Missnorman

Dagarna går långsamt. Det suger och vara sjuk. Jag saknar allt - att gå upp tidigt och stressa till bussen.. Saknar morgon fuktigheten.. och jag saknar mina kamrater. Klasskamrater som vänner. Jaaaa... jag saknar vardagen.

Nu har jag blivit så patetisk att jag går upp om morgnarna och spelar Sagan om ringen och Super Mario Sunshine.. och sedan tar The Sims över.. och sedan skriver jag några långa texter...

Och på nätterna när jag inte kan sova är jag så uttråkad men har så mycket överskottsenergi att jag lägger mig och skrattar till Scooby Doo..

Alltså har jag tänkt på, att idag har det blivit lite bättre. Jag sov åtminstone länge, nästan till lunchtid.. Och det har jag inte gjort på ett bra tag och jag la mig ändå tidigt.  När jag vaknade imorse trodde jag verkligen att någon borrat i halsen på mig så jag sprang ned och hällde i mig ett par glas vatten och sedan tog jag några alvedon.. Inte för att det hjälpte, så jag tog en av apotekets halstabletter som tydligen ska fungera, men det är inget mer än tungan som domnar av..

Dagen fortsatte gå långsamt, sen kom min bror hem och sen min pappa.. och sen blev det äntligen mat och det första jag fick i mig var sallad - som jag tyckte var så grymt gott. och sedan lite makaroner som gled ned i halsen tillsammans med lite kycklig.

Kvällen fortsatte med tv-spel.. och sedan gick jag ned till pappa och tänkte se tv men efter ett par minuter avbröts det och jag hamnade vid datorn.. och sen fick jag ett sms av Danni, där hon skrev att hon behövde prata.. och naturligtvis blev jag orolig. Inte likt henne.. Så efter en halv timme mötte jag henne i centrum och jag kan ju bara säga det.. att få gå ut var oerhört skönt. Det känns verkligen inte som augusti ute.. Kanske som Oktober. I halsen kändes det nästan frostit ute. Runt hörnet av videobutiken skuttade Danni ut. Jag log i mörket när hon studsade fram.
Jag tänkte precis fråga om hon var glad när hon avbröt mig.
- Vad ska du handla? log hon.
- Jag vet inte, svarade jag och ryckte på axlarna. Ehm, lite godis.
- Jag visste det! log hon också ryckte hon fram händerna med ett mjölk choklad och en fanta.
- Men Danni!
Jag skulle precis krama henne men så lyfte hon upp händerna. Åh, ja, just det..
- Inte krama nu, log hon.
- haha, men åh, log jag. Danni, du e så go. Detta kan jag inte ta emot!
- Joho, sa hon och tittade avskyvärt på det. Jag ska inte ha det!
Hon började springa mot videobutiken igen.
- Varför går vi tillbaka om vi redan har det vi ska ha? sade jag och tittade konstigt på henne.
- Jag ska handla mer, log hon.
- Okej, sa jag medan jag undrade varför hon inte gjorde det samtidigt som hon handlade till mig.
Också rundade jag hörnet..
- NÄMEN! sade jag förvånat.
Jag såg förvånansvärt på Peter.
- Nämen, nämen, nä,men .. !!!!!! Du var ju precis hemma!
- Jag har ju varit hos honom, skrattade Danni.
- Nämen!! skrek jag!
Jag log och var så glad att jag ville hoppa upp i hans famn men precis när jag sprang fram höjde han också händerna.
- Men äsch, jag smittar inte av en kram! log jag också omfamnade han mig!
Aaaaaah ... Glädjen tog över i ett skutt och överskottsenergin låg plötsligt på topp igen.
Mina två bästa vänner. Jag kände mig innerligt lycklig av att dem var här. Att Peter var med. De lyckas verkligen överraska mig.. och ändå tänkte jag på Dannis konstiga beteende?
Jag pratade ivrigt om allt ifrån Ängla besök till Scooby Doo och dem skrattade bägge två åt mig, men jag märkte att dem lyssnade intensivt.
När vi kom hem hade alla i familjen lagt sig, så vi gick in på mitt rum .. där jag sagt att vi skulle vara tysta men jag glömde mig snabbt. Jag skrattade högt och fortsatte prata ivrigt med mina vänner. De fyllde i då och då och påpekade att jag såg ut att vara 12 år.. Hahah!
Men tillslut var dem tvungna att gå.. så jag följde dem till bussen och nu sitter jag här hemma, i mitt rum med godiset Danni gav mig och tänkte se några avsnitt av One tree hill innan jag somnar.. en dag imorgon också ju!
En dag att se fram emot!