Gooood evening. Solen skiner och är väl påväg ned om en stund, jag har bränt mig på ryggen och sitter nu och njuter av min hallon-dryck .. Jo, det är nämligen såhär, eftersom jag inte klarar av att hålla mig borta från allt socker och all dålig mat så kände jag att jag behövde en kick-start så när jag hörde om pulvermetoden som många provade så tänkte jag att det kanske var något jag kunde prova.. och nu har jag köpt hem 6 boxar modifast som är en metod då man dricker vatten med pulver fyra gånger om dagen och det ska tydligen fungera skitbra. Jag har enbart hållt på i två dagar men tro mig - man känner av det. Man är hungrig hela tiden men när man väl får dricka så ersätter det för timmar framåt.. och kroppen reagerar på det. Men det känns skitbra, jag är väldigt stolt över mig själv, över att jag har kunnat hålla mig ifrån mat överhuvudtaget!
Så ni kommer få uppdateringar om hur detta går, men hittills känns det awesome!
Resten av dagarna har varit fyllda av jobb och av lite stekning på stranden med goa vänner..
Idag har jag jobbat - två gånger, på olika jobb och sedan njutit i två timmar på stranden och jag njöt verkligen av det doppet jag tog i år - det var första gången jag badade på två år och jag har alltid älskat havet så .. mm , trots att det var kallt så ville jag bara ligga kvar! Men nu ska jag förbereda för ikväll. Danni kommer strax och vi ska ha twilight-maraton.
Det är ju Eclipse premiär ikväll så vi ska se dem två första filmerna för att få lite känsla:) Gött!
Sommaren här!
I'll be in touch soon, promise! Pussss på er!
(här har ni en tv-spot från usa, ni som vill bli lite tease kring vad som händer i eclipse - allt som allt )
Jag vet inte om jag hann berätta för er innan min dator gick sönder, men jag både hämtade & vann biljetter till the twilight fan event i Stockholm. Jag köade i .. flertal timmar för VIP men fick vanliga, men vann sedan i en skrivtävling för SF och i fredags öppnade jag ett kuvert där två gula VIP biljetter. VIP innebär ståplats, precis framför scenen, men när vi väl stod där så var det omkring 1000 fans framför, så vad kände jag? Jo, att sittplatserna var bäst.
(Längst ned finns en video med sammansatta klipp ifrån twilighteventet om någon vill se, inkl. mobilvågen osv..)
- Så vår resa till Stockholm började egentligen på söndag kväll, då vi fick lite problem med bussarna. Vårt tåg skulle gå kvart över 6 och tidigaste bussen skulle gå kvart i, alltså hade vi inte varit framme i tid, men som vanligt ställde min mormor och morfar upp - fantastiska människor, jag är så tacksam! Ni är guldvärda. Så vi sov hos dem - och skrattade mer än halva natten och gick sedan upp 4 för att göra oss i ordning. Klockan halv 6 körde morfar oss och ett par minuter senare satt vi på ett fullt tåg påväg till Stockholm. Vägen dit var väl inget vidare roligt. Danielle sov såg igenom medan jag höll mig vaken med lite frukost och en fin miljö. Fem och en halvtimme senare var vi framme i ett molnigt Stockholm. Danni var fortfarande lika trött medan min energi låg högt upp.
"We're in Stockholm baby"var mina första ord när vi gick ut genom dörrarna. Vi fick fråga ett tiotal människor innan vi väl hittade rätt. Vi visste inte riktigt vad vi letade efter, men vi gick .. och gick .. och gick ... tills vi hittade Taco Bar. Där åt vi några nachos - och snålt på det för dem pengarna, men vad ska man förvänta sig? Man är ju i Stockholm! Att gå i Stockholm var väl både.. intressant och kanske på ett ungefär, ointressant? Man går i en stad som är FYLLT av folk längs gatorna, med hundratals olika affärer och allt man hör är hur människorna omkring en pratar med en skrattretande dialekt - vilket är vad vi antagligen har för dem - men .. deras samtalsämnen .. deras prat om sig själva och sina pengar.. och att se de största männen, med de biffigaste kropparna öppna sina munnar och få ut en "sne, löjlig" liten dialekt.. haha.. det går inte att förklara. Det var Stockholm!
