Första skoldagen!
0kommentarer
Så gårdagen gick bra. Jag låg och vred och vände mig hela natten. .Var stirrig och nervös. Exalterad. Det kändes som att det var som att börja gymnasiet på nytt. Så när alarmet ringde klockan 6 kände jag hur kroppen fick panik. Jag hade inte sovit en blund. Inte ens minut. Och när jag mötte ljuset när jag öppnade dörren kände jag hur det dunkade i ögonen.
- Hur skulle jag ta mig igenom första skoldagen såhär? Det var bara att bita ihop - gjorde mig klar och piggade upp mig lite och tog sedan bussen med Dan
ni. Det kändes märkligt, att andas in den fuktiga morgonluften och känna av att det var så tidigt.. och ännu märkligare att åka buss. Det var ett tag sedan sist. Precis innan vi skulle gå på bussen hörde jag hur det knallrade till över himlen och jag vände mig om och halv log lite.
- Åska? log jag mot Danni.
- Ja, det har varit hela morgonen pucko? sade hon och dumförklarade mig sarkastiskt. - Åh, sade jag förvånat. Har jag inte hört.
Dagen fortsatte och vi satte snart våra fötter på skolan. Det var enbart elever vi inte kände igen, hundratals som rökte utanför - även 94orna och jag kanske inte borde bli förvånad. Dem är ju 16.. Men de ser ut som.. 13 på ett ungefär och deras .. beteende.. är så annorlunda ifrån hur vi var när vi började. Tror jag iallafall, jag tog ju inte en titt på mig själv i andras ögon direkt..
Under första lektionen var det mediakommunikation vilket jag verkligen sett fram emot och när han väl gick igenom allt vi skulle lära oss var det både uppåt och nedåt, men textkommunikationen såg jag verkligen fram emot. Det är utveckling som författare, manusskrivare och journalist. Så det låter otroligt spännande, men tydligen såg jag inte särskilt intresserad ut .. för läraren kommenterade "jag ser att vissa håller på att somna här så jag ska korta ned mig" och jag blev snabbt generad. Han såg inte på mig så jag tror inte han syftade på just mig, men .. man vet ju aldrig. Andra lektionen var svenska, vilket var lite.. ja, ett vanligt ämne. Jag tyckte dock synd om vår nya lärare - hon var så nervös att hon skakade. Men efter att hon pratat om sig själv under ett bra tag och berättat att hon fick cancer när hon var 20 så kände hon att alla lyssnade och hon började slappna av. Resten av lektionen fick vi berätta lite om oss själva när hon ropade upp våra namn och sedan var lektionen över.
Jag trodde då jag skulle få gå hem och vila ögonen som gjorde så ont att jag undrade om det såg konstigt ut.. Men efter att jag ätit lunch med Danni och Sophie - eftersom vi känt varandra i ett år, så var vi tvungna att äta på samma ställe som vi gjorde första året - mcdonalds. Jag vet att båda mina föräldrar suckar nu.. " Du ska inte äta det" blablabla... Men vissa grejer ska firas! Punkt slut.. och daaaaaaaaamn så gott det var efter en sådan
lång tid! Men efter denna lunchen får jag ett samtal.. och dåå ringer min pappa och ger mig en spark i rumpan.. Det var städdags. Så utanför Hansa hämtade han upp mig tillsammans med min bror och städningen.. well.. den gick väl som den gjorde. Jag fokuserade och kände att det gick lika bra som vanligt, jag sprang upp och ned och var extra noggrann och tog vägguttag,lister osv.. men efter ett tag började pappa ilskna till och skyllde på att jag drog benen efter mig.. så jag antar att kroppen såg tröttare ut än jag anade. Men tillslut var vi klara och pappa lämnade av mg.. och jag tänkte inte sova, eftersom jag ville bli pigg nog till att sova på natten.. Men när jag låg på soffan och frös inlidad i filt så somnade jag ett par minuter.. tills mamma kom hem och det var mindre än en timme. Och sedan fortsatte kvällen som en vanlig kväll - middag, tv.. blablaah.. och jag satt som en zombie hela kvällen så när det äntligen var läggdags så låg jag och visste med glädje att jag skulle somna direkt.. men just det.. mina sömnproblem är nog svårare än jag tror för i minst två timmar låg jag klarvaken utan att ens känna mig trött och när jag väl somnade så vaknade jag ett par gånger under natten och vaknade även tjugo minuter innan mitt alarm skulle ringa..
Men denna dagen har ändå gått bra.
Det började med engelska, där vi nu har den helt fantastiska Isabelle. Hon pratar enbart engelska, med några svenska ord ja, men hon håller sig hellre till engelskan. Och för mig var det perfekt. Jag njöt av den lilla engelskan fick komma ut medan resten verkade sucka.. Men lektionen gick naturligtvis för snabbt och efter ungefär 50 minuter satt jag på Times och åt frukost eftersom jag hade håltimme. Så jag köpte mig en fullkornsmacka med rostbiff, en yoghurt, vitaminvatten och en tidning och satte mig ned vid bordet i affären och njöt av en ensam frukost. Istället för att stressa öppnade jag tidningen och lät frukosten ta sin tid men mitt i allt avbröt tjejen som arbetade där mig och satte en bok framför mitt ansikte.
- Vill du ha den? log hon.
- Uhm, var min första reaktion. Hah. Köpa?
