Missnorman

Och det är så det är. En dag kan bli bättre av någons leende och idag var det en liten kille på dagis som gömde sig bakom en lekstuga som sprang fram till mig och ställde tusen frågor som fick mig att le. Solen har dolt sig helt idag,men flertal saker har verkligen varit bra. Bortsett från att dagen i skolan var onödig,då min lärare skadat sig och åkt in på sjukhus,spenderade jag en hel förmiddag i Malmö på att göra absolut ingenting. Det var dock skönt att ta en promenad längs kanalen och att ta en lunch med två gamla vänner. Ibland räcker det med att vara simpelt. Dagen blev ju lite bättre när ett stjärnskott lyfte upp mig i sin omfamning och som med sin bara närvaro gjorde mig lite gladare.
Jag gick efter det med ett leende på läpparna och fann slutligen eftermiddagen kommen då jag halvt motvilligt begav mig mot gymmet. Det var inte förrän jag var påväg därifrån som jag kände igen vägen jag cyklade på. Jag togs tillbaka till gamla tider och kunde nästan höra våra röster. Vägarna var nu lättigenkännliga. De vägarna jag cyklade på var de vägarna jag cyklade på som liten.. Från jag var 6 år till 12 år.. Med nästintill halva min klass. Det var ren nostalgi att tänka tillbaka och att få alla flashback påminde mig om allting vi gjort tillsammans. Trots att vi var speciella.. Var vi tillsammans så otroligt bra. Vi har många bra minnen. Och bara på det levde jag vidare med en lycklig känsla. Livet är inte bara dåligt,det finns så många ögonblick man måste ta och komma ihåg. Så många ögonblick som tar sig in då och då.

Ge dagen ett leende,då sprider du plötsligt glädje.

Jag somnar med samma leende jag vaknar med och hoppas att nästa morgon får mig att vakna på samma sätt..