Missnorman

När jag tänker tillbaks minns jag inte en fulländad, lycklig familj. Jag minns inte hur det var just de två vuxnas tid. Utan jag minns att min pappa var min bästa vän. Och jag minns att mamma på ett annat sätt var lika nära. Jag minns att vi var allt vi hade. And I don't know when we lost It.
I don't know when I lost It.

Och för mig räcker det.
Att minnas att pappa var den viktigaste jag hade.
Att mamma alltid visade sin kärlek.
Att jag hade en bror att ta hand om.

Även om kärleken inte fanns för dem.
Fanns den för mig.

Och nu vet jag inte var den är.
Men just nu saknar jag det.