Missnorman

Kära livet. Kära 2012.
Vi har gått igenom lika mycket som vi har lärt oss. Vi började som ungdomar,dramatiska och lättpåverkade. Vi började i en grop av osäkerhet och ledsamhet och vi kom ut till en värld som öppnat sina dörrar,till ett ljus som värmde och till ett hjärta som börjat läka. Vi har kommit ut som vuxna människor med barnen inom oss främst.

Så 2013,nu när vi börjar om. Snälla,fortsätt öppna dörrar längs för livet. Bygg broar för mig att ta mig över och snälla,snälla.. Snälla.. Ge inte upp om mig. Jag lovar att jag har mycket kvar att ge..

Detta året slutade med människor som var extra varma,mycket kramar och vet ni vad? För att ha planerat en ensam nyårsafton.. Blev det en kväll med många bra människor.. Och det visade sig.. Att jag inte var så ensam.

Tack för en fantastiskt bra kväll allihopa & tack Helen och Linus för allt det fina ni förberett och tack Millennium för den goda tre rättersmiddagen!

Jag fick mig en fin kindpuss på tolvslaget och en fin vän som sa "Du är inte ensam".. Och när jag såg upp mot himlen var den fylld av färger,glitter och stora vackra ting. Det enda som saknades var den fina månen som följt mig i dagarna.

Runt omkring mig stod nu gänget som samlats för 5 år sedan,som trots många ting fortfarande är äkta vänner för varandra. 5 år. Och nu väntar ytterligare ett.

Gott nytt år!