Fight Club
0kommentarer
Att jag har väntat 20 år på att se Fight Club är helt jävla otroligt. Trots att jag hållt filmen bland mina fingrar och haft den nerladdad genom åren har jag aldrig satt på den. Men det finns en anledning för allt - och jag lovar, att det är för att man ska se den när livet behöver det. Om det är något jag behövt den senaste tiden så är det något som fångar mitt intresse och håller det. Överraskar mig, visa lite stake, var ärliga och tål vad det är.
Jag ser mina vänner genom livet som lever sina svenssonliv och inte för att det är fel - ibland avundas jag tanken på att ha en partner att komma hem till, en man som lagar mat, en man att älska med och en man att vakna bredvid. Men när jag hör deras drömmar så är jag jävligt glad över att jag fortfarande har chansen till äventyr.
Vissa människor lever sina liv i sina trygga små comfortzones och de håller sig där - låter rädslan och tveksamheten forma deras liv och de accepterar att vad de verkligen vill, ska dem inte uppnå. Vi har väl alla den där extra rösten inom oss som önskar att man kunde åka till det där landet, eller den rösten som skulle vilja bosätta sig andra sidan jorden eller kanske man vill skaffa sig ett jobb man inte är kvalificerad för, kanske man vill hoppa fallskärm(vilket ska göras, by the way).. eller min största dröm, att få ta mitt körkort och köra genom världen. En världen runt resa. En dröm, en galensap och en omöjlighet enligt många. Men det finns inget jag önskar mer. Men där är hela tiden människor som säger och tänker "åh, nej men det kan jag inte. Jag lever bra såhär och kan inte förstöra det liv jag har. En bra bil, min sambo, en fet lägenhet med allt det senaste - du vet, den nyaste tvn, senaste mobilen och alla dem där prylarna som gör en insatt i dagens mode. Men om du stänger av tvn i ett par dagar, lägger datorn i en låda, stänger av telefonen och likaså - lås in den någonstans. Skit i nyheterna - allt den negativa informationen ger en negativt tänkande. Vafan, information om misshandlade djur eller avlidna människor i masskrock och inte på tal om alla jävla våldtäkter vi läser om. Är det information som får dig bättre? Och när du har gjort allt det.. Vad händer då? Tror du att du vågar prova?
Prova och se vad som börjar hända med dig om du lägger allt det du är beroende av, ifrån dig. Se vilka röster som tar sig fram, och vilken enorm energi din kropp framför - vissa kallar det rastlöshet och överskottsenergi, men ärligt.. Om du inte har tid till att kolla facebook för hundrade gången eller spela ett spel på telefonen, kan du inte hitta någonting annat att göra? Något som inte innebär teknik? Var har allas fantasier tagit vägen?
Jag ser på min farmor och hennes man som rest runt i säkert över 20 år - de har bara varandra och teknik är ingenting viktigt, utan enbart nödvändigt för dem för att hålla kontakt med familj och vänner. Men resten av tiden har dem bara varandra - så om du ser på ditt liv och stannar upp. Vilken människa i världen vill du ha vid din sida?
Precis som Peyton frågar Lucas "När alla dina drömmar går i uppfyllelse, vem står bredvid dig?"
Känn i hjärtat. Vem är den första du vill gå till när något händer?
Sluta vänja dig vid livet - sluta acceptera att livet inte är som du drömde om att det skulle vara. Var i nuet och gör det till vad det är. Att göra det till vad det är innebär inte att du ska acceptera det som det är - utan det innebär att DU för dig själv ska forma ditt liv, genom att ändra på skit du inte mått bra av, rensat dig från människor som suger ut allt du har och att säga sanningen till alla de patetiska människa du jämt och ständigt anpassar dig för. För i helvete. Du har ett liv.. och jag är säker på att det livet du har nu - formar det nästa och det du haft före så varför inte satsa allt på den jävla tråden ditt liv hänger på och satsa stenhårt på att göra det till precis det du vill?
