Missnorman

Jag fick precis världens finaste kommentar från mina bästa vänners lillebror : Louise. Du är allting någon velat ha.

Denna killen är som min egen lillebror så det tas med en klackspark,men känns ändå lika fint. Det är allting man någonsin velat höra. Också hör man det från en kille som är lika ung som ens lillebror. Killen har ett sådant fint hjärta. Man önskar att det fanns en kille som ser det för mig därute.

Det är många som tycker att jag är en kärleksdramatiker och sanningen är .. Att det är jag.
Jag fastnar så lätt för någon som Visar intresse och känner mig trygg hos den som håller om mig. Frågan är när jag ska bli trygg i mig själv så att jag slutar söka.

Jag söker inte kärlek på andra sätt som andra. Jag gör det inte desperat och lätt,men jag gör det med en kräsen blick och ett svårt sätt att för många att finna mig. Men dem jag väl släpper in. Är dem som slutligen kallar mig bästa vän.
Och självklart. Det är fint.

Jag har ständigt guldvärda stunder med mina vänner. Tex Idag då jag spenderar en hel dag med lukas,Zacke och Elias och deras familj. Då vi tar fikor. Äter middag. Mixar låtar. Dansar. Skrattar. Kramas och myser. Eller som just nu då vi ser fotboll ihop.

Men någon gång önskar man att man haft en kille hos sig som inte ska gå. Vars famn ligger kvar när dörren stängs.

Just nu stängs jag. Med fler tankar än vad som sägs.

Tror det är dags för en tatuering till. Känner att den enda som vakar över mig är den som lidit bakom samma mask som jag. Fantomen. Min fantom.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/1431576/images/2012/pic_194838263.jpg" class="image">