Efter att ha sett en liten del av Stockholm och efter att ha gått vilse femton gånger om .. så stod vi på Plattan. Men naturligtvis skulle vi fråga om vägen till Plattan när vi väl inser att "ååh.. vi står redan.. häär" .. haha!
Sedan bestämde vi oss för att ta oss till Hovet.. så återigen frågade vi om vägen och då svarade dem "ah, men hovet, nej, globen, du måste ta tunnelbanan vettu och då går du ner där och ber om biljett va och sedan hjälper dem dig".. eftersom vi aldrig åkt tunnelbana så hade vi ingen aning om hur det fungerade så vi gick till olika kassor innan vi fann rätt och köpte en biljett på pressbyrån och tog tunnelbanan dit. På vägen hoppade vi av och bytade tåg - tur nog hittade vi en annan tjej som skulle dit, så hon visade oss vägen dit, någorlunda iallafall ..
När vi kom till Globen så tog det lite tid att väl hitta till Hovet, men tillslut såg vi ett par fans och gick dit.. och inte allt förvånad såg vi den km långa kön och satte oss längst bort i kön. Klockan var väl runt 12-1 när vi började köa så det var ett bra tag tills de skulle börja. Jag gav bort mina två VIP biljetter till två tjejer som verkade vilja ha dem .. men inom tid verkade alla ge bort eller sälja bort sina VIP biljetter - antagligen för att så många fanns på listan före! Ett gäng killar klädde ut sig till the volturi - inkls. röda ögon och fick publiken att skrika sönder sina halsar, ett fotbollsgäng sprang förbi och återigen vrålade publiken. En "Eclipse"bil dök upp och alla sprang dit för att fotografera.. Det var nästan löjlig besatthet mellan fansen. De skrek hela tiden och för minsta lilla sak, medan jag och Danni satt och höll oss tysta. När det började närma sig insläppet så började det klydda upp sig. De skulle dela in sig i olika led men vi hamnade i en enda klunga. Tidsnog ordnade det upp sig. MTV var där för att intervjua - vilket betyder -bloggaren Mirre OCH DAMN VILKEN VACKER MÄNNISKA! Så satans snygg i verklighet att det inte verkar sant. Danni pushade mig till att gå fram men jag tyckte det räckte med att nästan synas i tv(vem vet om jag syntes? stod bakom tjejen som intervjuades.... )
När det var dags ledde dem fram oss till röda mattan, där dem då började förklara att systemkameror inte var tillåtna - idioter - och när dem sökte igenom min väska fann dem en och sa att jag tyvärr inte fick komma in. Upprörd, irrterad och frustrerad började jag nästintill skrika på dem, frågade vad fan dem menade och jag kände att faktiskt låg en klump i halsen. Jag förklarade hur mycket pengar jag lagt på detta och sa att dem inte har rätt till att göra det. Jag fick stå kvar och vänta. Tidsnog förklarade en av vakterna att Hovet inte skött garderoberna och de kan inte hindra oss från att komma in bara för att vi har systemkameror så de släppte förbi mig och jag sprang för att de inte skulle kunna hindra oss. Och sedan var vi inne. Med nästan perfekt sikt. Vi satt längst upp på läktarn, höger om Kristen och Taylors platser.
