Breivik/Al Quaida
0kommentarer
Hela mina dagar kretsar kring rättegången för Anders Behring Breivik. Att läsa om skott som gått igenom halspulsåldern, huvuden och händer känns för mig overkligt.
Att höra vittnen beskriva hur han lugnt och kontrollerat, tömde och fyllde sitt magasin medan folk stod förfrusna i chock och sedan sköt dem. En efter en.
Att höra om männen i båtarna som begav sig ut för att hjälpa - som mötte en verklig mardröm.
Jag kan inte riktigt förstå hur en man som visat sig vara så intelligens - kan vara så okänslig. Jag kan inte riktigt förstå hur en man kan leva med ett sådant taktiskt beteende. Jag förstår inte alls hur hans hjärna fungerar, men jag kan säga att han snappar upp saker hundra gånger fortare än många av oss. Och det skrämmer en. Han är komplett medveten om vad han gjort. Så pass medveten att han verkligen trott att han gjort rätt. Men värst av allt är att han.. trots att han är så intelligent.. kallar dessa hjälplösa, mördade ungdomar för föremål. Rent ut sagt formulerar han dem som "Föremål för den extremistiske politiken". Han ser dem som ting - som pjäser i ett shackspel.
Allt det här .. är för mig inte verkligt. Jag ser det. Jag läser det. Jag föreställer mig det. Men jag kan inte förstå det. Jag säger till mig själv att jag inte kan förstå hur sådan här ondska kan få gå på denna planet.
Men sanningen är .. att jag förstår att det gör det.
Politik har alltid skapat krig. Politik har alltid skapat olikheter. Politik har alltid skapat orättvisor.
Jag är inte särskilt politiskt aktiv, men jag vet vad som står för vad och jag vet ärligt talat inte vad jag står för mest. Var och en har en poäng för sig självt. Jag som är en människa som har stor medkänsla för alla människor hade så lätt kunnat stå med i socialdemokraterna, men vad händer med ett land som leds av dem? Det är ju bara att se på Grekland nu som för in ett nazist parti för att få sitt egna liv tillbaka? Hur sjukt är inte det?
"För varje nyintagen invandrare, blir det ännu en greks arbetslöshet" fick jag höra någonstans. Det är galet.
Jag förstår medkänslan av att föra folk hit, till oss, i alla länder. Jag förstår att alla förtjänar en ny chans - särskilt dem i krig, naturligtvis ska dem få leva som vi. Jag är med till ett hundra procent. Men det krävs inte en dum människa för att förstå att någonting snabbt kan gå fel.
Och man behöver bara gå i Malmö för någon timme om dagen för att inse att något har gått väldigt fel.
Det är väldigt farligt att prata om politik. Jag diskuterar det aldrig. Jag tycker alla förtjänar rättvisa.
Men det är kanske just för att det är så farligt som man måste prata om det - man måste få säga det folk inte vill höra.
Många anser att man är rasist för att man säger att det finns brister inom invandringspolitiken. Många anser att man är rasist för att man är rädd för att gå ut om dagen. Jag säger fel om bägge två.
Det finns brister inom invandringspolitiken. Massvisa problem. Det är därför många har det svårt och det är därför många sliter för sin överlevnad - svarta som vita, unga som äldre, judar som muslimer.
Jag är inte heller rasist för att jag säger att jag är rädd för att gå ut om dagen.
Jag är mörkrädd mitt på ljusa dagen.
Jag är livrädd för främlingen som sitter på bussen, som flackar nervöst med blicken och skakar i händerna.
Jag är livrädd för mannen som ett par gånger i veckan läser koranen högt längst bak i hundra bussen.
Jag är livrädd för den vältränade blåögda mannen som går förbi mig - rädd för att han kan gå på samma skit som fick Anders Behring Breivik känslokall.
Jag är livrädd för mannen i den långa, stora rocken - rädd för vad som kan dölja sig därunder.
Jag är nästintill livrädd för att en helt normal människa i min närhet ska vara nästa Anders Behring Breivik.
Jag är nästintill livrädd för att stanna för länge i ett köpcenter - enbart för att jag är rädd över att nästa självmordsbombare kan slå till.
Det är inte konstigt att vi fasar för ondskan omkring oss. Det är faktiskt inte konstigt att människor känner rädsla för den muslimska religionen, då vi upplevt stora terrorattentat som märkt var och en av oss. Det är inte konstigt att vi är rädda för vardagen då terroristen i Stockholm mycket väl hade kunnat lyckas döda tusentals människor.
Det är inte konstigt att vi fasar för den helt normala främlingen intill oss, då denne kan bära på samma ondska som Anders Behring Breivik som faktiskt lyckades.
Vit som svart, kristen som muslim. Ondskan har visat sig i totala motsatser. Motsatser vars utgång varit detsamma.
För mig är Breivik och Al Quaida precis lika illa.
För mig kommer de aldrig få förståelse.
För mig kommer hatet aldrig bli mindre.
