One phone call
1kommentarer
När jag låg i min nybäddade säng efter att Amanda och Julia hade gått och städningen i huset var färdig, fick jag ett samtal av en väldigt nära vän. Det jag inte visste var att samtalet skulle vända upp och ned på hela min värld. Min ilska tog över så pass hårt att kroppen skakade och jag blev ett enda ilsket vidunder. Efter många samtal, högljudda toner och slutligen ledsamma svar satt två tjejer hemma hos mig i starka diskussioner. Det vi trodde vi alla hade rätt om, visade sig vara något vi alla hade fel om. Förklaringarna blev allt fler och fler och efter ytterligare samtal, höga toner och förklaringar blev missförstånden från de senaste dagarna allt tydligare och tydligare. Slutligen satt vi alla tre och suckade högljutt, ihopfallna och trötta. Trötta på allt skitsnack, trötta på allt drama, trötta på alla rykten, trötta på alla missförstånd och på som förstört runtomkring. Vi sade några få ord och kände att allt vi riktigt haft de senaste dagarna, började lägga sig under hyllan. Rätt som det är fick jag en idé, just för att ändra den här sorgsna tystnaden, bad jag tjejerna om en middag för att få en lösning. För att hitta en rättning. Rättningen kom när vi satte oss ned, fem tjejer och lagade mat gemensamt, spelade lite spel, ringde härliga samtal som fick många att sätta i halsen av skratt, pratade och umgicks.. som vi alla fann samma plats som vi haft förut. Vi vet om att vi aldrig kommer komma riktigt nära. För mycket har hänt för det och som lärdom av det så är det så att vi vet alla om att vid vissa tillfällen glider man isär. Vissa gånger går det att reparera och vissa gånger går det inte. Vissa gånger, måste någonting sådant här - ett stort dramatisk bråk- ske för att vi ska kunna börja arbeta på rehabiliteringen. Och vissa gånger.. går det inte alls. Det som glädjer mig, är att trots allt som hänt och trots att vi alla har känt som vi har gjort, så har vi alla kommit överens om en sak - oavsett hur det går i framtiden, så går vi alltid till varandra först. Och i slutänden.. hur det än varit, så har vi kämpat för att få det bättre. Så efter en dramatisk eftermiddag med känslorna uppe i hettans luft, slutade kvällen med en lugn, mysig återförening.
Söndagen har fyllt min lilla lya med familjen, då mormor och morfar gett mig ett nytt bord(Tack mormor och morfar!!) och de satt upp nya hyllor medan pappa köpt en massa basvaror som fyllt mina skåp.
Mitt nu dramatiska liv, verkar plötsligt lite lättare, lite mindre smärtsamt och jag hoppas på att jag ska våga vara lycklig innan någonting nytt kommer igen. Det börjar bli bra, det ligger på en strecka nu och snart kanske jag kan våga böja den uppåt. Men för nu.. är det bara en tre saker som fattas.
Min glass, The OC och min M.
Så två av sakerna tänker jag unna mig innan jag somnar och det andra tänker jag bara sakna.
Sov gott.. och tack för en fin helg.
L.
Söndagen har fyllt min lilla lya med familjen, då mormor och morfar gett mig ett nytt bord(Tack mormor och morfar!!) och de satt upp nya hyllor medan pappa köpt en massa basvaror som fyllt mina skåp.
Mitt nu dramatiska liv, verkar plötsligt lite lättare, lite mindre smärtsamt och jag hoppas på att jag ska våga vara lycklig innan någonting nytt kommer igen. Det börjar bli bra, det ligger på en strecka nu och snart kanske jag kan våga böja den uppåt. Men för nu.. är det bara en tre saker som fattas.
Min glass, The OC och min M.
Så två av sakerna tänker jag unna mig innan jag somnar och det andra tänker jag bara sakna.
Sov gott.. och tack för en fin helg.
L.
1 kommentarer
Anonym
22 Sep 2011 12:47
min "M" ..?
Kommentera