Missnorman

Kära vänner, av alla olika slag.

 

Jag önskar att jag med ord kunnat beskriva vart jag hamnat denna dag och jag önskar jag kunnat förklara denna otroliga resa som nu tar mig igenom allt det som är jag.

 

Jag har aldrig känt av min egen kropp som jag gör nu - jag har aldrig varit medveten om att jag faktiskt är jag och jag har aldrig heller upplevt en sådan livskraft, både i min energi och kropp.

 

Jag har aldrig lyckats få en sådan enorm kontakt med hela min själ och jag har aldrig lyckats lyfta ut allt det tunga som varit del av min värld.

 

Jag levde ett liv där jag ansåg att mörkret var min utväg. Genom att hålla mig känslig, deprissiv och ledsen skaffade jag nämligen vad jag ansåg vara en "betydelse" i livet och genom att lirka mig fram till människor, använde jag mig av ursäkten "Förlåt för att jag finns. Förlåt för att jag är del av dig. Och förlåt för att jag är den jag är för dig". Ursäkter som inte tillhör mig att ge. Ursäkter som inte borde blivit sagda.

 

Skillnaden är att jag nu vet, allt som framkallat alla ursäkter, allt det deprissiva och allt det som gjort att jag levt mitt liv på ett sätt som gjorde att jag inte fick uppleva lycka.

 

Ni ska nu få veta, att jag inte kan uppleva mycket annat.

 

Jag har fått uppleva en sådan värme, kärlek och glädje som föralltid gett mig allt det jag sökt efter. En värme som inte bara gett mig trygghet, utan som fått mig att förstå att jag förtjänar att vara. En kärlek som får mig att förstå att det är okej att vara älskad och att älska precis såsom jag är. En glädje som inte bara känns i ett leende, utan som ligger i kroppen och som då och då exploderar eller mjuknar.

 

Jag önskar att jag kunnat få er att förstå hur det inte finns någonting i mig som längre håller mig tillbaka. Jag är jag nu  - och allt jag gör gör jag med glädjen av att jag verkligen är jag. Jag är så satans stolt över mig själv. Och jag är så glad att jag är jag och att jag blivit den jag är. 

 

En sak jag också lärt mig , är alla insikter som bara sjunkit in som självklara böcker i en bokhylla. Jag har haft äkta "Aha-moments" och även brutala insikter som gjort att all den här ledsamheten plötsligt släppt mig.

 

Jag har varit så djupt försjunken med allt om den jag känt mig själv som, att jag slutligen lät mig bli den jag verkligen är.

 

 

Allt som varit ligger bakom mig, det är släppt och inte glömt - men allt som kommer är jag redo att möta, orädd för att hantera och jag har märkt, sett och känner att oavsett hur mycket tungt mitt liv är redo att komma med - är lyckan nu för stor för att försvinna.

 

Kan ni tänka er att jag inte bara säger detta, utan att jag känner detta? Jag är den lilla flickan som sprang runt naken i vardagsrummet för att få dansa.. Jag är den lilla divan högst uppe på soffan som sjunger till alla låtar.. Jag är prinsessan som vilar i pappas armar.. och jag är den fantastiska tjejen med den största möjligheten att charmera världen om jag vill det, kärlek att ge till folk omkring mig och framför allt - tiden och lugnet som ger mig möjligheten att leva livet som bara jag kan.

 

Jag älskar den jag är, jag älskar kraften i livet, jag absolut älskar allt det livet nu innehåller.

 

Nu tar jag nästa steg i livet.

 

Jag är redo.

 

Jag är påväg.

 

Kära vänner, jag har påbörjat en resa som jag tyvärr här inte kan dela med mig av, men en dag kanske jag delar med mig av det på ett annat sätt - har ni tur så trillar det ut en tjock bok på hyllorna;)  men det jag är här för att säga är.. Att det är dags för mig att ta farväl.

 

Och se det inte som sorgligt, det tycker inte jag det är . Jag är så jäkla glad över att jag fått tillfälle till att tala för så många av oss ungdomar - för shit, vad mycket negativitet vi har. Shit vad mycket lidande vi har.. Men vet ni? Nu när jag äntligen tagit mig vidare till nästa fas, så inser jag - att utanför allt det är vi så mycket mer.

 

Så se detta inte som ett jobbigt avslut som tvingats fram, utan inse att jag har funnit en lycka, en säkerhet i mig själv, kärlek till mig och livet jag har och inse att jag är redo för vad än det är som komma nu skall.

 

Inse att jag släpper min blogg genom att lämna all min förtvivlan här. Inse att jag släpper allt det som varit den nedtrycka jag här.. Och inse att jag släpper min blogg, genom att låta mig själv vara den fantastiska, underbara, kärleksfulla, lyckliga och framför allt - fria Louise.

 

Oh, life.. I am on my way!

 

Tack för alla tider, för alla jobbiga, aggressiva, tomma, mörka, slitna, förtvivlade och ledsamma minnen och tack för all kärlek, all inspiration, all upplyftning, för vänskapen och för alla de fantastiskt vackra minnena vi delat och tack för att ni följt resan på att hitta mig själv.

 

Jag trodde det aldrig ,   men det har jag nu . .    :)

 

Sov gott mina kära vänner.. och glöm inte "That when happiness and love becomes a part of peoples lives, It becomes better lives, so what If we'd give that to eachother? That would make the world a better place. So do what you can - give love to spread happiness."

 

 

 

 

Be thankful for what you have; you'll end up having more. If you concentrate on what you don't have, you will never, ever have enough.