And life is as great as It can be. I am soaking in life,moments and people. Opening my eyes and heart to the world In front of me. Describing it to you,piece by piece in my head. Your voice always finds It's way to me.

No matter what happens,no matter where I am in the world and no matter how many days go buy,my thumb will always point in the way of the moon on this night.

Lena.. Sedan jag var liten har din musik spelats i våra högtalare.. Jag har växt upp med att mamma och hennes väninnor stått med kvastar på festerna och sjungit av högsta hals. Jag har upplevt flera av dina konserter och mestadels - stått upp och applåderat genom hela. Min moster spelade in "kärleken är evig" till sin man när de gifte sig. Din musik har varit huvudpersonen på tjejmiddagar, möhippor och utekvällar - och även idag, när alla sitter i olika hus så har vi alla samma fest som vi haft alla andra gånger, tillsammans - i våra minnen. Vi kan varenda låt och varenda ton - vi skrattar lika mycket åt dina skämt, dras fortfarande till hur jäkla snygg du är(Jag sa det nyss.. 50 är det nya 25, iallafall när man tittar på dig!). Men du har också, på många sätt hjälpt den viktigaste människan i mitt liv på ett väldigt speciellt sätt. Dem dagar min mamma satt ensam, när jag var för liten för att kunna göra något, så satte hon på din skiva i högtalaren och hörde dig sjunga till "på gatan där jag bor." En låt som efter hela tio år, trots att min mamma hittat sin livs kärlek och är lyckligare än någonsin, kan beröra oss på ett sätt som andra saker inte gör. Den går rakt in i hjärtat, oavsett om det är när den spelas på radio, via skivan, på en av dina konserter eller såhär.. på tv.  Det är fortfarande något som får alla i vår lilla värld, till samma ställe som då.
 
Facebook, telefoner och våra högtalare har idag exploderat - allt pga din timme med Lena. Så du sa Tack till oss, men idag säger vi tack till dig!
 
Och vi fortsätter att festa med dig, även jag och den "nya generationen";)
 
 
 
 
 

Varje dag är en ny möjlighet - och jag tar vara på varenda en.

Ännu en dag med perfekt uppvärmning,bra förbränning och en ordentlig styrketräning!

Det är fredag & det känns för jävla bra!

I don't think your here anymore. Or anywhere. I cant find you in anything.
I think I have to stop waiting.

Som gör min plats på jorden till ett bättre ställe.

Det är nästintill omöjligt för mig och beskriva hur det är att få dagligt stöd från var och en av er. Jag blir lika berörd och varm i hjärtat varenda gång någon av kommer med en kommentar,komplimang eller ett tips. Ni lyfter alla upp mig med er tro,kärlek och omtänksamhet. Jag hade aldrig fortsatt in på den här resan om inte så många av er visat er tro och omtanke. För det vill jag tacka er. För det vill jag att ni ska veta vilka fantastiska människor ni är. Tänk på det när livet är hårt - ni har gjort någons annans liv bättre för en dag.. Och det är allt som behövs. Stor kram på er.. Jag längtar efter att få visa er vart jag hamnar.. Och jag längtar efter att få göra er stolta. Tack kära ni.. Tack för allt! ❤

Du möts av tre glada,härliga kvinnor varav en har en härlig spansk dialekt. När jag frågar svarar hon med ett glatt leende och en charm "Colombia.. Sisisi" De ställer säkerhetsfrågor och du får svara på ett frågeformulär som tar omkring 30 sekunder. Första gången tar dem enbart ett litet blodprov som skickas vidare för att se till att du inte har några smittsamma sjukdomar,vad du har för blodgrupp och vad du har för blodtryck. Nästa gång du kallas möts du av samma glada kvinnor,där du får snabba frågor innan du sätts i en stol,där du får ett glas saft,en kaka och en boll att klämma på. Sedan tar det sju minuter och 50 sekunder för dem att tömma dig på 4.5 dl blod. Du känner inga spänningar och ingen smärta - om du äter en stadig lunch innan du går dit,reser dig lugnt och sansat så kommer du inte känna dig påverkad av förlusten av blod. På dem 7 minuterna har du lyckats rädda tre liv. Ditt blod skickas snabbt på analys och dagen efter ligger det i karantän,redo att användas den dagen någon är i behov av just din blodgrupp.

Varje vecka får sjukhusen,blodgivarna och vi - dem civila - skrika efter blod. Vi skickar efter från andra sjukhus så att dem går i förlust dem dagar någon inte har skänkt vad som behövs.

