Missnorman

Det finns dagar då vi rent av utflippat skrattar och stojjar om saker som ingen skulle förstå. Eller då vi rapar och fiser på ett sätt vi inte längre lägger märke till. Oavsett vad vi gör är vi lika bekväma och hur knäppa vi än är lyckas vi skratta på vårt helt egna sätt. Vi gör saker mot varandra som ingen annan förstår och vi pratar om saker och ting på ett sätt jag aldrig pratar med någon annan. Och idag har vi haft just en sådan dag.

Då det börjat med att jag haft mina väggar och du utan att säga någonting om det rentav tar ned dem genom att sitta med ditt världssöta uttryck då du säger "oh jag bara babblar jag".. Också ser du sådär oskyldig ut att jag bara vill fnittra. Och sedan är vår dag igång.. Och på ett par timmar har vi skrattat, ironiskt gjort narr av varandra och slutligen sett en film som påverkar oss båda. Och nu.. Nu sitter vi som vanligt med musik som är så viktigt för oss båda. Vi behöver inte säga någonting. Utan det räcker med att vi ser på varandra för att Veta exakt vad vi känner.

Och det finns dagar.. Då jag undrar hur en sådan liten kropp kan ha ett sådant stort hjärta. Men jag inser att det inte är kroppens storlek som avgör storleken på ett hjärta,utan känslorna i det. Och känslorna du har i ditt är.. Något jag inte finner ord för.

Just nu sitter du och skriver i vår bok.. Vår bok som är fyllda av sidor med våra känslor.. Vår vackra bok som kommer följa oss livet ut. Oavsett var vi är har vi alltid boken för att påminna varandra om hur mycket vi älskar varandra.

För dig Josefin.. Dig älskar jag på ett sätt jag inte älskar någon annan.

Och jag kommer alltid älska dig. Mer än du vet om.

Mitt hjärta. Min tingeling.
Varje dag,varje sekund,livet ut.