Låt säga att du sitter på en fet trea i Stockholm. Du har ett suveränt jobb och en jävla massa pengar, en snygg och kär till flickvän - som tillfredsställer dig så att livet ändå består. Ni gör planer för livet - och ni har det bra, och du börjar känna att du hamnat rätt. Du börjar hitta människor som är rätt för dig och du inser att du kanske egentligen har det jävligt bra.
- Men hela tiden i bakhuvudet har du den rösten som säger åt dig att vänta på saker du ska göra, hela tiden tänker du på situationer och upptäcker saker du skulle vilja. Men du trycker bort dem. Väntar. Väntar. Väntar.
Dina egna önskemål är nämligen inget att prioritera. Du måste ju prioritera allt det andra runt omkring, för visst är dem mycket viktigare?
Eller?
Ja men om du får cancer? Eller om du inser att din fallskärm inte vecklas ut när du hoppat eller om du blir påkörd av en bil och skadas så hårt att du inte kan använda alla delar av din kropp? Vill du fortfarande vänta? eller på hela vägen när - hade du velat tänka - vilken jävla tur att jag gjorde allt jag ville.
Eller vill du kanske vakna upp under 30årskrisen med två barn i 8 och 6 års åldern(kanske yngre, eller kanske enbart något påväg) och inse att du inte längre är attraherad till din partner? Eller kanske kärleken mellan er slocknat för att ni tröttnat på livet ni båda ANPASSAT er för? Eller ska du gå i tystnad och hela tiden tro att saker blir bättre, så att du slipper såra den du älskar, kanske barnen ni för med er och alla i omgivningens skull. Kanske, det är bättre att ditt lidande stannar för sig självt - eller kanske, som får min far - vaknar du en dag och inser att detta aldrig var livet du velat ha.
Tänk om du vågat erkänna det för dig själv tidigare.
Och som mina kära vänner på BV sa. "Louise. Sluta oroa dig - det kommer alltid finnas en lösning på allt. Det är bara att göra det."
och Fight Club fick mig att inse, att det är just precis så.
Det är inte bara ännu en höjdpunktsfilm för Edward Norton(som är lika äckligt bra som i AHX) och Brad Pitt(som alltid lyckas bli sin roll) utan det är en film som håller en i ett jävla punggrepp och har ett budskap som går rakt igenom. Attt hålla en tittare så insatt i en film och göra det så jävla underhållande, briljant och samtidigt jävligt välspelad - är väldigt, väldigt ovanligt. Vissa säger att filmen är en hyllning till alla massocistiska män därute som längtar efter att få ut sin vrede, men jag tror det är en jävla hyllning till alla dem som någonsin önskat mer av sig själva - en hyllning till friheten. Filmen har en råhet och en lite "Tim Burton" wierdness i sig, men som ändå inte tar över och som lyckas göra att filmen känns mer badass. Budskapet tas fram lite mer brutalt och samtidigt på ett så jävla briljant sätt att du som tittare garvar inom dig. Humorn är klockren. Samtidigt visar den hur normaliteten i vardagen kan göra en person helt jävla galen - och i sanningens namn, så är det så det är för många som lever i tysthet(Kan ta ett exempel på den tv-reklamen som sänds just nu för eftersändningar, där vi först får se en man i sina unga år som funnit kärlek i en annan man och de reser till Paris och lever på varandras näring, energi och kropp. Men i sin 40årsålder sitter han i sitt hus i Sverige med sin tråkiga fru och anpassar sig till vad som anses vara - normalt, istället för att lyssna på sig själv. ) Också.. Briljant! Vi människor kan vara rena jävla våghalsar eller rena jävla mesar. Och jag tror att en film som fightclub kan tillbala alla människor som har lite extra kraft i sig. Ett litet jäkla alterego. Detta är definitivt en film som kommer finnas på tv-skärmen fler gånger. Ärligt talat, så är det en av de bästa filmerna som någonsin gjorts.
Ja, jag är så jävla mäktigt imponerad. Fight Club.. Vilken jäkla film!
Kommentera