Det tar en månad för ditt blod att återhämta sig. Det är en kort tid på resten av ditt liv - särskilt med tanke på att det kan rädda tre andra liv.

Det finns olika behov i vardagen - att ge blod tar dig en halv timme av ditt liv. En halv timme av ditt liv,kan rädda ett helt.

Du får också ett trevligt besök på blodavdelningen,du får välja mellan tre presenter,du får en fika och du får en vän bland dina sköterskor.

Det bästa av allt var inte bara att jag idag skänkte blod,som kan göra skillnad imorgon. Utan det var när en av sköterskorna sken upp och sa "Men det är ju du! Jag kände igen dig så fort jag såg ditt fina leende och dina ögon! Du var ju hos mig i april".

Tänk att en liten komplimang som den kunde göra hela min dag!

Nu längtar jag efter att de fyra månaderna snabbt ska gå,så att jag kan göra ett nytt besök - träffa dem kära kvinnorna,få en ny present & kanske till och med rädda tre liv till.

En halv timme. 7 min och 50 sek. Av ditt liv.

Ta dig tiden. Gå till blodgivarna i din kommun. Ändra liv och gör något bättre.

 En våg drog mig ner, men jag tog mig upp och andades igen. Det ni såg här för några minuter sedan, var en väntad explosion från mig. En bubbla som samlat på sig en massa skräp och som slutligen fann ett föremål som var vasst nog att ta hål. Det ni fann var mig i gamla spår, där jag utan att jag visste om det - var i ett mörker fyllt av ensamhet, ledsamhet och svek. Det har dem senaste dagarna visat sig på det sättet att jag snäst av den människan som tar hand om mig mest i världen, min mor.. och det har visat sig genom att jag brustit ihop i gråt på de minst väntade ställena. Det har också visat sig på det sättet att jag varit arg - arg på människor jag trodde jag kände, arg på människor som jag inte längre är med och människor som inte är del av mitt liv längre. Det har legat som gamla böcker på en bokhylla och laddats av känslor som inte fått komma ut. Trots all träning  - så har huvudet och frustrationen varit på något annat ställe. Den har hela tiden känts i kroppen - tjock som en sten på bröstet. Jag har varit tung och orklös. Halsen har varit tjock - som om den haft problem med att andas och ögonen har varit ansträngda och ibland inte orkat se ordentligt. Mitt inre gav med sig, min kropp sa ifrån och mina känslor hängde inte med.
 
Men så gör jag någonting som jag inte gjort på väldigt länge. Någonting som jag inte gjort sedan jag var på Bara Vara sist.
 
Meditation.
 
Jag plockade undan omkring mig, släckte ljusen i rummet, satte mig i en bekväm positiv och lade mitt täcke över mig, öppnade mina händer och stängde mina ögon. . och med hjälp av Osho, Nawang Keschog och celtic spa låg jag inom en knapp halv sekund i trans. Jag kände snabbt hur ett mörker slukade mig - det var nästan som att en av voldemorts skepnader försökte suga ut min energi och dra mig ned i kvicksand. Men med hjälp av min starka andning, fann jag en stark punkt i mörkret att hålla fast vid, ett ljus och en väg ut. När jag började inse hur min egen oro, saknad och vilja är det som skapat mörkret kunde jag inse att det är känslor, inte ett mörker och inte ett problem. Snart var stenen lyft från mitt bröst. Jag andades med kroppen igen och i mörkret jag varit så rädd för svävade jag. Tanke efter tanke tar sig in, dem kommer och man bara låter dem föra en med sig. Jag flög på örnvingar, flöt på ett vattenfallsvatten,kände doften av trä,kände energi från mina ledare,flöt med fiskar i djupt vatten, sveptes ut i rymden. Jag togs med på resan där jag släppte mig själv fri igen. Fri till en värld där alla världens färger, natur och djur finns till.  Jag är nu i en komplett fri och lugn känsla. Med denna känsla tillkommer all glädje jag känt och känner som människa. Jag kunde höra gamla skämt, föreställa mig hur jag gjort bort mig i ett försök att vara försiktig och genuina ögonblick, då glädje varit en uppenbarelse. Nu är uppenbarelsen den lugna känslan. Datorn är avstängd. Mobilen också. Allt som kallas omvärld finns inte. Det är jag, här och nu. Det är jag och mina känslor. Jag och min fristad.
 
Om någonting räddar livet, så är det dem ögonblicken man mediterar.
 
