Klockan närmar sig midnatt och trots att hela min dag gått åt att stirra in i en dator ligger jag här med eufori känsla i kroppen. I flera veckor nu har den konstanta känslan av glädje fyllt mig. Uppriktigt kan jag känna glädjen lysa som en stjärna inombords
och jag kan ärligt säga att det just nu känns som att ingenting kan göra mig olycklig. Det är veckor sedan ångesten eller någon form av oroliga känslor närvarade. Varje möte jag haft med en psykolog har varit som en ventilation av livets härligaste
ögonblick och jag kan känna hur varje känsla skiner inifrån. Jag reflekterar över att det troligtvis också beror på att jag inte haft mens på nästan två månader och att alla de där dåliga hormonerna som vanligtvis framkallar alla former av ledsamhet
försvunnit tillsammans med den. Jag njuter av det så länge jag varar. Att må såhär är något jag förtjänar efter ett halv år i total diffus och ledsamhet. Den balansen jag har nu.. är den jag egentligen är. Den personen som studsar upp ur sängen
på morgonen och står stabilt på båda benen - med ett tydligt mission för alla de dagliga uppdragen jag har framför mig. Om det så innefattar ett hårt pass på gymmet, att spela tv spel hela dagen eller att springa rundor med mina vänner. Varje dag
har ett syfte och jag trodde aldrig att jag skulle säga att arbetslösheten skulle kännas som en gåva.. Men att vakna dagligen till funktionella rutiner - utan panikslagna hjärtslag i bröstet.. Utan stress och konstant oro är något jag stannar upp
för att uppmärksamma och vara tacksam för. Faktumet att jag kunnat göra saker som att operera mina nervskador,börjat studera,skaffa glasögon och kommit in i en träningsrytm som är nyttig är en blessing. Något som är ännu bättre är tryggheten jag
byggt upp i mig själv och den mentala utvecklingen jag gjort i mitt inre. För ett halvår sedan kom jag inte ihåg hur man log mot en främling.. och här ligger jag nu med ett leende som kommer omedvetet. Min inre gudinna jublar. Universum funkar.
Livet funkar. Jag funkar. Vi mer än funkar - vi frodas. Någontans i mitt inre känner jag att nästa som möter mig också kommer frodas. Jag har en känsla av att min trygghet inte kommer rubbas pågrund av hans egna trygghet i sitt inre. Pågrund
av hanssätt att vara alpha och ändå jämlik. Trots vårt avstånd och att jag ännu inte känt av hans atmosfär och närvaro kan jag ändå känna hans dragning. Den är nästan automatiskt. Magnetisk. Och trots att jag vanligtvis hade slukats upp i all förväntan
och önskan.. så är jag tvärtom okej med tiden det tar och jag kan känna mina guider tala om för mig att fokusera på mitt eget medans det är pågående. Som att varje utmaning som kommit längs med vägen nu får mig att agera annorlunda. Kanske
för att jag står stadigare i mig själv än någonsin och att jag inte behöver springa in i någonting - utan låter oss mötas halvvägs.
Efter att ha bäddat ner Sophie tar hon sig nedför trappan och stannar till halvvägs. När hon står där inser hon att allt plötsligt inte är som det brukar.
"Han är ju hemma" tänker hon för sig själv när hon hör honom stiga ur duschen.
Richard har sin första återkomst från armen och är tillbaka i vår verklighet för ett par dagar. Efter att ha gått och lagt sig med en orolig magkänsla och en tom säng i månaderskulle hon nu dela allt igen med mannen hon så länge varit utan. Hon ser ner
på sina händer och inser att hon skakar.
"Va i..? Är jag nervös?" Tänker hon för sig självt.
Av alla människor i världen så var Richard hennes största trygghet,bästa vän och den enda hon aldrig känt en rädsla inför. Plötsligt var allt omvänt. Hon visste inte hur annorlunda han kände sig. Hur mycket han varit med om. Hur trött han kände sig. Trots
att deras konversationer alltid varit intima,var det en annan sak att ha framför sig när reflektionerna framför en såg så annorlunda ut. Men Angela hade aldrig varit en för att vackla när saker varit annorlunda så med tydliga steg gick hon ned för
trappn. När hon kommer in i badrummet ser hon hans reflektion i spegeln. Trots att mannen framför henne är samma man hon känt i 16 år.. så är han annorlunda. Hans kroppsbyggnad är hårdare och muskulaturen har tagit en markant plats. Hans armar,
rygg och axlar är fyllda av ljusare märken och vävnader som skiftat färg efter ärr. På hans vänstra ben fattas en bit av huden som vinklas inåt när han balanserar på benet - efter granatsplittret som nått dem vid en av befästningarna de försökt överta.
