Old friend
0kommentarer
Idag blev en väldigt annorlunda dag.
En gammal vän tog kontakt och efter några få om och men satt en fika på sin plats och vi spenderade timme efter timme i solen på att bara prata igenom livet. Naturligt, lätt och eftertänkt lättade vi på hjärtat för varandra. Slutligen gick timmarna så fort att eftermiddagen tog sig fram och det märktes inte förrän vi blev avbrutna av att det brann inne i källaren på Starbucks. Utan problem tog vi oss vidare till nästa fik där vi båda log åt en söt Göteborgare, med den konstigaste tatueringen och fortsatte tala igenom livets alla upp och nedgångar. Det blev mycket skratt, en hel del fula ord, lite ledsamhet och slutligen en hel del styrka. När Malmös caféer började slå igen tog vi oss vidare till sista stället och satt där tills den absolut sista bussen gick.
En hel dag spenderades med en gammal vän och det var väldigt skönt och känna att det blev så lätt. Det var samtidigt väldigt skönt och ha en utståendes åsikt och öron, stöd och ärlighet. På samma sätt kändes det så.. rätt att träffas nu.. Man känner en helt sorts ny energi bland oss. Man ser inte bara utvecklingen i oss båda två, utan vi ser skillnaden och likheten i det som varit förut och styrkan i förändringen i det som är nu.
Det är första gången på länge som vi bägge två kände oss sedda av någon.
Ibland är det kanske inte fel att glida ifrån någon och faktiskt vara ifrån en tid. Ibland kanske det är vad man behöver för att finna varandra igen. Som vi gjort nu.
Nu får vi se vad kontakten vi har ger med sig.
Det känns nästan som folk säger - När en dörr stänger sig, öppnar sig en annan.
Och det är inte helt fel heller.
Det är dags att stänga dörren till det som är bakom en och öppna möjligheten till dem som finns framför en.
En gammal vän tog kontakt och efter några få om och men satt en fika på sin plats och vi spenderade timme efter timme i solen på att bara prata igenom livet. Naturligt, lätt och eftertänkt lättade vi på hjärtat för varandra. Slutligen gick timmarna så fort att eftermiddagen tog sig fram och det märktes inte förrän vi blev avbrutna av att det brann inne i källaren på Starbucks. Utan problem tog vi oss vidare till nästa fik där vi båda log åt en söt Göteborgare, med den konstigaste tatueringen och fortsatte tala igenom livets alla upp och nedgångar. Det blev mycket skratt, en hel del fula ord, lite ledsamhet och slutligen en hel del styrka. När Malmös caféer började slå igen tog vi oss vidare till sista stället och satt där tills den absolut sista bussen gick.
En hel dag spenderades med en gammal vän och det var väldigt skönt och känna att det blev så lätt. Det var samtidigt väldigt skönt och ha en utståendes åsikt och öron, stöd och ärlighet. På samma sätt kändes det så.. rätt att träffas nu.. Man känner en helt sorts ny energi bland oss. Man ser inte bara utvecklingen i oss båda två, utan vi ser skillnaden och likheten i det som varit förut och styrkan i förändringen i det som är nu.
Det är första gången på länge som vi bägge två kände oss sedda av någon.
Ibland är det kanske inte fel att glida ifrån någon och faktiskt vara ifrån en tid. Ibland kanske det är vad man behöver för att finna varandra igen. Som vi gjort nu.
Nu får vi se vad kontakten vi har ger med sig.
Det känns nästan som folk säger - När en dörr stänger sig, öppnar sig en annan.
Och det är inte helt fel heller.
Det är dags att stänga dörren till det som är bakom en och öppna möjligheten till dem som finns framför en.
Kommentera