Ta dig tid till det. Låt dig få höra allt din verklighet stänger ute. Lyssna. Känn. Släpp.
Låt din röst guida dig, så hittar du resan genom livet.
 
Nu, medan kroppen fortfarande är i harmoni, lugn och trötthet ska jag återigen blunda, lägga mig och sova för att vakna till en bättre dag.
 
God natt alla ni.
 
Dum spiro spero.
 
And remember. Be calm in your heart.
Do you hear the people sing.. singing the songs of angry men? Hear me sing it now, see my five fingers, see the one in the middle?  - It's only for you.
 
Till alla de människorna som spottar mig i huvudet - skaffa er ett liv, istället för att spendera tid på mitt. Till alla dem med två olika ansikten - Se er själva i spegeln innan ni ser mig in i ögonen. Och till er som spenderar ert liv genom andras villkor, osäkerheter, påverkan och livsstil - skaffa er stake, bli egna personer och förstå att ni kan ha lite av varje, inte bara vad denne personen vill. Och till alla er patetiska människor som är så pass osäkra i er själva att ni påverkar alla omkring er - Ta en god titt på hur ni förstör era medmänniskor, dem ni säger att ni älskar och bryr er om. Hur kan ni förhindra dem från vänner, umgänge och sådant som är bra för dem? Jag längtar efter den dagen dem  vaknar upp, inser hur länge dem har gått miste om livets största gåvor och jag längtar tills dem ser vilka ni verkligen är.
 

Hurt me once, shame on you. Hurt me twice, shame on me. Hurt me again, and I swear - you will never be a part of my life again.
Idag är en dag jag velat sitta instängd i en studio och finna egna toner till de absolut bästa låtarna. Jag hade velat låta musiken ta över kroppen och låta allting sjuda ut, men likväl hade jag önskat sommar - en scen på Millennium och att sjunga en sång inför alla bekanta ansikten. Likväl hade jag kunnat stå en regnig sommardag på sweden rock och lortat ner mig själv till musik som på något elektriskt sätt tar sig in i kroppen. Jag hade velat le till någon speciell och jag hade velat göra något utöver det vanliga på dagen. Jag hade kunnat sitta i en sliten lägenhet, med personliga drag, med en kanna kaffe, massvis med papper, en dator, musik och en vän att diskutera en story med. Jag har en dag jag vill säga så mycket på, men som jag istället.'säger ingenting alls på.
 
Det är enbart, genom mina egna ögon nu.

Det är så märkligt att sitta vid en gravsten och prata ihopp om att du sitter och ser och hör någonstans i närheten. Det är så märkligt att lägga handen på småsten över marken du ligger under. Det är så fint att tända ljus för dig,såsom många hade gjort igår,men det är en märklig känsla och undra om du ser att man sitter där och önskar att få se dig. Jag hoppas du såg hur många som tände ljus för din födelsedag igår. Jag hoppas du såg alla hälsningar och att du känner att vi saknar dig. Jag hoppas du hörde musiken jag spelade för dig. Någonstans. Hoppas jag ändå att du finns,men mest av allt,hoppas jag du funnit frid.

Som vi gjorde det absolut bästa av,genom att lära oss att rädda hjärtan i fara,äta en god middag & se en riktigt fet actionfilm(tycker dock att Bruce tycker han själv är lite för fet. Lite .. Alldeles.. För fet. Jag menar.. Han är inte optimus prime direkt). - Utöver det,kan jag ju säga att Becci och jag kunnat vara killarna i våra förhållanden då vi vet hur det ska skötas! Men bra blev de.. Det enda som fattades var det som händer i sängen när man lägger sig. Men det är väl tur man har något kallat fantasi och internet! Hahah..

Yippie ka-ye motherfucker!

Det var inte förrän jag var inne i kyrkan för några dagar sedan som vågen av känslor slog över mig igen,bilden av din kista.. Tanken på att vara så nära. Om det fanns en chans till,så hade jag velat ge dig en sista kram. Jag hoppas du flyger ovanför oss idag min älskade ängel.

Det är så synd och säga,för du hör inte det,men jag vet idag,att jag älskar dig mer än du fick veta.

Sov gott.. Och grattis på födelsedagen.

And here It Is. Valentines day. The day that is so overrated, so overjoyed and so overdone. The day that all the single people hate, all the widow's morn and every child wishes for love. But you know what?
Why not celebrate love?
 
