Missnorman

Dagen gick från skrockfullt avstängd till ett påsatt leende och en början på dagen. När Josefin öppnade dörren och jag möttes av strålande sol,en ovanlig värme och massvis med kvittrande väsen fick jag en otrolig kick av glädje i kroppen. Samtidigt ropade nyheterna om den nyfödda prinsessan,slutsålda prinsesstårtor och en massa sevärdheter från kungafamiljens förflutna. Vanligtvis hade jag tagit Kameran i hand och begett mig till stranden eller byn eller kanske Collinsten för att fånga en solig dags ovanliga liv. Djuren var mer vid liv än på länge och jag kan lova att jag kände en bit av sommar. Jag tog djupa andetag och njöt av människornas vimmel,observerade hur lyckligt allt såg ut att vara. Hur vackra färgerna på både hus och buskar såg ut att vara. Dagen var verkligen annorlunda och efter 2011 dåliga sommar är dagar som dessa mer än behövda.
När vi fått i oss nybakta bullar och andra gottigheter samlade vi ihop oss. Att komma till Malmö är som att komma utomlands. Utan att överdriva och utan att dömma är Malmö ett land fyllt av invandrade som skriker från håll och kanter,bilar som spelar arabmusik och Möllan är som vanligt fyllt av polisbilar och polismän. Vi parkerade mitt emot två av dem som gripits under razzian och trots uppståndelsen är det en ren vana för alla de som befinner sig i Malmö. Människor går förbi utan att blicka extra,många drar dock upp sina luvor och blickar inte tillbaka. De småaffärerna som håller öppet har fyllda stånd med frukt och allting är slitet, skyltarna är textade med utländsk stil och för mig känner jag mig inte längre som i en säker by. Man påmindes av det när det visslades runtomkring och när blickar mötte min kropp istället för min blick. Det som är dumt med mig är att jag inte känner respekt för dem som behandlar och observerar en som svenskt skit,och jag istället får en hatisk blick mot den som kollar in. Det kan mycket väl gå inte gå bra en dag. Jag är inte på något sätt rasist. Jag tror på rättens möjlighet för alla människor som finns. Men sanningen är att Malmö inte är vad det borde vara. Och det är jag inte rädd för att säga.

Att möta Jocke är alltid lika kärt. Han gör bara med sin atmosfär allting så mycket bättre och ger ständig glädje till den som befinner sig i hans närhet. Men Jockes personlighet gör inte en tatuering mindre smärtsam. Det var med en tårfylld Josefin,en hårtknipande hand och en hel del "sug get" skrik som Josefin stod ut med 2,5 timmes tatuerande på revbenen. Jag gjorde allt för att underlätta men revbenen är ett sådant ställe som gör att smärtan inte går att förtränga och det var flera gånger det sökte henne. Slutligen var det gjort och både jag och Jocke var stolt över Josefins insats. Att Jocke sedan är en fantastisk människa gör allting så mycket lättare och Josefin var bara tacksam. Resultatet blev jättebra . Den gjordes i ära till hennes storebror,därav deras bokstäver och deras stjärnteckens blommor.

Jag blir allt mer sugen på att göra en tatuering till. Jag har alltid velat göra någonting med mitt stjärntecken och en fantomen på operan bild har ständigt ploppat upp i huvudet när tatueringstankar har kommit till.. Men jag vet forfarande inte vad och var jag vill, så jag väntar till den dagen jag vaknar och känner att "idag är de dags".. Precis som jag gjorde senast. Men kommer, det gör det.

Efter ytterligare en skakig stund satt vi i bilen ,avnjöt god husmanskost hos familjen Ask och begav oss slutligen hem. Zacke mötte oss upp oss ,med samma glädjerika leende och sin trygga famn. Vi har nu spenderat kvällen framför Transformers 3 och jag känner att kroppen börjar bli redo för att somna ner.

Det är otroligt hur fort en dag kan gå när man har någonting att göra och hur mycket det väl tar på en när det kommer.

Men att få fint väder ger verkligen något helt annat. Mer energi och vilja. Glädje och sällskapslängtan. Man känner att man verkligen vill komma ur sängen. Börja tidigt. Så vi får väl se hur vädret styr oss imorgon. Genom regnet som öser utanför verkar det som att det blir allt annat än fint..

Så länge säger jag Godnatt.. Och tack till er som låter mig komma här och röra om.