I will travel the world, just to feel your heartbeat
1kommentarer
Ibland får man chansen att köpa en trisslott .. och man håller denna trisslotten i hand med alla de största förväntningarna och med det absolut starkaste hoppet och man tänker.. "Chansen är liten.." men chansen är ännu mindre om man inte ens försöker. Och hela denna veckan har jag hållt fast vid frasen "plötsligt händer det.." för.. chansen finns ju. Och den fanns nu. Men.. Det är som att man skrapat fram resultatet och vunnit jackpot.. men som att ingen av oss vill ta ut vinsten. Jag höll hela den summan i min famn i natt, jag klappade beundransvärt på dens ansikte och tänkte "Du har allting jag någonsin velat finna i någons hjärta. Du är just den jag kan tänka mig en framtid med.. Men mitt hjärta känner inte det. Mitt hjärta är inte med mig." &' ärligheten är just så, att vi båda två kände att detta inte skulle bli något. Vi har skapat något under all denna väntetiden och det fanns någonting vi skulle ge varandra, men när vi väl mötts dräpte det oss på all längtan och all kemi och nu? Jag har varken förlorat eller vunnit. Jag gick inte på en nitlott. Men jag vann ingenting heller. Man behöver naurligtvis inte vinna, detta är inget spel. Men man undrar när man ska sluta bli avsparkad av hästen .. För denna gången bestämde jag mig och när jag gick av.. tog jag sadeln med mig. Så frågan är .. Kommer jag lära mig att rida barbacka eller kommer jag falla av lättare? Eller är det så att jag inte kommer sätta mig på hästen igen..? Frågorna är många. Huvudets röst är komplett tyst. Jag känner att den är i bakhuvudet, försöker tränga sig fram, försöker skrika men någon håller för dess mun, tystnar dess ljud. &'Hjärtat? Det känner jag inte alls. Jag är så långt ifrån att känna mitt hjärta som jag kan, men resten av kroppen känner jag. Jag kan nästan föreställa mig känslan av odödlighet. Kommer denna numma känsla följa mig eller kommer jag finna liv i mig igen?
Stjärnorna följde min väg hem idag, först gömd bland solnedgångens vackra färger och slutligen tydliga bland mörkets tydlighet. Jag kände dem tala till mig, där jag gick, ensammare än någonsin.
1 kommentarer
Mormor
23 Jan 2012 21:02
LILLA GUMMAN,DU E FÖR GO`.JAG ÄLSKAR DIG<3
Kommentera