Missnorman

Jag älskar att vara i det tillståndet jag är i nu. Det tillståndet då tankarna inte flödar så att orden är i klumpar, utan komplett väntar på rätt tillfälle att få rinna ur mig. Det är också i ett tillstånd som detta som jag sitter och väntar på ögonblicket jag är i London igen.. Då jag sitter på en slitet hotellrum någonstans och känner doften av gammalt trä och nytvättade lakan, hör det smattrande regnet och tystheten i den extrema trafiken. Och jag föreställer mig känslan när jag återigen sitter och ser Fantomen på operan för andra gången i mitt liv. . och jag vet att det kan bli lika överväldigande som senast. Med tanke på att Peter står på scen, kan det bara bli någonting betydelsefullt.

 

Förslagen inför min födelsedagen öser in.. Göteborg är ute ur leken, men en heldag i köpenhamn med strippklubb, karuseller och live musik på ströget är en väldigt pigg idé.. medan jag känner ett enormt sug efter att sitta på ett hotell i london och se två-tre musikaler per dag och bara känna, hur min inspiration flödar. Det var länge sedan min inspiration var såhär tydlig. Det måste vara för att någon äntligen tänt glöden i mig igen.

 

 

Jag har försökt fokusera så hårt på att ta mig till liv igen att jag hållt i i varenda tråd som verkligheten gett mig. Jag har gått ut för att spendera all tid jag kan på mitt liv och vad som finns kvar och trots att det funkar en viss tid, så inser jag ju inte förrän jag sitter här nu .. att jag inte behöver rymma och hålla i i vad vi kallar liv - utan du måste vänta på det ögonblicket du plötsligt har lite insikt och inspiration. Det är då du plötsligt flyger lätt igen.

 

Och jag svävar.. och låter bara mig själv följa med.

 

Verkligheten kan bli bra.

Men den jag blir när jag är där jag är just nu, är ännu bättre.

 

So while creation Is In the making..