Be more then a lover and not a friend
0kommentarer
Jag fick många funderingar igår när en av mina killkompisar yttrade på att jag alltid verkar va allas vän. Jag förstod inte vad han menade med det förrän han förklarade att jag inte träffar någon. Karma slår under bältet igen.
Jag har dragit upp detta ämnet flertal gånger och vet ärligt talat inte riktigt varför. Man är kanske så van vid att höra om tjejerna som får killarna, tjejerna som blir sårade av killarna eller tjejerna som har svårt för att välja mellan killarna.
Under tiden är vi flera därute som går runt och bara undrar.. "Vad är det som är fel på mig?"
Och igår slog den tanken mig, men inte på samma sätt som den brukar. Vanligtvis är jag medveten om att jag inte världens vackraste tjej, om att jag inte har en vanlig snygg kropp, utan jag är lite större osv.. Men det struntar jag i för tillfället. Just nu är jag nöjd med att vara den jag är och tycker om att jag inte har någon annans utseende. Men jag tänker på hur jag är med alla killar ute - och hur jag är avslappnad, skämtsam, dansglad och samtidigt tar jag mig tid till var och en av dem. Jag är mig själv ut i fingertopparna och jag vet att jag är omtyckt. Varenda sate blir min vän och vi trivs och jag får sms innan jag somnar om "vilken go tjej jag är.. och att de verkligen märks att du är en tjej man alltid vill umgås med".. but guess what? Det stannar där.
Min mamma vände på det på ett fint sätt och sa "Du kanske inte är en tjej dem dejtar, men dem är åtminstone inte tjejen de hånglar med för en kväll, för du betyder alldeles för mycket".. Och det är sant.
Och det är så uppskattat. Det betyder så mycket för mig att alltid få vara med - att jag är en av dem killarna ringer för att dem vill ha med en. Att jag är en dem de ute kan hålla om och tycka om, utan att de blir något av de. Jag är så glad över att jag är så lätt för alla killar att vara nära. Att alla trivs. Men då undrar man.. Vad är de som inte räcker till? Varför blir det inte mer?
Jag får nästintill alltid uppmuntran om hur mycket folk verkligen tycker om mig. Jag är uppskattad. Jag har människor som älskar mig.
Jag har bara ingen som kan bli kär i mig.
Är det någonting som är fel då? Är det jag som gör omedvetet valet att bli allas vän?
Jag har dragit upp detta ämnet flertal gånger och vet ärligt talat inte riktigt varför. Man är kanske så van vid att höra om tjejerna som får killarna, tjejerna som blir sårade av killarna eller tjejerna som har svårt för att välja mellan killarna.
Under tiden är vi flera därute som går runt och bara undrar.. "Vad är det som är fel på mig?"
Och igår slog den tanken mig, men inte på samma sätt som den brukar. Vanligtvis är jag medveten om att jag inte världens vackraste tjej, om att jag inte har en vanlig snygg kropp, utan jag är lite större osv.. Men det struntar jag i för tillfället. Just nu är jag nöjd med att vara den jag är och tycker om att jag inte har någon annans utseende. Men jag tänker på hur jag är med alla killar ute - och hur jag är avslappnad, skämtsam, dansglad och samtidigt tar jag mig tid till var och en av dem. Jag är mig själv ut i fingertopparna och jag vet att jag är omtyckt. Varenda sate blir min vän och vi trivs och jag får sms innan jag somnar om "vilken go tjej jag är.. och att de verkligen märks att du är en tjej man alltid vill umgås med".. but guess what? Det stannar där.
Min mamma vände på det på ett fint sätt och sa "Du kanske inte är en tjej dem dejtar, men dem är åtminstone inte tjejen de hånglar med för en kväll, för du betyder alldeles för mycket".. Och det är sant.
Och det är så uppskattat. Det betyder så mycket för mig att alltid få vara med - att jag är en av dem killarna ringer för att dem vill ha med en. Att jag är en dem de ute kan hålla om och tycka om, utan att de blir något av de. Jag är så glad över att jag är så lätt för alla killar att vara nära. Att alla trivs. Men då undrar man.. Vad är de som inte räcker till? Varför blir det inte mer?
Jag får nästintill alltid uppmuntran om hur mycket folk verkligen tycker om mig. Jag är uppskattad. Jag har människor som älskar mig.
Jag har bara ingen som kan bli kär i mig.
Är det någonting som är fel då? Är det jag som gör omedvetet valet att bli allas vän?
Kommentera