Hans kroppshår har mörkare nyans och tjocknat i brist på vårdnad. Hans grova händer ser nästan fortfarande smutsiga ut trots att han är nyduschad och han trycker varsamt handduken mot ansiktet och möter hennes blick i spegeln när han sänker den. Hans
alltid så väldigt markerade ögon lyser i hennes och talar för känslor som inte yttras högt. Hans ansikte är helt men brustet och förhårdnader har satt sig på hans kinder och rynkorna tagit sin plats. Men trots hans uppenbara skillnad är hans uppenbarelse
fullständigt hänförande. Han är fortfarande en av de mest manliga,tilldragande och sensuella man hon fått möta.Hans promenenta hållning tillför ett lugn hon aldrig funnit hos någon annan och hennes längtan för honom var fortfarande lika tydlig som
första gången hon såg honom. Hon går långsamt fram och ställer sig så nära hans ryggtavla att han kan känna hennes andetag mot sin nacke. Hon smeker långsamt sina läppar längs med hans axlar och tar in hans nyduschade doft - doften av cypress når
hennes inre och hon känner hur hennes kropp flammar till liv. Richard måste ha känt samma sak - för hans ögon är stängda, men gåshud sprider sig längs med hans kropp i hans stillhet. Hon smeker försiktigt sina händer om hans midja, kysser hans hals
och drar sig varsamt om hans kropp och stannar upp så att de hamnar precis mitt emot varandra. Ingen av dem säger nånting, men pulsen ökar för dem båda och andetagen ligger på deras läppar. Trots att de haft så lång tid ifrån och så mycket isär var
deras lust för varandra aldrig mindre här.
- Ang.. andas han medan deras läppar finner varann.
Deras munnar fyller tystnaden och de låter sina tungor utforska på nytt. Trots att ingen av dem någonsin känt sig distanserade från varandra så fanns det något nytt i deras sätt att bemöta varandra. Det var inte längre bara småbarnsföräldrar som
tog en snabbis eller individer som sökte passion och lust när tillfället yttrar sig, utan det här var längtan. En längtan som legat outtalad så länge de inte fått känna varandra.
Utan att märka det stönar Angela i deras kyss - tagen av kroppens längtan och den innerliga känslan som vaknat till liv.
Richards händer tar av plagg efter plagg längs med Angelas kropp och smeker varje del av henne tills hon kvider.
Richard trycker Angela upp med väggen och smeker sin hårdnad mot hennes underliv. Det pulserar i dem båda och de båda stönar i frustration och passion. Han smeker sina händer längs med hennes kinder innan han greppar tag om hennes nacke och kysser henne
med allt han har. Hon låter honom invadera - smaka och känna hela henne och känner hur varje del av henne svarar på hans beröring.
Hennes händer söker sig över hans mage ner mot hans skrev innan hon tar ett varsamt tag om hans hårdnad och smeker honom. Han stönar högt i hennes mun och lutar sin panna mot hennes medan han släpper ut ett ljud av njutning. För ett ögonblick ser han
upp på henne och just i detta ögonblicket är det bara dem två. Hon ser den djupa känslan i hans ögon och svarar med lågan som automatiskt spirar i hennes kropp när han njuter. Hon biter sig i läppen och känner hur han hårdnar i hennes hand.
I nästa ögonblick är hans ena hand om hennes käke, forcerad med ännu en hård kyss - en bekräftelse på att han känner henne och vill ha henne och han smeker tveklöst sina händer över hennes sköte för att bekräfta detsamma. Hon släpper ut ett njutningsfullt
stön - hon är så våt och känner hur hela hennes underliv dunkar efter känslan av att få känna honom i henne.
De verkar ha delat känslan och i nästa ögonblick för Richard in henne till sängen. Han lägger henne på rygg och lyfter hennes ena ben och trycker det försiktigt upp längs med hennes kropp medan han tittar henne i ögonen och släpper inte blicken medan
han utan att tveka trycker sig mot hennes öppning och glider in.
Känslan överväldigar henne och hon rör sin höft för att möta hans rörelse. De båda andas djupt när de blir ett med varandra och stannar upp för att känna varenda del. Hon tittar upp på honom och känner honom pulsera i henne och börjar rotera sina höfter
i långsamma rörelser. Hon älskar att se känslan av att han njuter - hur hans kropp svarar på hennes beröring och hur varje ljud är till för att hon skapar tillfredsställelse i hans kropp. Hon lyfter sig mot honom och kysser hans hals, smeker hans
kropp och drar sin ena hand under hans pung för att smeka hans kulor medan han åker in och ut ur henne.
