Missnorman

Jag vaknade upp sent idag, antagligen för att jag verkligen behövt sova ut och kroppen mår redan bättre, men jag är fortfarande dålig. Så nu är det huvudvärkstabletter, hostmedicin, inhalering och mediciner som gäller. Men så kommer jag ned och ser att det är sol ute.. också kväver jag en djup suck. Samtidigt möter jag min spegelbild och ser hur jag fjällar och känner.. "två timmar kan väl inte vara så farligt?"  ... men jag vill iiinte lägga mig ute nu.. och jag förstår inte att jag bölar över problem som detta när det finns personer som önskar att dem kunde ligga ute i solen varje dag.. När det finns personer som ligger inne på sjukhus, svårt sjuka i cancer eller annat.. Så jag har borde verkligen inte böla över ett ilandsproblem.. så jag ska gå ut och lägga mig i solen och bara säga åt mig själv att hålla tyst..

Så till alla er, som klagar över vardagliga problem.. och ni som inte uppskattar livet. Här har ni lite uppmuntran..