Under tiden arenan fylldes så var det en kamera på röda mattan - där fansen gick in - och det syntes i tvn i arenan så när en bild väl kom upp på Taylor eller hans mage så lyftes arenan av fansens skrik. Tidsnog började det välla in av fans som ville få arenan att skrika.. efter ett tag började folk tröttna, men när det äntligen kom en bild på Edward i new moon, när han går ut i Volterra... så lyftes arenan av skrik! En av de få sakerna som fick mig att le av var när en tjej i tvn visade autografen "Never Think".. Det gav tillbaka minnena och blev lite mer personligt än just små tjejerna som skrek pga killarnas utseende. Danni frågade mig om jag var den äldsta där.. och ärligt talat.. av alla jag såg där idag så såg jag få twilightmoms och bara några från twilightsweden, men mestadels såg jag allt ifrån 10-13åringar.. och sedan många i 14-16 års ålder, men dem äldre såg jag väääldigt lite av. däremot såg jag faktiskt en hel del killar också.. fun! haha, fast dem flesta av killarna skrek när programledaren frågade "Hur många killar är här pga sina flickvänner?" haha!
Programledaren var nog roligast under hela kvällen. Han skämtade ständigt och höll stämningen uppe. Arenan ekade av fansens skratt. Han fick oss att göra både vågen och raketen med fötterna. Häftigt måste jag säga!
Tillslut började eventet med kvällens första band - Not without grace. Ett svenskt band som gjort egna låtar för soundtracket, men som inte kommit med. De sjöng en av New moons låtar "Possibility" - nästan så att man fick gåshud och sedan en av sina egna. Fortsatt av någon jag inte hörde namnet på som sjöng en egen version av "American bird". Efter att programledaren skämtat något ytterligare så följdes det av några klipp. "The story of Bella" som basiclly var klipp ifrån Bellas början i twilight till new moon följt av ett likadant klipp gällande Jake.. och det klippet följdes av En Eclipseförhandstitt som då var dessa två klippen:
som följdes av det bästa klippet.. (SPOILERS FÖR ER SOM INTE VILL SE NÅGOT AV ECLIPSE ÄN)
och det följdes av ytterligare en eclipse sneak peak(spoiler!) med en vacker Rosalie och hennes råd till Bella..
Efter att ytterligare två tjejer sjungit(som sjunger Mr.brightside på eclipse soundtracket) så kom det ett klip av en live koncert med Muse - härligt! Och.. efter att programledaren snackat och snackat och snackat, så var det äntligen dags. Arenan fylldes av skrik som jag aldrig varit med om. Öronen surrade och jag och Danni tittade på varandra och mimade "SJUKT!" Kristen var precis lika awkward som jag älskar henne för- väldigt blyg och kröp ihop litegrann och väldigt.. försiktig med vad hon sa men samtidigt väldigt bestämd. Medan Taylor var väldigt glad och vinkade.. men också överväldigad. Han höll väldig koll på Kristen:) Gulligt! Det som gör mig lite ledsen är att jag inte kände mig lika exalterad som jag hade hoppats på. Som Danni sa, "Dessa filmerna och dessa skådespelarna påverkar dig mer än du vill erkänna, vet du det?" och jag antar att det faktiskt gör det. För att Kristen är någon jag velat se och möta så länge och när hon väl står därnere så var det som att "Jaa..happ". Inte besvikelse, men som att det var nog och som att .. kanske.. jag tyckte lite synd om dem när 9000 skrek halsarna av sig, äsch..jag vet inte. Men ehm, sen var dem på scenen i inte mer än tio minuter och sedan gick dem igen. Och det kändes väl lite som en slap in the face.. "that's it"? men samtidigt så insåg jag att dem var där, ett par meter ifrån och skrev autografer och pratade och svarade på frågor, tog foton osv.. så jag menar, det var en kul upplevelse men det låg inte lika mycket vilja i som det hade gjort för två år sedan. Men då vet man det! Annars hade jag legat här hemma med ångest och känt "Men tänk om!!"
