The beauty behind the beast
0kommentarer
Jag har sedan barnsben haft en stor förälskelse för skönheten och odjuret. När jag var liten var fil
mens soundtrack med mig och min familj överallt. I min bandspelare. I bilen. På ärenden. Det var och är föralltid min favoritfilm. Och jag kan med stolthet säga , att jag fortfarande kan vartenda låt, vartenda ord och vartenda mening. Jag visste nog redan som liten varför jag älskade denna filmen, men jag kan ju säga.. Att när jag idag ser på disney så lär jag mig så mycket mer.
mens soundtrack med mig och min familj överallt. I min bandspelare. I bilen. På ärenden. Det var och är föralltid min favoritfilm. Och jag kan med stolthet säga , att jag fortfarande kan vartenda låt, vartenda ord och vartenda mening. Jag visste nog redan som liten varför jag älskade denna filmen, men jag kan ju säga.. Att när jag idag ser på disney så lär jag mig så mycket mer.
Jag har inte bara blivit dragen till odjurets ensamhet, hans skildring och ilska, utan jag har blivit dragen till Belles magi i vardagen och hennes försök att hitta mer.. Men jag har också, mest av allt, känt mig som mest närvarande i det ögonblicket som kommer i slutet, då förvandlingen sker och han ser henne i ögonen. Det ögonblicket odjuret är hennes prins. Trots att det gått 18 år ger det mig fortfarande lika mycket gåshud och det värmer fortfarande mitt inre.
Jag inser, också med detta.. Att odjuret har så mycket gemensamt med min fantom. Han lider. Han är ensam. Han är så arg. Inte bara på livet han levt, utan på människorna som funnits i det. Han är arg på allt det han utsatts för .. och hans ilska går över i galenskap.. tills han möter Christine. Hon som vänder hans ilska, till lidande kärlek. Lidande och förevigt äkta kärlek. Och likt Belle, ser jag hur Christine förförs av den som är en främling - och som genom hennes liv ger henne allt hon lärt. Hon ser honom aldrig, men hon hör honom, hon känner honom - hon lär sig.. av honom. Hon blir, på grund av honom.. den hon är.
Likt min maskerade fantom och likt den maskerade prinsen i odjuret, har ännu en man i mask vunnit mitt hjärta. Min älskade V. Mannen som står emot så mycket och står för så mycke
t. Mannen som trodde sig leva för samma som både odjuret och fantomen, ren och skär ilska. Vengence. Tills den dagen han möter Evy och finner allt hat, allt lidande och all ilska övergå till kärlek.
t. Mannen som trodde sig leva för samma som både odjuret och fantomen, ren och skär ilska. Vengence. Tills den dagen han möter Evy och finner allt hat, allt lidande och all ilska övergå till kärlek. Jag har sedan barnsben funnit mig själv, i dem som inte riktigt finns. Kanske för att jag själv funnit, att likt dessa maskerade män - likt dessa förvirrade figurer och likt dessa känslofyllda karaktärer, har jag aldrig funnit en plats bland dem som ska va. Så jag bygger upp allt annat. En plan. Ett måste. Överlevnad. Jag ger inte upp, för att det finns en enda sak som återkommer den dagen jag finner det, och likt dessa karaktärerna så finner dem det i dessa kvinnorna. Hope.
Hope to die, with love. Hope to let go of everything they've known. To live as they shall.
My masked men, within your hiding Is your suffering - forever, and only . True love.
Kommentera