För mig kommer kärleken övervinna det.
För mig.. kommer livet aldrig bli helt säkert.
Att höra vittnen beskriva hur han lugnt och kontrollerat, tömde och fyllde sitt magasin medan folk stod förfrusna i chock och sedan sköt dem. En efter en.
Att höra om männen i båtarna som begav sig ut för att hjälpa - som mötte en verklig mardröm.
Jag kan inte riktigt förstå hur en man som visat sig vara så intelligens - kan vara så okänslig. Jag kan inte riktigt förstå hur en man kan leva med ett sådant taktiskt beteende. Jag förstår inte alls hur hans hjärna fungerar, men jag kan säga att han snappar upp saker hundra gånger fortare än många av oss. Och det skrämmer en. Han är komplett medveten om vad han gjort. Så pass medveten att han verkligen trott att han gjort rätt. Men värst av allt är att han.. trots att han är så intelligent.. kallar dessa hjälplösa, mördade ungdomar för föremål. Rent ut sagt formulerar han dem som "Föremål för den extremistiske politiken". Han ser dem som ting - som pjäser i ett shackspel.
Allt det här .. är för mig inte verkligt. Jag ser det. Jag läser det. Jag föreställer mig det. Men jag kan inte förstå det. Jag säger till mig själv att jag inte kan förstå hur sådan här ondska kan få gå på denna planet.
Men sanningen är .. att jag förstår att det gör det.
Politik har alltid skapat krig. Politik har alltid skapat olikheter. Politik har alltid skapat orättvisor.
Jag är inte särskilt politiskt aktiv, men jag vet vad som står för vad och jag vet ärligt talat inte vad jag står för mest. Var och en har en poäng för sig självt. Jag som är en människa som har stor medkänsla för alla människor hade så lätt kunnat stå med i socialdemokraterna, men vad händer med ett land som leds av dem? Det är ju bara att se på Grekland nu som för in ett nazist parti för att få sitt egna liv tillbaka? Hur sjukt är inte det?
"För varje nyintagen invandrare, blir det ännu en greks arbetslöshet" fick jag höra någonstans. Det är galet.
Jag förstår medkänslan av att föra folk hit, till oss, i alla länder. Jag förstår att alla förtjänar en ny chans - särskilt dem i krig, naturligtvis ska dem få leva som vi. Jag är med till ett hundra procent. Men det krävs inte en dum människa för att förstå att någonting snabbt kan gå fel.
Och man behöver bara gå i Malmö för någon timme om dagen för att inse att något har gått väldigt fel.
Det är väldigt farligt att prata om politik. Jag diskuterar det aldrig. Jag tycker alla förtjänar rättvisa.
Men det är kanske just för att det är så farligt som man måste prata om det - man måste få säga det folk inte vill höra.
Många anser att man är rasist för att man säger att det finns brister inom invandringspolitiken. Många anser att man är rasist för att man är rädd för att gå ut om dagen. Jag säger fel om bägge två.
Det finns brister inom invandringspolitiken. Massvisa problem. Det är därför många har det svårt och det är därför många sliter för sin överlevnad - svarta som vita, unga som äldre, judar som muslimer.
Jag är inte heller rasist för att jag säger att jag är rädd för att gå ut om dagen.
Jag är mörkrädd mitt på ljusa dagen.
Jag är livrädd för främlingen som sitter på bussen, som flackar nervöst med blicken och skakar i händerna.
Jag är livrädd för mannen som ett par gånger i veckan läser koranen högt längst bak i hundra bussen.
Jag är livrädd för den vältränade blåögda mannen som går förbi mig - rädd för att han kan gå på samma skit som fick Anders Behring Breivik känslokall.
Jag är livrädd för mannen i den långa, stora rocken - rädd för vad som kan dölja sig därunder.
Jag är nästintill livrädd för att en helt normal människa i min närhet ska vara nästa Anders Behring Breivik.
Jag är nästintill livrädd för att stanna för länge i ett köpcenter - enbart för att jag är rädd över att nästa självmordsbombare kan slå till.
Det är inte konstigt att vi fasar för ondskan omkring oss. Det är faktiskt inte konstigt att människor känner rädsla för den muslimska religionen, då vi upplevt stora terrorattentat som märkt var och en av oss. Det är inte konstigt att vi är rädda för vardagen då terroristen i Stockholm mycket väl hade kunnat lyckas döda tusentals människor.
Det är inte konstigt att vi fasar för den helt normala främlingen intill oss, då denne kan bära på samma ondska som Anders Behring Breivik som faktiskt lyckades.
Vit som svart, kristen som muslim. Ondskan har visat sig i totala motsatser. Motsatser vars utgång varit detsamma.
För mig är Breivik och Al Quaida precis lika illa.
För mig kommer de aldrig få förståelse.
För mig kommer hatet aldrig bli mindre.
För mig kommer kärleken övervinna det.
För mig.. kommer livet aldrig bli helt säkert.
Kommentera