Missnorman

Min älskade, kära, fina, snälla, underbara, harmlösa vän.
Hur kunde vi komma hit?

Det ligger en slöja av tomhet bland oss alla och glädjen som seglat i luften de senaste dagarna har lagt sig under ytan.
Du har fått oss alla att stanna upp. Du har fått oss alla att hamna i chock. Du har fått oss alla så ledsna.
Men på något sätt har du i denna största sorg fört så många av oss tillsammans.

Jag vet inte vart jag ska göra av detta. Tårarna har runnit men inombords är det så tomt.

Jag har tusen svar på saker jag undrar. Men jag har tusen saker jag fortfarande vill säga.

Detta går inte att inse. Det går inte att förstå.
Förstod du det själv? Förstod du att du aldrig skulle vandra bland oss människor igen?

Var du rädd? Kände du dig ensam? Grät du? Kände du ångest?
Komm du ihåg alla oss som älskar dig?

Ser du alla oss som sörjer dig, saknar dig och älskar dig?

Det finns inte en enda människa som har något ont att säga om dig.
Och jag önskar så att du kunnat se hur många människors liv som blivit påverkat av dig.
Det vet du att även mitt blev.
Vi hade en vänskap som blev starkare av våra upp och nedgångar. Vi fanns alltid där.


Vi har lika många fina minnen som vi har jobbiga.

Jag borde ha förstått när du såg mig in i ögonen och sa "Det.. är illa".
Men du sa till mig att lita på dig.. Jag gjorde ju det. Jag litade ju på dig Johan..

Det känns så konstigt att sitta och säga det här till en vägg, en dator,eller en bit papper. Det känns så konstigt och diskutera det här med folk i ens närhet. Det känns så konstigt .. att komma till din telefonsvarare när man ringer dig. Det känns ännu värre när allting man sett av dig är som försvunnet. Vet du vad som är absolut värst? Att lyssna på inspelningen jag spelade in senast vi sågs - då du var så full att du inte ville sluta cykla.  Det var den kvällen du första gången berätta hur du uppskattade mig som vän. Och jag minns den långa, varma kramen, som sa att vi var glada över att ha varandra. Vet du hur konstigt det känns att inte ha det nu? Att veta att oavsett hur långt jag sträcker mig, så når jag inte dig.
Jag behöver ju säga alla dessa sakerna till dig.
Jag behöver säga detta.

Jag kommer att sakna dig.. så in i helvetes jävla mycket. Jag kommer att lära mig av dig och älska dem i min närhet ännu mera. Jag kommer att sakna dig och minnas dig och tänka på dig. Jag .. Åh fan Johan.
Oh gud.. Jag kommer sakna dig.

Du lämnar en sådan tomhet hos oss. Hos mig.
Vi kommer alla minnas dig.
Du var så unik Johan.

Jag älskar dig min käre vän.
Jag hoppas du fann ljuset i tunneln du så länge letade efter och jag hoppas du fann glädjen du sökte.
Jag hoppas du känner frid .. och att du ser hur mycket kärlek vi känner för dig.

Sov gott kära Johan.. Sov gott.