Missnorman

De forna åren har varit så planerade att midsommar känts självklar. Men varenda år har så få av oss lagt ned så mycket och så lite har visat tacksamhet.. Så detta året blev utan planering, midsommar blev mångas besvikelse och jag bestämde mig för att köra på någonting impulsivt.

 

Medan Höllviken var regnigt, stod tälten uppe, musiken framme och många började fira redan vid tidig morgon. Överallt hördes all sång och skratt och mot eftermiddagen lös solen glatt på familjerna som var ute och gjorde lekar. Höllvikens alla hörn var fyllda av tipsrundor och jag log vid varenda stople - jag insåg att jag varit så insörjad i mitt på midsommar att jag aldrig riktigt känt av midsommar känslan - åtminstone inte sedan jag var riktigt liten, men detta året kändes det tydligt.

 

Efter att ha cyklat genom Höllviken och tagit mig förbi folkfyllda trädgårdar och glada människor kom jag först fram till Hampus. Där var grabbarna redan adrenalinkickade och fyllda av öl. Någon timme senare fann jag dock mig fram till stugan. Morfar, Martin, Lotta och mina kusiner stod ute och spelade kubb och jag gjorde snart dem sällskap. Vi blev aldrig riktigt klara innan det var dags för mat, det självklara - sill, ägg och nypotatis. Det blev en mysig middag och högljudda diskussioner tillsammans med familjen innan jag begav mig vidare till kära vänner. Tiden gick lite fortare när jag kom fram till Zacke och pojkarna, där sexskämten blev avancerade och slutligen seriösa pratstunder.

 

När kvällen kommit till sitt slut tog jag mig till Höllvikens andra ände för att göra mina favoritmänniskor sällskap. Och vad jag ångrar att jag inte gjorde det tidigare.. Som vanligt får Ahmed, Louise,Genc, Sandi och Robel mig att le& denna gången fick en ny liten kicka mig att skratta. Shabi har gjort oss sällskap och är Sandis nya kärlek. Vi hade så fantastiskt roligt och jag kände mig både lycklig och trygg. Dessa människorna får alltid mig att känna mig älskad!

 

Men innan kvällen riktigt börjat tog jag mig hem till det tomma huset och gjorde mig redo för en jobbdag.

 

Trots att dagen blivit impulsiv, har den alltså lyckats bli riktigt bra.. och precis lagom.