När det var slut så kom Eric Saade ut och körde sin man boy. Jag sprang snabbt in och tittade och sprang sedan ut igen. På tunnelbanan stod alla tusenfans och skulle på samma tåg. .och vi fyllde det. Ett par killar frågade intresserat vad som hänt men när jag förklarade vad det var så var det precis som att de dömde alla på precis samma sätt. Och jag har märkt hur annorlunda det är för mig att beskriva saker och ting i text - här på datorn, har jag inga problem med ett berätta vad jag älskar, eller att jag gillar twilight, men när folk snackar face to face, så stänger jag av mig lite och försöker.. kanske inte hitta undanflykter men vill inte helt berätta saker och ting för att jag vet hur dem dömmer mig, till viss del bryr jag mig inte, men på ett annat sätt så orkar jag bara inte med det. Men det lever jag med. Den jag är. Så vill ni dömma mig, varsågoda, och om inte, good for you:)
När vi äntligen kom fram gick vi vilse igen och fick fråga efter Mcdonalds tre gånger innan vi väl hittade.. och åt äntligen lite god mat och gick sedan till tåget. På vägen stötte vi på Mirre - igen - och denna gången bad vi om en bild. Gullig som hon var - och fortfarande lika as snygg - fick vi en bild, men så fastnar jag i hennes armband också tappade hon allt hon höll i! Och när jag skulle hjälpa henne så råkade jag trampa på det! Hon skrattade när jag generat bad om ursäkt om och om igen. Hon gillade vår skånska, så det var väl ett plus.. men jag vet i fanken vad hon tyckte i slutändan. Haha.. Nåja. Sedan gick vi och kom äntligen fram till incheckningen! Vi hade liggplatser - och det var så skönt. Inte alls äckliga eller obekväma sängar, utan de var bekväma med lakan och allting utlagda och vi sov gott.. Jag sov till och med så pass hårt att jag tydligen stängt av mitt alarm i sömnen!
Hemvägen var tröttsam och vi halvsov väl även på bussen,men tillslut kom vi hem och jag kramade om min mamma innan jag lade mig på soffan och precis innan jag somnade så bestämde jag mig för att sova på mitt rum, så jag sprang upp i full fart och kastade av mig kläderna och lade mig under ett skönt täcke och sov hårt i ytterligare 4 timmar innan mamma väckte mig.
Nu har dagen varit en riktig vilodag. Jag har sovit,sovit, solat, myst med mormor och Nonna, solat, jobbat faktiskt! och sedan blev det middag med mamma, hennes pojkvän, hans dotter och lillebror Johannes. Och nu har jag tagit min chans till att blogga på brossans dator medan han är ute.
Så jag har haft det bra i Stockholm. Tror man hade för höga förhoppningar, men det var kul att få åka dit och se den fina storstaden och eventet var faktiskt kraftfullt.. men jag antar att jag är förbi den perioden så istället ska jag faktiskt fortsätta med det jag älskar - se filmer och ge skådespelarna stöd genom att se deras filmer.
Här har ni en sammanfattning av twilight eventet: (Helt okej kvalite, men VARNING - höga skrik!)
Nu väntar ändå några bra dagar.. Midsommar. Eclipse. (Jobb hoppas jag på) och sedan fyller nog en massa människor år.. blir förhoppningsvis Liseberg och sedan en resa i slutet av sommarn .. Så lovet har ju fått en bra början . Hoppas på detsamma för er:) Best Wishes. L.
Dag 2. Det var mer pirrigt idag. Jag var så spänd för Peters skull, väldigt glad. Jag och Danni hade lovat att hjälpa hans mamma under dagen så runt lunch hade vi gjort oss i ordning hemma och sedan körde hennes mamma oss till Peter där vi hängde upp ballonger, dukade, hämtade maten och fixade en massa.. Det jobbigaste av allt var nog att under tiden jag skulle hjälpa till så hällde jag ut olivvatten över hela min klänning, jag tappade saker och .. arh, pinsamheterna fortsatte hela kvällen. Det var verkligen inte min dag egentligen, men tur nog, lyckades vi skratta bort det.. Haha. Sedan satte vi fram plaketet och alla grejer vi behövde när han skulle springa ut. Man kände hur exalterad man kände sig när man packade in allt i bilen och började köra. Så nära. Hans sista steg på den skolan.