- Nej, log hon. Jag slänger den annars.
- Nej, log jag. Jag tar den. Tack så mycket!
Jag såg på omslaget och såg att det var en deckare och läste på baksidan.. Det var ingenting jag brukade läsa, men det ser jag bara fram emot.. Jag kan behöva en omväxling!
När en timme nästan gått gick jag och gjorde Dannis ärenden och gick sedan tillbaka till skolan, där Danielle stod redo för att möta mig. Vi gick gemensamt upp till vår sista lektion och såg att vi hade en bra stund på oss innan vi började så vi började springa runt och göra några ärenden - men vilken lärare vi än skulle till var upptagna eller så hade dem en kö på minst en timme så tillslut gav vi upp.. Skolan var över för dagen och jag gick för att möta mormor. I en halvtimme satt jag utanför Gina Tricot och inspekterade människor. Och det är fan ta mig otroligt hur folk tittar in en .. Det gjorde mig nästan riktigt förbannad, men det gick inte in riktigt heller eftersom jag inte bryr mig om vad främmande människor tycker.. men vissa människor tycker jag nästan synd om.
Det var en sådan tydlig skillnad på folk. Familjer, mammor med sina barn som pekar på allt.. Tonårstjejer som inte tänker på något annat än att bitcha sig eller hur man ser ut, och några stockholmare komm i slickathår och kostym och såg nedvärderande på mig. Och sedan var det det riktigt intressanta.. Folk som anser sig vara bättre än alla andra. En tjej kom upp i rulltrappan och jag såg direkt på hennes tillgjorda hår att hon levde.. ja, with a better amount of money.. Hennes hår följdes av ett sminkat ansikte med markerade ögon och läppar(som hon dessutom putade med). Runt hennes högra arm hängde en Prada väska och innanför den bar hon en jeansjacka vars märke jag inte kände igen. Men t-shirten under skyltade "Chanel" och det som kändes värre var att man kunde se skillnaden på mina och hennes jeans.. Hennes slitna satt på ett helt annat sätt och det.. man kunde bara se att dem inte hade varit billiga. Och när hon tog steget upp ifrån rulltrappan följdes det av ett hårt klackljud som slog i golvet. Hon såg sig snabbt omkring med en blick som nästan fick mig att säga "Oh, darling.. get real". Men när hon med en bitchig blick gick vidare skrattade jag tyst åt henne. För det värsta måste vara.. att så många hade velat klä sig som henne, men grejen är att hon klär sig inte snyggt för sig själv. Hon har inte gjort vid sig idag för att hon säger "idag ska jag känna mig snygg " utan för att hon vet att andra kommer se henne och att andra kommer tycka "damn, hon är snygg" .. Och det är synd, för att istället för att smälta in ska folk ständigt stå ut.. och hennes blickar på folk hon gick förbi var inte helt harmlösa. Jag följde henne med blicken tills jag såg henne gå in på Dondica - en affär där jag sett så många gå in men kommit ut med ett förödande ansiktsuttryck eftersom kostnaderna därinne är lika höga som... jag vet inte vad. Och sedan såg jag äldre par som köpte kläder till sitt barnbarn.. och föräldrar som letade efter något nytt till sina barn. Folk som smälter in i mängden, de bryr sig inte.. De har andra liv att oroa sig över. De njuter av att vara dem de är och ha dem personerna de har i sitt liv. Sedan kom en polskfamilj där jag kunde höra mamman säga "Jag är ledsen hjärtat, du får ta något för cirka hundra denna månaden".. Flickan klagade inte och jag inspekterade deras kläder lite extra och det var inget fel på dem, helt vanliga jeans och tröjor ifrån MQ och Gina.. Helt vanliga människor - som har det så svårt. Och jag kan tänka mig hur den mamman hade känt sig om hon hade sett den kvinnan jag just inspekterat..
I 25 minuter hann jag inspektera så mycket och så många.. och jag vet inte hur många som inspekterade mig, men jag såg många som såg ned på mig och jag vet inte om det var för att jag satt på golvet.. eller för att det var att jag hade ett par Ed- harley skor eller för att jag hade jeans och en t-shirt.. eller om folk helt enkelt ser sig själv som bättre än andra och därför lyckas ge blickar dem inte tänker på att andra får på sig. Men mormor kom tillslut och jag fick vakna upp ur mitt inspekterande. Vi fann plagg efter plagg efter plagg.. ovanligt när det gäller mig, men det har blivit en del shopping detta året. Konstigt att jag börjat få tålamod för det! Men jag fann ett par jeansleggings, två tjocktröjor och en skjorta! Saker jag kommer använda, är bekväm i och tycker om! Så tack än en gång till världens bästa mormor som alltid ställer upp!
Nu har jag äntligen kommit hem och med halsont vill jag bara lägga mig i sängen och låta mig få sova de timmar som behövs, för då kommer jag åtminstone få vila ut.. Men istället ska jag förbereda ett riktigt varmt och bubbelfyllt bad och bara slappna av och sedan smörja in mig och göra fotbad.. Blir som en liten healing, man mår så mycket bättre när kroppen slappnar av.. Och de behöver man när man har en dag som imorgon.. Då det blir den första dagen av Malmöfestivalen ju!
Uppdaterar antagligen efter de:)
Byeeeeeeeeee
Kommentera