så mycket omkring mig och gjort saker, men ändå haft tid över.. Men ärligt talat så har jag inte tänkt på bloggen, inte en enda gång. Jag kom på den idag, på grund av Michelle. Det är väl konstigt..?
Jag undrar varför det blir sådan torka.
Jag kan väl ärligt talat säga att ingenting har varit viktigt de senaste veckorna. Jag har inte brytt mig om någonting, tagit jobb före skola, sömn före skola.. och jag har hellre varit för mig själv än med folk. Det var så skönt. Under lördagen stängde jag av min telefon, köpte hem räkor, vitlöksbröd och aioli och satte på två riktigt bra filmer. Huset var fyllt av tända ljus, det var ingen mer än jag hemma och jag njöt av varenda minut av ensamhet. Så skulle jag vilja det , minst en gång i veckan.. När jag skaffar lägenhet kommer jag kunna ha hur många av dessa dagar jag vill, det längtar jag efter.
Nästa vecka ska jag och Danni bo i hennes kusins lägenhet i en vecka. Det kommer bli så oerhört roligt. Det kommer vara som semester för oss kan jag ju ta och tala om, haha! Vi kommer ha myskvällar, disneykvällar, matkvällar och badkvällar.. Underbart. Vi tar verkligen vara på tiden när de gäller! När den veckan gått förbi kommer vi bo hos hennes pappa, som då är i Thailand, så då kommer ytterligare en vecka. Det kommer bli lite lättare för mig, för de ger mig en paus samtidigt som Danni kommer få upp mig till skolan. Och det bästa av allt är ju att vi kommer ha det så jääävla bra.
Jag har börjat träna. Mamma har köpt hem träningsvideor som man gör hemma och jag ska säga er - fyfan vad det tar. Efter ett 35 minuters pass hade jag så svår träningsvärk att jag knappt kunde gå. Nu ska vi köra på det bandet minst 3 dagar i veckan, sedan har jag pappas crosstrainer och dricker fortfarande pulverdrycker. Det känns skitbra. Träningen gör mig helt utmattad och jag sover som bäst på nätterna. Jag hoppas på att jag kommer hinna träna tillräckligt mycket för att gå ned tillräckligt till sommarn. Det känns som att det är så långt ifrån, beroende på hur kallt det är, men det är Mars månad.. Snart är sommarn här. Tiden går ju så fort!
Skolan har som jag sagt, gått upp och ned. Jag har fått två varningsrapporter ,vilket verkligen är mindre bra, men jag har tvingat mig själv att skärpa mig och bortsett från att jag råkade försova mig imorse har jag skött mig väldigt bra. Jag fick ett MVG häromdagen, så så illa kan det ju inte gå!
När det gäller Otto så vet jag inte hur många av er som förstått att det inte blev någonting. Vi träffades och tyckte om varandra, men beroende på hans livsval kom vi inte helt överens och efter en tid var vi så långt ifrån varandra som man kunde komma. Vi träffades ju inte mer än i två veckor, så det hann aldrig bli någonting.. Alltså inget jag var särskilt ledsen över heller. Naturligtvis är det tråkigt.. Han var den första killen jag på två år tänkt mig att satsa på, men jag förstod efter en tid att det nog inte var honom jag tyckte om.. Så nu får jag vänta tills jag hittar personen jag tycker om och inte känslan.
Jag har åtminstone fått ett sommarjobb, hos min faster i år igen, vilket känns superbra.. sedan hoppas jag på att få vara barnvakt litegrann och sedan finns det säkert några småsaker man kan göra. I sommar har jag ju fyllt 18 så de kommer nog bli en väldigt rolig sommar och mycket mindre jobb.. eller ja, det hoppas jag på iallafall, nu när jag är 18.
Vi ska ju resa i sommar. Pappa och Catty tar oss till Turkiet, vilket ska bli super, det är ett superfint hotell och att bara få komma iväg är ju underbart i sig. Sedan hoppas jag på att jag kommer kunna ha pengar så jag kan åka en runda med brudarna någonstans.. Till Rhodos eller något. Sedan.. sist av allt.. Vill jag verkligen till London. Denna underbara stad jag drömt om och alltid känt mig dragen till, vill jag bara se i sommar, om så bara några dagar så vill jag. Jag vill gå på maddame tessaue och gå och se den mest magiska teatern - fantomen på operan, vars akter jag kan utantill.
Så vad väntar i år?
Jo, frihet och förhoppningsvis många resor. Sedan håller jag tummarna för att det blir en magisk 18års dag.. och många fler magiska ögonblick!
Nu måste jag återgå till mitt arbete. Det är äntligen fredag och ikväll blir det fredagsmys i Båstad!
*Nu é de fredagsmyyyyyysss..*
Hoppas ni har det bra.
L.