När vi kom dit så var det ungefär like mycket folk som det var på Sunds, bara att det var mer kaotiskt här och folk trängdes och slogs med plakaten i huvudet. Jag fick nog tre smällar på fem minuter. Och efter att alllllla klasser var klara, så var det hans tur, hans klass var sist ut. Och sedan hörde man dem komma springandes i korridoren och ut kom dem hoppandes. Jublet överröstade deras sång men inte deras visselpipor. Jag såg hur Peter sökte efter sitt plakat och vi hoppade och när han väl fick ögonkontakt med en så tittade han bort och letade lite ytterligare, haha.. yrhuvud. Tillslut såg han sitt plakat och vinkade till sin pappa och log. Sedan kom dem springandes och jag hade klumpen i halsen. Han kramade om sin mamma, sin syster, sin pappa, sin farmor och tillslut kom "Var är Danni och Louise?" också vände han sig om och lyfte upp Danni i en varm kyss. Han log så mycket att hans kinder såg ut att springa. Klumpen i halsen var ännu tjockare, en jag lovade mig själv att inte gråta, för jag var så glad för hans skull. Och utan att tänka på det så höll jag mig. Inte en enda tår, men massvis av skratt och leenden. När min bästa vän såg mig så kom han fram och gav mig en hård kram! Jag skrattade högt i hans öra. Min bästa vän. Så stolt jag var. Så glad jag var. Han släppte mig och lyfte sin syster. Vi började gå emot flaket och precis som de andra studenterna så var Peter inne i sitt eget rus, i ett högre energimoln äń man kan förstå. Vi gick till flaket och det var nästan kaotiskt firande. Tillslut hittade vi till hans flak också stod dem där och njöt.. och vi går och precis när vi hoppar in i bilen så öppnar himlen sig. Det värsta regnfallet vi haft på ett bra tag och det följdes av ett muller. Jag skrattade lite åt tanken på Peter på flaket. Han är inte den som ställer sig och klagar, utan tvärtom är han den som sätter plakatet över huvudet och säger "haha, whatever" och sen fortsätter köra sitt race. Han lever för ögonblicken, han låter inte någon ta dem ifrån honom. När vi kom hem så började folk anlända och alla satt spända och väntade. Jag, Danni, Peters mamma och Peters syster förberedde det sista och sen väntade vi förväntasfullt med dem andra. Och tillslut tutade det ute på gatan och jag såg bara hur peters syster flög till framsidan och vi andra började springa efter. Vi välkomnade honom med applåder och leenden .. och återigen var det stora leendet tillbaka. precis som jag trodde var peter inte blöt, enbart lite längre ned på byxorna, men han hade tagit plaketet över huvudet och därför klarat sig! haha! Han kramar alla och hälsar.. och sedan är det första han säger"ah, bira,bira" också ler han när han tar första klunken av den första ölen under dagen. Nu började folk ta av maten och när alla satt sig ned så gjorde jag samma sak. Kameran fanns ständigt i hugg. Under kvällen kom vännerna på besök och jag såg hur Peter sken upp. Att få stöd av sina vänner, om ens en tanke betyder nog mer än man tror. Danni och jag såg på varandra och tänkte på samma sak.. Vi var glada över att dem kom. Är det möjligt att vi var gladare än vad han var? Inte baserat på våra leenden kanske.. men känslomässigt menat. Älskar vi honom lite för mycket kanske eller jag kanske gör? Han är ju min bästa vän, men jag hade ändå kunnat göra vad som helst för honom och jag glädjer mig gällande minsta lilla sak för honom.. Runt midnatt började vi röra på oss. Studenter som jag skulle gått på blev "inställda" när regnet öste ned, samt vi hade svårt för att ta oss någonstans pengamässigt, men tillslut valde peters syster att köra så hon hängde med oss när vi bad henne. Vi hann in om Ab, goa Ab.. men efter en stund skulle även dem vidare så då åkte vi alla till Anton där dem flesta redan var. och där satt vi och njöt och såg hur studenterna började släppa och sjöng och hur dem verkligen, verkligen hade roligt.. och det var ett perfekt avslut på kvällen.
