Missnorman

Dagar som dessa kan knappt bli bättre. Dagar som dessa då jag inte bara har en heldag för mig själv, utan slutligen tar igen lite förlorad tid med en gammal vän och pratar ig enom livets alla stunder, under tiden vi sitter under bar himmel med en drink i handen, täcke över kroppen och ser det underbara fenomenet av extremt många fallande stjärnor. Eller dagar som dessa då man besöker mammas väninnas fest och finner vuxna, glada människor - som är något på lyset men som samtidigt har en underbar gemenskap och en massa glädje. Eller dagar som dessa då vi kommer hem och mamma och Håkan sätter igång radion för att sjunga med till låtar dem ibland inte kan - eller för att lyssna på Håkans favoriter, samtidigt som jag hör och ser mamma och Håkan le mot varandra i ren och skär kärlek. Det är dagar som dessa då magin spirar på olika vis. Det är då dagarna är som bäst.

 

Men det mest magiska av allt är när jag kan se ut genom fönstret och se en stark halvmåne lysa mot mig samtidigt som stjärnorna fortfarande faller över mig .. och jag kan inte hindra mig själv från att önska saker, som jag vet, inte kommer hända.

 

Men vad är felet med att hoppas?

Det viktigaste är att aldrig sluta hoppas.

 

God natt världen, vart ni än lägger er.