Missnorman

Dont let the fear of striking out,keep you from playing the game.

Jag pratade med min tjejkompis igår.. Om offringar man gör för den man älskar. Om greppet ens kärlek får för en.
Man säger ju alltid att när en person ber en välja mellan två saker så vet man att det är personen som ber en man ska lämna. Men när det är ens livs mest viktiga människa. Ens andra halva. Ens liv. Då går det plötsligt inte längre. Valet blir inte självklart.

Istället lever man i konflikt med sig själv. Ständigt rädd över valen man gör, ständigt gör man sig själv besviken. Man rättar sig efter vad någon annan vill och vi förstod.. Att det inte blir ett liv man själv vill ha. Det blir ett liv denne vill att du ska ha.

Men hur kan man leva i sådan konflikt med sig själv?

Det är inte bara tilliten som försvinner,för sin kärlek ,utan för aug själv. Och vet ni vad den värsta känslan är? Att man aldrig vågar bli komplett lycklig. Att man inte vågar leva komplett som man vill. Man vågar inte visa vem man är.

Frågan är då.. Är det verkligen äkta kärlek?