Välgörenhetskonsert

0kommentarer

Min välgörenhetskonsert börjar äntligen komma igång. Musiker efter musiker tackar ja och jag har turen till att många av dem förstår precis vad jag är ute efter. Den 3 Mars kommer vi stå på Garaget(Bredvid Arena 305) och samla in kläder till hemlösa genom att föra ihop människor via musik. Det är fortfarande mycket som ska göras och ett fullt band är vad som fortfarande saknas. Annars vet jag att detta kan gå. Det är oerhört skrämmande att ta på sig en sådan uppgift, men när man har en sådan passion i sig är det någonting man måste göra för att inte ångra det resten av livet. Och redan nu är det något av det bästa jag gjort, då det förde mig till någon väldigt speciell. Det finns en mening med allt. Även detta.

Kära ni, här presenterar jag de fantastiska musiker som tackat ja till välgörenhetskonserten och som ni då har chansen att få se live i Malmö den 3 Mars.

Kära läsare, här presenterar jag en väldigt speciell kille som skapar
musik för samma anledning som jag lyssnar på det. Låten skrevs i ära till
hans mormor efter hennes bortgång. Daniel Leon!


Sedan presenterar jag någon ni är väldigt bekant med.. Självklart, min käre far.
Anders Norman.



Sedan välkomnar jag en tjej med en fantastisk röst, ett oerhört vackert yttre
och en oerhörd charm. Låten är skriven av min far till efter den fruktansvärda
attacken på Utöya i Norge och sjungs av ingen annan än; Sofie Alvén.


Sedan har vi en kvinna med en av de starkaste rösterna jag någonsin hört..
Jag hade äran till och träffa henne under en av pappas spelningar och
hon är inte bara stencool, utan hon är fantastiskt jordnära och sjunger
med en sådan kraft att varenda person i publiken blir tyst. Jenny Jonasson!


Sedan har vi en kvinna som faktiskt kontaktade mig i egen vilja till att medverka.
Jag kan naturligtvis aldrig säga nej. Jag har då inte hört mer än detta lilla på youtube,
då hon faktiskt sjunger sopran - Ingenting vi kommer att använda oss av på konserten,
men jag är säker på att hon är bra på annat håll också. Camilla Paulsson!


Uppdateringen blir liten nu för tiden, så är det när man är sjuk. Men livet känns rätt bra ändå. Jag har kommit på mig själv med att jag har gjort fel val i livet. Jag skulle naturligtvis inte valt Media. Jag skulle ha valt teater. Min passion, mitt hjärta och min själ brinner för allt vad det innebär. Så så fort skolan är över tänker jag söka in på teater och göra någonting av det jag alltid älskat.

Verkligheten är väldigt skrämmande för många. Det är särskilt skrämmande för oss ungdomar. Det har varit jätteskrämmande för mig som har varit så självmedveten, men inte självkännande. Hur ska man kunna välja in på ett gymnasie när man inte har en aning om vad man vill i livet? Det finns ingen som kan göra och säga rent av.. "Det här tänker jag studera så att jag senare kan göra.." osv.. Utan som jag sa, så antar jag att livet har en mening för allt. Inklusive detta.. Mediautbildningen har inte gett mig så mycket, men jag ska vara ärlig, jag har inte gett mycket heller. Det är inte konstigt.. Man lägger inte ned tid på någonting som inte spelar roll för en. Eller hur? Det är inte lätt för ungdomar idag ska jag säga er. Vi ska kunna göra val som avgör våra liv, vår framtid och vår familjs öde. Hur är det rättvist att lägga på en ungdoms axlar? Hur ska vi kunna veta? Så om vi gör fel.. Kommer vi inte kunna göra rätt? Om vi väljer fel, kommer vi få chans att välja rätt? Om vi gör ett misstag och inte inser det förrän det är försent - är vi körda då?

Det vägrar jag tro på. Och jag har alltid känt hur mitt ljus tänds när jag står på ett teatergolv, bland publiken eller på scen. Jag har alltid känt hur mitt hjärta brinner när jag ser både teater och musikal och hur jag har beundrat dem som får vara del av det och inte jag. Så en dag, lite försent, tänker jag börja bygga på det som har trappats upp inom mig. Tills dess tänker jag fortsätta beundra från publikens syn. Redan nu i Februari ska jag få beundra en kär vän i "Hairspray" uppsättningen. Det kommer bli fantastiskt roligt och jag är så glad att hon bjudit in mig. Men hon har alltid sagt det. "Jag förstår inte varför du inte går teater?" ... Jag har ett svar Fanny.. "Inte jag heller... "

Oavsett hur det skrämmande livet ser ut, så har jag äran till musik i mitt liv. Musik på ett väldigt speciellt sätt. Jag har en koppling till det jag inte kan förklara. Men musik, på alla sina sätt, är lika vacker - och därför tänker jag göra den här konserten.

Mer detaljer kommer.

Jag hoppas vi ses där..

Kommentera

Publiceras ej