Missnorman

Det är en magisk känsla och stå på en plats och fånga ögonblick få människor upplever, särskilt när jag är en av dem som är med behind-the-stage .. precis som jag vill. Men känslan när man står där och kameran fångar för mycket färg, gör bilderna suddiga och ingenting blir som man vill, då blir man något mer ledsam. Men till min förvåning blir saker bättre dem dagarna jag sitter i min säng med mina sista minuter över och redigerar och fixar och plötsligt ser ett resultat som beskriver exakt hur kvällen är. Och det är då jag älskar att stå bakom kameran igen. Det är då jag känner inspirationen. Det är då jag älskar de ögonblicken jag är med, på de ställena få är med. Så see the pictures and enjoy.

 

Det här var en kväll vi alla älskar - även Tony. Trots att jag känner hjärtat knaka i tanken på att han en gång stått på en scen inför tusentals människor och varit en av de största, så är han den som njuter av de mindre gigen där han delar scen med dem som känner honom och kan dela med sig av ögonblick få känner till. Och Tony må ha gått igenom enormt mycket, men trots det, sitter magin av musik fortfarande i honom.

 

Adde är även ny favorit  - inte bara för att han är en av världens få äkta musiker, vars band Crazylixx, förmodligen är några av de få som lyckas få tillbaka gammal rock till dagens hörlurar, men så är han också en av de bättre gitarrister världen har skådat. Publiken jublar flera gånger under kvällen då han tar till extra knep eller kör sina solon - även Tony njuter de gånger han och Adde leker på scen. Det är få gånger Tony är så pass imponerad att han kör lite extra på scen, men det finns inte någon som inte blir imponerad när Adde tar på sig gitarren. Jag längtar efter varje gig pga hans nya sätt att lyfta upp musiken.. och publiken.

 

Pappa är också lika bra. Han njuter lika mycket varje gång och man ser hur det glänser i både hans ögon och leende. Musiken är hans grej.