Missnorman

Förr,när jag var ledsen brukade jag gå till stenbryggan och sätta mig vid det låga vattnet,doppa fötterna och sjunga med i alla de sorgligaste låtarna. Igår kväll gjorde jag samma sak - men med bättre låtar - jag sjöng från hjärtat och följde den vackra solnedgången,hoppade runt i vattnet och väntade tills mörkret hade lagt sig. Minuterna efter det,när mina leggiings var blöta,fötterna sandiga och luften i håret så mådde jag mycket bättre. Och idag är det ännu bättre. Slutet är inte riktigt kommit, inte än.

Men det har faktiskt,under en tid närmat sig,inte bara på grund av gårdagen,utan pågrund av att det är vad jag velat. Det ska bara bli när jag behöver de.