När det äntligen blev torsdag och det var dags för de första studenterna så kändes det som att tiden gick så långsamt. Man gick i skolan, de två timmarna och sedan gick man omkring hemma och trots att jag och Danni gjorde oss i ordning tillsammans och underhöll varandra så kändes det som att man ficki flera timmar tills klockan slog 5. Men sen stod vi där, med hundratals människor omkring oss. Vi hann inte leta upp Bea eller Lilles familj, så vi ställde oss längst upp där man stod närmast studenterna när dem sprang ut. Också såg man dem första som sprang ut och trots att det var okända människor så kände man nästan klumpen i halsen av den lyckan och glädjen man såg i deras ansikte. Det var som att deras adrenalin var så högt, det fanns inga problem och ingentiing ledsamt, utan bara glädje och frihet. Och sen var det dags för Lille som hade sådan överskottsenergi att hon nog inte riktigt förstod vad som pågick då hon såg sig omkring och skrattade och skrek och sedan sprang hon runt som en liten dåre.. Studenterna fortsatte komma och man såg bekanta som nära springa ut och man började nästan hoppa av glädje när man såg deras ansikten. Och sedan såg man Bea, som sprang ut med lika mycket energi som Lille, men som nog lät tårarna rinna lite. Det måste vara en magisk känsla, att ta studenten, för det är verkligen inte bara prat, utan känslorna som syns i studenternas ansikten är så upplyftande. Det är äkta! När Bea också sprungit ut så bestämde vi oss för att leta upp dem, vilket var lättare sagt än gjort och istället sprang vi på en masssa bekanta och en massa vänner, men tillslut stod hon där, Bea, med armen om mamma! Hon såg ut att ha lugnat ned sig medan jag var på högvarv "FÖR BEA HAR TAGIT STUDENTEN" skrek jag och kramade henne. Jag hörde henne skratta. Hon var tvungen att springa till flaket så jag kramade henne snabbt, gav aleksandra en puss på kinden och sedan sprang dem vidare. Vi ställde oss vid flaken och mötte nya människor hela tiden och när man såg hur alla dansa och släppte loss så var det nästan så att man beundrade dem, så kändes det när man såg på dem, att man beundrade och avundade deras lycka! Och med tutande lastbilar och traktorer åkte dem iväg.. och vi började gå mot Lille! Det var en liten bit, men smart nog hade jag packat ned ett par gympaskor.. höhö, måste varit snyggt med balklänning och gympaskor .. arh, skönt var det iallafall! Vi mötte Steffi och några andra utanför Lilles hus och för att vi inte skulle behöva vänta allt för länge körde vi ut med Steffi som nyss fått körkort också hamnade vi bakom Bea och Aleksandra! När vi kom tillbaka tänkte vi gå in på lilles rum och vänta där, men när vi öppnar dörren så står hon där - vi har alltså missat hennes jäkla hemkomst.. men det verkade inte spela roll för ett par sekunder senare hade hon kastat armarna om mig "LOUISE!!! NI ÄR DEM FÖRSTA UNGDOMARNA HÄR" skrek hon. Men det tog inte lång tid innan det knackade på dörren igen och det öste in vänner.. och så fortsatte vi kvällen. Med väldigt god mat och lite festande.. Lille sprang omkring mer än vad hon satt ned, en det kan ju funka det också ..
men kvällen är inte slut än, men däremot så tänker jag lägga in bilder ifrån lilles student och sedan fortsätter det..
Medan kvällen fortfarande var ung tänkte vi bege oss till Bea, eftersom det hennes dag också.. Men lille skulle visst med. Men eftersom hon och Steffi skulle åka så sent så åkte vi med Anden och hans flickvän Cassandra och naturligtvis blev mitt samtalsämne i bilen om allt som lumpen innehåller eftersom anden håller på med det nu .. Och det han pratade om mest var broderskapet. Naturligtvis. Men jag ska inte gå in på det.. utan vi åkte vidare till Bea där även Emil var(som också tagit studenten) och en hel del andra goa vänner! Och där fulländades kvällen totalt. Alla studenter var förvånansvärt lugna.. och trots några tårar och skratt och fina tal och härliga dagar så tar det ju på en.. och en kväll utan "problem" är egentligen inte en fulländad kväll alls.. men vår blev. Lille och Steffi kom efter en stund och Lille var fortfarande uppe i högvarv! Ah, det var en riktigt härlig kväll måste jag säga! Det går inte riktigt och förklara hur man mår under kvällar som dessa. Men lyckan låg högt på ribban och jag erkänner - jag har njutit av vartenda sekund!
