Missnorman

Från mig till dig;


Åh, vilken magisk dag. '

Ibland krävs det en verklighet och lite mål att sikta in sig på för att få saker och ting att hända. Och jag har fått saker och ting att hända.

Jag har cyklat omkring i byn och pratat med främlingar. Jag har suttit på lekplatsen och kollat på de små bebisarna som gungats i gungor och åkt "rutschikana". Jag har minglat på handelsbanken och fått både den ena och den andra anställde att skratta. Jag har tagit mig en glass i solen hos Peter på videobutiken. Jag har mött en hel del olika människor, främlingar som bekanta och fått allihopa att skratta. Att ge ett leende i utbyte till varandra är nog den största gåvan.





Med solens fart satt jag och njöt mig igenom dagen. Då och då satt jag med en och annan bekant låt i örat, bara för att skaffa mig en extra känsla. Vissa låtar var ovanligt nog svåra att höra, men jag tog mig igenom dem samtidigt som jag emellanåt tog ton till dem.

Som bäret på glassen, ringde tillslut telefonen med ett nummer jag inte kände till. Med lite olika förhoppningar lyckades jag inte förvänta mig det här. På andra sidan luren ringde en man och bad om en arbetsintervju. Åh, ni kan tro att jag jubla! Jag har inte den största inkomstkällan och att få skaffa mig ett jobb är det enda som verkligen saknats!

Just nu går livet verkligen på rätt håll. Skolan har börjat få mig på rätt håll igen och jag har börjat satsa det jag kan för att klara mig. Att skaffa jobb är just nu det viktigaste, men samtidigt är jag igång med träningen och jag har börjat gå ut och ha roligt med vänner. Jag känner inte längre några tvivel. Jag blir allt mer och mer säker på mig själv och det är nog det största steget för mig att känna än så länge.





Nu ser jag bara fram emot att få komma iväg med tjejerna och framför allt med Josefin.. Att få spendera så mycket tid jag kan med henne medan vi är borta från verkligheten. Få se henne lugn och förhoppningsvis glad. Att bara få sitta intill henne och veta att det är okej. Det är vad jag vill. Bara vara med henne. Jag ser fram emot att få tid till att lugna ned och sansa mig, att få njuta av naturen och umgås med ett par tjejer som är bra för mig. Det känns bra. Jag vill verkligen spendera tid med Josefin, jag känner att vi behöver det. Få läka tillsammans. Att komma iväg är verkligen vad vi behöver. &det är verkligen skönt nu när våren är kommen.

Förra året var det såhär livet såg ut.. Med underbara dagar i Båstad, med god grillning, en massa knäppa stunder, lite fylla och tillfälle att skapa underbara minnen..



Så just nu är det hur livet ser ut. Datorn oroar mig, men livet löser sig.
Bagateller blir mindre och jag börjar komplett ärligt.. bli mer vuxen.
Jag ser annorlunda på saker och ting, på besluten jag tagit och har lättare för att vara ärlig.
Det känns bra!
Det enda jag måste kämpa med är min osäkerhet. Jag inser att jag är väldigt känslig.
Jag känner mig så lätt attackerad, undernärd och obetydlig. Jag stänger lätt av mig
på grund av det. Och det är något jag verkligen försöker jobba med. Men det svårt.
Det tär på en.

Men!

Jag är bra!
Jag är starkare än jag varit.
Och det är enorma framsteg, endast för mig.

Nedanför får ni njuta av musiken som fulländat dagen.
Puss på er.