Missnorman

Det är fantastiskt roligt att gå tillbaka och se hurjag var och hur jag började skriva när jag startade bloggen. Hur attityden var, hur absolut förlorad jag var och hur villig jag var att skriva om hur ledsen jag var. Varenda detalj låg skrivet på bloggen och det är nästintill skrattretande och se hur eftertänksam jag varit och så otroligt exponerad. Det är samtidigt pinsamt och se skicket bilderna är i - på den tiden redigerade man inte, så bilderna är i vissa fall.. så dåligt skick att jag undrar hur jag ens kunnat lägga upp dem, haha.. På samma sätt är det pinsamt och se hur jag har skrivit en gång i tiden - det är så slarvigt och jag verkar aldrig ha haft en aning om vad korrektstavning är. Men .. bäst av allt är att jag hör att det är jag - det är exakt samma detaljer, känslor, människor och hopp jag talar om. Jag är precis lika passionerad och dramatisk, men jag vet nu hur jag ska använda det - det visste jag inte då. Och det är det bästa sättet.. med att ha haft en blogg som sin dagbok. Man lägger ut allting som varit i ens innersta och att se hur jag gått från en svag person till en stark, från en ensam till självständig och från en ledsen person till en tacksam och glad person.. Det är det bästa resultatet man kan ge mig.

 

2009 började med att jag hade en bruten rygg, vilket jag upprepade mycket märker jag. Och det fortsatte med diskussionen kring att ta in utlänningar i vellinge och sedan kom en del som jag förstår mig på än idag,det var väldigt viktig för mig då. Twilight var en del som blivit en viktig del av mitt liv för en anledning.. och.. Att New Moon kom ut precis när jag börjat blogga, var kanske mindre nyttigt,då allt det dramatiska förvärrades efter att Linus lämnat mig. Då och då ser jag att jag mönstret som New Moon gett mig.. och det är allt ifrån långa texter till att jag krossat rosorna han gett mig eller så har jag haft dem vid badet.. Hängt dem på väggen och slutligen, slängt dem. Haha, och det blev ju bara värre när New Moon då.. var ute.. Jag levde, på att känna som Bella gjorde då.. Men det var också tack vare twilight, linus, new moon och böckerna.. som jag mötte en av människorna som skulle förändra mitt liv.. så allt det mitt lidande skapat, har också gett mig något av livets bästa.. Men! Stackars er som fick läsa om de långa månaderna.. Haha, det kan inte ha varit roligt..

 

Då och då var där ju ljusa stunder.. Då en viss person lös upp min vardag eller när pappas låt om mig kom ut.. Eller alla roliga stunder jag och Matilda hade, då vi umgicks..Eller när faster emma hoppade fallskärm(vilket jag vill göra i år!). Sen märkte jag hur stort Idol var.. herregud, jag skriver om de i var tredje inlägg..hahah.. Om hur Erik fick mig att swoona eller calle fick mig att längta efter ett cafe eller om hur ledsen jag var över att mariette åkte ut.. hahah.. Tänk att det var så stort, då jag de senaste 2 åren inte ens förmått mig att slå på tvn när det varit. 2009 var det tvärtom - då följde man det varje dag och varje fredag och slutligen satt jag och matilda på arenan 2 dagar i rad och drack vin behind-the-stage och hade roligare än många andra. Det fanns även roliga stunder då jag och Fanny letade balklänningar.. Hahah, jag var så förstörd över att Linus lämnat mig att jag provade brudklänningar ihopp om att han skulle se på mig med andra ögon.... Hhaha, åh.. När man tänker på det nu så inser man hur liten och otroligt naiv man var.. Dumma,söta lilla tjej..

Sommaren var nog något av det roligaste.. Eftersom jag hade en bruten rygg så var det en väldigt lugn sommar för mig och det enda jag kunde göra var att gå korta rundor, sitta med mamma på kvällar på millennium eller ha lite vänner hemma på middagar. Allt för att ha så lite ansträngning som möjligt. Millennium var allas centrala punkt och jag spenderade fler dagar där då än jag gör nu. Det var även där jag mötte Steffi för första gången.. hihi, otroligt kul och se det nu!

 

Men så var där en liten roadtrip med min lilla söta Sandra som vi gjorde tillsammans med hennes dåvarande pojkvän och hans polare - ett gäng killar och vi två.. åkte till tosselilla - och vi hade det så sjukt roligt.. - det var det första riktigt roliga jag fick göra på hela sommaren och trots att vi höll det lugnt så var det väldigt roligt. och jag fick smeknamnet "broken-back-boobrah"(Beroende på min brutna rygg och mina bigbootha-bröst).. hahaha. En dag som alltid kommer finnas i minnet.. Jag kunde inte göra mycket men hade jävligt kul ändå..

Det är också otroligt och se skillnaden från när jag slutade på sandeplanskolan, med bruten rygg, till när jag började gymnasiet samma sommar. Det var nog ett av de läskigaste ögonblicken i mitt liv - att börja på en ny skola och samtidigt, har jag nog aldrig känt mig mer självständig.

Men innan jag slutade på sandeplan så fick jag säga hejdå genom att gå på balen - jag hade inte varit i skolan på 2 månader, knappt rört mig och alla var förtvivlade över att jag missat så mycket -  Men så en dag hittar vi en klänning och vi lyckas få den över korsetten, Petra fixade till mitt hår så vackert och vi lyckades skapa en outfit jag kände mig otroligt vacker i. På plats låg ödmjukheten i luften och alla gamla vänner kramade om mig varmt och det blev en kväll att uppskatta mer än jag trodde, särskilt nu i efterhand.

Det är också lite halv sorgligt och se tillbaka till 2009 då , det var då jag och den nya klassen hade funnit varandra och vi gjorde så mycket med varandra.. Idag, hälsar vi knappt när vi går förbi varandra.

 

Det känns som en evighet sedan, då 2009 är komplett främmande för mig - det är motsatsen till vad mitt liv är nu, men det är ändå oerhört spännande att ha det och se vart jag varit.. och var jag är idag.