Grattis , Bea, Lille, Emil & alla andra som aldrig behöver sätta sin fot i skolan igen!
De senaste dagarna har gått så bra, bättre än jag trodde. Sommaren har fått en bättre än start än jag trodde var möjligt. och igår var det ännu en bra dag. Ab bjöd hem oss till honom och vi spenderade kvällen med gott umgänge och sedan avslutade vi kvällen på Spanish Garden .. och med mening att jag skulle på skolavslutning imorse så vaknade jag halv sju med kramp i magen så det blev ingenting av det, så istället lade jag mig och såg klassikern jurassic park och sedan åkte jag in till stan och gjorde några ärenden .. lämnade skolböcker, träffade matilda och sedan mötte jag mormor.. och idag hämtade vi äntligen tågbiljetterna till stockholm!
Om jag inte har meddelat det så är det faktiskt så, att jag och Danielle ska till Stockholm. Äntligen får man vara med om en ovanlig upplevelse.. och jag har ju kämpat för detta. Den 3 Juni, en torsdag, satt jag klockan 5 på morgonen och köade för biljetter för Twilight eventet . och jobbigt nog så trängde folk sig så jag förlorade de VIP-biljetterna jag kämpat för.. MEN idag kom jag hem till mamma och hade ett brev ifrån SF där det stod "GRATTIS!" också föll det ut två gula biljetter - VIP. Jag kom då på att jag skrivit en text på enbart 150 ord om vad jag kände för skådespelarna.. och av hur många tusentals som helst .. vann jag! Ah, vilken glädje! Så på måndag, tio över sex, tar vi tåget till stockholm och spenderar dagen där.. checkar in "stureplan" och lite annat gott.. sedan är det dags för eventet, med kristen och taylor.. som slutar 9 och klockan 23 tar vi tåget hem med ett par härliga liggplatser.
Tack mormor, för allting du gör, för att du alltid ställer upp .. ingen ställer upp som du och mamma och utan er vet jag inte vart jag hade varit idag. så tack. jag älskar er.
Jag hade gärna skrivit mer och detaljerat, men tangentbordet på denna datorn är så litet att jag knappt kan skriva.. så istället ger jag er lite bilder ifrån igårkväll så kommer ni ikapp litegrann åtminstone=)
Hoppas ni njuter av solen medan den tittar fram! Och jag hoppas ni får ett riktigt härligt lov!
Och i slutändan önskaar jag Tino en riktigt bra dag - Grattis gubben!
Jag är någorlunda tillbaka nu. Jag har funnit mig en liten dator som jag kommer kunna uppdatera med. men jag tänker inte berätta vartenda detalj av det som har hänt de senaste veckorna, utan jag börjar med en liten genomgång.. och sen ska jag försöka ge er ett budskap.
