Babaom.
0kommentarer
The big Bang. Det ögonblicket du sitter i vardagsrummet och musiker omringar dig och du känner dig som mest vid liv.. Så förväntar man sig inte att hjärtat ska slå ett extra slag och bli lika tungt som en sten. Din andning blir tyngre. Tårarna samlas och halsen blir tjock. Du sätter dig ner och känner känslan överta kroppen - när du tror att det är en hjärtinfarkt,men förstår att det är saknad. Förtvivlan. Tomhet. Lidande. Smärta. Övergivnad. Alla dessa känslorna som drar sig som trådar från hjärtat och ut i kroppen är känslorna från ett brusten hjärta.
Detta händer på de minst oväntade tiderna. Som häromdagen då jag satt på bussen med hörlurarna spränga av musik och överraskades av en låt jag inte hört på länge - Paradise,som fick omvärlden att se lite mjukare ut. Tills du fastnar så hårt i dagdrömmen att du känner hjärtat sjunka bit för bit - tills kroppen är övertygad om att du har brustit igen.
Likaså när man drömt en djup dröm och vaknar mitt i uppståndelsen - så överöst av de tydliga känslorna att hjärtat slår extra fort,dina sinnen är dova och känslorna tydliga. Det är då man ligger kvar och kramar kudden extra hårt.
Och här sitter jag nu i vardagsrummet och har dansat,njutit av min smoothie och förberett mig för vardagens tuffa pass - men blir istället påmind om ett ärr i hjärtat och en bit som fattas.
Fan. Var är du?
Kommentera