I mean.. I can't tell Johan that I love him today. Infact, I sort of never did. And.. one of my closest friends can't tell her dad that she loves him.. My neighbor and friend, can't tell her mom she loves her.. We have all these people in our lives and we keep thinking twice about letting them in.. We keep re-thinking If It Is worth It.. And we forget to tell the people around us, family especially, what they mean to us. Because I agree, these words are worth everything - they tell you everything you feel about a person, think about person and especially how this person makes you feel. But we have all these people in our lives. And we have this time - time that we underestimate. Time that for some people run out. Time we should appricite, take care of, make special. Time we should be aware of. And we should tell the people we have left that they matter. We should even tell those we don't know -  I do It everyday, by smiling gently to a person.. or by touching someone in a loving way. I do It by hugging an old friend and by shaking the hand of a stranger with a warm feeling to it. I give a smile and a joke to guy in the hot dog-stand.  I do It in small, but genuin ways.
 
And today is that day for all of us.
 
Leave a note to your loved one, It's gonna make their day. Send a textmessage to your parents, just to tell them once again, how you feel about them - no matter how complicated things are, love is always simple. Give roses to your boyfriend or girlfriend - you see It as an average gift, but It's actually a romantic gesture. Or do nothing.. like eating chocolate in bed - It's gonna be both fun, really messy and romantic.. and to just spend time together, Is gonna make It worth it. Make love to your loved one, maybe one time to many, just to feel the connection between the two of you. Surprise someone - Your going to chocked to feel the joy you feel, when you see the happiness in someones eyes. Do something different - excitement always makes a person happy.Do something that Is personal to the two of you - go to the place you first meet or.. do something you know the other like, making an effort Is what Is worth the most.  Give your close ones a hug. It's a small thing, but worth everything. Tell the people you care about, what they matter to you. Make the world better - give people a smile, It can only make a day better. Give a rose to a stranger - you can change their life. Give a kind word to a stranger - It always cheers up people like the busdriver, who drives for hours with grumpy, unkind people. Listen to music and feel how your world changes infront of you. Love what you have around you. It's your life. It's to short not to love it.
 
Today Is valentines day. Today Is the day of love.
Make a change.
Spread the love.
 
Make someone's valentines day a good day, and suddenly - your gonna remember the feeling you thought you had forgotten.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Happy valentines day!=)
 
 
So.. Valentine's day is closing up.. and your starting to notice. On facebook there are these long romantic stories spreading, about people getting more roses each year - or a written letter by it's dead loved one, a letter that will come each valentine. The tv's starting to show all these romantic movies - with the most cliche sort of feeling and with the most cliche gestures. All the stores are starting to show that valentines day is a day for sale..Hearts and chocolate are hanging in every single corner. And maybe, just maybe, love is starting to spread in the air.
 
And you know.. each year I've said that I've hated It, because It's just been another day that passes me by. But Isn't the truth that every single person hopes for that one letter to be in the mailbox or that rose to come to the door. Or Isn't the truth that you hope to meet that one person that can change everything in that day. I mean.. You watch all these movies through the years and yeah, you learn about the cliches - the things that don't happen in real life - but truth Is that everyone wants that one specifik moment. The moment where Heath Ledger runs on the stairs, chased by the police while singing "Cant take my eyes off you" with an orchestra. And we all want the Renee Zellweger moment where she goes "You had me at hello" and we all want to be Julia Roberts saying "I am just a girl, asking a boy to love her". We all want the Lucas and Peyton senario when he says "The person standing next to me, when all my dreams come true, it's you".. and we all want the Adam Sandlers moment where he sings live on a plain and we all want the Noah&Allie kiss in the rain. I can go on and on and on.. cause you know .. We want all of It.  We want the cliche,cheesy,slimy,not-happening-moment. Or actually we want there to be one person to do the one specifik gesture. We want one moment, one person and one gesture to complete not only a day, but a story.
 
We all want love.
 
There is only one life. There Is only this - why hold yourself back?
You can be the gesture.
 
There is so much else in the world - we could all give a little bit more love.
 
So from me to you, Spread the love.. and Happy valentines day.
 
 
.. and Angela&Dale.


Det var en väldigt lång tid sedan en film lyckades beröra mig så att jag log med hjärtat, grät med hela kroppen och kände hjärtat brista och samtidigt fyllas av kärlek. Det var en lång tid sedan. Och denna kom precis när jag behövde den.

&till alla er som inte sett den. Se den.

-1,6 kg på en vecka & 2,7 på två! Nu jävlar händer det grejer! I'll See you in summer boys!

Today everything is so hard,I dont only have a broken heart,but a broken guard. Keep wondering where you are,but then I look at the stars and I know.. There you are.