De senaste dagarna har jag haft en riktig bloggtorka. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag har haft så mycket omkring mig och gjort saker, men ändå haft tid över.. Men ärligt talat så har jag inte tänkt på bloggen, inte en enda gång. Jag kom på den idag, på grund av Michelle. Det är väl konstigt..?
Jag undrar varför det blir sådan torka.
Jag kan väl ärligt talat säga att ingenting har varit viktigt de senaste veckorna. Jag har inte brytt mig om någonting, tagit jobb före skola, sömn före skola.. och jag har hellre varit för mig själv än med folk. Det var så skönt. Under lördagen stängde jag av min telefon, köpte hem räkor, vitlöksbröd och aioli och satte på två riktigt bra filmer. Huset var fyllt av tända ljus, det var ingen mer än jag hemma och jag njöt av varenda minut av ensamhet. Så skulle jag vilja det , minst en gång i veckan.. När jag skaffar lägenhet kommer jag kunna ha hur många av dessa dagar jag vill, det längtar jag efter.
Nästa vecka ska jag och Danni bo i hennes kusins lägenhet i en vecka. Det kommer bli så oerhört roligt. Det kommer vara som semester för oss kan jag ju ta och tala om, haha! Vi kommer ha myskvällar, disneykvällar, matkvällar och badkvällar.. Underbart. Vi tar verkligen vara på tiden när de gäller! När den veckan gått förbi kommer vi bo hos hennes pappa, som då är i Thailand, så då kommer ytterligare en vecka. Det kommer bli lite lättare för mig, för de ger mig en paus samtidigt som Danni kommer få upp mig till skolan. Och det bästa av allt är ju att vi kommer ha det så jääävla bra.
Jag har börjat träna. Mamma har köpt hem träningsvideor som man gör hemma och jag ska säga er - fyfan vad det tar. Efter ett 35 minuters pass hade jag så svår träningsvärk att jag knappt kunde gå. Nu ska vi köra på det bandet minst 3 dagar i veckan, sedan har jag pappas crosstrainer och dricker fortfarande pulverdrycker. Det känns skitbra. Träningen gör mig helt utmattad och jag sover som bäst på nätterna. Jag hoppas på att jag kommer hinna träna tillräckligt mycket för att gå ned tillräckligt till sommarn. Det känns som att det är så långt ifrån, beroende på hur kallt det är, men det är Mars månad.. Snart är sommarn här. Tiden går ju så fort!
Skolan har som jag sagt, gått upp och ned. Jag har fått två varningsrapporter ,vilket verkligen är mindre bra, men jag har tvingat mig själv att skärpa mig och bortsett från att jag råkade försova mig imorse har jag skött mig väldigt bra. Jag fick ett MVG häromdagen, så så illa kan det ju inte gå!
När det gäller Otto så vet jag inte hur många av er som förstått att det inte blev någonting. Vi träffades och tyckte om varandra, men beroende på hans livsval kom vi inte helt överens och efter en tid var vi så långt ifrån varandra som man kunde komma. Vi träffades ju inte mer än i två veckor, så det hann aldrig bli någonting.. Alltså inget jag var särskilt ledsen över heller. Naturligtvis är det tråkigt.. Han var den första killen jag på två år tänkt mig att satsa på, men jag förstod efter en tid att det nog inte var honom jag tyckte om.. Så nu får jag vänta tills jag hittar personen jag tycker om och inte känslan.
Jag har åtminstone fått ett sommarjobb, hos min faster i år igen, vilket känns superbra.. sedan hoppas jag på att få vara barnvakt litegrann och sedan finns det säkert några småsaker man kan göra. I sommar har jag ju fyllt 18 så de kommer nog bli en väldigt rolig sommar och mycket mindre jobb.. eller ja, det hoppas jag på iallafall, nu när jag är 18.
Vi ska ju resa i sommar. Pappa och Catty tar oss till Turkiet, vilket ska bli super, det är ett superfint hotell och att bara få komma iväg är ju underbart i sig. Sedan hoppas jag på att jag kommer kunna ha pengar så jag kan åka en runda med brudarna någonstans.. Till Rhodos eller något. Sedan.. sist av allt.. Vill jag verkligen till London. Denna underbara stad jag drömt om och alltid känt mig dragen till, vill jag bara se i sommar, om så bara några dagar så vill jag. Jag vill gå på maddame tessaue och gå och se den mest magiska teatern - fantomen på operan, vars akter jag kan utantill.
Så vad väntar i år?
Jo, frihet och förhoppningsvis många resor. Sedan håller jag tummarna för att det blir en magisk 18års dag.. och många fler magiska ögonblick!
Nu måste jag återgå till mitt arbete. Det är äntligen fredag och ikväll blir det fredagsmys i Båstad!
*Nu é de fredagsmyyyyyysss..*
Hoppas ni har det bra.
L.
