Missnorman

Jag pratade med en vän häromdagen,om .. Att vi är .. Konstiga. Vi ser alla dessa människorna omkring oss som har så många människor i sin närhet,som har stora omgivningar och stora fester. Vi läser alla facebookuppdateringarna och ser alla som är ute om kvällarna och trots att vi känner "att vi vill ut på äventyr.." delvis att gå ut och festa i Danmark,åka på Tivoli i Göteborg och ni vet.. Göra någonting ordentligt när man väl gör det. Men när det gäller utgång härnere är det alltid likt sig och man känner ingen speciell längtan efter att gå ut och festa. Man vet hur mycket man måste förbereda och man måste alltid inse vilken sorts kaos det blir. Därför blir det tillslut ointressant och en dag som idag - när många andra drar sig utåt sitter jag hellre hemma och pillar med mitt eget. Jag skulle inte säga att jag är tråkig,då jag har så mycket gnista - men jag vill använda mig av den på rätt ställe. Vi kom aldrig riktigt fram till ett resultat - om det handlar om oss,själva utgången eller någonting annat.. Men jag sitter här igen och funderar på om jag är annorlunda då alla andra njuter av att göra upptåg och bara vara ungdomar. Jag undrar när jag ska sluta tänka.. Och bara ha roligt. Jag vet ju att det blir en utekväll imorgon,men det är inte detsamma då jag är i comfortsonen Höllviken. Men det löser sig. Det måste det göra. Idag har jag hunnit med ett och annat. Cyklat till lycklig musik i öronen och njutit av den vackra solnedgången,sett ta filmer,myst med mitt kollage och funderat på pappas spelning med Tony i Örebro. Nu sitter jag här med ännu en kväll passerad och hoppas att jag känner mig mindre annorlunda efter morgondagen. Sov gott.