Missnorman

Hon såg sig omkring i det dunkla rummet. En lampa med prassligt omslag stod släckt i vänstra hörnet, med en blå soffa intill sig. Soffan var fylld av kläder och lakan som ska tvättas. Bredvid soffan stod en vit soptunna, fylld till toppen med ett twix choklad överst. Soptunnan krockar med en avlång byrå. På den har Louise satt en cd-spelare och en tavla med amerikanska flaggan på. Sedan har hon satt dit en vit korg som hon fyllt saker i, saker som vanligtvis bara legat framme för och ta plats. Sedan fyllde tvn resten av byrån som finns kvar. Hennes rum är stökigt. Underkläder ligger lite här och var, tillsammans med ett par joggingbyxor och papper som spridit sig över golvet. Hon har länge funderat på att städa, men inte funnit orken. Igår tvättade hon hela dagen, städade sedan huset och började sedan göra läxan. Idag hade hon varit uppe med tuppen och åkt till ett möte på skolan som lärarn inte kom till.. Efter det gjorde hon några ärenden och hade möten med några lärare för att diskutera dagens situation, hennes mående och hennes skolsituation. Alla lärarna var tillmötesgående, det var glädjande, men på ett sätt kändes det inte tillräckligt. Pressen fanns fortfarande kvar. Men de förstod åtminstone och de skulle hjälpa henne så gott det går.
När hon tog sina sista steg ut ur skolan bestämde hon sig för att lämna tyngden på axlarna kvar därinne, bara för dagen. Sedan åkte hon vidare och mötte sin mormor vid blomstoraffären. Louise mormor visste att Louise fortfarande var sjuk och hade med vänlighet nog köpt Berocca som skulle göra henne bättre. Sedan gav hon henne en peng som skulle hjälpa henne när det behövdes. Louise var tacksam, mer tacksam för sin mormor än hon kunde visa. Men hon hoppades att hennes mormor förstod hur mycket det betydde ändå.

Ett par minuter innan bussen gick hem sprang hon in på MQ för att hälsa på sin moster, men hon hade sprungit en runda på gallerian, så Louise ringde upp henne och mötte henne på Lindex. De pratade och kollade på kläder en stund, sedan bjöd hennes moster på en snabb cheeseburgare innan hon var tvungen att gå tillbaka till jobb och Louise var tvungen och ta bussen hem.

Nu sitter Louise på sängen i sitt dunkla, stökiga rum och låter fönstrets dimmiga ljus ta sig in. Det var en grå dag i Höllviken idag, eller ja.. ännu en grå dag. Fuktigt, regnigt och dimmigt. Men Louise tackade och tog emot. Nu kunde hon få gå och lägga sig resten av dagen utan och känna skuldkänslor för det.. Nu kunde hon äntligen få vila, få bort huvudvärken och bara glömma bort tyngden på axlarna ett tag..

Hon hörde Richard and Kahlans röst från tvn.. och lät sig snabbt omfamnas av sömnen..