Missnorman

En vecka efter boklanseringen möts vi upp ute på landsbygden i ett stort egenbyggt hus där boken kom att skapas. Morgonsolen har precis nått trädtopparna och fåglarnas sång är det enda ljudet som når oss. På den inbjudande verandan står två korgstolar, ett mindre träbord och blommor i jordnära färger. På väggen hänger en amerikansk flagga gjord på tunt trä i rustika färger och gitarren står lutad mot dörren som står på vidgavel. Inne i huset fyller brunt ek bjälkarna och ger ett lugnande inslag i det annars så höga taket. Böcker med skinnomslag pryder väggarna och kombinerar sig fint med de stora skinnmöblerna som står placerade mitt i rummet. Solens morgonljus ger det en väldigt inbjudande känsla och ger värme till den rödmönstrade mattan som döljer sig under glasbordet.

Ut ur köket kommer Jill med en ljusblå bricka fylld med iskall lemonad, glas och det typiskt amerikanska snackset - twinkies.
- Det här är min dröm. Jag drömde om att bo på landet i USA och att spendera mina kvällar med att lyssna på musik på verandan, skriva eller att få läsa en bok med bara naturen som sällskap. Nu gör jag det – på en plats mitt ute i ingenstans. Jag har ett kök med utsikt över trädgården, en blomsterträdgård och en rosenträdgård.  Jag älskar känslan av att ha händerna i jorden. Bortsett från mitt skrivande så är det det enda stället jag kan skapa något på, berättar hon entusiastiskt.

I trädgården odlar hon mestadels grönsaker som hon gärna lagar men hon älskar även sina rosor.
- Nashville har en del som odlar på hemmafronten. De kan till och med livnära sig på det. Det här är mer min hobby. Jag älskar att det första jag ser på morgonen är min rosenträdgård.

Något annat som de flesta besitter i Nashville är ett brinnande musikintresse och talang för olika instrument. Nashville är känt för sin countrymusik och hon betonar att det inte är något hon själv haft talang i men något hon kommit att älska och känner en nyfikenhet för.
- En av stammisarna nere på den lokala baren har lånat mig sin gitarr och man måste jobba hårt för att lära sig. Jag sitter dagligen och övar och skulle vilja säga att jag älskar det - men det är svårt. Blåsorna på fingrarna hjälper varken mig i spelandet, i hemmarutinerna eller vid odlingen. Särskilt inte vid skrivandet, säger hon och ögar skrivmaskinen som står på hyllan innanför dörren.

Efter lanseringens succé väntar nu en bokturné runtom i södra texas och odlingen får vänta.
- Det har nog inte sjunkit in än, säger hon drömmande. Jag kan fortfarande inte helt förstå att det är mitt liv. Jag kanske inser det när jag är där. Det har alltid fallit sig naturligt för mig att skriva och att göra det på ett sätt där man kan få leva på det.. Det ger en helt annan känsla av frihet. Det här bevisar bara att vem som helst kan uppnå sin dröm. Man måste bara våga prova.

Hon sipprar på lemonaden och ler. För tre år sedan var hon nyskild, boendes i Sverige och gjorde tillfälliga reportage på en radiostation. Nu är hon en nylanserad författare, boendes på andra sidan jordklotet med sin nya amerikanska pojkvän.
- Lätt för mig att säga som bor i landet där alla ens drömmar blir sanna.. That's what they say anyway. Usa är inte alltid det landet man tänker sig, puttrar hon. Sverige är ett så öppnet land i sitt tycke för homosexualitet och ras. Här utmanas man verkligen i sina värderingar och grundläggningar och man får välja sina battles i många lägen. Samma när det kommer till fattigdom. I sverige pratar vi om stadsmissionen - men här bor dem i extrema områden och omständigheter utan varken försäkring eller hjälpmedel. Man får ett annat livsperspektiv. Och med Trump som president ifrågasätter man amerikanernas livsperspektiv mer än någonsin.

Men Jill ser sig omkring på sin omgivning och tar ett djupt andetag. För ett ögonblick står tiden stilla och det är bara naturen som talar.
- Men jag är tacksam. Tacksam för att en del amerikaner visar ett intresse för den så socialt tillbakadragna svenska tjejen som har svårt för att ta eget intiativ till visat intresse. Tacksam för att de så ofta plockar upp ens bok och inte bara säger att de ska läsa den, utan gör det. Många här är do'ers och det skapar en annan form av driv hos en än vad man ser i svenskar. Jag lär mig konstant om nya saker tack vare det och vore det inte för det.. Hade denna boken aldrig blivit skriven.

Dagen hennes bolag signerade hennes bok var dagen hon beskriver som första dagen på resten av hennes liv.
- Jag kunde andas igen, säger hon och väger sina ord. Hade jag aldrig hamnat i hamsterhjulet och om min man aldrig hade lämnat mig så hade jag aldrig haft något att skriva om. Jag hade heller aldrig träffat Brian. Dagen min bok skrevs kändes som första dagen på ett äventyr jag alltid skulle minnas - och när den väl signerades så kändes det som första dagen på resten av mitt liv. Nu får andra minnas det också. Och relatera till det. Känna sig förstådda av det. Eller bara underhållas för en stund. Tolka det på helt egna vis varenda gång. En större gåva kan man inte önska sig.

Kan vi då vänta oss flera böcker av Jill inom det närmsta?
- Inget är omöjligt men en bok är en lång process, så jag kan väl börja med denna.