Missnorman

Jag tror att jag förväntar mig så mycket av min omgivning för att jag jämt och ständigt ger så mycket.. Jag förstår inte riktigt hur mycket jag ger förrän någon säger "Men Louise.. ta det lugnt.. " och samtidigt har jag dem människorna som säger "Men.. Om du har människor omkring dig som stoppar dig, då är det inte människor att ha alls.."

 

Lika förvirrad som alltid tror jag att allt handlar om att jag försöker fylla ett tomrum. Ett tomrum som jag aldrig riktigt kommer kunna fylla - för många olika anledningar, men jag tror .. att jag måste sluta försöka fylla det och istället hitta en annan del av mig som kan få mig att glittra.

 

När jag såg Benny Hult på X-factor idag, och hörde honom berätta hur han stod vid ett vägskäl - så såg jag i hans ögon, att det vägskälet stod för så oerhört mycket. Han var en fruktansvärt blyg, tyst, rädd och så sliten människa - med fruktansvärt ledsna ögon och antagligen med ett väldigt rivet hjärta, men som fortfarande levde på en gnutta av hopp - och efter att han sjungit, efter att han tagit in allting och efter att både publiken och juryn stod upp för denne, vanlige man, som kämpar likt så många av oss - så såg jag hur den dära ledsamheten i ögonen försvann och togs över av den gnutta av hopp han hållt kvar i. Han sken i rent hopp. Och det var något av det vackraste jag sett.

 

Rörd till tårar inser jag nu att det är det jag måste göra. Vända min smärta till hopp. Vända mitt destruktiva liv till ett kreativt liv .. och jag måste låta mig själv vara ledsen på ett sätt som gör att jag kan bli glad igen.

 

Det kommer troligen inte bli lätt  - det kommer antagligen finnas en del av mig som aldrig vill fortsätta framåt och det kommer finnas dagar då jag antagligen vill ge upp och bara lägga mitt hjärta på bordet för att skrika "jag orkar inte mer".. men jag vet, att den delen av mig själv aldrig kommer att få ta över. Genom allt jag fått uppleva, är allt resterande någonting jag klarar av att ta mig igenom. Och jag hoppas att jag i slutändan står med samma glimt i ögat som Benny och jag hoppas, att jag hamnar i det där vägskälet i tid - och att jag tar helt rätt beslut vid tiden.

 

Många säger att man borde se livet på den ljusa sidan, men vet ni vad? Som Jessie J sjunger.. "It's okey, not to be okay".. för vet ni vad? In the end you'll be even better.