Missnorman

Dagen började med skinande sol. Ingen kan ju säga att en dag är dålig när solen skiner likt någonting annat. Men som vanligt är jag följd av en enorm otur. När jag skulle ta bussen till läkarn visade det sig att busschaufförerna hade tagit fel bussar och jag åkte därför åt det motsatta hållet och kom försent. Samtidigt sprack bölden jag fått och smärtan blev bara tydligare. För er som haft en böld någonstans på kroppen kan jag ta och tala om att det var det värsta jag varit med om. Smärtan var ohygglig och jag både kved och grät. - Och jag är duktig på att hantera smärta, men nu gjorde det så pass ont att jag inte kunde hålla mig. Slutligen blev allting bra och jag kom hem till två busiga hundar. Trots kroppens smärta gick jag ut med lager av kläder för att låta dem springa av sig. Det är första gången jag är sjuk sedan jag flyttade hemifrån och jag säger ju det.. Att bo ensam när man mår såhär dåligt är det värsta jag vet. Jag älskade när mamma lade handen på pannan bara för att göra det lite bättre eller när man blev omhändertagen för att man själv inte orkade. Precis så är det nu, bara det att jag lägger min egen hand på pannan och diskar trots att jag inte orkar. Tindra har varit så ovanligt busig idag och har tvingat mig att leka med henne och den stora strumpan jag gav dem medan jag var borta. När hon väl blev trött hoppade hon upp i mitt knä och somna tryggt. Att Tindra gör det är väldigt ovanligt, men hon har varit mysig de senaste dagarna.




Jag fick ett tråkigt samtal idag.. Välgörenhetskonsertens planer verkar inte gå som jag vill att det ska och jag verkar vara tillbaka på ruta ett. Nu gäller det att ringa runt och mejla alla människor som finns och jag håller tummarna.. Men jag ska erkänna att jag är orolig.

Bortsett från att jag myst av tända ljus så har de fantastiska blommorna slagit ut. Jag har insett att småsaker som blommor ger en oerhörd myskänsla, särskilt under dagar jag är sjuk och befinner mig hemma lyfter det upp. Det är väl som mamma sa, det är  "krya-på-dig-blommor".. Haha.


Kvällen är kommen, kvällspromenaden är tagen och de nedsläckta husen längs gatan passar perfekt in i himlens spöklika atmosfär. Månen lyser klart bland de mörkgrå molnen som rör sig snabbt över himlen. Jag gillar det för någon anledning. Kanske för att jag har en väldigt speciell koppling till den där läskiga månen. Jag känner mig trygg av den.

Nåja, dagens otur är dagens otur. Imorgon är en ny dag och jag får samla krafter och göra vad jag kan.



Nu står conviction i väntan på mig och sedan hoppas jag på en lång natts sömn. Känner hur lejonmanen har tagit över tillsammans med det svullna ansiktet och den onda kroppen. Vackert va? Hihi. Nu är de dags och vila.

Nattttii