Missnorman

För inte så länge sedan pratade jag ju om hur många människor jag haft i mitt liv. Hur många jag känt. Hur många som tillslut försvunnit.

Men som jag sa.. När en dörr stänger sig, öppnar sig en annan. Och nu har ännu en dörr öppnat sig.

För ett par månader sedan gick jag in i klassrummet, ofixad och utan förväntningar. Det var första mötet med min handledare och när vi varit utan kontakt i så lång tid förväntade jag mig väldigt lite.. Men när dörren väl öppnade sig såg jag snabbt upp och möttes av en helt annorlunda energi. In kommer en kille vars genuina leende möter mig och på bara ett ögonblick sade det klick. Utan en aning om vem vi var för varandra intresserade han sig, frågade om mitt projekt och ställde frågor. Förvånad satt jag förmodligen väldigt försiktig och med annorlunda ansiktsuttryck innan jag väl började öppna upp mig. När mötet var slut följde vi varandra så långt det gick innan vi gick- utan varken namn eller någonting annat.

Tre veckor gick och det var dags för sista mötet - och i det ögonblicket jag kommer in sätter jag mig ner utan honom i sikte. Men plötsligt öppnas dörren och redan då känner jag energin. Jag ser upp och möter hans blick. Båda ler. Plötsligt springer han fram och kramar om mig i samma ögonblick som han tjuter "Loouuiiiise".. Jag skrattade förvånat. Vi småpratade lätt och skämtsamt innan det var dags för redovisning, men när jag väl stod däruppe kunde jag inte titta på honom utan att le stort.

Det tog en sekund för oss att finna en avslappnad, äkta relation.

Vi har haft ett fåtal tillfällen då vi träffats, men igår var ett nytt tillfälle. Josefin som är min närmsta vän bjöd hem mig och erbjöd chansen att bjuda hem även min nye käre vän. Han medtog sig tre personer jag inte mött förut, men inte en enda sekund var jag orolig. Jag visste direkt att oavsett vem han tar med sig och oavsett vem han möter så är han alltid lika trevlig. Och så rätt jag hade.

Redan när kvällen börjat satt vi där, ett par främlingar, jag, Josefin och Lovisa och hade det så trevligt. Kvällen var ung, musiken var för ovanlighetens skull så bra och människorna var lika bra. Men när kvällen tog sig vidare och dessa fyra killarna kom så ändrade sig atmosfären. Min nye vän satte sig i mitten bland alla människor och trots allas olikheter kom han överens med var och en av dem.





Jag vet nu, att oavsett vart jag för med honom och oavsett vart han tar mig - är jag alltid trygg.

Min mamma och pappa har alltid sagt till mig att jag måste sluta söka mig till fel människor. Och jag har alltid undrat varför jag har blivit lämnad av alla dessa "fel" människorna.. Men jag inser ju att det är för att det ska finnas plats för sådana som Simon.

Jag har absolut lätt för att möta nya människor. Jag har absolut lätt för att prata mig in hos folk. Men det är så få människor jag lyckas skapa en relation med. En relation som dessutom säger något i sig självt.

Simon är den sortens vän som passar in i alla hörn och kanter, i mitten och uppe och nere. Han är så oerhört lätt människa att ha och göra med.. och samtidigt kan han sitta och ta fram sådana sidor hos mig som är mest bräckliga. Dem sidorna jag inte visar för någon. Han gör så mycket genom att göra så lite. En av dem sakerna som satt sig mest är den gången han tog min hand och sa "Louise, hur är det med dig? Vi har inte pratat om dig på väldigt länge. Berätta för mig." och jag kunde se i hans ögon att han brydde sig. Och , när han fick frågan att beskriva mig med ett ord igår så säger han exakt samma sak som jag säger om honom"Hon bryr sig."

Det är många människor i ens liv som kan bry sig om en, t.ex. när det händer någonting. Men det är få gånger man kan möta en vän och känna att denne bryr sig om en varje dag och inte bara när någonting viktigt händer.

Jag ger lätt människor för mycket. Många skräms av det.
Han är den första på länge som inte skräms av mig.

Så Simon, allting händer för en anledning. Jag är glad över att livet fann dig. &' jag är väldigt glad över att du finns.

Gårdagen var en av de bättre på länge. Varenda människa på plats gjorde kvällen så jäkla trevlig, stämningen var lyckligare, härligare och bättre än jag känt på länge, musiken var så bra, dansen var så impulsiv och så rolig. Vi var omkring 13 främlingar i ett rum. 13 främlingar som blev sådana vänner.















Josefin, jag kan inte tacka dig nog. Jag hoppas att du kände dig lika lycklig och lika trygg som jag.
Och oavsett vad som händer är du mer värdefull än alla människor som kommer och går.

&' Lovisa, du som alltid får mig att känna mig så sedd och så älskad. Stor eloge till dig. Jag kan aldrig krama dig länge nog!

Det var länge sedan jag kände att jag sken, men tack vare er.. Kände jag att glädjen glittrade i ögonen igår.
&' det var tack vare er.

Tack för en av de hittills bästa kvällarna i mitt liv.
Jag känner på mig att det kommer bli en väldigt unik sommar.


2012 - kom och ge mig det bästa avslutet du kan.