Missnorman

Jag har många gånger talat om för er att jag känner mig annorlunda i världen, att jag inte passat in i min omgivning och att ingen riktigt förstått mig. Jag har antingen känt alldeles för mycket eller ingenting alls.. Jag anses vara väldigt konstig i mångas ögon och för mig är det en komplimang att vara annorlunda. Jag blir frustrerad över småsaker - som att inte klara av en uppgift eller någonting liknande(precis som hon inte klarar av en slips.. vilket jag inte heller gör för den delen).. och ibland är allt som behövs att man träffar någon som är lika annorlunda som du, lika fuckt up i huvudet och varit med om lika mycket känslomässigt för att denne ska förstå en. Just där är jag nu i livet. Just därför passar denna filmen så bra. Just därför gillar jag den. Hur två främlingar kan förstå varandra på ett bättre sätt än andra. Hur två människor kan läka.

 

Jag har länge undrat vad denne nya människa ska lära mig - men jag inser nu att denne människan pushat mig till att göra mer, bli bättre, tro på mig själv och må bra som jag är. Jag har också insett att jag tagit fram mina tuffare sidor och människor börjar äntligen se en tjej med lite stake. Jag kan vara snäll och ge allt till dem jag älskar, men jag kan också vara jävligt tuff om det behövs..  och jag har också lärt mig att inte leta efter kärlek - det kommer när man behöver det. Och med andra ord.. Så är jag mer stabil än jag varit någon gång i mitt liv.

 

Och på ett bra sätt visar en film som Silver Linings Playbook hur det kan göras. En charmig, för vissa lite halvtradig film, men för mig lite sådär upplyftande - lite halvroliga stunder och lite halvkänsla stunder. En bra blandning av vad en verklighet kan vara - men mest av allt visar den på ett ärligt sätt hur en människa egentligen är, tänker och vad dem känner.

 

En mysig söndagsfilm helt enkelt!