- ÅH Fuck.. Ang...
Hans takt ökar och han stöter hårdare in i henne.
- Ta mig.
Deras kroppar rörde sig sammansvetsat och Angela tog sina ben om Richards kropp för att föra honom djupare i sig.
- Åh Richard, kved hon när hon kände honom som djupast i sig.
De kysstes passionerat medan deras kroppar slogs mot svett, känslor och tårar.
Richard tog ett hårt grepp om Angies armar och tryckte sig hårt in i henne medan han kände sig närma sig.
När hon såg honom i ögonen kände han hur han vackla och stönade medan han fyllde sig djupt, långt in i henne och lät deras kroppar tala för att saknad de fått uppleva.
Med långa frustningar och snabba andetag ligger de kvar i vad som känns som timmar. De håller varandras kroppar och passar mjukt på att röra varandra. För varje gång hans fingrar rör hennes kroppsindex är det som att stötar av elektricitet går igenom
hennes kropp och laddar hennes kropp med all energi hon så länge försökt finna allt annat i.
Han ligger intill henne när han varsamt viskar:
- Igenom varje liv Angie.
Hon tittar på honom och känner klumpen i halsen när han citerar deras bröllopscitat.
- Genom detta liv och alla andra,fyller hon i.
- Är våra själar ett med varandra, viskar dem tillsammans.
- Jag älskar dig,säger han med all känsla betonar i sina ord.
Hon känner en tår rinna längs med hennes kind.
- Och jag älskar dig.
För ett ögonblick stannar deras värld upp och deras kroppar ligger inslingrade medan natten tar deras sista energi och de somnar med vetskapen om att åtminstone imorgon har de varandra.
- - -
När morgonens ljus bryter in i rummet vaknar Angie till. Värmen av Richard har hållt henne vaken stora delar av natten men hon har uppskattat hans närvaro för mycket för att vilja göra något åt det. Hennes hjärta värkte när hon såg hans ansikte. Att älska
honom skulle bli hennes liv viktigaste och läskigaste ting. Hon smekte hans ögonbryn och kysste försiktigt hans kind. Precis när hon tänkte väcka honom hörde hon Sophie’s små fötter på golvet ovanför och hon bestämde sig för att snabbt resa sig och
låta Richard ta sin tid.
- Mamma,mamma,var är pappa?
Sophie kommer nedrusandes med lockarna ståendes över hela håret.
- Pappa sover raring,så vad sägs om att vi överraskar med hans favoritfrukost tills han vaknar?
Sophie jublar och springer med full fart ut i köket.
Jag samlar snabbt ihop mitt specialrecept för Richard’s favoritvåfflor med muskot,kanel och kardemumma och ler åt minnet till när vi åt det för första gången,nakna i en etta med enbart ett våffeljärn tillgängligt.
- Mamma?
Andrew kommer lunkandes in i köket och ser sig omkring.
- Godmorgon hjärtat! Säger Angie och ler åt honom.
- Pappa är kvar va? Säger han oroligt.
- Självklart gubben,säger jag varmt. Han skulle aldrig gå någonstans utan att meddela dig. Han sover. Jag tänkte vi skulle överraska med hans favoritfrukost.
- Våfflor?
- Fixar du tillbehören?
Andrew svarar med att resa sig och leta omkring i både skafferi och kyl och snart har köksbordet fyllts av olika bär, alternativ av sylt och choklad och syrap.
- Mmmmh,det doftar ljuvligt,säger Richard när han är påväg ut mot oss andra.
- Pappaaaaaa! Jublar Sophie och kastar sig mot Richards famn.
- Godmorgon lilla solstrålen! Säger han kärleksfullt. Är allt detta till mig?
- Japp! Fyller Sophie i. Mamma vet att det är precis vad du önskar dig!
- Jasså? Ler Richard och går fram för att ge mig en kyss. Ja,hon har gett allt jag önskat mig och lite till.
För ett ögonblick ler vi allihop.
Tänk vad livet kan ändra sig på ett ögonblick. Igår vaknade vi alla med en vetskap om att Richard kanske aldrig skulle komma hem och idag står han trygg och älskad i vårt hem.
Angie ser sig omkring och för ett ögonblick var hon tacksam för att detta var livet hon kunde få leva i.
