Missnorman

Efter så mycket längtan är jag äntligen tillbaka. Tillbaka i Blekinge, tillbaka i Skärgården, tillbaka i Nättraby - Tillbaka i Grönadal. Att komma till Blekinge är en väldig mysig känsla Allting är sig likt, allt ifrån hästarna på landet till den lilla ica affären till båten som går i kanalen. När man väl kör in på vår väg är det första du möter gigantiska, vackra villor och stugor som ligger utmed vattnet, uppmed kullarna och öar så långt ögat kan nå. Högt gräs höjer sig här och var, tillsammans med färgglada blommor och träd. Bryggan är lika fin och använd som när jag var här för ett par år sedan. Överallt går byborna med lösa hundar och lekande barn. Det var en fantasisk nostalgitripp för mig att komma tillbaka till Nättraby då jag inte varit här på många år, men jag kunde föreställa mig själv gå ner längs vägen mot bryggan för att hoppa i utan att tveka.  Denna gången tog det lite längre tid innan jag väl lade min kropp i det svarta vattnet. Jag fick panik varenda gång någonting rörde vid mig då jag föreställde mig att det var en stor fisk eller någonting annat läskigt. Medan barnen i allt ifrån 3årsåldern och över kastade sig i utan att tveka, dök som att det vore det enda dem visste och hoppade som att det skulle ge dem poäng. Barnen här har växt upp med vatten, båtar och bad - för dem finns det inte att tveka, så jag kände mig väldigt pinsam när jag var rädd för att doppa tårna(Jag som aldrig är badrädd!). Vattnet var dock lika varmt som jag mindes och jag låg i en bra stund när jag väl tagit mig. Vi åkte förbi vår gamla stuga, som morfar byggt med sina egna händer och det kändes givetvis sorgligt att det inte längre var vårt vackra ställe. Men den lilla stugan vi hyrde var liten och mysig och blev snabbt ett ställe jag kom att tycka om. Mitt egna lilla loft blev ett ställe jag sov tryggt i, läste mina böcker i och gjorde mig i ordning i. Slutligen kändes det inte bara som mitt eget rum, utan det såg nästan ut som det. Med kläder i lite olika hörn, sminkväskan på den ena sängen och böckerna på nattduksbordet kände jag mig som hemma(haha).

 

Det var en vacker dag när jag kom till Nättraby och karlskornas skärgård. Solen sken för första gången på ett par dagar och vi hann både vila och sola lite innan det var dags att göra sig i ordning för att gå bort.

 

Mormor och morfars vänner Monica och Göran hade bjudit in oss på middag till deras palats. När vi kom dit bjöds vi på champagne, vacker dukning och några snittar(vars innehåll jag naturligtvis hunnit spilla över mig innan vi ens satt oss ned...).

 

Under kvällen serverades en vacker och god tre rätters middag - varav förrätten var kantareller stekta i smör på macka, kött med en fantastiskt god potatisgratäng med bearnaise sås och som avslutning fick vi en fantastisk budabestliknande tårtlängd. Det var en varm och mysig kväll, med väldigt god mat och trevligt sällskap. Jag fann deras vackra trädgård ett perfekt ställe för min kamera och fick syn på både fåglar som badade i pölar, ljud av rådjur i buskarna och slutligen stod jag uppe på deras balkong och såg upp mot den stora, lysande vackra månen. Det var fullmåne och det blev en fulländad kväll tack vare det.

 

Första dagen hade snabbt passerat, men nu längtade jag efter att lägga mig och vakna till en ny dag. Jag kände redan ett nytt lugn i kroppen och fann snabbt ro. Sömnen följde mig och jag sov djupt.. hela första natten.