Missnorman

And one of the best days in eternity.

Sandra är äntligen hemma och saker är som de ska igen. Jag är på plats i bilen med episk musik på högsta volym och vi sjunger så gott vi kan ur våra krassliga halsar. Någonstans stannar vi till på ett litet café med mysig belysning och gammeldags möbler.. Vi njuter av en varm kopp choklad och lite goda mackor medan vi njuter av regnet som faller utanför. Härinne verkar storstaden Malmö komplett ofarlig.

Vi småpratar,ler och myser. Jag mår så bra av att hon bara är där.

Är det någon som är lik mig,så är det lille. Trots att vi har mycket olikheter,så förstår vi varandra på fler sätt än många andra.. Och att äntligen känna sig som hemma igen är precis vad jag behöver.

När vi tagit oss in i värmen och hennes och Jannes fina lägenhet i det fina området - västra hamnen tog vi oss tillbaka till bilddagbokens gamla dagar och kollade igenom minnen och det som en gång varit. Det blev mycket skratt och pinsamheter,men också mycket man anser vara extra gulligt. Tiden går fort och det känns som att jag känt Sandra i en evighet.. Men är det något jag är glad för,så är det att jag är henne nära nu,då vi ser och uppskattar varandra på ett sätt som inte förut.

Livets dagar börjar bli lite bättre,även i regnet.. Och att sitta med henne i en bil och bara köra medans olika låtar spelas på högsta volym .. Det är det jag saknat på sistone.

Tack för en fantastisk dag min fina vän. Du är värd mer än ett berg av guld. Jag älskar dig.