Missnorman

Jag fortsätter vakna i samma dröm. Jag hoppar på flaket. Alla vita klänningar är suddiga omkring mig. Alla skrattar. Jag hör dem och den dova musiken. Tills någonting händer. Allting går i slow motion. Jag hör bara ett horn som tjuter för en sekund sedan välter vi. Första gången hamnar jag under ytan,med flaket över mig i Malmös kanal. Andra gånger jag somnar om är det samma scenario men istället välter flaket på sidan och när jag håller mig med händerna i träsidorna tar inget emot när vi landar. Jag landar med huvudet som spräcks och för ett ögonblick ser jag mig själv på vägen innan jag vaknar med den största adrenalinkicken.
Två drömmar,samma scenario,samma kväll.

Studentnerver eller en varning?

Resten av natten är lång och sömnlös. Hjärtat bankar av rädsla. På något sätt är jag ändå alldeles för trött för att inte sova.