Missnorman

Det blev ännu en sömnlös natt igår. Jag låg där och drack och sög på halstabletter och drack och höll på om och om igen, men det var fortfarande lika svårt att svälja.. Så jag gick upp tidigt och satt i kö till läkarn men kom tillslut fram och fick tid till 11. Så jag satte mig på cykeln - vilket var oerhört jobbigt. Det brände i halsen, jag klöktes varannan minut och kroppen sade emot, men tillslut kom jag fram och där satt jag sen i väntrummet och blev efter en halvtimme inkallad. De fyra sköterskorna såg på mig precis som att det var jättesynd om mig och sen sa den ena "men lillevännen, hur är det med dig?"  jag log åt henne och att det antagligen inte var bra eftersom jag var här.
De tog snabbt kill i halsen, vilket är jätteläskigt men de gick fort och efter fem minuter ropade dem in mig igen.
- Det är inte halsfluss, sade hon.
"Nä.. Nä, det är klart det inte är halsfluss" sade jag och suckade. Jag är som dömd till otur!
- Så det blir några blodprover och så, sade hon och jag kände hur magen knep sig.
Jag har egentligen inte problem med blod, men det är sprutorna, känslan innan och efter. Jag vet hur det känns men inbillar mig annat. Så satt jag där i stolen och svettades och vågade knappt titta - också kände jag hur hon blötade ned mitt finger och precis när jag tittar ser jag nålen. Också var det klart. Inte ens en sekund. Sticket var över snart men jag bet ändå mig i läppen. Háha, vilken mes.. Blodet sipprade ut och började rinna så jag tog en bit papper och lade tryck på.
- Ojdå, det blev lite för stort hål kanske.
Hon tog ett par rör och fyllde dem med blod och gav mig sedan ett plåster.
- Hah, jag tittade på allt, log jag stolt.
- Va? sa sköterskan och tittade konstigt på mig.
- Ja, log jag genant och försökte genast skämta bort det. Jag har aldrig vågat titta innan, men det var väl inte så farligt om man inte tänker och håller andan.
Hon skrattade.
- Bra gjort.
Jag skulle nu vänta i en kvart så jag satte mig med en tidning i väntrummet men precis innan jag öppnar tidningen ropar dem mitt namn igen.
- Skulle det inte ta en kvart? frågade jag orolig.
- Jo, svarade sköterskan. Det skulle det men efter tre minuter kom det ett svar och du har körtelfeber.
Jag tappade hakan.
- Amen du skojar? Min mamma sa precis i telefon.. "Hoppas inte du har körtelfeber bara!"
- Haha,jo, du har ju de, sade hon lugnande.
Jag suckade.
- Jaja, nu då?
Hon förde mig till receptionen där jag blev kallad till en läkare och sedan var det den vanliga proceduren. Och nu har jag bara legat hemma hela dagen och haft lika ont som jag haft de andra dagarna. Och ingen medicin och ingenting, eftersom de inte har något botemedel mot körtelfeber.. Så nu missar jag malmöfestivalen där resten kommer ha så makalöst roligt och sedan kommer jag missa enormt mycket i skolan vilket verkligen är det sista jag behöver..

Men vad kan jag göra?
Inget annat än och hålla ut..
Finns så mycket värre.

Anyway, ska äta middag nu.
L.