Missnorman

Idag vill jag bara ha komplett fokus på vad jag ska. Jag vill skaffa mig all styrka jag kan och bara få fram all kärlek jag kan och framför allt hoppas jag på insikt och avslut.

 

Men trots denna tunga dag, så fanns det någonting som tog min uppmärksamhet. Och det är att det i en dag som denna - i en situation som denna - då vi vet hur en ung människas liv kan förstöras - finns det fortfarande människor som gör allt i sin makt för att hålla kvar i det som förstör. Det finns fortfarande människor som lever på andras åsikter - för att kunna ha någon alls - det finns fortfarande människor som gör allt i sin makt för att hitta en anledning till att styra upp någonting som skapar osämja och när det väl börjar likna någonting som kan leda till fred så blir den uppstyrningen plötsligt så mycket värre.

 

Att detta fortfarande händer.. Att människor är så svaga.. Att människor inte inser att livet är för kort - och vänskapen lång nog - är det sorgligaste där är.

 

Det gör ont att veta att detta pågår utan en gnutta av medkänsla.

Istället får man stå bredvid och låta det passera.

 

För vad jag vet, är att jag kommit längre. Jag har insett mer.

& jag kommer göra allt jag kan för att göra saker och ting bättre.

 

Och jag vet nu, vilket liv jag ska leva och vilka människor jag lever med.

Jag känner det i kroppen nu och framför allt känner jag det i hjärtat.

Vissa människor är kanske bättre att vara utan.

För jag är bättre nu.

 

 

Men inte bättre utan den jag ska säga hejdå till idag, min älskade vän.
Jag vet inte när jag ska inse att du inte bara är försvunnen, utan faktiskt borta.

Jag hoppas jag inser det idag.

Jag älskar dig.