Missnorman

Medan jag gick längs den snöfyllda vägen och halvlyssnade på Lukas prat om någon Lamborghini.. Så ser jag plötsligt ett hjärta i papper liggandes i snön och jag stannar upp och storler. Medan jag fortsätter gå i min egen värld - komplett upptagen av det tecken livet just gett mig så sätter jag mig i bilen och tittar upp och för syn på en 5:a med ett litet hjärta ovanför sig. Jag ler igen.

Sedan jag läste Agneta Sjödins bok så har jag börjat se saker som uppenbarar sig. Små tecken,en siffra,symbol eller tex.. Ett hjärta.

Jag läste idag om en man i tidningen som kört ute på motorvägen som sedan fångat Jesus på baksidan av en lastbil - och får många så är det ingenting mer än lite smuts och tramserier,men för mannen i sätet var det en uppenbarelse och det har fått honom att se fler saker i vardagen.

Någonstans känns det som att man dagligen gör förbi tecken - tecken som kan skickas från mästare som guidar en genom livet eller tecken som är minnen från det som varit förflutet eller skall komma i framtiden. Det viktiga är att man följer det. Vågar man det vågar man öppna dörren för uppenbarelse.. Och när man upplevt det,så är det som att känna något nytt tilltala livet.

Som Agneta gjorde i boken,skall jag också göra.
Skriva ned saker som är viktiga för dig. Symboler,tecken.. Vad du nu kallar dem - det är vad du ser dem som,som kommer guida dig och du kommer inse att det kan uppenbara sig på oväntade platser och vågar du följa det så kan det ta dig till ställen,människor eller förbereda dig för en situation.

Jag kan ta ett perfekt kortfattat utdrag från Agnetas bok: Karaktären i boken träffar en ny man. Han är den första sedan uppbrottet från hennes förra kille,och hon tvekar. Hon är fortfarande så brusten. Men han är manlig,het och någonstans kan hon inte motstå. Men i taxin hem lyser trafiksignalerna rött in igenom fönstrena,som en varningsskylt som säger "stopp".. Och när de närmar sig hemåt stryker sig en svart katt mot henne ben som för att säga "tänk efter" och sedan tjuter en polisbils signal av - som ett sista tecken på att hon inte borde".
Vissa kallar det slump,men när man ser det från ett sådant perspektiv kan man plötsligt börja fråga sig själv om det kanske är guider som dagligen leder en genom livet.

Så öppna ögon och öron mina vänner.. Man vet egentligen inte vad man missar.