Jag saknar dig mindre och mindre
0kommentarer
Jag har gått längs vinterns mörka gator, med musiken som min enda vän. Jag har låtit arb
etet tagit min tid med sig, samtidigt som allting blev gjort. Jag har njutit av omfamning och leenden, tack vare min bäste vän. Dagen har varit helt som vanligt, men ändå ovanligt speciell. Lukas gör mig glad på ett unikt sätt, trygghet och glädjerent. Med torra skämt, en oförväntad omfamning och interna skämt under bion har jag det som bäst. Min fina Lukas som inte kommer stanna nära länge. Hur kan jag hindra honom? Han vill leva sina drömmar, precis som jag. Jag har inte sett det på det sättet förrän han berätta att han åker. Till andra sidan världen då. Jag har alltid kunnat lämna det som finns här. Men hur är det när det lämnar en först? Inte alls samma sak. När jag kom hem mötte jag mörker. Mörker som lös upp av trädens skuggor i blåsten och likt ett spökes rörelse blev det tydligare med ljusen. Ljusen som nu värmer mig.
Själen är splittrad. Jag har öppnat den vita rutan för att börja skriva och sedan hört själen skrika att jag inte kan. Delar av mig är upp och ned, trots att det borde vara självklart. Nya toner tog sig in i hörlurarna idag, tillsammans med min splittrade själ. Melissa Horn sjöng precis det jag tänkte eller rättare sagt känner. Så jag låter henne tala för mig idag.
etet tagit min tid med sig, samtidigt som allting blev gjort. Jag har njutit av omfamning och leenden, tack vare min bäste vän. Dagen har varit helt som vanligt, men ändå ovanligt speciell. Lukas gör mig glad på ett unikt sätt, trygghet och glädjerent. Med torra skämt, en oförväntad omfamning och interna skämt under bion har jag det som bäst. Min fina Lukas som inte kommer stanna nära länge. Hur kan jag hindra honom? Han vill leva sina drömmar, precis som jag. Jag har inte sett det på det sättet förrän han berätta att han åker. Till andra sidan världen då. Jag har alltid kunnat lämna det som finns här. Men hur är det när det lämnar en först? Inte alls samma sak. När jag kom hem mötte jag mörker. Mörker som lös upp av trädens skuggor i blåsten och likt ett spökes rörelse blev det tydligare med ljusen. Ljusen som nu värmer mig. Själen är splittrad. Jag har öppnat den vita rutan för att börja skriva och sedan hört själen skrika att jag inte kan. Delar av mig är upp och ned, trots att det borde vara självklart. Nya toner tog sig in i hörlurarna idag, tillsammans med min splittrade själ. Melissa Horn sjöng precis det jag tänkte eller rättare sagt känner. Så jag låter henne tala för mig idag.
Kommentera