Missnorman

Vilket jävla återuppvaknande, rent ut sagt!

 

Att åka in till stan ikväll, efter att ha suttit bh-lös i soffan, i en tunn tröja, osminkad och otaggad var ett av de bästa valen jag gjort på länge.

 

Jag tog mig igenom ett folk fyllt Malmö och hörde allt ifrån tyska, amerikanska till arabiska(inget ovanligt i malmö visserligen;) och fann båda norskar och danskar som tog fotografier med de utklädda statyerna som aldrig tagit min uppmärksamhet.  Jag följde upp en vän, och två . Sedan tre, fyra, fem. Ett glas vin. Ett folkfyllt Malmö. Ett folkfyllt Stortorg. Med öl, skratt och roligheter. Lite seriösa samtal med goa vänner. Och sedan händer det - sedan står hon där, Melissa Horn och varken hon eller jag har en aning om vilken påverkan hon ska ha på mig under kvällen som kommer.

 

Melissa står inför sin största publik någonsin - omkring 25000 människor har samlats och jag kan lova er att det var allt ifrån pojkar och flickor till män och kvinnor. Jag såg äldre(uppåt 60) som sjöng till hennes låtar, medan jag gungade bekvämt med mina armar och händer ständigt hängde på Lukas. Melissa hänförs först av alla människor, men också slutligen alla applåder och framför allt all sång. Ett Stor Torg är fyllt av en sorts sång som inte är en klassiker - utan små, personliga låtar som varit allt för henne själv - sjungs av alla oss och tänk.. att vi ändå är en sådan liten del av alla som lyssnar.

 

Jag trivs, sannerligen, så mår jag bra. Jag älskar att stå där, uppe på bänken och se ut över havet av människor. Jag stänger ögonen och lyssnar till ljudet av folket som sjunger och samtidigt till hennes röst - hennes hesa, så känsliga röst som knappt går igenom högtalarna emellanåt. Men det är kraftfullt, snarare så vackert att till och med varenda människa som känt sig oberörda av henne bara kan känna sig berörda nu.

 

Vi är flera som kramas. Inte bara jag och Lukas pussar på varandra, håller om varandra och det är inte bara jag som känner mig så trygg av hans händer och armar om mig eller hans sätt att få mig att känna mig som mest betydelsefull - utan det är par överallt, även vänner står och håller om varandra i denna vandring av människor. Vi är ett hav av olika människor och någonstans sitter mannen med hatt vid bordet, dricker sin öl och ser lite förvirrat upp och möter min blick, höjer glaset och njuter av musiken likt så många andra.

 

Kvällen är en av de bättre jag haft - det är något likt magi, som befinner i musiken som så passar in på mig. Jag älskar inte bara hennes framträdande, hennes röst eller musik - jag älskar hennes texter, jag älskar känslan hon har vissa gånger hon har i sin blick när hon framför vissa saker ur en låt och jag älskar hur hon säger att.. hon vet att hon inte har många glada låtar, men det är bara för att det är den hon är. Hon beskriver hur hon stod hemma igårkväll och såg sig i spegeln och tänkte.. "Jag som har så lugna låtar.. måste ju leverera någonting. Så jag började dansa framför spegeln.. och insåg att jag inte alls kan dansa. Så jag tänkte.. men om jag hoppar och applåderar istället då? Jo men då insåg ju att dem två brösten jag har - dem hoppade ju också och ni vet den där hängiga gumpen? Jo, den hoppade också.. Och jag tänkte på alla de största artisterna som springer längs scenen och levererar en full konsert.. Medan jag står här, med en sladd-mikrofon och står med min gitarr.. och ser över ert hav.. Men så inser jag ju.. att jag glömt det viktigaste. Er. Ni som står här .. Lyssnar.. Sjunger.. och njuter. Och jag önskar ni hade kunnat känna den känslan jag känner av det, just här och nu.."

 

Melissa gjorde en felfri, första konsert i Malmö. Hon fångade hela stor torget, hon fångade hela folket och hon fångade musiken.

 

Melissa gav mig liv ikväll.. och denna energin fortsätter jag leva på.

 

Efter ännu en stund på Viktors på Lilla Torg, med extremt många olika människors sällskap kom jag slutligen hem tryggt - och så glad.

 

En spontan dag, och det är ju precis så det ska va.

 

Någon annan som verkar hålla med mig om kvällens konsert, är Johanna från Sydsvenskan. Hon sätter en liknande känsla som jag och kan inte undgå att tycka om vad hon hör. För att läsa hennes recension, tryck här:http://www.sydsvenskan.se/malmo/malmofestivalen/-jammer-och-elande-