De senaste dagarna har jag varit väldigt lycklig. Jag har haft stunder som varit väldigt högt uppe och dagar som har varit fantastiskt bra. Vi har firat studenter. Peter tog stundenten.. Han såg så lycklig ut. Jag har nog aldrig sett honom le så mycket som han gjorde den dagen. Det värmde. Sen var det även Lille och där mös vi en stund först med god mat och härliga människor.. och sen var det Bea, och hennes student var bara underbar. Det var så goa människor, de närmaste vi har just nu trots några jobbiga tillfällen, men då fanns vi för varandra. Och sen var det Lukas, som vi ledsamt nog inte hann hem till .. och inte Sanna eller Andre heller, men vi tänkte på dem. Men AB och Anton hann vi hem till .. och det var bara så bra. En oändlig lycka måste jag säga. Och som ett perfekt slut på dem dagarna gav Peters mamma oss ett förslag.. Eftersom tältet skulle stå uppe över helgen så kunde vi väl utnyttja det? Så vi bjöd hem alla våra närmsta, hela gänget.. och grillade och gjorde god mat och under kvällen fylldes det på med folk och tillslut satt vi där och avslutade helgen bättre än jag trodde var möjligt. Så jag har njutit .. och jag har mått så bra. Och det är tack vare mina vänner.. Utan er vet jag inte vad jag hade gjort. Tack för 3 fantastiska dagar .. och jag kan inte vänta på alla dagar sommarn har att erbjuda!
Och resten av dagarna har väl varit upp och ned. Man har haft en oerhörd stress de senaste skoldagarna och man har blivit trött och uppriven, men nu är det över. . och saker har börjat ordna upp sig och man kan vila igen och njuta av det som nu kommer. Man har inget att tänka på, utan låter livet gå som det vill and.. you make each day count.
which leads me to my next point.. Jag såg precis "Pay it forward".. igen. Men det var ett tag sedan sist och det spelar inte roll när man ser denna filmen, för vartenda gång gör den lika mycket skillnad och har exakt samma påverkan. Danni och jag satt som både förstenade och skrattandes och tillslut .. gråtandes. Det är en sådan charmerande film med en tro på att världen kan förändras.. och får en att vara tacksam för det liv man har och det det innehåller. Ni som har sett filmen vet vad den går ut på, vad den innehåller.. Men ni som inte har gjort det .. Ni ska få lära er någonting nytt. Livet är inte gjort för ingenting. Världen är inte bara.. skit. Människor är inte helt meningslösa.. Man kan göra något för någon, man kan få någon att må bättre, världen kan förändras.. När Michael Jackson dog så gick världen tillsammans, för att sörja, stödja varandra. Och när tsunamin skedde i Thailand så gick världen tillsammans för att göra vad de kunde för att hjälpa.. Och när 9/11 skedde.. så blev folk skärrade, rädda.. Men framför allt kärleksfulla, hjälpsamma .. och i en situation av tomhet.. fanns det hopp. Det är inte omöjligt. Om någon börjar så finns det en chans att det kan gå.. om någon börjar så kan det startas.. Och nej, man måste inte göra någonting stort.. Det kan vara något så litet som att förlåta någon.. Och det kan vara något så litet som att ge någon ett leende.. Nästa gång du ser en uteliggare på gatan så låt inte fördomarna skena iväg, utan stanna till och tänk efter, se vad du har i din plånbok och gå fram och ge dem vad du har.. eller så gör du något så impulsivt som att gå in och köpa en filt och lägga den över honom/henne. Hjälp någon studera. Gör någonting. Observera de närmaste människorna du har omkring dig, titta efter och var obsarvant.. Om du har ögonen öppna så kanske du ser att någon i din närhet behöver hjälp men inte vågar be om det.. eller.. så kanske du finner en främling i nöd och när du har gjort det, när du hjälpt någon.. så förklara för den personen att hon/han inte får lov att tacka, utan han eller hon måste lova att göra någontiing för någon annan. Det går, det är möjligt. Och jag vet redan vart jag ska börja. Stats Missionen - hjälpa hemlösa. Efter sommaren ska jag spara ihop en viss summa varje dag - 10 kr till 100 och efter ett halvår ska jag se vad jag fått ihop och sedan ska jag gå ut och se om det finns något en främling behöver som han/hon inte kan skaffa på egen hand. Och sen måste jag tänka på mitt tredje alternativ..
Men jag tänker börja nu. Och jag börjar nu. Och det första jag gör, är att dela med mig av denna videon till er, som ni sedan ska visa för andra, antingen vänner, bekanta.. eller så kan ni visa den för främlingar. Bara gör det, skicka det vidare. Pay it forward. Det kan ändra någons liv..
''
