Missnorman

Det har gått ifrån en lugn vecka med mycket tid över, med att ta igen sig och bli frisk till en totalvild helg med ständigt nya grejer på gång. Jag ligger fortfarande med huvudvärk och förkyldningen och troligen lär jag tappa rösten vid vilket ögonblick som helst.. Och jag verkar även ha skadat mig, omedvetet eftersom mina axlar värker ända upp i nacken. Men eftersom jag inte vill missa någonting så vill jag inte stanna hemma med ursäkten av att vara sjuk, utan jag får bara skylla mig själv efteråt. Så igår började helgen, med en fredag då jag vaknade intill Oliver och Tobbe. Klockan lyste 10:01. Usch.. två timmars sömn. Jag vred och vände mig men kunde inte somna om och värmen höll på att ta död på mig. Oliver och tobbe sov som stockar så jag gick ned och lade mig på soffan. När jag kände att jag inte kunde ligga stilla så reste jag mig och hällde i mig tre glas saft. Ett par minuter senare låg jag på soffan och slog igenom kanalerna men inget fick mitt intresse. När klockan slog tolv så tänkte jag gå upp för att väcka dem,men när jag sov dem sova så gott så kunde jag inte förmå mig att väcka dem, så istället lade jag mig bredvid Oliver i hopp om att somna. Jag lyckades inte naturligtvis, men ögonen fick sig åtminstone lite vila. Tillslut fick tobbe äntligen sig ett ryck och då passade jag på att försiktigt säga "godmorgon". Klockan var två och eftersom de hade tre timmars hemfärd framför sig så kanske det var dags för dem att gå upp. De drog sig upp ett par minuter senare och tryckte i sig ett gäng mackor innan de började göra sig i ordning. Efter att jag tagit en snabbdusch följde jag dem till bussen och fick sedan skynda mig för att hinna bli klar tills jag skulle möta bea – det var 45 minter kvar. Snabbt som satan fick jag  plocka undan rummet, diska och städa där det behövdes . Ett par minuter senare fick jag i all hast sminka mig och strunta i att fixa håret. Efter en jobbig bussfärd kom vi genomsvettiga hem till Lille, där maten lagades och håren fixades. Jag valde att köra på en annorlunda look – krylligt – totaaalkrylligt hår. Lille och Bea lockade mitt hår och när jag såg det stora kryllet tyckte jag först inte det passa – det var så lite jag som möjligt, men när lille pillat lite blev det bättre. Jag såg absolut yngre ut, men var också gulligt. Och sedan var det äntligen dags för mat – godaste jag ätit på länge. Nypotatis med lax, sallad och dill&lemon sås. Trots att magen var fylld snabbt så ville jag bara äta mer, det var ljuvligt! Men tillslut sa det stop och förfesten började. Lilles vän Mattias hämtade upp oss och körde hem till honom där resten av gänget väntade. Jag hade aldrig träffat någon av dem förut, så med en hemlig panik i halsen gick jag in med svaga knän. Men det blev snabbt avslappnat och när spriten började ta igen skrattades det ordentligt, men det var inte förrän i taxifärden hem när alla sjöng med till  ”When september ends”  som jag kände att jag verkligen njöt, men taxifärden tog slut alldeles för snabbt. Vi stannade utanför Millennium där det stod fullt med bekanta ansikten och knackade på fönsterrutan. Jag drog guvan över huvudet i hopp om att alla inte skulle se att jag satt med eftersom jag ändå inte skulle komma in på Mille.. och sedan försvann jag in i minglet och ut på vägen. Jag följde Bea och några stycken till banken och tackade alla för kvällen.  Vänligt nog gnällde alla lite över att jag inte kunde komma med in på Millennium, istället för att tycka synd om mig, och sa att andra kvällar skulle komma. Och sedan såg jag efter dem med en ledsam blick medan jag gled in på Millennium, till 40+arna;)

Det var inte svårt att hitta mamma och hennes vänner, utan man följde bara deras sång och skratt. Det var det vanliga, bästa gänget..  Mamma,Håkan, Gunn, Helena, Anette, Jimmi och hans nya, Micke och Anna, Classe och några andra goa vänner. Och lika varmt välkomnar de en alltid. Det är alltid lika roligt att vara med mamma och hennes vänner, hur mycket äldre de än må vara så har dem alltid lika roligt. Och jag njuter, precis som när jag var liten, av att vi är ett sådant stort sällskap och att dem nära och kära fortfarande finns kvar. Jimmi och Anette, som jag växt upp med. Anette har bokstavligttalat blivit som en extra mamma och värmer alltid mitt hjärta. Och Helena som ställer upp i vått och torrt, är guldvärd. Och bröderna rasmussen är fyllda av kärlek. De ligger varmt om hjärtat, det har dem alltid gjort.  Det är som gamla familjevänner som man möter få gånger, trots att det är ofta,  och det värmer lika mycket varenda gång.  Shakespeare var fyllt av folk, dans och sång. Och det var enbart vuxna människor, men alla hade lika roligt. Även jag.  Efter någon timme åkte vi hem och hemfärden var nästan roligare än stunden på Shakespeare. Jag vet inte hur många kvarter vi väckte, men roligt så in i hade vi.. Och det är faktiskt riktigt skönt att se hur roligt min mamma kan ha det och hur glad Håkan och hennes vänner gör henne. Och tillslut kom vi hem och jag gjorde mig lite nattamat och somnade äntligen gott. Och nu vaknade jag idag, klockan 14 och suckade över att dagen nästan gått förbi.. men var tacksam över att jag fick vila ut. Men dagen har gått alldeles för fort. Jag har inte gjort någonting, klockan är halv sex och vi ska vara på kräftskiva om en och en halv timme. Så jag ska hoppa in i duschen och göra mig klar för att sedan åka vidare på kräftskiva och sedan blir det vidare till Paddes 20 årsfest. Så vi får se vart natten för en.. Men det verkar vara full fart än så länge.

Hope your enjoying yourselves, vacation is almost over..!

See you soon.

L.

 

(klicka på bilderna för att göra dem större)